Veckorna som gått (81) #prepperSE

Snö. Is. Kyla. Tydligen fick vintern för sig att det var dags för en påminnelse om att vi faktiskt har fyra årstider här i landet. Detta blir den första vintern i den nya staden. Snön var välkommen eftersom det trots att blir lite ljusare och hösten känns inte så kvävande mörk. Kyla har jag aldrig ogillat, tvärt om.

När det gäller min egen prepping har det varit stiltje, så när som på ett par fårskinnstofflor som ska upp till BOL Norr. I övrigt handlar det mycket om att spara undan pengar till lite större inköp. Som jag tänker just nu, ser planen ut att bli att införskaffa innanfönster till stugan som nästa punkt att bocka av på att-göra-listan. Har hittat ett ställe där jag kan måttbeställa klara akrylskivor från. Återstår att försöka lista ut vilken tjocklek som är rimlig.

Samtidigt har det varit fullt upp på jobbet och väldigt lite tid och energi har gått åt att planera och spekulera. Å andra sidan är det inte något negativt. Har jag fullt upp med ”annat” så är det lättare att låta bli att spontanköpa prepps som inte finns med i planen. Just att ha den där listan över saker som jag vet är sådant som verkligen behövs är faktiskt guld värd. Det underlättar väldigt mycket att veta rätt exakt var jag befinner mig på min resa.

Annonser

En månad med WonderWash – uppföljning #prepperSE

Efter en månads trogen tjänst finns inget att klaga på.

Detta är en uppföljning av mitt initiala testa av den handvevade tvättmaskinen WonderWash. Efter inlägget fick jag en förfrågan om att göra en uppföljning av en läsare, som undrade hur det skulle vara att tvätta med enbart denna manick under en månads tid. Eftersom jag inte har något vettigare för mig efter jobbet tänkte jag att det kunde jag gott testa, samtidigt som det skulle ge en god indikation inför mitt framtida tvättande.

Under en månad (ge och ta några dagar) har jag alltså enbart använt muskelkraft för att tvätta. Eftersom jag mestadels av tiden lever i ett enmanshushåll blir det inte några större mängder tvätt. Detta är väl värt att notera eftersom den lilla handvevade tunnan inte sväljer några jättestora mängder smutsig tvätt. Under månaden som gått har jag lärt mig att fyra tröjor (två långärmade och två kortärmade) och lite underkläder är ungefär så mycket som går att tvätta vid ett tillfälle. Alternativt går kan jag tvätta två par byxor samtidigt. Detta beror ju lite på hur stora kläder man har och jag är inte den minsta människan på jorden. Handdukar, lakan och annat skrymmande tar med andra ord tid att tvätta eftersom man inte kan ta allt på en gång utan måste dela upp det i flera tvättar.

En annan lärdom är själva torkningen av tvätten. Även detta tar tid. Mycket tid. Nu har det varit höst och jag har inte haft möjlighet att hänga ut tvätten utomhus, utan den har fått torka på en tvättställning i lägenheten. För att minska torktiden har jag lärt mig vikten av att så noggrant som möjligt verkligen vrida ur vattnet ur kläderna innan de hängs upp. Vid några tillfällen har jag slarvat med detta och det har resulterat i att kläderna droppat vatten på golvet under tvättstället. Underkläder har jag faktiskt ”centrifugerat” för hand genom att helt sonika snurra dom i badrummet. Lite större kläder har jag rystat för att slå ut så mycket fukt som möjligt.

Dock har ingen tvätt förblivit smutsig. Synbara fläckar och lukt har försvunnit utan några som helst problem. Det enda som skiljer sig från att tvätta i en fullutrustad tvättstuga är tiden det tar att få tvätten torr igen. Antagligen är detta varken bättre eller sämre än att handtvätta kläder, annat än att det går lite snabbare. Gissningsvis är detta rätt mycket mer skonsamt mot textilerna än att tvätta i maskin, centrifugera och sedan torktumla.

En vanlig fråga är om jag tycker att det är jobbigt att veva runt tunnan. Svaret är nej. Faktum är att jag tycker det är bra mycket jobbigare att vrida ut kläderna efter tvätten än att veva runt trumman. En annan farhåga var hur vida plastkonstruktionen skulle hålla i längden. Även här är jag positivt överraskad. Jag har inte sett några som helst tecken på att något ska vara på väg att gå sönder.

Över lag är jag fortfarande mycket nöjd med den lilla tunnan, även efter en månads tvättande med den. Gissningsvis kommer jag fortsätta använda den. Det finns ingen som helst vinst med att släpa all tvätt till tvättstugan och tvätta där.

