Rädsla #prepperSE

”Rädslan överträffar alltid faran”
– Latinskt ordspråk

En observation baserad på många kontakter med nya preppers är hur många är rädda. Själv var jag likadan i början. Jag var rädd att skiten skulle träffa fläkten innan jag var färdig med mina förberedelser. Jag var rädd för vad det skulle innebära med en riktigt allvarlig kris, hur jag och mina medmänniskor skulle reagera. Rädd för att det var något jag missade i mina förberedelser och planer.

Rädsla kan vara en kraftfull drivkraft och motivation. Lika så kan rädsla vara paralyserande, likt ett rådjur i en bils strålkastare, lamslås man och reagerar inte. Att befinna sig i ett tillstånd av konstant rädsla för en osäker framtid är inte hållbart i längden. Därför måste man gå i närkamp med sin rädsla för att kunna gå vidare.

Att leva med ständiga kris-scenarier i huvudet kan vara stressande. Faktum är att kroppen efter ett tag reagerar med en fysisk stressreaktion (bland annat utsöndring av stresshormonet kortisol) om man ständigt går och spelar upp olika kris-scenarier i huvudet. Visst är det bra att gå igenom olika scenarier så man kan planera och förbereda sig, men att ”fastna” i den snurran är rent kontraproduktivt. Det tjänar lite till att vara rädd och orolig utan att vända detta till något konstruktivt. Låt det vara en drivkraft, men låt det inte konsumera och paralysera dig.

Känner du att du hamnat i en spiral där du hela tiden går och oroar dig för framtiden, hela tiden tänker på kris-scenarier och förberedelser tycker jag det är dags att göra något åt det. Sluta läs min blogg. Sluta fundera på prepping. Titta inte på eller läs inte nyheter. Ta semester. Gör något annat. Gör något som fyller dig med mening och glädje istället. Livet är det som sker här och nu. Kom sedan tillbaka efter hur lång tid du nu behöver.

Preppa gärna, men glöm inte att leva.

Kan det som inte får hända, ändå hända? #prepperSE

Förnekelse och förlöjligande är kraftfulla försvarsmekanismer hos människor när man ställs inför förändringar som påverkar livet negativt. Det kan gå så långt att inte bara budskapet utan även budbäraren får sig en skopa av sleven. Fås ett tragiskt besked av en läkare är det inte ovanligt att patienten inte bara vägrar ta till sig budskapet utan även ifrågasätter läkaren eller i värsta fall blir aggressiv mot läkaren, trots att det inte på något sätt är läkarens fel som bara vill hjälpa.

Under den senaste tiden har ”omvärldsläget försämrats” enligt både politiker och militär ledning. Detta så till den milda grad att det resulterat i handling. 150 man är nu stationerade permanent på Gotland. Jag har alltid hävdat att handling är värt oändligt mycket mer än ord. Att tala om ett försämrat omvärldsläge är en sak – att agera är en annan. Som grädde på moset har formuleringarna ändrats gällande risken för en väpnad konflikt. Nu handlar det inte längre om, utan när.

Föga förvånande reagerar många med förnekelse och i vissa fall förlöjligande. Reaktionerna sker med hjärtat och inte med hjärnan. Man vill helt enkelt inte acceptera att det finns otäckheter som kan förändra den trygga vardagen. Jag har läst och hört kommentarer som ” allvarligt kan det ju inte vara”, ”vad ska någon med Gotland till?”, ”det är bara ett sätt för militären att få ökade anslag”, ”låt Ryssen ta Gotland – det kan ju inte bli sämre”.

Antingen kan man förneka ett problem eller så kan man acceptera och hantera det. Det finns givetvis inte så mycket varken du eller jag kan göra rent konkret för att stoppa ett militärt angrepp på Sverige. Vi kan försöka påverka våra politiker, gå med i hemvärnet eller bli soldat, engagera oss i olika civila frivilligorganisationer. Vill man inte göra det av olika anledningar kan man åtminstone se till att ha förutsättningar för att klara sig själv och sin familj vid de störningar ett krigsutbrott onekligen kommer att leda till.

Ingen hoppas på en väpnad konflikt. Ingen önskar en väpnad konflikt. Men att tro det är en omöjlighet är bara naivt. Efter första världskriget sades ”aldrig mer”. Efter andra världskriget sades ”aldrig mer”. Detta var uttryck för hur hemskt dessa krig var och hur mycket man önskade att det aldrig mer skulle hända igen. Ändå står vi här, med tydliga tecken på en eskalation som bara går snabbare och snabbare. Vi vill inte att det ska hända igen. Vi önskar, hoppas och ber att det inte ska hända igen.

Hösten närmar sig och efter den kommer vintern. Om det som inte får hända, ändå händer, är det då inte bättre att vara förberedd än inte?

