Början på slutet på början #prepperSE

Posted on by

Helgen som gått sponsras av Dumma Idéer AB. Lite lätt trött men väldigt lättad. I fredags reste jag över 100 mil. Fast ska man vara rättvis fick jag ta hjälp av ett par timmar på lördagen för att få ihop det. Lägenheten i Arboga tömdes och ett stort lass gick till nya lägenheten. Där väntade av- och ompackning. Sedan fortsatte färden till BOL Norr. Klockan 01:30 på lördags morgonen var vi (jag och min gode vapendragare) uppe. Då hade solen redan börja gå upp. Inte för att det var så mycket till nattmörker att tala om från början.

Lördagen ägnades åt att packa in prepps och möbler samt att röja på marken. Jag hade med cirka 110 000 kalorier upp i form av ris, socker, salt, ärtor, havregryn och konserver. När det mesta var på plats insåg jag att strukturen och platsen var allt annat än optimerad, så det blev en vända med att flyttar runt och packa om. Under tiden hade min vän varit fullt upptagen med leka med röjsågen. Resultatet ses på bilderna.

Nu börjar jag dock nå en nivå där jag känner mig rätt bekväm med situationen i BOL Norr. Visst, det finns alltid saker att göra och förbättra. Och tro inte för en minut att jag är nöjd. Men på ett år med ytterst begränsade resurser (tid och pengar) så har det ändå gått förvånansvärt väl. Om allt går som jag tänkt (vilket jag vis av erfarenhet väldigt mycket tvivlar på), kommer jag under nästa år att börja få lite mer dyra investeringar på plats. Under tiden fortsätter jag enligt plan med att köpa lite prepp när tillfälle ges.

En del av torrförrådet
Före röjning
Efter röjning

Tut i luren #prepperSE

Posted on by

Det har nog inte undgått någon att ett VMA felaktigt gick ut över Stockholm förrgår kväll runt klockan 22.00. Nu tänker jag inte dryfta den händelsen och hur illa informationsflöden fungerade i anslutning till det hela. Istället tänker jag ta avstamp i det som hände och placera det i ett annat, parallellt universum.

Klockan är 22:05. Ett VMA ljuder, eller ”Hesa Fredrik” som så många envisas att kalla det. Vad gör du? Enligt krisinformation.se så ska Sveriges Radio P4 bryta aktuell sändning och meddela allmänheten om vad som hänt. Som den välinformerade medborgare du är slår du på radion på P4 (antingen via din analoga FM-sändare eller via någon strömmande tjänst). Men allt du hör är Karlavagnen: Jag och min hund. Ingen information att finna.

Det har nu gått fem minuter och klockan är 22:10. Som de flesta andra skulle gjort vänder du dig nu till sociala medier och de olika tidningarnas webbsidor. På Twitter har ett antal människor runt om i landet uppmärksammat att det ljuder VMA. Några är irriterade på att det inte dyker upp någon information från myndigheterna. Andra gör sig lustiga över hela händelsen. Det är svårt att få någon som helst rätsida.
Klockan är nu 22:25. På Aftonbladet har ”FLASH! VMA ÖVER HELA LANDET. Vet du mer, kontakta Aftonbladet” kommit upp. På DN står det ”VIKTIGT! VMA är ett falsklarm och beror på ett tekniskt fel”. Lättad över DN’s rubrik återgår du till Twitter-flödet för att se hur alla andra reagerar.

Efter ytterligare tio minuter dyker följande Tweet upp från Sveriges Radio: ”Fortfarande ingen bekräftelse på vad som orsakat VMA. Vi söker ansvariga myndigheter för mer information”. Det sista du ser på skärmen är en Facebook-tråd där någon undrar varför de inte kunnat nå sin släkting på Gotland och flera andra bekräftar att de inte heller inte kunnat nå bekanta och släktingar den senaste timmen.

Sedan försvinner internet-anslutningen.

Tre minuter senare hör du ett öronbedövande dån från himlen när ett antal jaktplan flyger över på låg höjd.

I mobilen kan du fortfarande se att du har täckning, men du kommer inte ut på internet. Du slår på radion igen. ”…finns ingen anledning till oro. Från Rosenbad har vi fått information om att en presskonferens ska hållas och att inrikes minister Ygeman manar folk att hålla sig lugna, stanna hemma och lyssna på Sveriges Radio för vidare information”.

Det har nu gått en timme och klockan visar 23:05. Om fyra timmar kommer du få veta att fientliga trupper har landstigit på Gotland och att kryssningsrobotar har slagit ut alla större flygbaser och flygfält samt ett okänt antal militära mål. Men det är helt ovidkommande i hur det går till och varför det händer. Det du bör fråga dig är vad du gör när du hör VMA. Väntar du, som i detta fallet fem timmar, på att få en bekräftelse på att något allvarligt har hänt? Agerar du direkt när VMA ljuder?

