Revisioner, justeringar och förlikning #prepperSE

Vårflod

Helgen som gått har jag varit ledig, inte bara från jobbet utan även från andra aktiviteter. Det känns som det var väldigt länge sedan och det har varit välbehövligt att stanna upp och samla tankarna. Sista tiden har gått väldigt fort med mycket som hänt, så medvetet har jag mest skärmat av mig och försökt koppla av och funderat. Som introvert är detta mitt sätt att återhämta mig och det fungerar väldigt väl. Nu när söndagen börjar lida mot sitt slut är jag full av energi igen och ser fram mot nästa vecka.

På sätt och vis har jag accepterat och förlikat mig med min närmaste framtid. Det blev inte vad jag ville, men det kan ändå föra gott med sig. Jag är väl medveten att jag ältar detta, men att få ner tankarna i skrift är ett nyttigt sätt att bearbeta och gå vidare. Nu har jag så sakta börjat formulera en idé om hur jag ska gå vidare. Det tempo som jag tappar rent ekonomiskt kan jag inte påverka. Däremot kan jag påverka vad som händer efter det att min son flyttar hemifrån. Givetvis kommer jag inte att tvinga honom hemifrån, men jag vet att hans önskan är att stå på egna ben så fort som möjligt och den frihetssträvan känner jag mycket väl igen.

Någon eller några har förut föreslagit att jag kanske skulle överväga att flytta upp till BOL Norr men fortsätta jobba ett tag. Tanken tilltalade mig inte alls då, men med de ändrade förutsättningarna börjar jag mer och mer se detta som ett alternativ väl värt att undersöka närmre. Det skulle finnas många fördelar med att göra en mjukare övergång än en cold turkey.
Den första fördelen som jag ser det skulle vara att jag på så sätt snabbare kan bosätta mig där. Detta för med sig fördelen att jag på fritiden faktiskt kan arbeta på gården och slipper vara avhängd på långa resor med bil för att, som idag, kunna göra detta.
Den andra fördelen är rent ekonomisk. Jag skulle bo ”gratis” (ingen hyra eller amorteringar och räntor) och på så sätt relativt enkelt kunna beta av min plan i en snabbare takt. Samtidigt skulle jag lättare kunna identifiera sådant som behöver åtgärdas som man kanske bara upptäcker när man väl bor där permanent. Om något lite mer kostsamt skulle dyka upp har jag inte på samma sätt en begränsad budget.

En annan fördel är att jag på så vis skulle kunna laborera med tjänstgöringsgraden. Exempelvis skulle jag kunna börja jobba heltid för att sedan successivt trappa ner till noll, vartefter sakerna faller på plats. Alternativt, eller i kombination, skulle jag kunna återuppta egenföretagandet. Redan idag är jag ju halvvägs där då gården räknas som en näringsverksamhet, fast den så klart går under hobbyverksamhet just nu. Som jag ser det öppnar sig en mängd olika möjligheter för framtiden, vilka skulle vara stängda om jag tjurskalligt klamrade mig kvar vid tanken att bli självförsörjande i ett slag.

Min magkänsla säger att denna plan är rätt. I så fall är det som sker i närtid bara positivt i förlängningen, även om det initial inte såg så ut. Även om det kan verka som att jag är butter tidvis, så försöker jag alltid se det positiva i förändringar och vända det till en fördel – utan att vara naiv. Givetvis kräver detta vidare funderingar, men det kommer det finnas gott om tid att göra. Återigen ser framtiden faktiskt ljus och hoppfull ut.

Annonser

Veckorna som gått (89) #prepperSE

Nu snurrar hjulen fort på det privata planet. Nytt anställningsavtal är påskrivet och uppsägningspapper är inlämnade, jakten på ny bostad har intensifierats. Samtidigt är det högtryck på jobbet med en rad projekt som måste bli klara innan sommaren. På tal om sommaren så ser det ut som att jag i alla fall kommer att få några veckors semester, vilket är skönt då jag kan använda dessa till flytten. För som vid alla flyttar är det mycket att tänka på och ordna med av det administrativa slaget. Den största frustrationen över nuvarande livssituation har gått över och jag har någonstans förlikat mig med den närmaste framtiden.

Det finns en idé om att göra ett besök i BOL Norr under Valborg. Detta är dock avhängt på avsmältningen av snön. Med lite tur blir det genomförbart och jag kan få upp allt som jag samlat på mig under vintern. Jag ska erkänna att det är med blandade känslor jag ser fram mot den utflykten. Rädslan över att husen tagit skada under de stora snömängderna är påtaglig. Samtidigt resonerar jag att husen stått där i väldigt många år och detta är inte första vintern med mycket snö. Det finns inget strukturellt som tyder på att det finns någon risk. Men man kan ju aldrig veta förrän man fått möjlighet att inspektera det med egna ögon.

