Veckorna som gått (85) #prepperSE

I vanlig ordning flyger tiden när man har roligt. Givetvis kan tiden gå fort av andra anledningar också, men just nu är jag egentligen bara tacksam att tiden går fort så vi kan få lite vår någon gång. Vi har haft några dagar med töväder, men fortfarande ligger en kompakt snötäcke som ett lock över landskapet. Dagarna har sakta blivit längre och att få åka till jobbet under en gryende himmel gör morgonen lite mindre miserabel.

I lördags var jag och pratade prepping i programmet ”Fråga av du vill i P3”. Avsnittet kan du lyssna på i efterhand, med eller utan musik. Det var en väldigt rolig och intressant upplevelse att få sitta i direktsändning och svara på lyssnarnas frågor. Formatet på programmet tillåter inte några större djupdykningar och för mig är det alltid en utmaning att försöka ge korta svar på vad jag anser vara väldigt komplexa frågor. Enligt producenten kom det in ovanligt mycket frågor och med en reflektion att ”alla frågor är både intressanta och med en vänlig, nyfiken ton”. Vet inte om det är vanligt med motsatsen i programmet, men jag väljer att tolka det som att människor är genuint intresserade av prepping och krisberedskap.

Jag har fått hem en terrängkarta över området där BOL Norr ligger. Tack till Åsa på Apkalypso som informerar om att kartorna kommer att sluta säljas efter 1 juli 2018. Jag ska nog passa på att beställa lite fler kartor över angränsande områden så jag får en bra överblick i ett analogt format. En tanke jag har är att sätta upp kartorna på anslagstavlor på väggen så jag kan sätta nålar där det finns intressanta resurser (vatten, svamp, bär etc).

I övrigt händer inte så mycket just nu. Jag har lovat mig själv att ta det lugnt och fokusera på att försöka ge mina bråkande tarmar (Ulcerös Kolit) så bra förutsättningar som möjligt att läka ut. Samtidigt behöver jag lugn och ro att återbygga ork och energi, då sjukdomen tär väldigt hårt på både fysik och psyke när det är som värst. Målet är helt enkelt att klara av jobbet och inte bli sjukskriven igen. Kanske kommer ett inlägg inspirerat av Svensk Preppers eminenta ”Tjock, lat och jävligt omotiverad”.

Till sist vill jag slå ett slag för Myrstigs otroligt spännande och mycket lärorika ”Hur parar sig dinosaurier” (del 1, del 2, del 3). Jag har hört från säkra källor att del 4 snart är klar. Uppdatering: del fyra är nu ute.

Annonser

Fråga vad du vill i P3 #prepperSE

Den 17 februari kommer jag att vara gäst i ”Fråga vad du vill i P3”. Programmet börjar 12:03, sänds live och den som vill kommer att kunna ställa frågor om prepping och krisberedskap till mig under ca två timmar. Att svara på frågor från gemene man är alltid givande då dessa tenderar till att vara konkreta och förankrade i verkliga bekymmer. Så jag hoppas att det kommer in många intressanta och kluriga frågor till programmet. Inget ont om journalister, men oftast tenderar jag få svara på samma frågor hela tiden när jag blir intervjuad till artiklar i tidningar. Detta programs format och upplägg gör att det känns riktigt roligt och jag ser fram emot att vara med.

Veckorna som gått (84) #prepperSE

Det har gått nästan två månader sedan jag skrev en generell uppdatering, så det är dags igen. Det har hänt mycket under dessa två månader. Det mesta som hänt av karaktären saker som är satta i rörelse. I vanlig ordning tar saker och ting längre tid än man kanske önskar och tror. Detta är också en av anledningarna till att det varit lite glest med inlägg på bloggen.

En annan anledning till de sparsamma inläggen är att mitt privatliv tagit mycket kraft och energi de sista veckorna. Dels har jag varit sjuk och dels har jag fått smaka på hur otäckt lik min son är mig – envis och viljestark. I första hand är jag trots allt far och kommer alltid att prioritera familjen när det gungar.

