Veckorna som gått (91) #prepperSE

Tre veckor ha gått sedan senast. Maj och juni är, och har varit, väldigt fullbokade med allehanda aktiviteter som inte är relaterade till prepping. I år har det varit värre än vanligt. Trots detta lyckades jag klämma in en tur upp till BOL Norr, som ni kan läsa om i föregående inlägg. Nu har jag en förhoppning att kunna åka upp en vända till inom en snar framtid för att kunna köra upp de sista sakerna och på så sätt ha tömt lägenheten på prylar som ska fraktas upp.

Något positivt som hänt är att jag fått en lägenhet. Det är riktigt skönt. Även om den är lite stor så får det bli så, jag har inte riktigt lyxen att vänta och jag vill undvika att hamna i samma situation som vid senaste flytten (andrahandskontrakt och dubbla boenden). Geografiskt ligger den någorlunda bra till, några mil utanför en storstad i ett litet samhälle på rätt sida naturliga hinder vid en eventuell bug-out. Helt enkelt det bästa jag kunde uppbringa på så kort varsel och med de förutsättningar som finns. Som vanligt blir det några timmar över kartor för att staka ut primära, sekundära och tertiära vägar upp till BOL Norr. Fördelen denna gången är att jag faktiskt har rätt god lokalkännedom kring närområdet.

Den lilla tid jag haft till övers de gångna veckorna har gått åt att insupa information kring allehanda ämnen. Framför all kring odling, djurhållning och permakultur. Jag har också försökt att ta mig tid till att helt enkelt samla tankarna, strukturera dom, grubbla och fundera. Någonstans börjar nu saker och ting falla på plats. Även om denna flytt inte var med i den långsiktiga planen så har jag insett att det faktiskt inte spelar någon större roll. Nu är jag faktiskt bekväm med framtiden.

Det går också rykten om att jag kommer vara med i nästa avsnitt av Prepperpodden som gissningsvis kommer att komma ut vilken dag som helst. Det är alltid roligt att prata med Svenskprepper och jag tror detta kan bli intressant.

Annonser

Vårpyssel i BOL Norr #prepperSE

Skrotsten (skorsten) på svaj efter snöns härjningar

Mitt livsmantra ”det blir aldrig som man tänkt sig” visar sig återigen stämma. Nu finner jag ingen glädje i detta utan konstaterar bara att så är fallet. Tvärt om önskar jag innerligt att devisen någon gång kunde visa sig vara fel.

Under Kristi himmelsfärdshelgen var det dags för att äntligen ta sig upp till BOL Norr för att dels inspektera hur det klarat sig över vintern och dels för att frakta upp sådant jag köpt på mig under vintern. Jag har med viss nervositet noga följt snödjupet vid den mätstation som ligger närmast. Som högst var snödjupet den 2 februari på 175 cm och sjönk inte under en meter förrän 19 april. Även om stugan överlevt många vintrar tidigare misstänkte jag att få varit så snörika som denna.

Min vapendragare och jag satte av norr ut i gott mod och skissade upp en plan för vad som skulle göras – förutsatt att inget oförutsett inträffat. När vi närmade oss BOL Norr började vi bli lite fundersamma. Det låg fortfarande oroväckande mycket snö kvar i skogen. Mycket riktigt visade det sig att backen upp in i skogen, de sista hundra metrarna, var helt snötäckt. Det var alltså runt 20 grader varmt ute samtidigt som det var runt 40 cm snö kvar i backen som vetter mot norr. Vi gjorde några försök att forcera snön med den fyrhjulsdrivna, höjda bilen utan att lyckas komma mer än ett 20-tal meter. Marken under snön var mer lervälling än solid mark, vilket resulterade i att däcken sjönk ner mer än snön var djup.

På riktigt?!