Dessutom slipper man tvättstugelappar, ludd i torktumlaren och kvarglömda strumpor.

Veckan som gått (80) #prepperSE

Det var ljust trots solen gått ner. Nästan sagolikt.

När jag åkte hem från BOL Norr förra veckan lyckades jag med konststycket att glömma min jobbmobil kvar i stugan. Detta kom jag på när jag var åtta mil hemifrån och beslöt då att jag nog kunde klara en arbetsvecka utan mobilen. Igår åkte jag alltså upp för att hämta telefonen. Men för att inte åka med en tom bil tänkte jag att det vore bra om det gick att hitta något som jag kunde ta med, utan att det blev något som jag egentligen inte behöver.

Lyckligtvis håller vi fortfarande på att rensa upp på kontoret och där hittade jag en bred och robust hylla som skulle kastas. Den fick åka med upp tillsammans med 8000 A3-papper, några böcker, ett tiotal anteckningsblock och lite annat som ändå skulle kastas. Jag inser att jag blivit mycket mer restriktiv i vad jag väljer att ta med upp. Det som ska upp måste ha ett specifikt syfte och fylla ett tydligt behov. Jag vill inte riskera att massa ”skit” åker upp som aldrig kommer till nytta.

Hyllan var i alla fall för hög för att få plats i storstugan, där jag tänkt att det varit bra med lite extra förvaring. Istället fick den bosätta sig i sovstugan som har mycket högre i tag. Det faller väl in i vad jag ändå hade planerat, att få ordning på den lilla stugan så den kan användas utan att behöva flytta saker mellan husen. Kvar är väl egentligen nu bara en liten kamin och några gardiner, men det får bli ett projekt för våren.

Nu är det dags att bege mig hemåt innan det börjar snöa/regna. Och denna gången har jag fått med mig alla mobiltelefoner.

Är priset evig ensamhet? #prepperSE

Det är väl lika bra att ta tjuren vid hornen och se om det går att få någon rätsida på den kanske sista pusselbiten i min strävan. Och åter igen är det dags att gå en holmgång med mig själv, för när jag skriver detta är jag inte alls säker på var detta kommer sluta. Kanske kommer jag aldrig att trycka på den blå ”Publicera”-knappen ute till höger. Dock måste jag försöka få rätsida på en misstanke jag har.

Ensamhet. Det finns flera olika sätt att vara ensam på. Det vi i vanliga fall kanske oftast menar är ”att inte vara i ett förhållande”. Samtidigt kan ensamhet även vara ”att inte ha kontakt med andra människor alls”. Definitioner är viktigt. När jag på allvar började fundera på hur jag vill att min framtid egentligen ska se ut, hade jag inte en tanke på de känslomässiga och psykologiska dimensionerna. Allt var av praktisk natur. Men i bakhuvudet gnagde alltid en misstanke att det kanske inte var allt det praktiska som gav livet mening.

Det är svårt för mig att sätta ord på mina tankar när det kommer till känslor inför andra människor. Å ena sidan tycker jag väldigt mycket om att umgås med (vettiga) människor, å andra sidan kan jag långa perioder njuta av att vara ensam. Det finns gånger när jag varit själv i BOL Norr då ensamheten varit som bomull runt själen och det finns gånger då jag verkligen inte velat vara där ensam i mörkret. Denna ambivalens blir än tydligare när jag på allvar funderar över ett eventuellt framtida förhållande.

Någonstans kan jag vara väldigt krass och känna att jag har gjort mitt. Min son är snart vuxen och jag har fört mina gener, tankar, kunskap och värderingar vidare. Biologiskt är jag klar med vad som många anser vara meningen med livet. Ja, jag vet att man aldrig blir ”klar” med sina barn, men jag tror ni förstår vad jag menar. För den som inte gör det: jag varken vill eller behöver skaffa fler barn. Ett förhållande måste ju inte vara till enkom för att skaffa barn. Det finns så många fler aspekter av ett kärleksfullt, livslångt förhållande.

Att jag skulle vilja leva helt ensam, utan ett förhållande, i en framtid tar jag som högst osannolikt. Vad som ställer till det är istället frågan ”vem fan är lika galen som jag”. Om vi leker med tanken att jag lyckas med att flytta upp till BOL Norr och få igång någon form av självförsörjning och ett liv utan lönearbete men i frihet, vem skulle vara beredd att göra samma resa? Vem där ute skulle vara beredd att ”offra” alla moderna bekvämligheter för att leva ett enkelt, arbetsamt liv?