Uppdatering BOL Norr, logistik #prepperSE

wp-1473481837170.jpg

Tidig dimmig morgon i BOL Norr

Detta är fjärde hela helgen jag är uppe i BOL Norr. Det är också fjärde fulla billastet som gått upp. På sätt och vis pågår flytten från huset fortfarande, om än i en makligare takt. Varje resa upp måste till viss del planeras och optimeras. Vad ska tas med upp? Vilka konserver, vilka prylar? Behövs något speciellt för det arbete som ska utföras? Resorna tur och retur kostar mig i princip två fulla 60 liters tankar, vilket så klart gör att jag inte har råd att åka i onödan.

Nu har jag fått upp ca 75% av förrådet som ska hit. Dock har det tillkommit helt nya saker som blev tvungna att införskaffas, som inte behövdes när jag hade kvar huset. Faktum är att jag blivit tvungen att skrapa fram ett helt hem att ställa i ordning. Inte bara möbler utan även porslin, bestick, kokkärl och grytor, stekpannor, verktyg (bara det ett flertal flyttlådor), gardiner, sängkläder, mattor och så vidare.

Allt detta hade jag på något sätt lyckats förtränga. Efter ett par nätter på enbart ett liggunderlag inser man ganska fort att det inte är en hållbar lösning i längden. Lika så några måltider utan stolar och bord. Som tur är kan jag ju lösa detta allt efter som. Men den viktigaste lärdomen är att dokumentera! Skriv ner exakt allt du kommer på behöver åtgärdas, köpas, tas med. Gör listor. Prioritera. Ändra. Fundera. Ändra igen.

En till lärdom är att det går åt förvaringsutrymmen. I mängder. Då är jag ändå lyckligt lottad som har ett sort kök med massor av skåp och hyllor att fylla. Ändå räcker det inte på långa vägar. Således måste det upp mer förvaringsmöjligheter. Detta händer så klart ihop med det jag skrev ovan, att så mycket mer än först planerat måste flyttas hit.

Något av en fördel är att det per automatik blir en extra inventering av allt. Nya listor över allt som finns i BOL Norr är upprättade och ifyllda. En del kanske kan tycka det är pedantiskt, men det är faktiskt helt nödvändigt för att inte köpa på sig massa ”onödiga” saker. Visst kan det vara bra att ha extra av olika ting, men inte på bekostnad av något som helt saknas. Detta är dessutom väldigt tidskrävande, särskilt om man är ensam.

För att avrunda kan jag glädjande konstatera att jag i skrivandes stund har allt jag behöver för att överleva en ganska lång period. Vatten finns i brunn. Ved i skogen och i vedboden. En vedspis att laga mat på. En braskamin för extra värme. Mat för en person i ca ett år. Vad som sker nu är antingen nice-to-have eller långsiktigt förberedande för självhushåll.

De oförberedda #prepperSE

”Vad tycker du om, och hur ser du på, dom som inte preppar?”, frågade journalisten med mikrofonen riktad mot mig. Hjärnan fick kortslutning. Jag kommer inte ihåg vilken journalist det var som ställde frågan. Inte heller kommer jag ihåg vad jag svarade. Men frågan var väl genomtänkt, insiktsfull och är faktiskt inte så lätt att svara på i en eller ett par meningar.

Det finns dock ett inbyggt problem i frågan, som jag nästan instinktivt ogillar. Frågan förutsätter att det finns ett vi (som preppar) och dom (som inte preppar), samt att det eventuellt skulle finnas en konfliktlinje däremellan. Personligen anser jag att folk får göra vad de vill, men att alla ska ha möjligheten att basera sina handlingar och ageranden på så mycket fakta som möjligt.

Väljer jag att inte ha ett nödlager hemma på grund av att jag tror att staten har lagerställt mat åt alla medborgare i händelse av kris, baseras beslutet på felaktig och gammal information. Väljer jag däremot att inte ha ett nödlager hemma trots uppmaningar från myndigheter att ha detta eftersom det saknas en stark civil beredskap, då är det ett medvetet val från min sida och jag vet vad konsekvenserna blir i händelse av kris.

Om jag väljer att inte vara med i a-kassan så måste jag vara införstådd i vad konsekvenserna blir om jag blir arbetslös. Har jag ingen hemförsäkring måste jag förstå vad som händer om hemmet t.ex blir totalförstört av en brand.  Kanske finns det goda anledningar till att inte vara med i a-kassan eller inte ha en hemförsäkring. Det kan inte jag svara på eftersom det beror på varje enskild människas unika situation och fria val.