Bilen tömdes i flera vändor till fots. Sedan kom nästa överraskning. På baksidan av storstugan sitter en skrotsten (skorsten) som är, eller rättare sagt var, kopplad till braskaminen i sovrummet. Denna hade släppt från sina fästen av snömassorna från taket och hängde surt rätt ut från väggen. I fallet hade den knäckt 5-6 brädor panel på yttersidan och en gipsskiva på insidan. Det var bara att släppa alla planer och fokusera på att lösa problemet. Skrotstenen (skorstenen) togs ner och ett tillfälligt skydd sattes upp tills dess jag kan åka upp och laga detta permanent. Även om detta inte var vad jag hade hoppats på, så kan jag i alla fall se det som en möjlighet. Eftersom jag ändå nästan aldrig eldar i braskaminen och ändå ska sätta in en kamin i sovstugan så får detta bli ett tillfälle att helt sonika passa på att flytta braskaminen till sovstugan.

När det mest akuta var avklarat inspekterades resten av byggnaderna och marken efter tecken på skador. Lyckligtvis hade resten klarat sig bra så när som på en trasig bräda på vedboden. Tack vare att våren inte riktigt satt full fart på växtligheten gick det att få en bra överblick och kunde lättare prioritera röjning och rensning. Vidare kunde jag konstatera att mina akrylskivor var något för stora för att passa som det var tänkt. Eller egentligen var de inte för stora utan fönsterkarmarna har formen av romber. Så jag får lösa det med lite improvisation. Först efter det kan jag testa effekten.

Något som faktiskt fungerade riktigt bra var de isolerande persienner jag tidigare köpt som nu äntligen kom upp och blev monterade. När temperaturen föll på natten gick det tydligt att känna hur dessa bidrog till att skapa en isolerande luftspalt mellan fönstret och rummet. Hade jag haft mer tid skulle jag så klart mätt upp skillnaden med och utan dessa för fönstret. Nu vet jag att konceptet fungerar, så det blir till att köpa likadana till samtliga fönster.

Traditionsenlig rotering av prepps

I vanlig ordning roterades mat ut och ny ersatte det som åts upp. Denna resa valde jag att inte ta hem konserver för att ätas upp hemma då det bara blir massa extra släpande vid den kommande flytten. När jag väl är på plats i nya lägenheten (var det nu blir) så kan jag köra ner det som ska roteras ut. Förhoppningen är att kunna åka upp en vända till innan semestern. Jag skulle verkligen behöva ta en helg till att plocka, flytta runt, sortera, märka och inventera. Just nu upplever jag att strukturen är alldeles för spretig och gör det onödigt svårt att hitta det jag letar efter.

Summa summarum kan jag konstatera att det finns precis hur mycket som helst att göra. Samtidigt har jag en tydlig plan uppsatt sedan dag ett som jag slaviskt följer för att inte bli stående med sjuttioarton halvfärdiga projekt. Förutom det löpande underhållet och reparationerna av byggnaderna är allt fokus på att förbereda marken för framtida odlingar och hagar. I princip handlar det om allt från ren avverkning av skog och stenröjning till att skapa en näringsrik jord till att säkerställa bevattningsmöjligheter. Det är otroligt stimulerande att se detta sakta växa fram, kvadratmeter för kvadratmeter.

Poll: Vilka SHTF-scenarier anser ni vara troligast? #prepperSE

Det var länge sedan jag hade en undersökning på bloggen, så jag tänkte det kunde vara dags. Med hjälp av alla läsare tänkte jag se vad vi tillsammans anser vara de mest sannolika SHTF-scenarierna kan tänkas vara. Jag vet att de flesta, inklusive mig själv, förbereder sig för konsekvenserna och inte för ett specifikt scenario, men vi har nog alla funderat kring vad som är mer troligt än annat. Tanken är att jag ska använda underlaget för ett framtida inlägg som jag har funderat lite kring.

Ni kan välja hur många alternativ ni vill. Ordningen på alternativen slumpas för att inte favorisera några alternativ. Ser ni inte pollen kan ni klicka här.

