Ur askan – en sammanfattning av 2017 #prepperSE

Om 2016 var ett skitår, började inte 2017 ett dugg bättre. Ekonomisk misär tvingade mig att leva av mina matförråd, vilket förvisso var lärorikt, men inte särskilt roligt. Sex månader passerade på min ofrivilliga konservdiet. Lyckligtvis och otroligt tacksamt bidrog ni läsare med donationer, något som jag fortfarande ser som ett smärre mirakel. Utan dessa vet jag inte hur jag skulle klarat mig. Dessutom bidrog ni till att återställa mitt hopp om mänskligheten – till viss del. :)

Övergången mellan 2016 och 2017 ”firades” uppe i BOL Norr. Det var också den första längre vistelsen där och många lärdomar drogs. Exempelvis att det är bra att ha en dusch, att all form av ljus är en lyx, att det kan vara svårt att äta ordentligt,, nyttan med en riktig säng,  men framför allt hur sårbar man är ensam mitt ute i skogen. Mycket små detaljer identifierades också som sedermera rättats till.

I april började det så sakta vända på ett personligt plan. Jag sålde min del av företaget jag så länge kämpat med och fick anställning. Den nya tjänsten var placerad 20 mil bort, så pendling var inte ett alternativ, utan det blev till att flytta. Förvisso närmre BOL Norr, men det är alltid jobbigt att genomgå en flytt. Om jag hade varit krass och gjort mig av med mycket skräp när jag flyttade från huset så blev denna flytt ännu ett steg i denna downsizing. Allt är helt medvetet och i linje med min långsiktiga plan.

På tal om planer. I och med att jag nu började få en mer stadig inkomst ökade också möjligheterna till att aktivt kunna börja sjösätta allt som måste på plats innan jag en gång för alla flyttar upp till BOL Norr. Sparmål, budget och tidsramar finns nu tydligt uppsatta så jag hela tiden vet vad jag ska prioritera. Detta är bland det bästa jag gjort. Nu behöver jag inte längre fundera på vad nästa steg är och minskar också risken för att köpa på mig saker som jag kanske egentligen inte behöver.

Tyvärr blev avigsidan med en ny anställning att jag inte kunde ta ut någon semester i somras. Detta gjorde att jag tappade tid i att rent praktiskt få saker gjort uppe vid stugan, något som jag ursprungligen hade planerat och sett fram mot. Nu fick jag nöja mig med en vecka på hösten, vilken jag så klart såg till att passa in under den ryska storövningen Zapad 2017. Under denna vecka fick jag också besök av Svensk prepper för att göra en intervju till Prepperpodden, vilket också blev premiäravsnittet.

Över lag har 2017 varit ett betydligt bättre år rent personligt än 2016. Tittar jag istället på det generella världsläget kan det samma inte sägas. Jag tänker inte sammanfatta världsläget utan väljer bara att konstatera, utifrån vad jag sett och läst, att världen inte på något sätt har blivit bättre under det gångna året. En ljusglimt finns dock när jag ser tillbaka på Sveriges 2017 och det är att intresset för krisberedskap och prepping fortsätter att öka både från enskilda individer och från statligt håll.

Extra roligt är att det tillkommit mycket nya prepperbloggar på svenska under året. Om ni tittar in under min sida över bloggar så har den vuxit rätt mycket under 2017. Dessutom tillhör många av de nya bloggarna kvinnliga preppers, vilket är riktigt roligt eftersom det bidrar till att motverka myten om att det bara är män som är preppers. Själv har jag kontakt med i princip lika måna kvinnliga som manliga preppers och vet att det inte finns någon större skillnad mellan könsfördelningen. Här skulle jag också kunna skriva något spydigt om ”patriarkala klanfantasier”, men låter bli.

Det har under året släppts några böcker om prepping på svenska. Anna-Maria Stawreberg har skrivit ”Prepping : Att hoppas på det bästa, men förbereda sig på det värsta” där hon bland annat har intervjuat en rad preppers (även jag är med). Herman Geijer har skrivit ”Överlev katastrofen : 12 sätt att förbereda dig”, som jag ännu inte hunnit läsa. Dessa böcker är kanske bra julklappstips till den som vill väcka intresset hos släkt eller vänner.

