Aldrig redo #prepperSE

Förändringar ökar sårbarheten. Åtminstone på det personliga planet när förändringarna är omfattande i både geografi och tid. Som med de flesta flyttar hamnar man lätt med ena foten i det gamla och den andra i det nya utan att helt kunna gå vidare förrän allt är klart. Men det är inte bara den ofullständiga flytten som ställer till det. Flyttar man dessutom till en ny ort känner man sig lätt vilse, både geografiskt och socialt.

För ett år sedan gjorde jag en kort flytt. Trots detta var allt nytt. Nu är det dags igen. Denna gång går flytten lång mycket längre. Dessutom är processen något mer utdragen. Nästan tre månader kommer jag att ha två boenden. Av praktiska skäl kan jag ju knappast ha dubbla förråd av förnödenheter.

Än värre är bristen på lokalkännedom. Trots att jag rent teoretiskt är närmre BOL Norr så har jag ännu inte hunnit studera vilka alternativa rutter som finns att bege sig dit. Från Arboga hade jag detaljerade planer utskrivna exakt hur jag skulle ta mig upp för en rad olika scenarier. Alla dessa är nu inaktuella och allt måste göras om på nytt. Kvar är en naggande känsla att aldrig bli helt klar med ens de grundläggande planerna.

Tanken slog mig nyligen att jag faktiskt är helt avhängd till att det antingen finns fungerande GPS-system eller att E4:an norrut är framkomlig. Det är inget jag kan förutsätta. Skulle det gå så långt att det av någon anledning inte går att använda bil, då är jag riktigt illa ute.

Kanske är det som så att jag behöver omvärdera situationen och göra vissa omprioriteringar. Vi får se om höstens stora projekt blir att sätta ihop en riktig BOB för att till fots kunna ta mig upp till BOL Norr, oavsett årstid och väderlek. Det var något jag funderade på redan för ett år sedan, men ekonomin att genomföra något sådan saknades.

Det enda som är säkert är att jag har rätt mycket jobb framför mig vad gäller mina planer.

Produkttest: Hopvikbar solcellsladdare Powerplus Tiger #prepperSE

Powerplus Tiger

Även om värmen varit frånvarande så har i alla fall solen tittat fram lite då och då de senaste veckorna. Detta har gjort att jag äntligen fått tillfälle att testa en hopvikbar solcellsladdare från BeredskapskungenPowerplus Tiger.

Storleken på denna solcell är ganska exakt lika stort som ett A5-papper när den är hopvikt, vilket gör den enkel att ta med sig. Vikten är ca 200 gram. Själva solcellerna är inte vikbara utan enbart tyget som dessa sitter fästa på. På tal om tyget så inger det ett robust och slitstarkt intryck. Skulle jag gissa är det av liknande material ryggsäckar är tillverkade av. Fäst runt om finns sju stycken öglor så att man lätt kan hänga upp solcellen på alla tänkbara sätt. På baksidan sitter själva uttagen i en liten ficka med en dragkedja.

Trots att produkten inte hävdar att den är vattentät på något sätt kände jag att jag ville prova detta då den trots allt är som gjord att ha med ut i skogen. Efter alla laddningstester ”råkade” jag först spilla ut ett glas vatten över den hopvikta Tigern. Detta hade ingen som helst påverkan på funktion, utan vattnet rann bara av ytskiktet. Sedan passade jag på att simulera lite regn med min nyligen uppladdade 12-voltsdusch. Resultatet blev det samma. Dock tror jag inte att det är klokt att utsätta produkten för långvarig exponering av väta.

Enligt specifikationen är panelen på 5W och kan leverera både 5V (USB-uttag) och 12V (cigarettuttag). Kopplar man in en USB-sladd levererar uttaget 500 mAh. Ur cigarettuttaget levereras 300 mAh.

Jag testade solcellen en dag med växlande molnighet. Till min hjälp hade jag min Samsung Galaxy S7 Edge och använde den inbyggda laddnings- och batteri-informationen för att mäta laddningen till mobilen. Vid fullt solljus mitt på dagen laddar solcellen helt enligt specifikationen – 500 mAh via USB och 300 mAh via 12-voltsutaget. Även om tunna moln minskade solljuset något påverkade det inte laddningen. Däremot slutade solcellen ladda vid full molnighet.