Men – och det finns ett stort men här – om någon med öppna ögon och fullt insatt väljer att inte ha en personlig krisberedskap förutsätter jag att denne heller inte kommer att gnälla på staten när det kurrar i magen. Jag förutsätter även att denne inte kommer och knackar på min dörr och vill ta del av mina förråd. Trots allt kan man inte ha kakan och äta upp den.

Till slut handlar det om val och resurser. Människans fria val att agera eller inte. Människans val att använda sina resurser (tid, pengar, energi) till att bygga upp en buffert att ta av i händelse av en kris, eller inte. Trots allt handlar det om ett individuellt ansvar.

Veckorna som gått (71) #prepperSE

I vanligt ordning händer det väldigt mycket. I Sverige har det varit många uppmaningar på olika orter till att koka dricksvattnet på grund av bakterier. Ett par bränder i ställverk har också hunnits med. För att inte tala om alla bilar som brinner, stenar som kastas på räddningstjänst samt skjutningar, mord och annat obehagligt. Polisen kämpar med både en förtroendekris riktad mot ledningen och personalbrist som en konsekvens av ohållbara arbetsvillkor. Men det viktiga är att granen inte har brunnit.

Vår så kallade statsminister förklarade att läget är ansträngt och så var det med det. Socialminister Ygeman är oroad men har fullt upp med att lösa problemet med alla olagliga vapen genom att påtvinga ännu hårdare regler på sportskyttar och jägare. De grupper i samhället som är bland de mest laglydiga som finns då de inte vill risker att förlora sin vapenlicens. Att kriminella högaktningsfullt skiter i lagen när den anskaffar sina illegala, olagliga vapen, verkar inte vara värt att lägga ner tid och resurser på. Här skulle jag kunna fortsätta raljera över all total idioti som fyller landet Sverige, men om sanningen ska fram så har jag egentligen redan gett upp hoppet.

Kommer ni ihåg när ett mord var en riksangelägenhet i media? Förstasidor i tidningarna, huvudnyheter i Aktuellt och Rapport. Idag knappt en notis. Normaliseringen är ett faktum. Och detta gäller inte bara mord.

Skymning i BOL Norr.

Skymning i BOL Norr.

På det personliga planet jobbar jag vidare med min egen krisberedskap. Ett till besök har hunnits med till BOL Norr med en stor last, främst matförråd. Det tar både tid och kostar rätt mycket pengar att flytta runt förrådet. Därför får jag vara noggrann med prioriteringarna så att rätt saker kommer på rätt plats i rätt ordning.

Något jag samtidigt insett att jag behöver är ett lager av bränsle (bensin). Även om jag är ganska nitisk på att alltid se till att ha full tank i bilen finns det inga garantier. Dessutom kan ju bränslelagret tas med vid ett SHTF om det skulle vara så att bilen är fulltankad.

Just nu håller jag på med att packa om resten av torrvarorna till PET-flaskor för transport och förvaring. Efter en kontroll av BOL Syd inser jag att det fanns betydligt mer kvar att packa om än jag först hade uppskattat. Det är förvisso inte jobbigt att göra detta, men det tar tid att få PET-flaskorna torra efter det att de blivit ordentligt rengjorda.

Till sist har jag hunnit med att få besök av det underbara prepper-paret Par i Prepp (säg det 10 gånger snabbt). Som alltid är det mycket givande att träffas ”på riktigt” och prata och dela med sig av erfarenheter. Sedan kan man ju alltid trevligt att äta och dricka gott tillsammans. Jag rekommenderar starkt att läsa deras blogg och deras prepper-resa.

Observationer och lärdomar från BOL #prepperSE

Helgen som gått har jag ensam tillbringat i BOL Norr. Jag är i och för sig fortfarande kvar här uppe i skrivandets stund och har ännu inte riktigt bestämt när jag tänker åka söder ut igen. Det har varit mycket problem med dricksvattnet i olika delar av Sverige de senaste dagarna och det känns som att här uppe har jag i alla fall inte det bekymret då jag har egen brunn.

Varje gång jag är här ser jag det som en möjlighet att testa leva off-the-grid och de olika aspekterna av det. Dessutom är det ett bra tillfälle att rätta till tillkortakommanden och brister i min egen beredskap. Alla förutsättningarna finns, det mesta handlar om min egen kunskap.

En sak som slår mig är hur ovan jag är att behöva planera matlagning. Med vedspis som primär tillagningsmöjlighet får jag räkna med att det tar 30 minuter för att ens få något som liknar varmt nog att påbörja tillagning av mat. Dessutom ställer det krav på att det faktiskt finns färdig, torr ved som är intagen.

