Retrospektiv #prepperSE

wp-1471614602841.jpg

Vedspisen värms upp för matlagning.

Allt förändras. Det enda man kan vara säker på är att livet aldrig blir som man tror, hoppats och tänkt sig. Det betyder inte att alla förändringar är till det sämre. Av en eller annan anledning satt jag nyss och tittade på Google Maps över Stockholm. Ögonen föll på min före detta arbetsplats, mitt i ”smeten”. Så kom jag att tänka på ett snart två år gammalt inlägg ”Ett mardrömsscenario”. I detta utforskar jag möjligheterna att ta mig hem från Stockholm vid ett SHTF. Detta är inte längre ett problem eftersom jag sagt upp mig. Men för två år sedan var detta ett jättestort dilemma, men lösningen fanns med i texten: ”Att byta arbete är ju en uppenbar lösning på problematiken och det arbetar jag långsiktigt med”. Nu är jag där. Det tog två år via vägar jag då inte på något sätt hade planerat för eller kunnat förutse.

Lika så kan jag titta tillbaka på hur jag med absolut säkerhet hävdade att jag hela mitt liv skulle bo kvar i den nyinköpta villan. Det var min trygghet inför pensionen och det var min borg vid ett SHTF. Nu är den såld och här sitter jag i en hyreslägenhet. Under resans gång blev det viktigare att bli fri från lån än att ha ett hus.

Blickar jag ännu längre tillbaka, till tiden då jag först började preppa, inser jag hur långt jag kommit. Från de första konserverna i skafferiet för 10 år sedan till en beredskap som räcker minst sex månader för mig och min son. Det är dessutom på min son jag ser tidens gång. Från att ha varit ett hjälplöst barn till en snart vuxen man. Idag är han lika fysiskt stark som jag och kan hjälpa till med tunga arbetsuppgifter om så krävs.

Framför allt är det på ett område som jag tycker mig se den största personliga förändringen. Kunskap och inställning. Jag har lärt mig så fruktansvärt mycket, samtidigt som jag varje dag inser hur mycket mer det finns att lära. Ett paradigmskifte var att gå från att nästan se fram emot ett SHTF till att innerligen önska att det aldrig sker.

Någonstans känns det som att jag är i mitten av min egen historia. Halvvägs. Jag är inte den människa jag var för 10 år sedan och jag kommer garanterat inte vara samma människa om 10 år. Men det är resan som är livet. Inte vad som händer i morgon, utan vad som händer här och nu. Så jag fortsätter efter utsatt plan, en dag, en konserv, en vedklabbe i taget. Men till skillnad från tidigare kan jag äntligen njuta av nuet.

Jag är fri.

Ledbruten, myggbiten, solsvedd och lycklig #prepperSE

I helgen gick första lasset till BOL Norr, vad jag tidigare kallade Plan B innan allt var klart. Nu när jag tillbringat en helg där och fått en överblick över vad som är vad tänkte jag att det kan vara lite intressant att se hur utfallet blev mot de önskemål och krav jag hade när jag letade.

Solnedgång

Solnedgång

Den enkla punkt listan såg ut så här:

  • Mark större än 1 ha
  • Eget (enskilt) vatten
  • Enskilt avlopp
  • En ”lada” eller två
  • Ligga geografiskt avlägset från större städer
  • Ha rätt pris (för mig)
  • Boendeytan får inte vara för stor
  • Uppvärmning med ved
  • Vedspis (fungerande) måste finnas
  • Gärna jakträtt på marken

Vad lyckades jag med att pricka in då? Allt utom en punkt. Det saknas en lada. Visst hade det varit full jackpot, men som med det mesta i här i livet får man kompromissa. Som det är precis nu, utan några förändringar eller modifieringar att tala om, ger BOL Norr skydd, värme, vatten.

I storstugan finns det en vedspis och en braskamin. Båda är nu testade och fungerar utmärkt. Hur det fungerar på vintern med att hålla värmen kvar återstår att prova, men jag har svårt att tro att man kommer frysa så länge det finns ved.

På tal om just ved och skog. Marken är till största delen just skog. Vid en snabb genomgång märktes det snabbt att skogen var undermåligt skött och det behöver göras insatser att rensa bort redan fallna träd samt gallra ur. Om den berömda skiten skulle träffa fläkten blir dessutom markgränser mindre viktigt. Så länge jag inte är skadad eller svårt sjuk kommer det alltid gå att få tag på bränsle för uppvärmning.