Vid jämförelse med två andra, dock mindre, solcellsladdare jag råkade ha uppe i BOL Norr blev det väldigt tydligt hur stor skillnad ytan på solcellen gör. De två mindre solcellsladdarna tappar markant effektivitet, eller slutar ibland helt ladda, vid annat än fullt solljus. Detta blev även tydligt när jag själv skuggade delar av de olika solcellspanelerna för att provocera fram mindre optimala förhållanden.

Ur ett prepper-perspektiv uppskattar jag verkligen att Tigern har ett 12-voltsuttag. Detta ger betydligt mer möjligheter än att enbart använda solcellen som mobil/batteribanks-laddare. Nu är inte 5W i sig inte någon kioskvältare, men nog att till exempel ladda ett litet 12-voltsbatteri till några LED-lampor. Den är dessutom både lätt och inte särskilt skrymmande vilket gör den möjlig att inkludera i en Bug-Out-Bag. Själv kommer jag att ha den i min Get-Home-Bag. Då kan jag ladda mobilen, batteribanken, ficklampa och radio.

Powerplus Tiger kostar 549 kronor hos Beredskapskungen. Helt ärligt tycker jag priset är riktigt bra då man får en solcellsladdare som känns robust, genomtänkt och av mycket god kvalitet.

Viktig info: Jag har inte på något sätt fått betalt av beredskapskungen.se för att testa den här produkten. De har skickat produkten till mig, med överenskommelsen att jag ska testa produkten på min blogg, länka till deras webbutik, och efter utfört test få behålla produkten att göra vad jag vill med. De har inte på något sätt försökt eller blivit tillåtna att lägga sig i vad jag tycker om deras produkt, utan alla åsikter presenterade här är enbart mina egna.

Underhåll #prepperSE

Helgen tillbringas i BOL Norr. Ett lass med de sista skåpen från gratisköket. Nu är förvaringen löst och jag kan äntligen börja sortera upp allt på ett vettigt sätt. Under sorteringen upptäckte jag att matinventeringen saknade en hel del, så det blev till att komplettera. Resultatet blev ytterligare 10 dagars mat.

Snön hade gjort sitt bästa men bara lyckats ha sönder småsaker. En bräda här och där. Inget som inte lite spik eller skruv inte kunde lösa. I sommar är målet att byta vindskivor och måla alla byggnader. Det kan låta lite, men min erfarenhet säger mig att det alltid kommer dyka upp saker under resans gång som ställer till det. Därför vill jag ha ett rimligt mål.

Men. Det är avhängt på om jag får någon semester. Ty hör och häpna, jag har fått jobb! Papperna skrevs i torsdags och jag börjar på måndag. Bara jag får tag på en ny lägenhet på orten är alla mina problem lösta. Här är det också på sin plats att rikta ett enormt sort tack till alla som på olika sätt hjälpt mig under månaderna som gått. Ni vet själva vilka ni är och jag är oändligt tacksam.

Förhoppningen är att i alla fall få en eller två veckor som jag kan tillbringa här uppe och måla. Sedan får vi se vad som händer på längre sikt. Nu kommer jag tack vare en stadig inkomst att kunna ta tag i sådant som varit utanför min tidigare ekonomiska förmåga.

Över sommaren, eller till jag hittar en lägenhet, finns det risk för att det kommer bli väldigt lite skrivet på bloggen. Fem timmar i bilen varje dag kommer att äta upp all fritid. Sedan hoppas jag att det blir mer tid över till skrivandes, både här och på boken.

Sex månader på konserver #prepperSE

Detta blir en ”fortsättning” på föregående inlägg, där lite av bakgrunden finns.

Sannolikheten att vi får en världsomvälvande katastrof som drabbar alla människor får anses som liten, men risken att du själv hamnar i någon form av personlig kris är betydligt större. Att vara förberedd handlar om att kunna hantera alla tänkbara scenarier.

Under nästan tre år har jag haft det minst sagt kärvt ekonomiskt. Men de sista sex månaderna har varit ännu värre. Till viss del är detta självförvållat. Hade jag valt att inte säga upp mig efter sjukskrivningen hade jag sluppit detta. Nu trodde jag så mycket på min idé att jag chansade – och misslyckades. Lika bra att vara ärlig och kalla det för vad det blev.