Inför 2018 kommer jag inte att avge några nyårslöften. Jag vet redan vad jag vill och hur jag ska agera för att nå dit. Dessutom blir det aldrig som man tänkt sig ändå. För ett år sedan hade jag aldrig kunnat gissa att jag skulle sitta där jag är idag, liksom jag om ett år säkert inte kunnat föreställa mig vad 2018 haft för överraskningar.

Jag låter en kastrull ärtsoppa få symbolisera året som gått.
Annonser

Veckorna som gått (83) #prepperSE

Listor. Mitt förhållande till listor är komplicerat. Ordningssinnet vurmar för dom. Cynikern inom mig bespottar dom. Det finns dock ett antal listor som jag faktiskt aktivt använder mig av och som jag ser en stor nytta med. Inventarielistan över mat och den andra över prylar i BOL Norr är exempel på listor som jag både har nytta av och som jag faktiskt aktivt uppdaterar.

En lista som jag också ser stor nytta med är den som suttit på kylskåpet i min gamla lägenhet över saker att packa bilen med om jag måste lämna bostaden i hast. Denna lista är nu hopplöst förlegad då förutsättningarna förändrats så pass mycket tack vare att mer finns förrådsställt i BOL Norr samt att jag omprioriterat vissa delar. Dock finns det saker här i lägenheten som jag prompt vill få med om jag behöver lämna och riskerar att aldrig mer komma tillbaka.

Så dagens projekt är att skriva om denna lista. När jag ändå håller på kan jag lika väl passa på att gå igenom min Bug-Out Bag (BOB) och min Get-Home Bag och säkra upp att allt fungerar, inte behöver roteras ut eller är skadat på annat sätt. På sätt och vis kompletterar till viss del listan min BOB. Det som finns på listan är dock mer av bra-att-ha och inte livsnödvändigt. Listan skulle kunna se ut på följande sätt:

  • Hela medicinhyllan
  • Extradunkar med bensin
  • Kontanterna
  • Bankdosan
  • Vattenflaskorna i frysen
  • Vevradion i fönstret
  • Alla kläder i byrån i en sopsäck
  • Om plats finns kvar övriga kläder
  • Luftmadrassen, sovsäckar och extrakuddar
  • Torrvaror, konserver
  • Töm kryddhyllorna
  • NAS+backup-diskar

Givetvis finns det saker jag utelämnar eller kommer stryka, men det kanske ger något uppslag.

I övrigt har jag mest jobbat och sovit den gångna veckan. Det finns så mycket saker jag skulle vilja ta tag i som jag helt enkelt inte orkat med. Framför allt har jag massor med idéer och tankar kring ett framtida projekt som kan bli riktigt bra och förhoppningsvis uppskattat av er läsare. Men innan dess måste jag först prova mig fram för att hitta lite former och dessutom samla in kunskap kring de rent tekniska bitarna, så ni får ge er till tåls ett tag till.

Just ja, höll helt på att glömma att jag i alla fall lyckats införskaffa en ny prepp-relaterad pryl: en handvisp.

Att välja buffert #prepperSE

Det ska inte vara lätt. Alla dessa val och alla dessa prioriteringar. I väldigt stora penseldrag kan jag konstatera att jag har tre sätt att bygga buffertar på.

  1. Prepps i form av förbättringar av BOL Norr, mat, vatten, prylar etc.
  2. Ekonomi i form av kontanter/likvida medel.
  3. Ekonomi i form av ädelmetaller för långsiktigt sparande.

Som jag resonerat fram tills nyligen har jag delat fokus mellan dessa tre, fast då var punkt 2 mer att bli skuld fri. Men för att så snabbt som möjligt kunna flytta upp till stugan och friheten har jag alltid tänkt som så att det vore klokast att lägga alla resurser på att beta av listan över saker som behöver införskaffas innan denna plan kan sjösättas. Detta förutsätter dels att jag kan hålla nere de ”normala” utgifterna och dels att jag har en stadig inkomst. Inget av detta är ett problem idag och jag ser heller egentligen inte att det skulle förändras på kort till medellång sikt.