Anledningen till att jag försökte ta mig upp till BOL Norr i början av januari var inte för mitt egna höga nöjes skull. Anledningen till att jag valde att åka hem berodde inte enbart på att det var en massiv snövägg i vägen. Anledningen var att jag skulle bli intervjuad till en dokumentär och eftersom intervjun skulle handla om mitt preppande tyckte teamet att det skulle vara utmärkt att göra intervjun vid BOL Norr. Så även om jag hade kunnat forcerat snön så fanns det inte en chans i helvete att teamet hade kunnat släpa kameror, belysning och annan utrustning genom snön. Dokumentären heter ”A Swedish Elephant” och väntas ha premiär under Almedalsveckan 2018. Lyckligtvis hänvisar inte titeln till min kroppshydda och den handlar heller inte om prepping. Du kan läsa mer om projektet på deras Indiegogo-sida.

Vad gäller det praktiska preppandet har det levt lite på sparlåga. Jag kommer göra en sista laddning vakuum-förpackade torrvaror i de PET-flaskor jag sparat för ändamålet. Sedan är det rätt fullt i BOL Norrs alla skåp och hyllor. Just mat är kanske inte heller det jag behöver fokusera på, men när jag ändå har rengjorda PET-flaskor står och väntar är det lika bra att använda dom.

Min vänliga morbror gav mig en himla massa nya Moraknivar och skydds/arbetshandskar som han fått från jobbet med orden ”du har mycket mer nytta av dessa i stugan än jag har här hemma”. Bara tacka och ta emot. Man kan inte har för många Moraknivar. I gengäld fick jag sitta och uppgradera Windows på hans dator i sex timmar. Tycker det var ett bra byte trots allt.

Jag hittade en batteriladdare för AA och AAA-batterier som går att driva med 12 volt, så en sådan köpte jag. De enda batteriladdarna jag haft tidigare har antingen varit helt soldrivna med egna solceller eller gått på 230 volt. Ännu ett litet steg i rätt riktning. Och det är just dessa små steg som är så viktiga. Att ha ett mål och att konsekvent arbeta för att nå dit, ett litet steg i taget.

Nu ska jag gå ut och försöka gräva fram bilen under all snö.

Till och med de infödda tycker det har kommit ovanligt mycket snö i år.

Två minuter i midnatt #prepperSE

Så var det dags för Bulletin of the Atomic Scientists att ställa om deras Doomsday Clock igen. Man har flyttat minutvisare till två minuter i midnatt. En förändring, och försämring, med 30 sekunder, då visaren stod på två och en halv minut i midnatt under 2017. Klockan har bara en gång tidigare varit så här nära midnatt och det var 1953.  Läser man forskarnas skriftliga uttalande får man en förklaring till varför de bedömer läget så allvarligt som de gör. Inledningen skrämmande.

In 2017, world leaders failed to respond effectively to the looming threats of nuclear war and climate change, making the world security situation more dangerous than it was a year ago—and as dangerous as it has been since World War II.

Sedan fortsätter man att beskriva de oroshärdar som finns runt om i världen; USA och Nord Korea, Ryssland och NATO, USA och Kina, Pakistan och Indien, USA och Iran. Man tar även upp klimatförändringarna och hur världens ledare ännu inte lyckats bromsa effekten av dessa. Vidare lyfts också frågan om hur informationskrigföring används för att destabilisera demokratier och dess institutioner.

Man också bedömningen att USA’s tillbakadragande från den globala arenan starkt bidragit till att i sig destabilisera världsordningen där allierade till USA inte längre vet hur landet tänker agera. Indirekt ger man Trumps Twittrande en känga:

International diplomacy has been reduced to name-calling, giving it a surreal sense of unreality that makes the world security situation ever more threatening.

Rapporten fortsätter att i lite mer detalj gå igenom vilka faktorer som bidragit till beslutet att flytta visare närmre midnatt. Lyckligtvis finns det också med åtgärder för att vända utvecklingen. Dessa åtgärder är lätta att föreslå, men mycket mer komplicerade att genomföra realpolitiskt.

Kontentan av rapporten är att skiten är närmre fläkten. Personligen stärker det min egen syn på omvärldsläget i stort. Snart kommer ”Om kriget kommer” dimpa ner i fyra miljoner hushålls brevlådor. Vi lever verkligen inte i samma värld som vi gjorde när jag för över tio år sedan ställde min första konserv och vattendunk i förrådet. Tyvärr har ingenting blivit bättre och i takt med att omvärlden förändras till det sämre växer min egen beredskap på att möta en osäker framtid.