Mat för ca tre dagar

Min smala lycka har varit att jag aldrig behövt svälta, trots att det inte funnits pengar. Tack och lov har jag kunna leva till stor del av förrådet. Ännu bättre har varit att jag har haft en hel del mat som ändå skulle roteras ut under 2017. Så under första halvan av året har jag till stor del levt på konserver. Detta är ett ofrivilligt test jag gjort lite i smyg. Samtidigt är det inte hela sanningen, då jag de veckor min son varit här, verkligen försökt att inte behöva låta honom leva på enbart makrill och ärtsoppa. Därför har jag trollat med knäna för att i alla fall kunna ha mjukt bröd till frukost och någon form av ”riktig” mat till middag. De veckor jag varit själv har det varit konserver som varit stapelfödan.

Det som jag roterat ut har till stor del bestått av ravioli, makrill, tonfisk, ärtsoppa, konserverad korv, gulaschsoppa, chili con carne, surkål, blockchoklad, snabbkaffe och hårt bröd. Detta har fraktats hem från BOL Norr i ett par omgångar. Det jag försökt komplettera med har varit ägg, smör och grädde (till kaffet). En diet som säkert skulle få vilken dietist som helst att gå i taket. Näringsmässigt är detta långt ifrån optimalt, men jag lever fortfarande och har faktiskt inte gått hungrig en enda dag. Under tiden har jag också roterat ut multivitamin.

Ska jag vara ärlig har det värsta faktiskt varit att se vad alla andra äter på sociala medier. Tro mig, man kan bli bitter för mindre. Ibland har jag blivit bjuden på mat och verkligen uppskattat att få äta ”färsk” mat. Det jag saknat mest har varit kött, som den köttälskare jag är. Men man vänjer sig vid det mesta, för en tid i alla fall.

Ärtsoppa är annars en helt suverän konserv som jag så länge underskattat. De dagar jag varit extra hungrig har jag alltid värmt en burk Soldatens Ärtsoppa. Mättande och gott. Generellt kan jag annars konstatera att soppor av olika slag blir mycket roligare att äta med en knäckebrödsskiva till. Något jag tar med mig i bakhuvudet in i framtiden. Att ha något sött att tugga på har också hjälpt till. Ett par rader blockchoklad efter maten gör mer än man tror.
Jordnötssmör har också varit ett bra sätt att få i sig extra kalorier. Ett par matskedar ger lite extra fett till en annars ganska fettfattig kost. Men att äta jordnötssmör rakt upp och ned är väldigt torrt, så ha vatten i närheten!

Rent generellt kan jag konstatera att det mycket väl går att leva på konserver och förrådsmat. Men det är en omställning. En stor omställning. Det är nog väldigt få som skulle uppskatta maten för sina kulinariska egenskaper, men om valet är att gå hungrig… Efter detta halvår ska jag ärligt erkänna att det ska bli skönt att få slippa konservmat ett tag. När jag väl får min första ”riktiga” lön tänker jag fira med en rejäl köttbit och bearnaisesås.

Till sist vill jag verkligen tacka de som stödjer mig via Patreon. Tillskottet har vissa månader varit skillnaden mellan kris och katastrof. Åter igen, mitt ärligaste och uppriktigaste tack!

Det blir aldrig som man tänkt sig – igen

Ibland känner jag mig som en trasig skiva. Frasen ”det blir aldrig som man tänkt sig” är dock alltid relevant. Ändå blir vi förvånade när det inte blir som man tänkt sig. I vanlig ordning finns det något från mitt eget liv som får mig att ta upp detta nu, och det lär inte komma som en chock för någon att det har att göra med att något inte blev som jag tänkt det.

Först lite bakgrund. För ganska exakt ett år sedan krossades en dröm. Ett par år innan dess hade jag konstaterats med en kronisk tarmsjukdom och varit sjukskriven. Ett tag var det riktigt, riktigt illa. In och ut på sjukhuset. Ekonomin rasade helt då en sjukskrivning för mig innebar 40% mindre lön varje månad.

Men för fem år sedan var jag Stålmannen. Fullt frisk, ett bra jobb, hus, bil, stabil ekonomi trots att jag var ensamstående med ett barn. Varje månad preppade jag lite. Varje månad amorterade jag extra på huslånet. Hela mitt liv skulle fortsätta så. Det fanns ingenting på min radar som indikerade på att något skulle se annorlunda ut om fem, tio eller tjugo år. Inget.

Naiva arma jag. Ändå visste jag på sätt och vis att livet kan förändras på ett ögonblick. Men det gällde alla andra. Dom som inte var förberedda, de som misskötte sin ekonomi, sitt arbete, sin kropp. Men jag var ju Stålmannen och hade koll på precis allt. Det gick tills det inte längre gick.