Nu vet jag ju mycket väl att bara för att jag inte tror att något inte kommer förändras, så finns det givetvis inga garantier för att så inte kommer ske. Har jag lärt mig något under mitt liv så är det att det aldrig blir som man tänk sig. Därför funderar jag på om det inte vore klokt att spara ihop en tillräcklig buffert för att klara tre månaders utgifter, exklusive mat som jag kan ta från förråden om så skulle krävas. Detta då jag har tre månaders uppsägningstid på lägenheten och om något oförutsett skulle inträffa (arbetslöshet, sjukdom, utomjordingar som invaderar eller zombieapokalypsen) så kan jag lösa lägenheten och allt runt omkring.

Konsekvensen av att göra en sådan omprioritering blir eventuellt att jag skjuter fram hela tidsplanen för att flytta upp till BOL Norr med kanske sex månader (jag har inte räknat på det i detalj ännu). Händer inget oförutsett kan jag bara ”flytta med” bufferten då jag ändå behöver en sådan när jag väl flyttar upp. Rent spontant känns en sådan variant lockande. Det som känns mindre roligt är att jag måste skjuta mycket av mina inköp på framtiden, ett köpstopp om man så vill. Risken är då att om SHTF under denna period kommer jag sitta på en påse pengar som riskerar vara värdelös, istället för att ha investerat fysiska ting att ha nytta av.

Vad jag helst vill undvika är en variant där jag delar upp det med 50% av besparingarna till prepps och 50% till den ekonomiska bufferten. För mig personligen kommer det inte att fungera något vidare. Jag vill ha ett konkret och tydligt mål, då fungerar mitt fokus som bäst. Tyvärr är jag rätt dålig på split-vision.

Så vad tror ni och hur hade ni själva resonerat? Tar tacksamt emot tankar och idéer.

Tröttmössan, ett år senare #prepperSE

För ett år sedan skrev jag inlägget ”T minus 2,5 år” där jag konstaterade hur långt kvar det var tills jag som tidigast hade möjlighet att flytta upp till BOL Norr, men även hur jag kände mig oförberedd trots alla ansträngningar. Endast ett år har gått och ändå är allt helt annorlunda idag. Jag lovar att detta inte ska bli ännu ett inlägg på temat ”titta vad mycket som händer på ett år”, men avstampet är ändå logiskt.

I slutet av inlägget ställde jag frågan om det kunde passera 2,5 år utan att en allvarlig kris skulle uppstå som påverkar oss här i landet. Uppenbarligen kunde det gå ett år. Kan det gå ytterligare 1,5 år innan SHTF? Självklart. Oddsen är fortfarande goda. Vi ser en tydlig avspänning mellan NATO och Ryssland, världens börser tävlar i att slå all-time-high, diplomatin kommer segra på Koreahalvön, bostadsbubblan visar sig bli en smärre korrigering, råvarumarknaden är stabil, Brexit blev inte den smäll som många befarat, den polarisering som stigmatiserat den politiska debatten har dämpats och ersatts med sansad och resonerande retorik. Och vi ser att Sverige är tryggare än på väldigt länge, vågen av bränder, mord och våldtäkter minskar. Nu kan vi också se att arbetslösheten är rekordlåg och klyftorna minskar i snabb takt. Sjukvården, polis, brandkår och militär har fått enorma ekonomiska förstärkningar vilket nu gett resultat. Tack vare ett gediget arbete att bekämpa terroristerna i ISIS är nu denna organisation slagen i bitar. I Venezuela kommer nu den något sargade ekonomin att få ett rejält lyft sedan den legitima regeringen där beslutat att införa en kryptovaluta för att effektivisera och säkra handelsutbytet. Den globala uppvärmningen är på väg att besegras tack vare hårt arbete från världens ledare.

Allt som allt ser utsikterna bra ut för 2018. Kanske rent av det bästa året hittills.

