Frågan är berättigad. Inte så mycket varför utan vad. Eller kanske är det relevant att även fråga varför? Givetvis är utgångspunkten att hålla en god krisberedskap. Det är ju kärnan i prepping – att vara förberedd. Men jag fastnar i definitioner och semantik.
Egentligen kanske det är helt meningslöst att leta etiketter att sätta på sig själv, andra gör det så bra ändå. Vad jag försöker sätta ord på är mitt mål och min riktning. Vad jag kommit fram till är att mitt personliga mål inte egentligen är ”att bli en prepper”. Dels för att jag nog vågar sticka ut hakan och faktiskt hävda att jag redan är det, men dels för att preppingen i sig inte är mitt mål.
Som jag skrivit så många gånger tidigare har målet varit att bli fri. Vi kan gå in i en djup filosofisk och politisk diskussion vad som är frihet, men det kan vi spara till en annan dag. Istället tänker jag krasst konstatera att frihet för mig, personligen, är att själv styra över mitt liv utan någon annan som lägger sig i, utan utomstående krav och att kunna leva ett liv jag finner meningsfullt och i harmoni med mig själv och min omgivning.
För mig handlar det om en kombination av prepping, survivalism, självhushåll, liberala ideal, miljötänk, nyfikenhet och en gnutta trots. En längtan till ett enklare liv, utan några idealiska, utopiska och euforiska linser på kameran. Med ”ett enklare liv” menar jag det bokstavlig talat. Enklare behöver inte betyda mindre arbete, men en annan form av arbete. Jag hugger hellre ved en hel dag åt mig själv till vintern än jobbar en hel dag på ett lönearbete åt någon annan. Ja, jag vet att jag får lön, men det för med sig massor med annat (skatt, moms, arbetsgivaravgifter etc). Om jag hugger ved en hel dag kommer ingen och kräver mer än hälften av vedhögen.
Men vad är det slutgiltiga målet? När jag sätta mig på verandan i en gungstol, andas ut och känna att jag är nöjd? Jag är rädd att svaret är ”aldrig”. Det kan bara vara en fix idé som efter ett eller ett par år framstår som ett riktigt stort snedsteg, men om jag inte provar så kommer jag aldrig att med säkerhet veta. Att ge upp och inte ens försöka misstänker jag skulle gräma mig mer än att ha provat och misslyckats.
Jag vill vakna upp, få fart på elden, ta med hunden ut och mata hönsen, kaninerna och getterna. Gå in och äta några nyplockade ägg och kanske ta en kopp kaffe. Jag vill se killingar skutta och leka. Vattna och rensa odlingar. Röja sly i skogen. Hugga ved. Torka, sylta, syra, rimma, röka. Laga, lappa och förbättra. Ta tag i vad som krävs och vad som känns roligt. Att lära mig allt jag inte inte ens vet att jag inte kan. Att kunna gå och lägga sig och tänka ”idag fick jag mycket nyttigt utfört”.
Samtidigt är jag inte naiv. En framtid består långt ifrån av soliga sommardagar. Det kommer vara kallt, mörkt, blött och tungt. Men det är ju livet oavsett var man befinner sig i Sverige. Vad jag vet är att jag inte blir lyckligare av att sitta i en lägenhet eller i en villa i ett villakvarter. Jag är inte lyckligare för jag har ett välbetalt jobb i en storstad.
Kanske är det slutgiltiga målet att få bygga upp något värt att lämna i arv. Något som fungerar, som lever med livets cykler, som föds, växer och dör. Något som nästa generation kan ta över, förhoppningsvis förstå och leva vidare i. Någon kommer säkert att komma till samma insikter som jag, tids nog. Är det inte min son, kanske det är någon av mina systerdöttrar. Men jag tror nog att svaret på frågan ”vad fan jag håller på med” är att försöka skapa något för framtiden – oavsett vilken framtid vi går till mötes.
underbart! Har samma mål men tycker att man slits mellan att vara ”en del av samhället” och ”ta hand om sig själv”! Försöker komma fram till en kombination som fungerar när man har små barn.
istället för att kalla det frihet varför inte kalla det må bra och vara lycklig!
Om du vill sätta några epitet på det så är det ju dina och enbart du som kan säga om du lyckas eller inte att uppnå dem.
Det är en sak att överleva det är en helt annat att frodas, För att må bra måste även huvudet och hjärtat vara med i det man gör och upplever.
En av de viktigaste bitarna är att man måste kunna hantera motgångar och förlåta sig för de misstag som man gör.
Livet är en resa vi gör det kan inte och får inte vara syftet med den resan att komma fram till slutet så intakta som möjligt utan det måste vara resan i sig som man gör som är det viktiga att stå som en fyr för de ideal man har och inte svika sig själv. floskler kanske men kanske bara kanske finns det något i kärnan av det.