Huset såldes. Uppsidan var att bli skuld fri över en natt. Men det var inte vad jag egentligen ville eller hade hoppats på, men nu blev det så. I samma veva, när jag ändå hade lite pengar över från försäljningen, bestämde jag mig att satsa på det egna företaget. Vilket fungerade tills det inte längre gick. Det går bara att leva under existensminimum så länge. Särskilt om man har ett till liv att ansvara för.

Nu har jag tagit anställning igen. Är det lite bråttom kan man inte direkt välja och vraka. Förhoppningen att hitta ett arbete i eller omkring där jag nu bor grusades. Istället hamnar jag 20 mil här ifrån. De som följt bloggen vet att min plan var att bo kvar här så sonen kunde gå klart gymnasiet, sedan skulle jag flytta upp till BOL Norr. Men det blir aldrig som man tänkt sig.

Så till alla Superhjältar där ute, som tror att ni har full koll på allt, tag lärdom. Allt förändras, ibland väldigt sakta, ibland på ett ögonblick. Vad du än tror din vet om din framtid, så kommer den aldrig att bli som du tänkt dig.

I huvudet på Urvaken #prepperSE

Tankeprocesser är komplicerad ting. Alla har vi våra egna sätt att se på och resonera kring saker och ting. Tittar jag på mig själv inser jag att när jag försöker beskriva något lätt missar vissa detaljer då jag tar viss information för given, vilket den så klart inte är för någon som inte har samma kännedom som jag själv.

Här följer ett litet experiment. Jag tänker ganska ocensurerat skriva ner hur jag tänker kring vad som behövs göras för att förbereda BOL Norr för att klara av en ”solstorm” (CME) likt det år 1859 (Carrington Event). Konsekvensen av en sådan händelse skulle kunna bli att elnätet helt slås ut under flera månader, kanske ännu längre. Utgångspunkten kommer att vara skydd/värme, vatten, mat och kommunikation.

Skydd och värme
Storstugan är idag vatten- och vindtät. Den har tre värmekällor; vedspisen, täljstenskaminen och en fotogenvärmare. Dock består fönstren av englasfönster. På vintern vet jag att fönstren läcker värme, men att det aldrig blir kallt inne så länge det finns ved eller fotogen. Inga av dessa värmekällor kräver elektricitet för att fungera. Förutom värmekällorna finns även sovsäckar, filtar och varma kläder.

Belysning finns i form av fotogenlampor och lyktor, stearinljus och värmeljus. Dessutom finns ficklampor, pannlampor och batteridrivna ljuslyktor. Batterier finns det gott om och skulle de ta slut har jag några ficklampor som går att ladda via dynamo (vev) och/eller inbyggda solceller. Om några av dessa elektriska ficklampor överlever en kraftig solstorm är osäkert och inget jag tänker ta för givet.

Vad gäller skydd och värme känner jag mig ganska trygg. Det enda orosmolnet är färdigtorkad ved. Idag saknas ett större lager. Däremot finns det en hel skog att tillgå, men ved blir inte brännbar över en natt. På sikt vore det önskvärt att sätta dit innerfönster för att minska värmeförlusten och på så sätt minska bränsleåtgången.

Tilläggas bör att storstugan inte är stor, namnet till trots. 57 kvm, om jag minns rätt. Jo, det är relativt, men beroende på hur många som kommer dit kan det ändå bli trångt. Detta kan dock eventuellt lösas med hjälp av sovstugan. Nackdelen där är att den inte har någon värmekälla. På sikt kan det ju vara klokt att göra något åt det.

Vatten
Den egna brunnen gör att tillgången på vatten inte är avhängd på fungerande elektricitet. Däremot fryser brunnen vid sträng kyla (några minusgrader klarar den dock). Därför har jag kvar alla 25-litersdunkar som fungerar som buffert. I värsta fall går det ju också att smälta snö och is.

Dricksvatten är jag inte så orolig över. Däremot kan jag tycka att hygien utgör en större utmaning. Det finns inget bra sätt att hålla sig ren annat än att tvätta av sig ur en balja. Dusch är bara att glömma utan elektricitet. På sommaren kan man ju gå till någon av de närbelägna sjöarna och tvätta sig. Vintertid blir det lite värre. Kanske skulle en badtunna eller liknande vara en lösning? Uppenbarligen finns det lite att fundera vidare kring här.