Vatten finns i överflöd, vilket förvånade mig lite. Dels så finns en egen brunn med fullt tjänligt vatten, dels finns det minst en mindre bäck som rinner genom marken. Detta trots att det varit en torr och varm sommar. Sedan finns det alla möjligheter att sätta upp mer vattenuppsamling från taken. Idag finns det en tunna för bevattning.

Under helgen har initiala planer satts upp för vad som ska göras i olika steg. Det krävs rätt noggrann planering då det trots allt kostar rätt mycket att åka upp samt att  minimera risken att försöka göra allt på en gång och stå med hundra olika oavslutade projekt samtidigt.

Avslutningsvis kan jag bara konstatera att jag stortrivs att vara där uppe. Ja, det finns mygg, knott, flugor. Ja, det finns björn och varg. Ja, det är långt till hjälp om något skulle hända. Men jag älskar det; tystnaden, lugnet, vyerna, luften och känslan att vara tvungen att råda sig själv.

Spring lilla hamster #prepperSE

På min födelsedag berättade jag för min mor att jag köpt en gård i Norrland och att jag ämnade flytta dit när min son flyttat hemifrån. Min mor är 50-talist och höll på att sätta kaffet i halsen. ”Vad ska du upp dit att göra? Det finns ju inga jobb där uppe? Hur ska du försörja dig? Ska du bo alldeles själv, mitt ute i ingenstans? Det kommer aldrig att gå! Vem ska ta hand om mig när jag blir gammal? Det är så långt bort, tänk om något händer!”

På min födelsedag berättade jag för min mormor att jag köpt en gård i Norrland och att jag ämnade flytta dig när min son flyttat hemifrån. Min mormor är 30-talist och ställde lugnt ner kaffekoppen. ”Vad kul! Är det verkligen vad du vill, då ska du göra det, annars kommer du att ångra dig. Fungerar det inte är det ju vara att flytta hem igen. I de trakterna har vi släkt, visste du det? Tänk på att det är andra förutsättningar där om du ska odla. Det är trevligt med får, särskilt lamm, dom är så söta. Men det är mycket jobb, fast det vet du ju redan. Ska du skaffa en hund igen då? Där uppe är det så billigt med mark. Då kommer jag och hälsar på, jag kanske stannar där.”

Det är märkligt hur det kan skilja sig så mycket. Kanske borde jag avfärda det hela som en skillnad mellan individer. Men det verkar finnas en avgrundsdjup skillnad mellan generationerna. Min mormors generation vet att det går att klara sig själv med en bit land att bruka. Så även jag. Men min mor verkar tro att det är omöjligt att leva om man inte har ett ”jobb”.

Att sträva efter att bli självförsörjande och ”hoppa av hamsterhjulet” är förenat med starka stigman vad det verkar. Vissa ser det som en faktisk omöjlighet. Andra ser en fantastisk möjlighet. De som ser problemen verkar vara helt oförstående att man kan vara beredd att ”ge upp” en bekväm livsstil och de är lika oförmögna att se vinsterna. Är det inte en monetär vinst är det ingen vinst alls.

Lars Wilderäng skrev ett mycket tänkvärt inlägg ”Folk betalar vad som helst för en livsstil”. Läs detta och se sedan klippet nedan. Båda har samma andemening. Båda förklarar hur jag tänker och tycker på ett mycket förtjänstfullt sätt.

 

Veckorna som gått (70) #prepperSE

Juli och början på augusti har varit en av de mest hektiska och ansträngande perioderna i mitt liv. Nu är det värsta över och jag kan åter börja fokusera. Men inget ont som inte har något gott med sig. Tack vare en långsiktig planering har har nu flera så kallade Bug-out Locations (tillflyktsorter?). Nu kvarstår arbetet med att fördela resurserna på ett så smart sätt som möjligt mellan dessa.

Detta medför också att jag (äntligen) på allvar måste ta tag i att sätta ihop en Bug-Out Bag. Antagligen kommer detta att ta lite tid, då det kommer att medföra en hel del kostnader, då jag vill göra detta helt från början. Men det ska bli riktigt roligt att ha som projekt framöver.

Samtidigt som allt detta pågår har jag börjat ta tag i min fysik, eller snarare brist på. Det riktigt positiva är att jag äntligen börjar tillfriskna från min tarmsjukdom. Ledvärken är borta och energin börjar så sakta komma tillbaka. Kosten är omlagd till LCHF och efter 4 veckor visar vågen på -5 kilo. En alldeles lagom nedgång och helt i paritet med vad jag förväntar mig baserat på tidigare erfarenheter.