Att leva på 18900 kr per år #prepperSE

Så, detta kommer nog att uppfattas som provocerande för många. Det är inte meningen, men så fort man pratar om pengar, skatter och livsval så tenderar det alltid att röra upp känslor. Faktum är att jag skriver detta för att jag behöver er hjälp att tänka och förhoppningsvis hitta brister i mitt resonemang. Dags att dyka ner i lite siffror och annat roligt.

Som en del i planen att flytta upp till BOL Norr finns också en önskan att minimera eller helt sluta förvärvsarbeta. Egentligen kanske inte så mycket en önskan som en målsättning. För att få någon slags vägledning över hur en ekonomi kan tänkas se ut i en (förhoppningsvis) inte allt för avlägsen framtid har jag försökt identifiera utgiftsposter som är måsten idag. Hur det ser ut vid ett SHTF är rätt ointressant för denna övning. Det jag har satt upp på min lista över utgifter som jag måste ha är följande:

Utgiftspost SEK per år
Fastighetsskatt 1200
Bilförsäkring (veteranbil, enbart trafik) 1200
Internetuppkoppling (Net1 6gb/mån 79kr/mån) 960
Jaktkort 300
Vägavgift 300
Husförsäkring 1500
Sophämtning 1600
Summa 7060

Några kommentarer kring ovan. Fastighetsskatten kommer man inte undan hur man än vänder och vrider på det mig veterligen. Bilförsäkringen lika så. Här borde jag kanske lägga in kostnaden för att besiktiga bilen också. En internetuppkoppling kommer jag behöva om jag ska kunna fortsätta med bloggen, vilket jag har för avsikt att göra. Det statliga jaktkortet måste lösas om jag lagligt ska få bedriva jakt på marken. Vägavgiften är lika så ett måste då jag faktiskt är mån att ha en fungerande väg till och från stugan. En försäkring är faktiskt inte ett måste då jag äger fastigheten utan lån, men det känns väldigt korkat att inte ha en försäkring. Sophämtningen är också ett måste från kommunen och är den lägsta tariffen jag kan komma ner till.

Elektricitet, vatten och avlopp är sådant som jag inte behöver då jag inte kommer vara ansluten till elnätet eller kommunalt vatten och avlopp. Mobilabonnemang kommer att vara ett kontantkort. Eftersom jag ringer så kopiöst lite så lär det inte röra sig om några större summor per år. Kostnaden för bloggen kommer förhoppningsvis att täckas av reklamintäkter och donationer. Något som också kanske borde ligga med är kostnad för mediciner, men eftersom jag inte vet hur situationen ser ut om några år låter jag det vara oskrivet så länge, men det rör sig inte om mer än 100 kronor per månad som det ser ut idag.

Som det ser ut just nu kommer de fasta kostnaderna alltså att vara 7060 kr per år. Idag är grundavdraget på 18900 kr. För den som inte vet så är grundavdraget den summa pengar du maximalt kan tjäna utan att betala skatt. Alltså kan jag i teorin tjäna ytterligare 11840 kr per år utan att behöva betala skatt. Detta utrymme kan tänkas utnyttjas till diverse löpande utgifter så som drivmedel, stödfoder till tamdjur, reparationer och annat nödvändigt.

Hur jag ska bära mig åt för att tjäna dessa 18900 kronor återstår att se. Det är ju verkligen inga stora summor. Möjligen kan jag fortsätta på min inslagna väg som IT-konsult och köra någon timme eller två i veckan. Det skulle med råge räcka för att komma upp till gränsen. Självklart finns det inget säger att jag inte kan tjäna mer pengar än grundavdraget, men målet är som sagt att minimera förvärvsarbetet. Ett annat alternativ är att sälja lite av det som kan tänkas produceras på gården; skinn, ägg, kött och vad det nu mer kan tänkas bli. Annars finns det andra varianter som tåls att utforskas, men helt ärligt tror jag inte det är särskilt svårt att lösa.