Survaken löper amok vid SHTF #prepperSE

Detta är det tredje utkastet av denna text. Det verkar som att hur jag än formulerar mig blir det i slutändan fel. Risken att det jag skrivit kommer misstolkas eller att hela poängen förloras i för många detaljer. Därför ger jag upp att försöka ge texten en slags narrativ flärd utan kommer skriva den rakt av utan att brodera ut den.

För att hitta brister i mina egna resonemang brukar jag spela djävulens advokat. Det är inte svårt att göra då jag allt som oftast är väldigt kritisk mot mig själv. För att hitta brister blir det ibland nödvändigt att försöka tänka som den man försöker besegra eller överlista. Att bli sin egen antagonist kan vara svårt. Dels faller det sig inte naturligt att tänka tvärtom och dels så kan det finnas ett inneboende motstånd att leta brister i det man lagt ner mycket möda på.

Låt mig presentera Survaken. Han är min onda tvilling och kommer att få fungera som antagonist. Han kommer hänsynslöst slå hål på mina försök till att överleva ett SHTF. Han är inte en individ, utan en representation av alla tänkbara antagonister som kan finnas. Survaken kan vara allt från en småkriminell pundare till en psykopat till kannibal. Han är inte jag, men han är det sämsta hos  mänskligheten. Han har inte alltid något motiv eller drivkraft annat än att göra mitt, och ditt, liv så svårt som möjligt. Vad jag förutsätter är att Survaken kommer att agera när det inte längre finns en rättsstat som fungerar, det vill säga att skiten har träffat fläkten.

Så vad kan Survaken ställa till med, undrar ni antagligen nu. Det beror helt på vem som frågar och vilka förberedelser som är tagna. Eftersom jag bara känner till mina egna planer, tankar och idéer får jag helt enkelt utgå från dessa. Nedan följer några tänkbara angreppsvinklar som riskerar förstöra sådant jag förberett eller funderar på att förbereda i framtiden.

Pang, boom, krasch
Om Survaken är beväpnad kan han ställa till med problem utan att för den delen direkt hota eller på annat sätt konfrontera. Ponera att han har tillgång till ett jaktvapen av t.ex klass 1, det som i dagligt tal brukar kallas älgstudsare. Dessa vapen kan nå väldigt långt och med rätt kikarsikte går det att med relativt god precision träffa mål på 300-500 meter. Nu är Survaken inte ute efter att döda eller skada någon, utan att förstöra. Ett skott i varje solcell på taket. Nytt magasin och sedan ett skott genom varje fönsterruta. Från nästan en halv kilometer bort är det dels nästan omöjligt att hitta vem som beskjutit huset, men också livsfarligt då syftet är okänt. Fast om ett gäng skott avlossas mot dig kommer du att ha annat att tänka på än att leta rätt på vem som skjutit. Initialt lär du söka skydd. Sekundärt kontrollera personskador. Sedan, när det gått en bra stund och allt blir tyst, kan du börja fundera på strukturella skador.

Vid det här laget har Survaken redan försvunnit ut i skogen och jag står och svär över att solcellerna inte längre fungerar samt att alla rutor på ena sidan huset är trasiga. Som det är nu har jag inga extra solceller som backup och inte heller extra glasrutor att byta ut. Sker detta på vintern kommer det bli riktigt kallt inne, även om jag kan sätta för någon form av plywood-skiva för fönstren.

Men det slutar tyvärr inte vid de fysiska skadorna. Från och med nu kommer jag också att vara rädd. Någon springer runt ute i skogen med ett vapen, som denne använt för att beskjuta mig och mitt hus. Jag kan inte vara säker om målet var att träffa mig eller inte. Varje gång jag måste gå ut kommer detta att vara en oro eller fruktan. Likväl måste veden in, vatten hämtas, odlingar ses över och djur skötas om. De psykologiska effekterna riskerar på sikt att bli värre än de fysiska skadorna.

Den brända jorden
Min stuga ligger mitt i skogen. Survaken skulle lätt kunna ta ut vindriktningen och helt sonika anlägga en skogsbrand som med vindens hjälp rör sig i riktning mot BOL Norr. Börjar elden tillräckligt långt bort kommer jag inte upptäcka den förrän den fått sådan fart att det inte finns någonting jag kan göra för att stoppa den. Det enda jag kan göra är att fly. Givetvis kan en skogsbrand uppstå på annat sätt än att vara anlagd.