Veckorna som gått (82) #prepperSE

Vinter. Nu är det vinter på riktigt. Här hemma har vi ett tjockt och vackert snötäcke som påstås vara runt 30 cm djupt. Uppe vid BOL Norr rapporteras om ett dubbelt så djupt snötäcke. Eftersom jag uppenbarligen inte har lärt mig någonting från förra året finns det fortfarande inte några praktiska lösningar för att hantera snön annat än några snöskyfflar. Givetvis beror det på att jag valt att lägga pengar på andra saker till stugan, men det känns ändå som att jag någonstans gjort lite felprioriteringar.

Som vanligt är det väldigt lätt att vara efterklok. ”Tänk om jag hade köpt en snöslunga”, ekar i bakhuvudet. I det stora hela är det ändå en skitsak jämfört med de som kommer gräma sig över att inte ha någon krisberedskap alls när SHTF. Ska jag vara krass är en snöslunga ändå något som jag faktiskt kan klara mig utan. Vatten, värme och mat blir det lite svårare utan. Det är ibland nyttigt att sätta saker och ting i sitt rätta perspektiv.

De två senaste veckorna har varit fulla med väldigt mycket arbete. Min omvärldsbevakning har varit väldigt låg. Men Anna-Maria Stawreberg var med i Morgonpasset och pratade prepping. Samma program som jag själv var med i för snart tre år sedan och också pratade prepping. Det känns väldigt roligt att ämnet fortfarande är aktuellt och att det hänt mycket positivt på dessa tre år. Även om MSB’s 72 timmar inte kan betraktas som prepping, gör dom trots allt mycket för att lyfta medvetenheten ute i samhället kring krisberedskap, och den som kan tänka själv inser snart vilken nivå som är rimlig att sträva efter.

Själv har jag kommit över en del gratis-prepp i form av hygienartiklar och ett gäng moraknivar. Detta är tacksamt då denna månad är lite sämre än vanligt rent ekonomiskt. Jag vill, på tal om pengar, passa på att tacka alla vänliga människor där ute som under november bidragit med donationer. Dessa är otroligt uppskattade och hjälper till att betala för domänen och bloggen som kostar ca 1000 kr per år och snart är denna kostnad helt täckt. Jag väljer också att se donationer som en stark indikation på att det jag skriver är intressant och uppskattat.

Puts och pyssel

Som ni (förhoppningsvis) ser har bloggen fått ett nytt utseende. Efter att ha kört med samma stuk sedan starten tyckte jag det var dags för en ny design. Personligen upplever jag denna som mer lättläst och trevligare att vila ögonen på. Om ni hittar något som  inte fungerar eller ser märkligt ut tar jag tacksamt emot feedback. När jag ändå är i farten kommer jag att se över struktur och innehåll för att dels hålla information uppdaterad och relevant och dels på sikt få till fler resurssidor. I samma veva kommer jag att se över lite av det som sker bakom bloggens ansikte. Detta kan leda till att saker och ting tillfälligt försvinner, inte fungerar eller ser märkligt ut.

När jag ändå håller på kan jag även nämna att jag har lite planer och idéer för nytt innehåll. Dels leker jag med tanken att få till något annat än bara text. Hur vida det blir ljud eller video har jag inte riktigt bestämt ännu. Trots allt tar det mycket mer tid i anspråk att producera exempelvis video. Men jag tyckte det var väldigt trolig att vara med i Prepperpodden. Nu tänker jag mig inte att jag ska starta en till podcast om prepping, men just att gå utanför text var på sätt och vis befriande. Vi får helt enkelt se vad tid och ork räcker till. Dock har jag en hel del (vad jag själv tycker) bra uppslag till innehåll. För den som hängt med ett tag vet att jag gått i liknande tankar förut. Nu har jag åtminstone kommit så långt att jag har både teknik och konkreta idéer.