På tal om värme har jag också lärt mig hur lätt det är att få en jämn rumstemperatur vid eldning. Det är lätt att elda på som tusan när det börjar bli kallt inne, för att några timmar senare svettas. Man måste lära sig vad som är lagom och detta tar tid. Det finns inga termostater som automatiskt ser till att hålla en behaglig inomhusmiljö. Att gå omkring inne i t-shirt är inte alltid ett alternativ, utan varma kläder kan vara nödvändigt även inomhus.

Är man ensam blir det också tydligt att det är ett ständigt passande på elden då den måste förses med mer ved. Lika så blir det väldigt tydligt när man vaknar och elden för länge sedan slocknat. Det är bara att gå upp, frysa och tända brasan på nytt. Särskilt om man vill ha sitt morgonkaffe eller något annat varmt till frukost.

Ved är något som går åt i oroväckande mängd. Den som tror att det bara är gå ut i skogen och hugga ner några träd kommer få sig ett kallt och bryskt uppvaknande. Att fälla ett träd är egentligen det lätta. Värre är att kvista av stocken. Än värre är att släpa stocken/delarna. Sedan bör allt torka innan klyvning, för att sedan staplas. Detta är tungt arbete. Har man inte förberett sig för vintern kommer det bli mycket obehagligt.

Vad gäller vatten kan jag bara åter igen konstatera att vatten är tungt att bära. Min brunn ligger cirka 30 meter från storstugan. Ändå är det väldigt stor skillnad på att släpa in en hink/dunk mot att vrida på en kran. Detta är också ett moment som kräver viss planering.

Att uträtta sina behov kan vara en anledning till obehag. Särskilt mitt i natten eller på vintern om man måste gå till ett uthus eller bara gå ut och ”slå en drill”.

Till sist. Mörker. Aldrig har jag sett så många stjärnor på himlen. Det finns nästan ingen ljusförorening från städer. Detta kommer att gälla vid ett större strömavbrott också. Detta betyder också att det är väldigt svårt att se sina omgivningar på natten, innan ögonen anpassat sig.

Allt ovan är mest lösryckta observationer och sådant som blir väldigt tydligt när jag lever uppe i BOL Norr. Ta det för vad det är, men jag kan konstatera att vid en bug-out eller i en framtid off-the-grid kommer det inte finnas brist på arbete.

Retrospektiv #prepperSE

wp-1471614602841.jpg

Vedspisen värms upp för matlagning.

Allt förändras. Det enda man kan vara säker på är att livet aldrig blir som man tror, hoppats och tänkt sig. Det betyder inte att alla förändringar är till det sämre. Av en eller annan anledning satt jag nyss och tittade på Google Maps över Stockholm. Ögonen föll på min före detta arbetsplats, mitt i ”smeten”. Så kom jag att tänka på ett snart två år gammalt inlägg ”Ett mardrömsscenario”. I detta utforskar jag möjligheterna att ta mig hem från Stockholm vid ett SHTF. Detta är inte längre ett problem eftersom jag sagt upp mig. Men för två år sedan var detta ett jättestort dilemma, men lösningen fanns med i texten: ”Att byta arbete är ju en uppenbar lösning på problematiken och det arbetar jag långsiktigt med”. Nu är jag där. Det tog två år via vägar jag då inte på något sätt hade planerat för eller kunnat förutse.

Lika så kan jag titta tillbaka på hur jag med absolut säkerhet hävdade att jag hela mitt liv skulle bo kvar i den nyinköpta villan. Det var min trygghet inför pensionen och det var min borg vid ett SHTF. Nu är den såld och här sitter jag i en hyreslägenhet. Under resans gång blev det viktigare att bli fri från lån än att ha ett hus.

Blickar jag ännu längre tillbaka, till tiden då jag först började preppa, inser jag hur långt jag kommit. Från de första konserverna i skafferiet för 10 år sedan till en beredskap som räcker minst sex månader för mig och min son. Det är dessutom på min son jag ser tidens gång. Från att ha varit ett hjälplöst barn till en snart vuxen man. Idag är han lika fysiskt stark som jag och kan hjälpa till med tunga arbetsuppgifter om så krävs.

Framför allt är det på ett område som jag tycker mig se den största personliga förändringen. Kunskap och inställning. Jag har lärt mig så fruktansvärt mycket, samtidigt som jag varje dag inser hur mycket mer det finns att lära. Ett paradigmskifte var att gå från att nästan se fram emot ett SHTF till att innerligen önska att det aldrig sker.

Någonstans känns det som att jag är i mitten av min egen historia. Halvvägs. Jag är inte den människa jag var för 10 år sedan och jag kommer garanterat inte vara samma människa om 10 år. Men det är resan som är livet. Inte vad som händer i morgon, utan vad som händer här och nu. Så jag fortsätter efter utsatt plan, en dag, en konserv, en vedklabbe i taget. Men till skillnad från tidigare kan jag äntligen njuta av nuet.

Jag är fri.