I övrigt har jag dragit i handbromsen vad gäller inköp och sparande till mitt preppande. Dels så vet jag att det alltid drar med sig massa kostnader för själva flytten och dels så vet jag ännu inte hur min framtida ekonomiska situation kommer att se ut. Vad jag däremot vet är att jag kommer bli av med min tjänstebil om tre månader. Således behöver jag skaffa mig en bil. Helt ärligt avskyr jag bilar. De är för mig bara ett verktyg att ta mig från A till B. Nu har jag i alla fall möjlighet att se till att få ett så mångsidigt verktyg som möjligt som uppfyller de krav jag har.

Traumatisk kris #prepperSE

Vi är alla mer eller mindre bekanta med våra fysiska behov. Man brukar tala om 3-regeln. Att man överlever 3 minuter utan syre, 3 timmar oskyddad i hårt väder, 3 dagar utan vatten och 3 veckor utan mat. Detta säger oftast sig själ eftersom man nästan instinktivt vet vad man behöver för att klara sig rent fysiskt. Vissa lägger till brasklappen ”men utan hopp överlever man inte alls”, vilket jag också skriver under på. Men de fysiska behoven är bara en del av ekvationen för att kunna överleva ett SHTF.

Idag tänkte jag resonera lite kring ”traumatisk kris”. Ett psykiskt trauma uppstår vid en chockartad och smärtsam upplevelse som skapar överväldigande stress och känslointryck. Även om grundorsaken är psykologisk ter sig uttryck av ett psykologisk trauma även ofta fysiskt (psykosomatiskt). Det vi kallar stress har både psykiska och fysiska komponenter. Exempelvis utsöndrar binjurarna hormonet kortisol och vid långvarig stress med ständigt höga kortisolnivåer påverkas immunförsvaret negativt och blir nedsatt vilket leder till att man är mer mottaglig för sjukdomar.
Andra fysiska yttringar kan vara sömnsvårigheter/sömnbrist, okontrollerbara skakningar, illamående/kräkningar, yrsel, tappad aptit.

Hur vi som människor reagerar på en traumatisk händelse är väldigt individuellt, men initialt reagerar vi generellt på ett av tre sätt: slåss, fly eller ett slags paralyserat tillstånd. Vi går helt enkelt in i ett överlevnadsläge och det finns inget rätt eller fel i vilken reaktion vi får. Samtidigt som detta sker ökar stresspåslaget och mentalt börjar hjärnan med att hitta en lösning på att ta sig ur detta tillstånd. I detta läge ödslas inte energi på tankar eller känslor. En del upplever att tiden går som i slow motion andra att det är som att få en kalldusch eller ett slag i ansiktet.

Hur länge detta tillstånd pågår beror helt på vad som hänt och vad som händer efteråt. Generellt övergår sedan det kritiska läget i att bearbeta det som hänt. Här kan man applicera FIFDA-modellen (läs mer i del 5 av Prepping – En sund nybörjarguide) för att kunna förstå och följa processen. Värt att notera är att det inte alls är ovanligt med skuldkänslor under denna bearbetning. Det kan vara skuldkänslor över att ha överlevt eller över att inte gjort tillräckligt för att hjälpa andra. Detta är helt normalt.

Nu är det på sin plats att påpeka en viktig detalj. Det är lätt när man läser ovan att tänka på att det är någon annan som kommer att drabbas, men förutsätt inte på något sätt att du själv (eller jag)  kommer kunna stå utanför detta. Vi kommer alla i olika utsträckning drabbas av detta vid ett SHTF. Värt att notera och lägga på minnet är att äldre generellt har lättare för att hantera en traumatisk kris och yngre svårare. Det betyder inte att äldre människor tar sig genom oberörda, utan att de samlade livserfarenheterna oftast kan hjälpa till att relatera och underlätta bearbetningen av en traumatisk händelse.

För att mildra effekterna och underlätta läkeprocessen finns det vissa saker man kan försöka att skapa. Det första är givetvis att ta sig från det omedelbara faran. Det andra är att kunna tillfredsställa de fysiska behoven (skydd, värme, vatten, mat). Det tredje är vila och lugn och ro. Det fjärde är att kunna prata och sätta ord på vad som hänt. För ett barn är det extra viktigt att kunna formulera sina tankar och känslor kring vad som hänt. Tänk er hur frågvisa barn är i vanliga fall, nu kommer de behöva de vuxnas hjälp att få svar på frågor som de vuxna kanske inte heller kan förstå eller förklara ens för sig själva. Dessutom kanske de vuxna har fullt upp med att själva bearbeta vad som hänt.