En veckas tankar #prepperSE

Som bekant arbetar jag med två spår, som i mångt och mycket hör samman när det kommer till min framtid. Eller kanske är det så att det jag ser som två separata spår egentligen bara är olika sidor av samma sak. Det ena spåret är att klara av en zombieapokalyps (prepping), det andra spåret handlar om att leva ett fritt liv (självförsörjande). Givetvis finns det uppenbara synergier mellan dessa och mer ofta än sällan smälter de helt ihop.

Min förhoppning är så klart att det aldrig ska hända något så pass omvälvande att jag behöver använda mina prepps. Så jag fortsätter den tanken och lämnar preppingen där hän för ett ögonblick, för att istället fokusera på en framtid som självförsörjande i en värld som i mångt och mycket är som idag. Trots allt är ju detta också det mest sannolika sceneriet, att världen fortsätter som vanligt, och då är det ju inte mer än rimligt att planera därefter.

Att vara helt självförsörjande är i princip omöjligt. Men det hindrar mig inte från att se hur långt det går att gå. Målet är egentligen inte att helt ”lämna samhället”, utan att hitta ett sätt att leva som jag känner är meningsfullt. Som jag ser det ligger nyckeln i att minimera alla ekonomiska utgifter så mycket som är möjligt. Trots allt är det just ekonomi som för de allra flesta är drivkraften till att göra saker de i grund och botten kanske inte vill och som begränsar den frihet som åtminstone jag så mycket eftersträvar.

Hela tanken på att leva självförsörjande har sitt ursprung i många långa nattliga diskussioner med en mycket god vän, som vi hade för en halv evighet sedan. Det började med en diskussion kring vad vi skulle göra om vi vann massor med pengar. Sedan insåg vi rätt fort att det var meningslöst att drömma om en vinst på Lotto eftersom varken han eller jag spelade och att chanserna är så astronomiskt små att vinna. Tanken på att harva vidare på ett lönearbete hela livet kändes inte särskilt lockande, redan då. Istället riktade vi uppmärksamheten mot vad vi faktiskt kunde påverka. Vi insåg dock efter ett tag att vi var rätt så låsta i ett samhället där äkta frihet långt ifrån uppmuntras. För att kunna ta ett första steg mot ett friare liv krävdes det ett startkapital för att till exempel köpa en bit mark och/eller ett hus. Som ung var de summor det kostade i princip onåbara utan att ta lån. Det var så det kändes då i alla fall.

Med ålder kommer vishet sägs det. Åtminstone kanske man lär sig lite mer om hur saker och ting fungerar och hänger ihop. Där jag står idag är ungefär halvvägs till pension, förutsatt att inte pensionsåldern höjs ännu mer. Jag har fött upp en son och levt ett normalt Svensson-liv med precis allt vad det innebär. Frågan jag ställt mig nästan varje dag under dessa år är om jag är lycklig, vad är egentligen lycka och om jag nu inte är lycklig, varför är jag inte det. Svaret var allt som oftast att jag inte var lycklig och att jag inte hade någon som helst aning om vad som skulle göra mig lycklig. Det var så klart inte så att jag var olycklig heller, det kändes bara som att livet var ”meh”. Jag var glad över min son, jag älskade min sambo och hade ett bra arbete som jag i alla fall inte hatade. Men inget av detta gjorde mig lycklig, bara inte olycklig. För att vara tydlig ska det också påpekas att ha en massa prepps i förrådet inte gör mig lycklig, det gör att jag känner mig trygg, vilket är något helt annat.

På sätt och vis tror jag att jag nu kommit fram till vad som faktiskt gör mig lycklig, eller i alla fall vad jag vill med livet. Jag vill ha frihet. Och ja, jag har tjatat om det tidigare. Det är just precis det som mina två spår handlar om. Det ena spåret ger mig frihet vid en krissituation, det andra spåret syftar till att ge mig frihet i ett normalläge. Frihetssträvan var den ena pusselbiten. Den andra pusselbiten var att hitta en realistisk väg till att kunna uppnå målet. Hade jag haft dessa insikter för så många år sedan, hade mitt liv sett väldigt annorlunda ut idag, men det är meningslöst att älta sådant som inte går att ändra.