Mat
Trots att jag har mat för över ett år för en person i torrvaror och konserver kommer detta inte att räcka. Anledningen är så klart att jag inte ensam kommer att befinna mig på plats och således räcker maten 52 veckor delat med antalet magar att fylla. Är vi fem personer som behöver mat blir det med andra ord cirka 10 veckor. Så en förnybar proteinkälla skulle ju inte skada. Höns, köttkaniner, får? Givetvis måste det till odlingar också. Men jag kan inte göra något åt detta förrän jag väl är på plats permanent. Tills dess får jakträtten på marken fungera som extra proteinkälla.

I dagsläget finns det alltså inte mycket annat att göra än att fortsätta på inslagen väg. Bunkra och rotera. Kanske flytta fokus något mer mot torrvaror. Drömmen vore ju fortfarande att kunna köpa ett par års frystorkad mat. Men i verkligheten blir det nog mer Bullens och Soldatens än Mountain House.

Matlagningen sker på vedspisen. På sommaren kommer det att bli väldigt varmt inne. Alternativt kan man laga maten över öppen eld utomhus. Ett tredje alternativ skulle vara att skaffa en gasolspis av husvagnsmodell. Används en gasolspis sparsamt och enbart under sommaren räcker gasolen i en tub väldigt länge.

Kommunikation
Här kan jag ganska fort utesluta all form av elektronisk kommunikation, även radio. Det enda sättet att få reda på något alls blir via mänskliga kontakter. Och det är glest mellan gårdarna. Även om bilar överlever själva solstormen så kommer de inte att gå att tanka då elnätet ligger nere. Kanske en cykel vore en bra investering att ställa där uppe? Givetvis får jag inte glömma reservdelar och en handdriven pump. Närmsta större stad ligger flera mil bort, men med cykel är det inget större problem. Frågan är då om man verkligen vill bege sig till en stad över huvud taget? Skulle det vara på vintern är det bara att glömma att använda cykel. Man kan fundera på om det ens är möjligt att ta sig några längre sträckor till fots om plogbilarna står stilla.

Något som slog mig är hur van jag är med mobiltelefonen. Om jag t.ex skulle ge mig iväg på cykel för att försöka få lite mer information, så finns det ju inget sätt att meddela sig med varandra om något skulle hända. Ändå är jag ju uppvuxen på de premisserna och jag klarade mig uppenbarligen. Man får helt enkelt lära sig av med möjligheten att veta allt om alla hela tiden.

Slutsatser
Så länge jag kan ta mig upp till BOL Norr (vilket inte alls är en garanti) så är jag relativt bra rustad. Även om vissa saker är bristfälliga och några är nice-to-have så ser jag ingen ko på isen. Betyder det att jag är nöjd? Nej, aldrig. Framförallt känner jag mest osäkerhet om det skulle hända något under vinterhalvåret.

Detta var alltså ett, av väldigt många, tankespår. Betyder detta att allt ovan är Den Enda Planen? Givetvis inte. Förutsättningar förändras. Åtgärder vidtas. Nya idéer föder andra lösningar. Man blir aldrig helt färdig. Man lär sig alltid något nytt.

I morgon #prepperSE #shtf

I kväll kommer du att göra som du alltid gör en vardagskväll. Vilka rutiner du än har är jag relativt säker på att bland det sista som görs är att sätta mobilen på laddning och kontrollera att larmet är ställt på rätt tid. Sedan somnar du, till slut. Vissa somnar senare än andra.

Du vaknar i morgon av att din klocka på mobilen sjunger sin irriterande sång. När du tar upp mobilen för att stänga av larmet ser du att du saknar mobiltäckning. Du ser också att mobilen är långt ifrån fulladdad. Kanske struntar du i det och går upp för att påbörja morgonens rutiner.

När du öppnar kylskåpet för att börja med frukosten märker du att lampan i kylskåpet inte lyser. När du ska starta kaffebryggaren eller varmvattenkokaren upptäcker du att den inte fungerar. Kanske upptäcker du strömavbrottet när du går in för att göra din morgontoalett. Oavsett hur, inser du att det inte finns någon elektricitet i hemmet. Inga säkringar verkar ha gått.

Vad gör du?

För att få mer information om strömavbrottet försöker du ta dig ut på internet via det fasta internetabonnemanget. Vilket så klart inte heller fungerar eftersom det saknas ström till routern/ADSL-modemet/4G-accesspunkten. Inte heller det mobila bredbandet i mobiltelefonen fungerar eftersom det inte finns någon täckning. ”Sidan kunde inte visas” blänger argt på dig.