Men vikten är för mig helt oviktig. Vad som däremot är av vikt är kondition. Eftersom jag varit mer eller mindre bunden till en toalett under 1,5 år så har jag trappat otroligt mycket kondition. Mitt mål är att skapa uthållighet, inte explosiv snabbhet. Detta med tanke på att jag vill kunna vandra långa sträckor vid behov. Därför blir det långpromenader nu i början. Tack vare en övervikt behöver jag inte någon packning i början, men vart efter vikten försvinner kommer jag att lägga på packning. Målet är att kunna förflytta mig 3-5 mil per dag med min Bug-Out Bag, under flera dagar.

Avslutningsvis har jag mycket läsande att göra. Framförallt kring djurhållning. Om någon som läser har erfarenhet av fåruppfödning skulle jag vara mycket tacksam för tips och tankar kring detta.

Morgonkaffets bitterhet

Den 11 september 2001. Vi vet alla vad som hände. TV-bilderna tog aldrig slut. Chocken, rädslan, förvirringen. Sedan ilskan och sorgen. Själv minns jag fortfarande denna dag tydligt; vad jag gjorde, hur jag reagerade, vad jag kände. Precis som 28 februari 1986, när Olof Palme blev mördad, eller 17 januari 1991 och Operation Desert Storm, eller 9 november 1989 och Berlinmurens fall. Datum och årtal med omvälvande händelser som etsat sig fast i mitt minne. Världen förändrades, och jag såg det ske. Sommaren 2016 vågar jag påstå kommer gå till historien, fast sommaren ännu inte är över.

Detta är sommaren då radikala islamister satte skräck i Europa. Detta är sommaren när Storbritannien röstade för att lämna EU. Detta är sommaren då en amerikansk presidentkandidat sår tvivel kring NATO och den transatlantiska länken, och uppmanar Ryssland till cyberangrepp riktat mot sin motkandidat.

Detta är sommaren då Sverige yrvaket undrar varför bilar brinner, folk blir mördade nästan varje dag, räddningstjänsten möts av stenregn och kvinnor/tjejer/flickor blir gruppvåldtagna och antastade. Detta är sommaren då polisenledningen vill lösa problemen med fika och armband, samtidigt som det saknas tusentals poliser. Detta är sommaren då politikerna åter visade sig totalt handlingsförlamade och ryggradslösa, föredragande sin egen semester före sitt ansvar och förtroende. Detta är sommaren då media ena sekunden förmedlar desinformation, för att nästa dag varna för att Sverige är utsatt för just desinformation och informationskrigföring.

Detta är sommaren då bostadsbristen är katastrofalt hög. Detta är sommaren fattigpensionär åter blir ett begrepp. Detta är sommaren då jägare och sportskyttar anses vara det stora problemet istället för illegala vapen och dess brukare. Detta är sommaren då tjänstemän visar sig ha mer makt än politiker. Detta är sommaren när präster blir halshuggna. Detta är sommaren då sjukvården, åter igen, går på knäna på grund av personalbrist. Detta är sommaren då Europa brinner.

Detta är sommaren då allt verkar gå käpprätt åt helvete.

Och sommaren är inte slut.

Men julgranen brinner inte. Sverige är tryggare än någonsin. Alla som fått det sämre, räck upp en hand.

Min sinnesstämning är lika bitter som morgonkaffet som blivit kallt. Jag ser hur vissa tappra kämpar; räddningstjänsten, poliser, vårdpersonal, socialsekreterare, lokalpolitiker, militärer, tjänstemän. Alla gör vad de kan för att täppa till sprickorna. Hos några tappra få finns fortfarande hoppet, tron och viljan att förändra, att göra skillnad. Dessa människor är mina hjältar. De har ännu inte gett upp.

Det krävs ett mirakel av nästan bibliska proportioner för att vända utvecklingen. Det krävs samling och enighet, beslutsamhet och långsiktighet. Det kommer att krävas uppoffringar och vilja. Historiskt har Svenska politiker kunnat lägga partipolitiken åt sidan och enas vid stora utmaningar. Klarar dagens politiker av att axla och lösa uppgiften?