Bara vanligt vatten
Jag har en egen brunn. Det är på många sätt väldigt bra och var ett av mina krav på min BOL. Det enda som skyddar min brunn är ett trälock. Dessutom ligger brunnen en bit från huset utan direkt uppsyn inifrån. En natt smyger Survaken sig fram till brunnen med en dunk lacknafta och häller i brunnen. Har jag tur kommer jag på morgonen efter, när jag ska hämta vätten, att känna lukten av att något inte står rätt till i brunnen. Även om jag inte kan konstatera exakt vad som hänt, lär jag inte våga använda vattnet. Min primära vattenkälla är satt ur bruk och kvar har jag regnvatten och det vatten jag har i dunkar.

På rymmen
Om jag i en framtid skulle ha djur finns det ännu mer Survaken kan ställa till med. I skydd av mörkret skulle han kunna smyga in på gården och helt enkelt släppa ut djuren. Även om inte alla djuren skulle lämna gården finns en uppenbar risk att predatorer skulle ta tillfället i akt och ge sig på djuren. Står dörren öppen till hönshuset spelar det ingen roll om hönsen går ut eller inte, räven kommer hitta sina byten själv. Även om jag har svårt att tro att hela hönsbesättningen stryker med skulle den bli decimerad och det skulle bli ett stort avbräck i produktionen. Detta gäller så klart inte bara höns.

Jag hatar Survaken
Den krassa sanningen är att det inte går att skydda sig helt. Ovan är bara några exempel. Det är inte svårt att lägga till fler. Jag har med flit undvikit att ta upp en direkt konfrontation, vilket detta inte handlar om, även om det är en lika reell risk. Vidare har jag valt att inte försöka spekulera i motivationen bakom olika handlingar.
Visst kan man vidta åtgärder som att ha vakttjänst dygnet runt (om man har manskap för det), sätta upp allehanda tekniska larm, ha hundar som varnar, sätta ordentliga lås, rörelse aktiverad belysning och allt vad man kan tänkas hitta på. Det värsta är att det är väldigt svårt att skydda sig mot någon som bara är ute efter att förstöra. Och ja, sådana människor finns det gott om. Man skulle kunna resonera att de skulle ha annat att tänka på vid en kollaps, men jag är inte helt säker.
Kontentan av det hela är att jag verkligen hatar Survaken, på väldigt många plan. Framför allt tror jag det bottnar i insikten att det finns risker som är mycket svåra att hantera. Irrationella människor är en sådan risk, som Survaken fått representera. Men det är en nyttig övning att utsätta sig själv för. Låt din egen Survaken löpa amok i tanken och se vad som händer. Jag tar inte ansvar för konsekvenserna. :)

SHTF-scenario: Vulkanutbrott #prepperSE

Mout St helens. By Austin Post, USGS [Public domain], via Wikimedia Commons
Den som planerade att flyga i april 2010 kommer garanterat ihåg hur ett vulkanutbrott långt borta kan påverka vardagen. På Island vaknade vulkanen Eyjafjallajökull 21 mars 2010 och kastade ut mängder med vulkanisk aska som bildade ett enormt askmoln, vilket sedan spred sig över Europa och ledde till att en stor del av flygtrafiken blev stående under några dagar i april 2010. Utbrottet var trots detta litet och inga människor kom till skada. På Island hade alla människor i riskzonen evakuerats en vecka innan.

Vulkanutbrotts styrka mäts i ett index kallat Volcanic Explosivity Index (VEI), på svenska vulkanexplosivitetsindex. Klassificeringen tar hänsyn till volymen pyroklastiskt material som vulkanen kastar ut, höjden på askplymen och längden på utbrottet. Skalan går från 0 till 8, där 0 är det lägsta och minst farliga utbrottet (icke-explosivt) medans 8 är det störta och farligaste (apokalyptiskt). Utbrottet som Eyjafjallajökull stod för 2010 klassades som VEI 4 (kataklysmiskt) och beräknas kunna ske mer än vart tionde år, någonstans i världen. Alltså något ganska vanligt förekommande.