Just att hitta en realistisk och nåbar väg fram till självförsörjning och i någon mån frihet har alltså tagit mig ett halvt yrkesliv. Nu har jag så klart inte funderat på dessa saker varje dag och i långa stunder har det fallit helt i glömska. Det var först när jag på allvar började fundera på ett liv under och efter ett SHTF som de kanske viktigaste insikterna slog mig. För att överleva behöver man förvånansvärt lite. Har jag tänkt att klara av ett SHTF-scenario, varför skulle jag inte kunna leva på samma sätt även om skiten inte träffat fläkten? Den kanske viktigaste insikten handlar dock om tålamod. Under min tid som prepper har jag inte alltid haft särskilt god ekonomi. Ändå har jag lyckats bygga upp ett ganska robust förråd. Detta tack vare tålamod, långsiktig planering och att vara konsekvent.

När jag nu planerar för att ställa om hela mitt liv försöker jag vara så krass och ärlig jag kan mot mig själv för att inte vaggas in i en slags falsk visshet om att allt bara kommer att lösa sig, bara jag flyttar upp. Om människor runt omkring mig ibland försöker hitta brister i min plan så är det ingenting mot vad jag gör mot mig själv. En del av dessa rannsakningar och funderingar hamnar här på bloggen. Andra är kanske mindre intressanta att läsa om, är för privata eller av sådan karaktär att jag ännu inte riktigt kunnat formulera det tydligt nog.

Det hela är både skrämmande och spännande. Lite samma känsla som när jag skulle bli pappa; jag visste så klart vad det innebar, samtidigt som det inte alls blev som jag förställt mig. Hur det än blir i framtiden är detta något jag måste försöka mig på. Med rätt förberedelser och när jag nu dessutom är i en punkt i livet då det faktiskt är genomförbart, tror jag att förutsättningarna är så bra de kan bli. Väntar jag för länge riskerar kroppen inte orka med, men samtidigt får jag inte agera för snabbt då det riskerar medföra att alla förberedelser inte är klara. Balansgången är väldigt vansklig när det kommer till tidpunkten.

I skrivandes stund har jag mitt tidsfönster satt till 1,5 år till 5 år in i framtiden. Detta är en så realistisk uppskattning som jag kan uppbringa eftersom jag vet att hur gärna jag än vill snabba på det hela så kommer saker i vägen som inte gått att förutse. Ställer jag denna tidsrymd i relation till hur omöjligt jag kände målet var för så länge sedan, är jag nu snubblande nära. Att vara så nära, vad jag nästan skulle beskriva som mitt livsmål, ger också upphov till viss frustration. Tanken att bara strunta i alla planer och kasta mig huvudstupa in har jag fått slå undan fler gånger än jag kan räkna. Konflikten mellan det logiska och det känslomässiga blir tydlig.

Igår var det ”snökaos”. Det är var medierna hävdar. Vi vanliga människor konstaterade bara att det snöade och så var det bra med det. Vad som slog mig när jag stannade upp mitt i ovädret utanför dörren till lägenheten var hur liten en ensam människa är mot naturen. Minnet av förra årets vintertripp upp till BOL Norr och det djupa snötäcke som nästan fick mig att vända om blev genast väldigt tydligt. Också beslutsamheten att verkligen fullfölja alla delar av min plan stärktes rejält, då denna innefattar just hantering av snö. Det är så lätt att dras med i illusioner om den eviga sommaren, det eviga ljuset och värmen, komplett med vaselin på kameralinsen. Som en personlig ritual stannar jag alltid ute lite extra i regn, snö, kyla, blåst och mörker. En påminnelse om hur lätt det är att när som helst kunna gå in och vara varm och trygg.

Hur än framtiden kommer att se ut är risken överhängande att den inte kommer bli som jag eller någon annan föreställt sig. Allt vi kan göra är att fortsätta göra vad vi tror är bäst, utefter de förutsättningar och den kunskap vi besitter, baserat på vad vi tror att framtiden har att ge. Ett steg i taget, med blicken mot horisonten och framtiden.