Hur ser din plan ut – på riktigt? I prepper-kretsar hör man ofta något slentrianmässigt i stil med ”Om SHTF buggar jag in / buggar jag ut”. De första timmarna i en kris kan vara helt avgörande för dina chanser att klara dig och kunna sätta eventuella planer i verket. Men då måste man också reagera och agera. De som befann sig i Stockholm i förrgår vet nu hur de reagerade och hur de agerade. Hur många av dessa satt en plan i verket och agerade enligt sagd plan?

Även om du inte är en inbiten prepper ska du ta reda på var närmaste skyddsrum finns. Du ska ha mat, vatten och medicin för att klara minst 72 timmar. Se till att åtminstone ha en grundläggande krisberedskap hemma. Detta är ingen lek och det kan bli blodigt allvar snabbare än du vågar tro.

Retrospektiv del 2 #prepperSE

Posted on by

Det finns ditt sista av allt. Din sista arbetsdag, sista utlandsresa, sista deklaration. Ditt sista steg. Din sista kyss. Ditt sista andetag. Allt tar slut förr eller senare. Förhoppningsvis senare. Vad du gör med ditt liv är trots allt helt upp till dig själv. Frågan jag allt oftare ställer mig själv är vad jag vill se tillbaka på och komma ihåg innan jag en dag sluter ögonen en sista gång.

Som ni märker återkommer jag till detta allt som oftast. Inte för att jag är döende, utan för att jag vill vara levande. Som jag ser det är prepping en strävan att leva trots att förutsättningarna drastiskt försämras. Denna strävan måste drivas av att kunna fylla sitt liv med mening. Annars är det ju ganska korkat att ens försöka förbereda sig.

Det går även att vända på resonemanget. Tänk om man kan leva genom att förbereda sig/preppa. Ta genast bort visionen av tio tusen konserver ur huvudet, det är inte vad jag menar. Självklart syftar jag på ett långsiktigt och hållbart preppande i form av odlingar, djurhållning, skogsbruk, jakt etc. Alla ni som finner glädje med att ta upp sin första egenodlade potatis. Alla ni som blir lyckliga av att se höns picka, får beta eller kor rusa ut på årets första bete. Alla ni som älskar att röja i skogen, fälla träd och omvandla den till ved. Alla som längtar ut till nästa älgpass. Hur kommer det sig att era liv inte består av mer sådant?

Jag inväntar tålmodigt alla bortförklaringar.

När ni nu redan skickat in alla kommentarer i kommentarsfältet nedan utan att läst klart vad jag har att skriva, låt mig bara först säga att jag har redan hört majoriteten av alla bortförklaringar – från mig själv. Oftast handlar den om en kombination av tid och pengar. Enligt IIS tillbringade vi i snitt 23,6 timmar per vecka på nätet. Mer än en halv arbetsvecka. Tid finns. Det handlar bara om vad vi själva väljer att lägga den på. Visst kan pengar vara ett problem, men frågan är hur mycket det kostar att rensa ogräs, umgås med djur, fälla träd eller vara ute i skogen.

För det jag menar är inte att alla ska bli helt självförsörjande. Men att aktivt och medvetet prioritera det man faktiskt finner meningsfullt kan ge många synergieffekter. Det är en sak att önska, drömma, prata och spekulera. När det ska sättas i verket blir det både påtagligt och verkligt. En sak är säker: det är enbart du själv som kan göra en förändring i ditt liv.

En sådan förändring behöver inte ske över en natt. Det kan ta tio eller tjugo år. Nyckeln ligger i att hela tiden sträva mot målet. Det kan till och med vara nyttigt att det tar tid. På så sätt hinner man fundera och justera vad man vill uppnå. Man hinner mogna som människa och med det kommer nya insikter.

Våga prova, våga chansa. Jag är av den bestämda tron att det man kommer ångra mest när det sista andetaget dras är allt man inte vågade testa, de drömmar man hade som man aldrig ens försökte genomföra.

Del 1 finns här.

Undersökning: Hur reagerar din omgivning på prepping?#prepperSE

Posted on by

För snart en månad sedan frågare jag på Twitter förljande:

Nu tänkte jag ställa samma fråga här för bloggens läsare, där svarsalternativen är baserade på svaren jag fick på Twitter. Ni kan svara på fler än ett alternativ.