Farorna med ett vulkanutbrott är många. De mest uppenbara är för de som befinner sig i utbrottets närhet. Men det största faran kommer inte från lava som sakta flyter ner från vulkanen utan från det pyroklastiska flöde som föregår själva utbrottet. Detta moln av aska, giftiga gaser och sten rör sig väldigt fort (upp till 700 km/h) och är fruktansvärt varmt (upp till 1100 grader C). Beroende på utbrottets magnitud kan radien inom vilket det pyroklastiska flödet når variera från under 100 meter (VEI 0)  till upp till över 25 kilometer (VEI 8). Ingenting kan överleva inom denna radie när det pyroklastiska flödet drar fram.

Sett ur ett globalt perspektiv bor förhållandevis få människor i riskzonen för att drabbas av de direkta effekterna av ett vulkanutbrott, även ett av de mer kraftiga. Men det är inte de direkta effekterna som vi här uppe i norden behöver oroa oss för. Trots allt finns det inga riktigt stora vulkaner direkt under våra fötter. Det som verkligen ställer till den vulkaniska askan som slungas upp i atmosfären och sprids över enorma områden. Givetvis blir effekten mer allvarlig ju större utbrottet är. 15 april 1815, på den Indonesiska ön Sumbawa, exploderade supervulkanen Tambora. Utbrottet har beräknats som ett VEI 7 och slungade ut mellan 100 och 160 kubikkilometer aska. Detta askmoln spred sig runt om hela jordklotet och 1816 kallas för ”året utan sommar”. Missväxt, sjukdom och död följde till följd av en temperaturen sjönk med mellan 0,4 -0,7 grader då askan i atmosfären blockerade solens strålning att värma jorden och partiklarna band upp fukt vilket bidrog till extrem torka på sina håll på grund av uteblivet regn. Detta påverkade även oss i Sverige och effekterna lade sig inte förrän efter flera år. Enligt rapporter från den tiden varierade vädret extremt med snö bland annat mitt i sommaren. Ett utbrott liknande Tambora beräknas ske oftare än vart 1000:e år

Pyroklastiskt flöde. By C.G. Newhall [Public domain], via Wikimedia Commons
Det finns dock något än värre. VEI 8. Forskare menar att ett sådant utbrott skulle få globala effekter värre än ett kärnvapenkrig. Lyckligtvis är dessa väldigt ovanliga. Olyckligtvis har vi tiden mot oss. Yellow Stone, som kanske är den mest kända supervulkanen, har under de senaste 2,5 miljoner åren haft utbrott vart 600000:e år och har nu gått cirka 640000 år sedan det senaste. Nu finns det inga definitiva tecken på att ett utbrott är nära förestående och risken att det skulle hända under din eller min livstid är ytterst små. Om vi nu skulle ha oturen att så sker kommer vi att få uppleva en extrem vulkanvinter som skulle få 1815 års variant att blekna i jämförelse. Den globala medeltemperaturen skulle sjunka med flera grader under kanske 10-30 år (beroende på magnitud av utbrottet). En sådan händelse klassas av forskare som ett hot mot mänskligheten. Effekterna går knappast att förutspå annat än att de skulle bli katastrofala för hela världen, inte bara för oss människor.

Att överleva ett VEI 8-utbrott ter sig osannolikt. Inte på grund av de direkta effekterna utan av de klimatförändringar som följer. Rent krasst kommer det inte att gå att odla, jaga, fiska annat än i mycket begränsad omfattning. Vatten kommer att kontamineras av aska och vulkanaska är mycket farligt. All luft måste också filtreras då askan annars lägger sig som ett sediment i lungorna som inte går att hosta upp eller på annat sätt få bort. Det som gör det hela så överväldigande är tidsaspekten. Det kanske hade gått att klara under en kortare tid, men nu pratar vi många, många år innan askmolnet lägger sig samt ännu längre tid med extrem kyla.