Något viktigt att tänka på är att många människor förändras efter de genomgått en traumatisk kris. Det behöver inte vara något negativt, men det är viktigt att vara medveten om att det kan ske. Vissa förändras till att bli mer ödmjuka, andra blir mer tillbakadragna och introverta. Detta gäller givetvis även dig själv.

Matförråd, odlingar, prylar och planer i all ära, men de är bara verktyg för att underlätta vid ett SHTF. Har man dessa på plats blir det lättare att hantera en sådan situation. Men det riktigt svåra kommer att vara att hantera de mentala bitarna. Det är därför jag envisas att tjata om det, eftersom jag vet att väldigt få verkar tänka i dessa banor. Som vanligt kräver det att du tar av dig stålmansdräkten och är ärlig mot dig själv.

Packa pappas kappsäck

Så kom samtalet som bekräftade att jag fått jobbet jag sökt. Egentligen borde det varit ett roligt besked, men för mig representerar beskedet att jag ofrånkomligen ändat mitt livs riktning till något jag så länge hoppats undvika. Nu måste jag tillbringa ett eller ett par år i en större stad. På det hela taget är den rådande känslan maktlöshet, frustration och till viss del även kapitulation. Som jag ser det finns det faktiskt bara en riktigt positiv faktor med det hela och det är att min son kommer att få det bra igen. Jag vet att det låter som att jag förringar vad som egentligen är det viktigaste i mitt liv just nu, men det är mest frustrationen som lyser igenom.

Kursen är hur som helst satt. Gissningsvis kommer detta också dra med sig att jag kommer att få gå ännu en sommar utan riktig semester, vilket i sin tur betyder att allt arbete som jag planerat uppe i stugan kommer bli lidande – igen. Ibland undrar jag hur jag orkar hoppas på något bättre. Givetvis kommer det nya arbetet inte med någon som helst förbättring ekonomiskt, snarare tvärt om.

Inser att jag färgas allt för mycket av mina negativa känslor just nu för att skriva något konstruktivt. Just nu är jag bara jävligt bitter.

Veckorna som gått (88) #prepperSE

Det finns så mycket jag skulle vilja skriva om och så lite energi till att göra det. Även om ljuset nu återvänt och livet över lag känns lite lättare så äts väldigt mycket upp av allt runt omkring mig. En intressant iakttagelse är att så många är sjuka i influensan, men trots mitt (via medicin) nedsatta immunförsvar så har jag lyckats klara mig. Dock betyder det att jag fått täcka upp för kollegor på jobbet som är sjuka, samt att allt går mycket mer sakta hos kunder som också ligger hemma däckade.

De senaste två veckorna har till stor del ägnats åt kläder och det-där-som-jag-konsekvent-vägrar-skriva-om. Jag gjorde en liten rensning av kläder som ändå snart är dags att byta ut  och packade ner dessa för transport upp till BOL Norr. Även om kläder är slitna så duger de gott att ha vid ett SHTF. På så sätt kastar jag nästan aldrig gamla kläder, utan bygger sakta upp en extra garderob i stugan. Det är inte bara bra att ha om skiten skulle träffa fläkten utan även om man skulle behöva ett extra ombyte när man är där uppe och skrotar. Faktum är att jag även har kläder av andra storlekar än min egen, så att även gäster kan ha möjlighet att byta kläder om så behövs. Inga mängder, men ändå bättre än inget.

Saker att införskaffa bockas sakta av, punkt för punkt. Listan är lång men känns alltid skönt att bocka av en punkt eller två. Exempelvis köpte jag en fodertunna med lock för att i framtiden ha till, just det, djurfoder. Nu är dessa rätt stora och jag har en liten bil, så jag fick bara med mig en. Men som vanligt är det bara att ta en sak i taget och vara konsekvent. Nästa vända tar jag en till och tillslut har jag så många jag behöver. Det viktiga är att mota impulsen att ha allt nu i grind och inse att saker och ting tar tid innan man når målet. Prepping handlar för mig att göra lite hela tiden, när möjlighet ges och när de ekonomiska förutsättningarna finns där.

Nu väntar jag bara på att snön ska smälta så jag kan komma upp till BOL Norr med första laddningen saker som jag har samlat på mig under vintern. Tittar jag på snödjupet så är det 140 cm, vilket omöjliggör en transport upp. Allt jag kan göra är att vänta och hoppas på att våren gör ett snabbt och kraftfullt antågande.