Vad gör du?

Kanske har resten av familjen vaknat och börjar ställa frågor. Eller så är du ensam och börjar själv fundera på vad som hänt. Ovanan att leva i ett informationsvakuum gör sig påmind. Kanske är det i sig skrämmande. Hur får man reda på information utan internet eller telefoni? Tankarna börjar snurra. Hur stort är strömavbrottet? Är det bara i kvarteret? Varför har du i så fall ingen mobiltäckning? Det kanske är hela tätorten eller kommunen?

Vad gör du?

Nu kanske någon äntligen kommer på att man kanske ska slå på radion eller TV:n för att försöka få information den vägen. TV:n fungerar ju inte i och med att det inte finns någon ström. Men den som råkar ha en radio som går att driva på batterier/solceller/dynamo kan ju lyssna. Vilken tur att du är en av dom! På med radion. Efter ett par minuters rattande inser du att det bara är brus. Kanske lyssnar du även av AM-bandet i en förhoppning att få in något alls, men även där är det bara brus.

Vad gör du?

Kanske slår det dig att någon annan människa runt omkring vet något. Du knackar på dörren till närmsta grannen. Det känns märkligt och lite genant att behöva ta hjälp av grannen som du i bästa fall hejar på när ni möts. Grannen vet dock inte mer än du. Men det avslutande ”Kanske kommunen vet?” får dig att bestämma dig att gå ner till kommunhuset.

Kanske är det långt till kommunhuset och du måste ta bilen, kanske är det på promenadavstånd. Innan du kommer fram till kommunhuset ser du hur en väktare står utanför den lilla matvaruaffären du nästan aldrig handlar i. På dörren till affären sitter en handskriven lapp: ”Stängt på grund av strömavbrott”.

Väl framme vid kommunhuset ser du en handfull andra människor som står och läser på ett anslag som är uppsatt utanför entrén.

”Kommunen är medvetna om strömavbrottet och jobbar med det lokala kraftbolaget för att lösa problemet. Vi har inte kunnat nå Närmaste Staden varken via telefoni, internet, RAKEL eller Försvarets Telenät. Kommunledningen bedömer att det inte finns någon anledning till oro utan ber alla invånare att hålla sig hemma och avvakta. Lyssna på radions P4 (100,4 Mhz) alternativt se detta anslag för uppdaterad information.”

Dörren in till kommunhuset är låst. Bakom dörren står en barsk väktare som inte verkar ett dugg intresserad av att släppa in en upprörd man från den lilla skaran utan för.

Vad gör du?

Kanske har skiten träffat fläkten (SHTF). Kanske är allt löst på ett par timmar. Ska du åka in till jobbet? Är det ens någon mening när det inte finns någon ström, eller kanske finns det både elektricitet och internet där? Ska i så fall barnen lämnas på dagis/gå till skolan? Tänk om dom inte kan få mat där? Hur ska du kunna få tag på dom när inte mobilnätet fungerar?

Kanske är det dags att lämna staden? Åka till släktingen i Andra Kommunen, som kanske inte alls är drabbade. Hur mycket bensin finns det i bilen? Kommer ni dit på bränslet som finns kvar? Går det att tanka på macken om det inte finns ström? Tänk om det är lika illa hos släktingen? Vad gör ni då?

Du börjar gå/åka hemåt igen. Människor du möter tar upp sina mobiltelefoner för att lika snabbt stoppa ner den i fickan igen. Många ser förvirrade ut, rådvilla. Utanför matvaruaffären har nu en grupp människor samlats. De ser irriterade ut och upprörda ut. En andra väktare verkar ha kommit dit. Du bestämmer dig för att undersöka saken närmare utan fortsätter hemåt.

Väl hemma inser du att vattentrycket i kranen är väldigt lågt. Du lyckas fylla upp en tillbringare med vatten innan trycket helt sinat. Inne är det kallare än vanligt och elementen värmer inget alls. Hur länge håller maten i kylen, i frysen utan ström? Det börjar bli mycket frågor.

VAD GÖR DU?!

Allt ovan är retoriskt. Jag menar inte att du ska svara på hur du skulle agera i ovan scenario. Vad jag hoppas uppnå är att få dig att tänka och fundera om en allvarlig kris skulle uppstå i morgon. Vilka detaljer har du inte tänkt på, vad kan du åtgärda redan nu, vad är din plan?