 

Att ha en buffert i bufferten #prepperSE

Posted on by

Att ha ett förråd med förnödenheter vid händelse av kris är bra. Detta förråd kan användas som buffert i många sammanhang, inte bara vid ett SHTF-scenario. Det kan vara vid allt från sjukdom till arbetslöshet till hyperinflation. Så du har ditt förråd med förnödenheter; vatten, mat, medicin, prylar och allt vad det nu kan vara. Men vad händer om du själv är oförmögen att effektivt använda denna buffert i händelse av en kris?

I och med min flytt har jag också bytt landsting. Detta innebär att min journal skulle skickas till det nya sjukhuset och min medicinering skulle fortsätta där. Givetvis fungerade detta inte som planerat och jag har nu gått två veckor för länge utan medicin. Detta har i sin tur resulterat i att jag nu igen är dålig. Men vad det också har lärt mig är hur kort tid det tar att gå från att må som vanligt till att må riktigt, riktigt dåligt i händelse av att jag inte får min medicin i tid.

Om SHTF har jag som bäst har jag 7-8 veckor på mig, som sämst ingen tid alls innan jag blir så pass dålig att mitt allmäntillstånd får klassas som extremt dåligt. Alltså är jag fullt medveten om hur utsatt jag är och medicinen som ges intravenöst kan jag inte på något sätt själv preppa, då den dels kostar 25000 kr per dos och dels är färskvara. Det som återstår är att försöka hantera situationen för vad den är, eller blir.

Den senaste tiden har jag funderat på vad jag kan göra för att underlätta för mig själv i en händelse av kris utöver det förråd jag redan har. Det handlar om allt ifrån att se till att vätskeersättning finns i ordentlig mängd hemma till att fundera på hur jag kan underlätta det vardagliga i BOL Norr till en så liten fysisk belastning som möjligt. Nu pratar jag inte bekvämlighet, utan praktiskt tänkande.

Till exempel kan det handla om att ha så mycket som möjligt med ved och vatten inomhus, att ha mat som går att äta kall, att flytta in toaletten från ”dass” till storstugan och att se till att ingenting måste göras direkt när jag kommer upp om jag skulle må dåligt redan i det skedet. Symptomen av sjukdomen är bland annat diarréer, utmattning, ledvärk och uttorkning. I det läget vill jag givetvis inte ställa mig och hugga ved det första jag gör, i värsta fall mitt i natten och med -30 grader.

Ser jag på det ur ett perspektiv är jag redan bor i BOL Norr blir det mer komplicerat, fast på ett annat sätt. Förhoppningen är ju att ha en viss djurhållning och odling och då kommer jag inte undan de dagliga sysslorna oavsett hur dåligt jag mår. Frågan är då kanske mer var gränsen går för vad jag klarar av. Att mata och vattna djur kan vara både tungt och tidskrävande om man inte tänker till och förbereder och planerar på ett klokt sätt. Odlingar däremot kommer kräva fysiskt arbete, det går inte att komma ifrån.

I förlängningen är det svårt att förutspå hur illa det kan bli. Kanske når det en hanterbar botten, kanske leder det till en plågsam död av undernäring och uttorkning. Jag vet helt enkelt inte och jag hoppas innerligt att jag slipper ta reda på det den hårda vägen.

Tid #prepperSE

Posted on by

Något som kan vara intressant att fundera kring är tid och energi. Särskilt mer tanke på hur vi i dagens samhälle tar väldigt lätt på energi, men är fruktansvärt rädda om vår tid. När jag åker till jobbet på morgonen (i min bensindrivna bil) tänker jag sällan på vad som driver bilen framåt. Det enda (nåja) jag behöver bry mig om är att se till att det finns bensin i tanken. Om det börjar ta slut behöver jag bara byta pengar mot mer bensin och rulla vidare.

Om man förenklar saker och ting lite kan man krasst säga att en liter bensin motsvarar ca 2,5 dagars mänskligt arbete i energi mätt. Alltså inte 2,5 dagar som vi lever dom, utan motsvarande 24 timmar per dygn – alltså 60 mantimmar. Allt detta i en liter bensin. Detta är alltså om man räknar kalorier och har en 100% effektiv förbränning där allt bränsle omvandlas till energi utan förlust.

Man kan också se det ur ett annat perspektiv. Om jag skulle gå de två mil jag har till jobbet skulle det ta mig 4 timmar enligt Google Maps. Sedan lika lång tid tillbaka hem igen. Jag skulle då ha tid till att gå till jobbet, jobba 8 timmar, gå hem och sedan sova 8 timmar. Gissningsvis skulle jag få en väldigt bra kondition, men jag skulle inte så mycket till liv. Visst, jag skulle kunna cykla, men i en förlängning behövs gummi till cykelns däck, som måste transporteras till mig för byte. Men det är inte min poäng.