Med det sagt finns det ingen som med säkerhet kan säga exakt hur ett sådant scenario skulle utspela sig. Det beror på massor med variabler och att bara ge upp för att något sådant sker är ju lite kontraproduktivt om man ska kalla sig prepper. Dock bör man vara mycket medveten om risker, konsekvenser och sannolikheter. Det finns säkert väldigt mycket mer att tillägga och jag hävdar verkligen inte att jag kan allt, eller ens en bråkdel, kring ämnet. Dock verkar alla forskare helt överens om att ett VEI 8-utbrott kommer att ske, någon gång i framtiden. Frågan är bara när.

Veckorna som gått (90) #prepperSE

Ungefär två veckor har passerat sedan sist. Dessa två veckor har nästan uteslutande gått till att administrera och förbereda inför flytten i sommar. Man kan ju tycka att jag borde ha lite erfarenhet vid det här laget, trots allt har jag den senaste tiden flyttat nästan en gång per år. Någonstans tackar jag mig själv för att jag medvetet valde att inte köpa på mig massa ”skit” att fylla lägenheten med. Faktum är att jag har mindre saker att flytta härifrån med än jag hade när jag flyttade hit.

Förutom att fylla i blanketter har jag sett till att lösa situationen med bil. När jag slutar ”förlorar” jag min tjänstebil. Det är egentligen ingen större förlust eftersom det bara har varit problem med den. Men den har i alla fall tagit mig från A till B. Nu har jag valt att privatleasa en ny bil. Ett sådant beslut var inte helt lätt eftersom det betyder att jag binder upp mig med en fast utgift i tre år. Samtidigt lutar jag mer och mer åt min plan att göra en mjuk övergång till BOL Norr. Så även om jag flyttar upp kommer jag behöva en bil för att ta mig till ett framtida arbete där. När jag räknar på mina gamla bilar blir kostnaden per månad ungefär den samma om man tittar på den totala kostnaden för ägandet. Utöver de ekonomiska aspekterna så kunde jag nu välja en bil som uppfyller de krav jag har på en framtida bil där bland annat fyrhjulsdrift, hög markfrigång och dragkrok var måsten. Dessutom fick den inte dra för mycket eftersom jag kommer använda den som pendlarbil och den skulle ha en månadskostnad i paritet med vad jag budgeterat – det vill säga låg. Som sista krav hade jag att den skulle vara eller kunna bli registrerad innan 1 juli då de nya skattereglerna för nya bilar träder i kraft. Allt detta lyckades jag faktiskt hitta i en Dacia Duster. Ett märke jag aldrig trodde jag en skulle ägna en tanke. När allt kommer omkring var det den enda bilen som blev kvar på bordet när alla faktorer fick väga in. Inväntar alla kommentarer om hur fel jag valt. ;)

Utöver detta har jag också suttit ner och skissat på en framtida budget där jag, i olika former, fortsätter lönearbeta som boende i BOL Norr. Givet att jag hittar ett jobb så blir jag mer och mer övertygad att detta är hur jag ska gå till väga. Den största risken jag kan se just nu är den att fastna i ett läge där jag blir för bekväm med tryggheten av en fast inkomst. Men det är långt dit och att börja måla upp risker kan vara vanskligt, men ändå viktiga att ha i bakhuvudet.
Vad budgeten visar är att två poster är överlägset kostnadsdrivande; bil och mat. Dessa står för mer än 50% av de budgeterade kostnaderna. Initialt räknar jag inte med någon egen matproduktion alls. På sikt är så klart målet att så ska bli fallet, men jag måste förhålla mig till verkligheten som den är idag. Nu är inte budgeten helt klar ännu och kommer att slipas på ytterligare. Bland annat vill jag ta med beräkningar över hur lång tid det skulle ta att kunna göra de inköp som krävs för att kunna bli mer självförsörjande.