En antropolog, en prepper och en storm #prepperSE

Det händer ibland att man läser något som stämmer så väl överens med sin egen uppfattning, världsbild och analys att det nästan är skrämmande. Nyss snubblade jag över en text av Tobias Stone. Jag har aldrig hört talas om personen förut, men han säger sig ha en bakgrund i arkeologi, antropologi och historia. Egentligen spelar inte bakgrunden så stor roll i detta fall. Vad som spelar roll för mig är innehållet i texten.

Utgångspunkten är att historien går i cykler och att vi som människor alltid upprepar dessa cykler utifrån ett stort perspektiv. Vår historia är en krigisk och konfliktfylld berättelse. Av historien kan vi extrapolera framtiden då väldigt lite tyder på att vi, som människosläkte, kommer att bryta dessa cykler. Även om det inte går att förutse exakta skeenden kan den generella trenden pekas ut. Och enligt Stone pekar denna stadigt mot en ny stor, omvälvande kris i världen.

Stone påpekar också klokt att det nästan är omöjligt att mitt under ett sådant skeende kunna peka på en enskild händelse som är den utlösande faktorn. Däremot är det mycket lättare att i efterhand kunna se vilken händelse som var gnistan och hur den påverkade en rad andra redan negativa skeenden. Om denna händelse redan skett eller kommer att ske är nästan omöjligt att säga. Följderna sker oftast inte direkt utan med en viss fördröjning. Kanske var Brexit en sådan gnista?

Själv brukar jag tänka på den negativa trenden, eller spiralen, som ett storm som håller på att blåsa in. Det går att se ovädret, men det går inte att uppskatta om det kommer att blåsa in över mig, hur allvarlig stormen kommer att vara eller hur länge den kommer att vara. Däremot kan jag med säkerhet konstatera att jag inte kan göra något åt stormen. Det spelar ingen roll om jag gapar och skriker mot den. Det spelar ingen roll om jag hotar den. Det spelar ingen roll om jag blåser på den. Allt jag kan göra är att förbereda mig på den och varna mina medmänniskor.

Nu kommer säkert många hävda att jag minsann kan göra skillnad. ”Engagera dig politiskt”, ”gå med hemvärnet”, ”skriv en insändare” och så vidare. De som hävdar detta har inte förstått omfattningen av problemet. Det är lika naivt att tro att bara för att jag och hela Sverige blir klimatneutrala kommer hela jorden att räddas. Världen är större än Sverige och Europa. Det finns krafter i rörelse som fullständigt ignorerar vad jag eller för den delen Sverige tycker och gör.

Så jag tänker inte försöka stoppa stormen. Vad jag tänker göra är att göra det bästa av situationen och se till att öka oddsen att klara av stormens konsekvenser, vilka de än må vara.

Innan du viftar med defaitist-kortet, läs vad jag skrivit en gång till och läs Tomas Stones text. Kom ihåg att jag INTE syftar till ett specifikt scenario utan en generell trend. Vad detta mynnar ut i vet varken du eller jag.

Plan B – del 3 #prepperSE

wp-1469124293301.jpgEn explosiv utandning och en ofantlig lättnad. Den sista stora pusselbiten är nu på plats. Jag har min nya bug-out-location (BOL), som också kommer att bli mitt framtida hem. Eftersom en del av framtiden handlar om att återta den opsec jag tidigare frivilligt givit upp, kommer jag inte att säga något om var det nya stället ligger mer än att det ligger norr om Dalälven.

Platsen är avlägsen, vid vägs ände, omgiven av skog. Marken är stor nog att kunna både ha djurhållning och odlingar. Jakträtt för småvilt ingår, samt viss älgjakt. Även om jag inte tänker försöka överleva på jakt så är det ändå skönt att ha möjligheter.

Initialt kommer en tid där jag behöver förflytta stora delar av mitt lager dit. Eftersom det är en bra bit att åka kommer detta att ske i etapper. Så jag får stå ut med att ha lite oordning ett tag framöver. Samtidigt kan jag nu också sätta mig ner och planera alternativa färdvägar och även börja den riktigt långsiktiga planeringen.

Det har varit en tuff resa och jag har tappat både tid, energi och ibland även hoppet. Det känns egentligen fel att skriva att jag ser positivt på framtiden, då det enbart gäller min egen beredskap. Blickar man ut i den stora vida världen finns det inte mycket som pekar på att framtiden är något att se fram emot. Men jag unnar mig idag ett ögonblick av lättnad och lycka.