Min poäng här är att våra liv är energidopade. Utan hjälp av maskiner, elektricitet och bränsle skulle vi aldrig kunna upprätthålla vår nuvarande livsstil. Vid ett SHTF är det just detta vi kommer att förlora. Det gäller även de mest basala ting. Vattnet kommer inte att komma ur kranen utan måste (förr eller senare, när dina dunkar är slut) hämtas hem på ett eller annat sätt. Elementen kommer inte att värma, utan det kommer krävas arbete för att få fram exempelvis ved.

Exemplen kan göras många, men kontentan är att din tid och energi kommer att behövas läggas på helt andra sysslor än du idag är van med. Den som aldrig hämtat vatten ur en brunn har ingen aning om hur tungt det kan vara. Den som aldrig skaffat ved från ax till limpa manuellt, vet inte hur lång tid det tar och hur jobbigt det faktiskt är. Denna kunskap saknas för majoriteten av dagens människor.

Du har bara en enda resurs och det är din tid och energi. Idag byter du den mot pengar genom arbete. Men kunskap, frågar kanske vän av ordning? För att skaffa kunskap krävs också just tid och energi. Det är en god investering. Dessutom kanske någon värderar din tid och energi högre om du har kunskap i det område du arbetar med.

Att utföra arbete manuellt tar mycket längre tid än man kan föreställa sig. Jämför att för hand såga en stock med att använda en motorsåg. Varje moment i allt du ska göra efter SHTF kommer ta mycket längre tid – och vara mycket jobbigare. Det bästa sättet att få en uppfattning är att själv testa. Prova gör så mycket du kan av de dagliga rutinerna utan hjälpmedel; diska för hand, tvätta för hand, städa utan dammsugare, laga mat över öppen eld med ved du samlat i skogen, gå till affären och handla och så vidare. Om du nu har tid att testa…

Kostnader för prepping #prepperSE

Posted on by

Det finns en hel del missuppfattningar kring prepping. En av de kanske vanligaste, och samtidigt mest felaktiga, är att det skulle vara dyrt. Jag har skrivit om detta ett antal gånger tidigare, men tänkte här försöka ta ett fågelperspektiv då detaljer oftast är väldigt individuella i sin krisberedskap.

En av de vanligaste frågorna jag får är hur mycket pengar jag lagt ner på mina prepps. Ärligt har jag alltid svarat att jag faktiskt inte har den blekaste aning. Men eftersom jag hade tråkigt en kväll satte jag mig ner och började räkna lite. Inte på allt, men på det som många verkar hänga upp sig på – maten.

Det första som de flesta tänker på när man pratar prepping eller krisberedskap verkar vara just mat. Ur ett behovsperspektiv är det egentligen en missriktad ambition då det finns andra saker som är betydligt viktigare, nämligen ren luft, skydd, värme, säkerhet och vatten. Ändå mat så dominerande. Kanske är det för att vi tar det andra för givet. Självklart är jag själv skyldig till samma misstag.

En tumregel från många amerikanska preppers är att ha minst en miljon kalorier per person i sitt matlager. Själv tycker jag den rekommendationen är lite oexakt eftersom du lätt kan köpa 250 kilo socker och så har du din miljon kalorier. Om du överlever på bara socker tvivlar jag starkt på. Dessutom räknar den rekommendationen på att varje person ska äta 1500 kalorier per dygn, vilket är på tok för lite för de flesta.

Nu råkar det vara så att jag har ganska exakt en miljon kalorier i mitt matförråd i BOL Norr. Så jag satte upp cirka priser per produkt i min inventarielista och vips så fanns där en totalsumma för vad det kostat att köpa. Den uppskattade summan landade på 9005 kronor. Detta är då enbart konserver och torrvaror. Känner man sig riktigt rik kan man ju alltid köpa frystorkad mat, men det är för mig bara en avlägsen dröm.

Med den siffran i bakhuvudet kan jag lätt konstatera att bygga ett matförråd inte är särskilt dyrt (relativt menat). Ännu billigare är det att se till att säkra sin vattenförsörjning. Det är bara att köpa ett antal 5/10/25-litersdunkar och fylla upp. Eller varför inte PET-flaskor som du istället för att gå med till pantmaskinen sköljer ur och fyller med vatten?

Vad är det då som är så dyrt med prepping? Trots allt vet jag att jag lagt ner väldigt mycket mer pengar än 9005 kronor på mitt förråd. Det enkla svaret är prylar (och i mitt fall även kostnaden för BOL Norr). Vill man så kan man givetvis hålla dessa kostnader nere genom att inte köpa premium märken. Jag hävdar fortfarande att en billig Morakniv fungerar lika bra som en tio gånger dyrare kniv, för en lekman. Men det är inte kostnaden för maten eller vattnet som är det som kostar mycket pengar.