Om vi för en stund struntar i vem jag är utan tar själva situationen som sådan istället, alltså att flytta ihop med någon (inte nödvändigtvis mig) som man kan tänka sig leva resten av sitt liv med, men då få bo som man mer eller mindre gjorde på slutet av 1800-talet. Gissningsvis sitter det någon äventyrlig människa  och tänker ”jag skulle kunna tänka mig det”. Jag tvivlar inte på uppriktigheten ett sådant påstående, det låter säkert rätt spännande, utmanande och kanske rent av lite romantiskt att bo på en liten gård mitt ute i ingenstans med djur och odlingar och bara följa årstiderna. Som grädde på moset behövs inget lönearbete att gå till varje dag, som man kanske inte ens tycker om. Är man dessutom förälskad upp över öronen lär det inte finnas några problem i världen.

Sedan kommer vardagen. Sedan gör sig avsaknaden av bekvämligheter påmind. Och inga pengar. Hur länge skulle du orka? När kommer det första trevande ”vore det inte trevligt att ha rinnande vatten” eller ”jag kanske skulle skaffa ett deltidsjobb så vi kan köpa x, y, z”? Det kommer inte vara en dans på rosor och vi talar ändå väldigt lång tid. Hur länge kan jag utsätta en annan människa för min egen envishet? För jag är rätt säker på att jag skulle ge med mig – till slut. Men är priset då att ge upp min dröm och lite av min frihet?

Efter snart 700 ord har jag inte blivit mycket klokare. Risken finns att jag i vanlig ordning överanalyserar saker och ting. Frågan som återstår är fortfarande om priset är ett liv i ensamhet. Och är det i så fall värt det?

Veckorna som gått (79) #prepperSE

Medan jag väntar på att kaffet ska bli klart och att solen ska titta fram över trädtopparna, passar jag på att skriva några rader från BOL Norr. Inför denna resa upp hade jag egentligen ett enda mål – att få ordning på veden. Eftersom det inte gick att köra fram veden hela vägen till vedboden har jag således 6-7 kubikmeter i två högar två mördarbackar bort. Den ena högen har jag säkrat upp och lagt en presenning över, då jag insåg att jag inte skulle ha tid att flytta all ved. Denna helgen har gått åt till att frakta den andra högen och stapla den i vedboden.

Till min hjälp införskaffade jag mig en trädgårdsvagn. Skottkärra i all ära, men den rymmer på tok för lite för att det ska bli effektivt. Det enda jag fick göra var att springa upp och ned för backarna utan att vedhögen minskade särskilt mycket. Trädgårdsvagnen tar betydligt mer och har underlättat något kopiöst. Så nu återstår bara en eller två vändor, vilka jag kommer göra innan jag åker hem idag. Sedan kan jag koppla av.

Nu vet jag att folk, i all välvilja, kommer fråga varför jag inte tar hjälp av grannar med traktorer, varför jag inte köper en egen traktor/fyrhjuling/pickup/lyftkran/ånglok/rymdraket eller vad det nu kan vara. Anledningen är helt enkelt den att jag vill klara av detta själv. Det är ett test, ett sätt att se hur mycket eller lite pannben jag besitter. Om jag inte orkar flytta ett par kubikmeter ved nu, vad får mig att tro att jag i framtiden klarar av att fälla skog och omvandla till ved? Jag kan inte hela tiden ta den lätta vägen, för när SHTF kommer det inte finnas en lätt väg.

Idag pliktar jag med träningsvärk för min envishet. Men det känns skönt. Är man inte van att jobba med kroppen blir det så. Fick jag välja skulle jag hellre ha träningsvärk varje morgon men att få bo här, än att vakna i lägenheten med ännu en dag framför datorn på jobbet.
En intressant observation jag gjort under helgen är att jag varit helt symptomfri från min kroniska sjukdom. Kanske är det slumpen, kanske finns det en psykologisk komponent relaterad till stress i sjukdomsbilden.

Förutom trädgårdsvagnen hade jag även med lite annat upp. Bland annat analoga instrument för att hålla lite koll på vädret, kläder, en whiteboardtavla med pennor, mer mat (ris, konserver, socker och salt), lite mer bestick, den handvevade tvättmaskinen och en handpump för att blåsa upp luftmadrasser.

Som det ser ut kommer det bli minst en resa upp till innan jul. Anledningen till varför kommer jag återkomma till senare, men det är något som jag tror kan bli väldigt spännande och intressant.

Veckorna som gått (78) #prepperSE

Veckornas prepp som ska upp till BOL Norr

Så kom hösten i år igen. Personligen älskar jag höstens kalla, klara, friska luft och alla färger på träden, men det finns ju roligare saker att göra på morgonen än att skrapa rutorna på bilen.