Pryllista 2018, småsaker #prepperSE

Det har gått så länge sedan jag började preppa att jag har lite svårt att minnas hur det var när de första stegen togs. Något jag dock tydligt minns var hur svårt jag hade att prioritera. Det kändes som att jag behövde allt på en gång, samtidigt, nyss och gärna igår. Hur skulle jag kunna lista ut om det var viktigare med tio kilo ris eller en yxa? Rätt mycket i blindo irrade jag runt och skaffade saker jag visste jag skulle kunna ha nytta av, men utan logik och struktur. Till slut var en grund bygd utan att jag ens reflekterade över det. Sedan blev det lite lättare. Det krävs inte fler tändare bara för att man dubblar matförrådet. Prylarna behöver alltså inte växa i takt med vatten- och mat-förrådet. Givetvis förändras förutsättningar med åren, men grundbehoven är i princip alltid de samma.

Med det sagt tänkte jag berätta lite om vad jag saknar till BOL Norr och vad som finns på min att-köpa-lista för tillfället. Jag tänkte att det kunde vara lite roligt att ta en ögonblicksbild idag för att sedan kunna jämföra med längre fram. Det som kommer nedan är inte på något sätt en komplett lista, utan mer av karaktären mindre inköp. Denna lista har jag i mobilen så jag snabbt och enkelt kan fylla på den om jag kommer på något eller kan kika på när jag råkar befinna mig i en lämplig affär. Listan är inte ordnad i någon prioritetsordning utan bara nedskriven vartefter jag kommit på saker som saknas.

Bilden har inte så mycket med något att göra, men jag gillar den och den är tagen vid BOL Norr.

Plastbackar med lock
Även om jag har ett par stycken i BOL Norr så behöver jag fler. Framför allt vill jag ha dessa till att förvara kläder i, både i storstugan och i lillstugan, men även annat så som pärmar med utskrivna böcker, artiklar och information av olika slag. Anledningen till locket är skydd från skadedjur men också damm.

Fodertunnor
Faktum är att det går lite hand i hand med ovan nämnda plastbackar, men tanken är att i förlängningen använda dessa för vad de är till för – foder. Dessa är rätt skrymmande och processen att frakta upp dessa kommer att ta tid eftersom bilen bara rymmer så mycket.

Spett
Jag saknar ett par bra spett av olika längd och tjocklek. Finns inte så mycket att skriva om spett annat än det är något jag behöver.

Släggor
Egentligen samma sak som med spetten. Jag har en gammal rackare som är lagad med tuggummi och silvertejp, men det duger inte.

Trädgårdsredskap
Även om det finns lite sådant i förrådet idag så skulle jag verkligen behöva komplettera/byta ut uppsättningen med grepar, renshackor, rensjärn, kultivatorer, planteringsspadar, sekatörer och så vidare.

Lie
Ja, jag vill lära mig slå gräs, hö och vad det nu kan vara. Ja, jag fått föra att det är svårare än man tror, ungefär tusen gånger.

Korgar och baljor
Både för att samla upp saker på gården men också för att kunna använda till olika former av rengöring.

Verktygstavlor
Ordning och reda är något jag verkligen saknar i ”verkstaden” just nu. Så ett gäng verktygstavlor kommer verkligen att hjälpa till att lättare hitta det jag letar efter.

Släde
På vintern behöves verkligen något att kunna dra saker på snön. Det kan vara något så enkelt som att hämta ved från vedboden till att frakta saker från bilen till stugan om den sista delen av vägen inte går att köra på.

Ungefär så ser listan ut just nu. Som med allt annat kommer den att förändras och modifieras, men det ska bli intressant att titta tillbaka om kanske ett år och se hur det ser ut då. Bara för att vara väldigt övertydlig så är detta min lista, baserad på mina (framtida) behov baserat på vad jag redan har. Har ni tips på var man kan hitta något av ovanstående till ett bra pris och med bra kvalitet tar jag tacksamt emot dessa.