Så, nu vill jag gärna ha lite feedback på detta. Är jag helt ute och cyklar? Har jag missat något? Har ni andra bra uppslag? Jag tar tacksamt emot tankar och idéer.

Alle man på däck #prepperSE

Sedan Försvarsberedningen kom med sin rapport om totalförsvarets inriktning 2021-2025 har intresset för prepping ökat än mer och för var dag som går verkar det skrivas något nytt om prepping och krisberedskap på tidningarnas ledarsidor eller som rena artiklar. Som en röd tråd går en slags yrvaken, förvirrad känsla. De mer personligt färgade texterna vittnar om en insikt över hur låg mångas personliga krisberedskap egentligen är.

Uppenbart är att informationsbehovet är mycket stort. Och precis lika osannolikt som att staten kommer och knackar på med mat och vatten i en större kris, lika osannolikt är det att den samma kommer att ge dig all information du behöver för att ta egna välinformerade beslut. Med det sagt menar jag inte på något sätt att den information som faktiskt kommer att komma, exempelvis i form av en nyutgåva av ”Om kriget kommer”, inte skulle vara till hjälp. Vad jag menar är att det finns en hel hög människor här ute som faktiskt redan har tänkt dessa tankar, som gjort misstag, dragit slutsatser och lärdomar, vridit och vänt på problem som kan uppstå och som dessutom allt som oftast delar med oss av detta. Allt som krävs är att ta sig tiden att läsa och börja tänka lite själv.

Samtidigt hoppas jag innerligt att alla som fått sin beskärda del av gliringar, glåpord och annat otrevligt kan se bortom detta och nu vara givmilda och tålmodiga med kunskap och vägledning. Att vara bättre människor än att skadeglatt och självbelåtet upprepa Vad var det jag sa? Skyll dig själv.

Jag är inte din pappa och kan så klart inte kräva någonting av någon. Men jag kan önska och hoppas. På samma sätt hoppas och önskar jag att ni som är nyfikna, som vill lära er mer, fortsätter i samma artiga och trevliga anda. All tid jag själv lägger på att svara på mejl, intervjuer och i andra sammanhang ställa upp kommer från min fritid, som alla andra. Detta är inget arbete. Det finns ingen myndighet eller organisation som har heltidsanställda preppers vars arbete är att folkbilda eller skapa opinion. Vi är din granne, din arbetskamrat, din vän eller som minst din medmänniska.

Omprioriteringar #prepperSE

Som stark förespråkare av pragmatism anser jag att planer är levande dokument. Med det i åtanke anser jag det inte bara rimligt, utan nödvändigt, att revidera och omprioritera utefter ändrade förutsättningar och nya erfarenheter och kunskaper. Nu är detta inte en konsekvens av mitt senaste ”misslyckade” besök till BOL Norr, utan något som jag brottats med under en längre tid.

Det är ganska lätt att gå från att ha en obefintlig krisberedskap till att bygga upp en grundläggande sådan. Det är också ganska lätt att bygga ut sagd beredskap genom att bara tillföra mer av vad man redan tidigare har. Någonstans når man dock en punkt där det är meningslöst att köpa fler konserver, fler yxor, fler sovsäckar, fler vattendunkar etc. Kanske är ”meningslöst” fel ord att använda, men hur man än vänder och vrider på det så kan man bara rotera ut så mycket mat under ett år, bara använda så många yxor under en livstid och sova i så många sovsäckar. Man når en punkt där förråden blir ett arbete av underhåll, utan att låta dom växa sig större.

Själv är jag i den situationen att mina beredskapslager är så pass stora att det enda jag kan tillföra är sådant som har en mycket, mycket lång hållbarhet, annars riskerar jag hamna i en situation där jag så småningom tvingas kassera mat, bränsle, hygienartiklar, medicin etc. Denna ”spärr” nådde jag någonstans när förråden började täcka två år för en person. Eftersom jag är ensam att rotera ut förråden och jag dessutom inte har de logistiska möjligheterna att ta av förrådet när det passar, blir det här rätt mycket en övre gräns för vad jag mäktar med ensam. Nu är ett förråd att överleva två år på inte fy skam. Faktum är att jag är rätt nöjd med den nivån. Nästa logiska steg är så klart att få till en egen produktion av vatten, mat, bränsle och så vidare. För att nå dit krävs också att jag permanent befinner mig i BOL Norr.