Så var det dags igen #prepperSE

Inte ens ett år kunde det få gå innan det blev dags igen. Jag undrar stilla hur mitt privatliv kan vara ett enda lågintensivt, personligt SHTF. Av personliga själv är jag mer eller mindre tvungen att flytta ner till Mälardalen igen. Egentligen har jag inget val om inte konsekvenserna ska bli oacceptabla. För er som följer mig på Twitter kommer detta kanske inte som en chock eftersom jag där efterlyste tips på jobb i området. Men istället för att fokusera på det tråkiga att åter igen flytta tänker jag fokusera på det positiva i de förändringar jag gjort i mitt liv under de senaste åren, vilket nu faktiskt bär viss frukt.

När jag flyttade från villan genomförde jag en krass och metodisk utrensning av allt skit jag samlat på mig. Detta var till viss del nödvändigt eftersom det kan vara svårt att flytta ett bohag till en mer än hälften så stor yta. Men det var också ett led i den långsiktiga planen. Där och då bestämde jag mig att BOL Norr skulle bli mitt framtida hem, vilket gjort att alla boenden sedan dess enbart är en transportsträcka och således behöver jag inte bona dessa för långsiktighet. Samtidigt finns en annan del i det hela och det är en allmän omställning till att sluta samla på mig sådant som jag aldrig använder. Downsizing kan man kalla det om man vill använda modeord. Nu är jag glad åt att jag hållit fast vid detta, då det blir så mycket lättare att flytta.

Nästa sak som underlättar extra mycket är att inte vara skuldsatt. Hade jag varit det hade mina möjligheter att flytta på kort varsel varit mycket mer begränsade. Men det är inte bara i form av exempelvis bolån utan mer generellt. Hade jag suttit med massa lån hade jag kanske varit tvungen att hitta ett nytt jobb som gav lika mycket eller mer i lön. Idag behöver jag inte vara kräsen på samma sätt, även om det givetvis alltid är trevligt med en bra lön. På det hela taget är jag mer fri.

Vad detta dock kommer att innebära är en förskjutning i min tidsplan med minst ett år, om inget oväntat och positivt händer. Dock är det som jag alltid hävdar att ”det blir aldrig som man tänkt sig”. Oavsett så spelar det kanske inte så jättestor roll i det stora hela. Det finns trots allt en sak som alltid går före allt annat i mitt liv. Vem vet, när allt kommer omkring kanske det bara är positivt, inte bara för mig – utan kanske även för dig, kära läsare…

Veckorna som gått (87) #prepperSE

Nu har jag äntligen fått hem akrylskivorna, plisségardinerna och syreabsorbenterna. Att få hem akrylskivorna var mer problematiskt än trodde det skulle bli och jag kan lugnt konstatera att min tjänstebil är rätt så underdimensionerad. Men man får jobba med det man har att tillgå och det löste sig till slut. Nu längtar jag ännu mer upp till BOL Norr så jag kan testa om akrylskivorna passar, kan fungera som innanfönster och vad de i så fall ger för resultat.

Lite mer torrvaror har också blivit förpackade. Det blev ca 12 kg havregryn, 6 kg socker och  4 kg gula ärtor som förpackades. En titt på kaloriinventeringen visar att jag gott och väl ligger över målet att ha mat för två år. Det även var extrapris på Soldatens Ärtsoppa så jag köpte på mig ett gäng konserver att rotera med, och det är så jag planerar att göra framöver. Nu lovar jag att försöka släppa maten och istället fokusera på allt det andra.

I övrigt är det mest småsaker jag pysslar med. Det känns mest som att jag går och väntar på att få semester så jag kan få tillbringa lite mer tid uppe i stugan och kanske till och med få något vettigt gjort. Bland mycket annat så finns det underhållsarbete på byggnaderna som måste tas hand om innan nästa vinter och det vore väldigt skönt att komma igång på allvar med röjning och beredning av odlingslotter.

Men just nu känns det mesta bara frustrerande och helt ärligt finner jag väldigt lite glädje i något alls. Det är långa år kvar innan jag faktiskt kan flytta upp. Även om målet och drömmen är den samma vacklar min beslutsamhet just nu. Bristen på ork och energi är bedövande för inspirationen. Samtidigt vet jag, eller åtminstone hoppas jag, att det kommer vända när våren börjar sitt antågande. Fram tills dess gäller det bara att hålla ut.

Lite av det jag förpackat senaste veckorna