Låter ju ändå helt underbart och rätt! Appropå att lära sig saker så vet jag inte hur mycket du vet och vad du tycker om ”alternativrörelsen”, men den har många delar som åtminstone jag tycker om. Visst kan jag tycka att de är lite flummiga i många delar, men verkar även vara väldigt härligt och osjälviska människor. Det jag vill komma till är i alla fall att det finns en grupp på Facebook (Alternativ.se) där man ofta hittar inlägg typ ”jag behöver hjälp med detta, om du kan hjälpa mig så kan jag lära dig det här”. Jag har varit sugen att åka och hjälpa till med olika saker många gånger men tyvärr inte tagit mig tid. Alternativare sitter på många användbara kunskaper och är oftast väldigt villiga att dela med sig av sin kunskap. Bara ett tips om man har tid att ”investera”.
Hur det än är så tror jag inte att vi är riktigt skapta för att sätta oss ned och vara nöjda. Vi vill vara på väg på något sätt, men det behöver inte innebära så stora projekt. Tror att du kommer att trivas i BOL Norr och att du alltid kommer att hitta sätt att förbättra och utveckla ditt boende och liv.
Jag tänkte också som du ”vad fan är det jag håller på med”?.
När jag tittade mig runt i mitt bunkringsrum så insåg jag att:
Nääää, det här går inte, det kommer inte att fungera med att
bunkra upp med matvaror, vatten och allt annat som behövs.
Det som gjorde mig en aning pessimistisk var att min ganska så
viktiga medicin kommer att ta slut på apoteket om det ens finns
något apotek när det händer.
Det var en tråkig insikt och fick mig liksom att tappa orken/lusten
att bunkra upp ett ännu större lager.
Nu har jag snart bara ett litet litet lager så jag klarar mig ett par
veckor.
I smyg så har jag börjat studera lite växter för att se om någon av
dem passar till min sjukdom, så ännu har jag inte gett upp tanken
på ett fortsatt liv efter det som kommer att hända.
Jag hoppas att du blir nöjd när du flyttat och börja bygga den tillvaron, men du kommer aldrig att kunna pusta ut och känna dig klar. Med en gård blir man aldrig klar; det finns alltid, alltid “måsten, borden och viljen”. Det är en del av grejen tycker jag, om man gillar att jobba och uträtta saker. Det tror jag att du gör, så du vet nog vad du håller på med ändå. Sen är det förståndigt att bygga upp i den takt man orkar med, och se till att planera och prioritera klokt.
Förutom några klaustrofobiska ungdomsår i lägenhet har jag alltid bott så här, på en gård i skogen, och jag älskar det cykliska i årstiderna. Så och skörda. Föda upp djur och slakta dem. Bygga förråd och se dem tömmas. Liv och död. Om och om igen. Det vi gör är äkta och meningsfullt, och det väger upp slitet och bristen på chartersemestrar. Det är möjligt att våra barn väljer en helt annan väg i livet, men då har vi i alla fall gett dem en stadig grund med kunskaper, erfarenheter och värderingar. Det kommer de att ha nytta av vad som än händer, och det ökar min egen drivkraft.
https://polldaddy.com/js/rating/rating.js
Hej,
mycket trevlig sida du har. Länder till stor eftertanke och besinning
Vårt överorganiserade samhälle blir mer och mer sårbart och mycket lätt att störa.
Kommentar:
Om det stora kaoset bryter ut så blir det uppstår mycket snart en stor brist. PENGAR! Bankomaterna töms på nolltid om dom överhuvudtaget fungerar. Pengar går inte att äta, men väl köpa bränsle, yxor, knivar, kläder, medicin, skydd m.m.m. Att ha 5000:- i sitt vapenskåp, madrass, kakburken är för mig en av de viktigaste kom-i-håg på listan.
Att kunna göra upp eld under nästan vilka omständigheter som helst är guld värt. Att träna på att göra upp eld i ösregn eller minus 20 grader eller storm med minium av hjälpmedel ökar möjligheterna för överlevnad.
”Gula ärtans lov”
Den tokade gula ärtan som man köper för 8,50 paketet och räcker till minst 10 portioner god ärtsoppa med minium av lagerutrymme, maximal lagringstid, mycket proteiner, billigt. De kan dessutom användas till att torka blöta stövlar.
https://polldaddy.com/js/rating/rating.js
Tänker samma sak. Vad fan håller jag på med. Nu har det genom er andras bloggar gett mig insikten. Vad fan håller vi på med. Mitt började ekonomiskt. Jag måste alltid klara mig en månad. Sen slogs drickavattnet ut och behövde kokas. Det tog slut på ett dygn i affären. Nöjd med att dricka den där kaffekoppen. Kaffe kan inte odlas. Geten och hönsen de dör före dig, geten sinar och du behöver en killing och nya gener osv. Jag är bortskämd uppvuxen på gård och kan grunderna i självförsörjande, odling och safta, sylta, konservera och jaga. Mitt yrke är inom sjukvården. Men sen då? Jag ettikerar mig själv med överlevare. Vad vill jag lämna över till mina barn. Tyvärr tror jag det blir en livsstil som är svår att komma ur. Tillsammans är vi starka tack för att du delar med dig.
https://polldaddy.com/js/rating/rating.js
Jag kunde inte formulerat det bättre själv! Precis åt det hållet jag aktivt arbetar. Tack för en blogg som gör att jag känner mig mindre ensam och kufisk.
https://polldaddy.com/js/rating/rating.js