Nu kommer vi äntligen till det där med omprioriteringar.

Att ha de absoluta grundbehoven tillfredsställda räcker inte för en permanent vistelse. Då krävs lite mer än så. Till att börja med måste jag säkerställa att BOL Norr blir vintersäkrat. Både strukturellt och praktiskt. Anledningen till att börja med att vintersäkra är givetvis att vintern är den tuffaste årstiden att genomlida, särskilt om man tänker leva off-the-grid. Vinter betyder kyla, snö och mörker. Allt detta måste kunna hanteras på ett rimligt sätt och idag finns en god grund att stå på, men den räcker på långa vägar inte. Exempelvis måste storstugan isoleras bättre för att minska vedförbrukningen. Att elda för kråkorna är vansinne. Vidare behöver jag hitta en lösning att hantera de mängder snö som kommer. Givetvis blir det lite lättare om man bor på plats permanent, då man kan hålla efter när väl snön behagar trilla ner. Samtidigt är det stora, ojämna ytor som ska hållas plogade. Till sist vill jag också nämna mörker. Visst är det lätt att hålla ljust så länge elektricitet inte är ett problem, men off-grid är just elektricitet en bristvara, särskilt på vintern. Även här måste en långsiktigt hållbar lösning hittas.

Därför måste jag fokusera min att-göra-lista ännu mer och tydligare. Jag måste börja från början och ta tag i ett problemområde i taget och sedan inte nöja mig förrän detta är löst. Nu är det för enkelt att hoppa mellan olika projekt när andan faller på. Men innan jag ens kommer så långt tror jag att jag behöver sätta på mig tänkarmössan och verkligen gå igenom allt ett par varv till för att sedan i praktiken prova så mycket som möjligt innan jag väljer åt vilket håll jag ska gå vidare. Erfarenheten säger mig att det är väldigt lätt att i teorin göra något och en helt annan sak när man väl ska göra något rent praktiskt. Det är först då detaljerna tydliggörs.

När jag tittar på det hela inser jag att det egentligen inte är någon större skillnad från vad jag redan hade planerat. Ibland är det nyttigt att bara få ut tankarna för att lättare strukturera upp dom. Struktur, ordning och reda är verkligen något som krävs om hela det här spektaklet ska ros i hamn. Är konsekvensen att det tar lite längre tid så må det så vara. Det kommer ändå dyka upp saker under resans gång som inte gått att förutse.

Bonus
För alla som orkat läsa så här långt tänkte jag passa på att ge en kort uppdatering kring den-där-boken-som-aldrig-blir-klar. Efter alla turer med flyttar och nytt jobb så börjar jag äntligen komma till ro. Min förhoppning och intention är att återuppta skrivandet under våren. Eftersom jag är helt novis på det här att skriva en bok vågar jag mig inte ens på en gissning hur långt fram i tiden det kan tänkas ligga för ett boksläpp. Detta förutsätter också givetvis att jag får vara frisk och att ”allt annat” runt mig är relativt lugnt. Min tanke är att släppa boken både som e-bok och som fysisk bok. Återigen har jag ingen aning om hur detta ska ske rent praktiskt, men det löser sig säkert med tiden. Först måste det finnas något att ge ut. 

Jag vill också vara ärlig med anledningarna till varför jag ämnar ta upp bokskrivandet igen. Dels är det för att det efterfrågas och jag kan se poängen med att skriva en guide för den som är intresserad att börja med prepping utifrån praktiska erfarenheter och inte bara teori. Dels för att jag ser det som en möjlighet att snabbare få ihop de ekonomiska medel som behövs för att kunna flytta upp till BOL Norr. Nej, jag tror inte att boken kommer sälja tiotusentals exemplar. Nej, jag tror inte man blir rik på att skriva och sälja en bok. Men kan jag få in en tusenlapp eller två extra och samtidigt (förhoppningsvis) göra lite nytta så ser jag det bara som en win-win-situation. Till sist, nej, jag har ingen som helst ambition att bli författare.

Hellre en liten eld som värmer än en stor som bränner.