Ett nytt lass börjar bli redo att fraktas upp till BOL Norr. Lite ris, socker, salt, konserver, prylar och kläder. Vi städade kontoret i veckan och hittade lite gamla, dock oanvända, kläder med fel företagsnamn på som ingen ville ha. Så jag gick igenom kassarna och plockade ur ett antal t-shirts, två jackor och en regnjacka. Förvisso i storlekar något för små för mig, men det finns säkert andra som kan ha användning av kläderna vid ett SHTF. Alla jag förväntas få besök av är inte två meter långa.

Det är just sådana här tillfällen jag gillar att ta tillvara på. Någon som tänker kasta något som det egentligen inte är något fel på rent funktionellt, men som jag ser kan komma till nytta i BOL Norr. Då känns det både ekonomiskt och ekologiskt bra att kunna ta tillvara på sakerna. Återbruk helt enkelt.

Något som jag äntligen fått tummen ur och införskaffat är en barometer. När jag ändå var i farten hittade jag en termometer och en hygrometer i samma serie, så de fick följa med de också. Givetvis är alla instrumenten helt analoga. För den som är nyfiken hittade jag dom på Jula. Nu kan jag i alla fall få lite förvarning vid väderomslag även om skiten har träffat fläkten och internet, radio och TV inte kan leverera väderprognoser.

För övrigt håller jag på att långtidstesta min handvevade tvättmaskin och har den senaste veckan enbart tvättat i den. Tanken är att jag ska fortsätta så tills jag tar den med upp till BOL Norr nästa helg. Sedan kommer en uppföljning för den som är intresserad här på bloggen.

Produkttest av WonderWash, handvevad tvättmaskin #prepperSE

Ingen ekonomisk ersättning utgått till mig för denna text. Tvättmaskinen är inköpt för egna surt förvärvade, skattade pengar.

Efter lite drygt en veckas väntan kom så den handvevade tvättmaskinen WonderWash i ett paket från USA. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag förväntade mig, men efter att ha packat upp alla delarna var mitt första intryck att allt kändes väldigt plastigt. Själva monteringen av alla delar var hur lätt som helst och krävde inga verktyg. Den utskrivna A4-sidan till manual var inte mycket till hjälp, men å andra sidan behövde den inte vara det heller då konstruktionen bara kan monteras på ett sätt. Efter alla delarna monterats ihop kändes konstruktionen genast mycket med rigid och stabil.

För att testa hur väl den tvättar bestämde jag mig för att ta en kökshandduk som jag gick ut och smutsade ner i lite lera. Att jag valde en vit handduk är för att det är så mycket lättare att se resultatet på en sådan, även om det i regel är svårare att få rent vita tyger.

Tvättandet utförde jag i mitt badrum. Den smutsiga handduken lades ner i trumman, sedan fyllde jag på med ca 40-gradigt vatten upp till ungefär en tredjedel av tunnans volym. Till sist droppade jag lite flytande tvättmedel motsvarande en tesked. Locket sluter tätt väl med en smart låsfunktion. Sedan var det bara att veva. I manualen finns det tidsangivelser för hur länge man behöver veva beroende på hur mycket tvätt man fyllt upp med. Jag försökte hålla ett tempo på 1-2 rotationer per sekund och detta i två minuter.

Det var faktiskt inte särskilt jobbigt och veven var bekväm i handen. I botten på benen finns fyra sugkoppar som ser till att maskinen står stadigt och still när man vevar. Efter det gått två minuter satte jag på tappen på undersidan av tunnan och vattnet tömdes. Sedan var det bara att öppna locket, fylla på med rent vatten och veva i en minut till för att skölja tvätten. När sköljningen var klar tog jag ut handduken, vred ur den ordentligt och hängde upp den för att självtorka. Kvar i tvättmaskinen blev lite grus som inte riktigt ville följa med vattnet ut, så det fick jag ta en bit papper och ta upp för hand.

Resultatet blev över förväntan (se bilderna nedan i bildgalleriet). Helt ärligt hade jag inga större förväntningar på att handduken skulle bli så pass ren som den faktiskt blev. Överlag är jag positivt överraskad över denna lilla handvevade tvättmaskin. Monterad är konstruktionen robust, den tvättar rent och det går åt väldigt lite vatten. Och bäst av allt – den kräver ingen elektricitet. Vad jag vet finns den inte längre att köpa i Sverige, men den går att beställa från USA. Priset i USA är $45. Med frakt och tullavgifter landade allt som allt på 1200 SEK. Jag kan bara hoppas att den dyker upp hos någon återförsäljare i Sverige igen eller att någon annan väljer att ta in den i sitt sortiment.