Omprioriteringar #prepperSE

Som stark förespråkare av pragmatism anser jag att planer är levande dokument. Med det i åtanke anser jag det inte bara rimligt, utan nödvändigt, att revidera och omprioritera utefter ändrade förutsättningar och nya erfarenheter och kunskaper. Nu är detta inte en konsekvens av mitt senaste ”misslyckade” besök till BOL Norr, utan något som jag brottats med under en längre tid.

Det är ganska lätt att gå från att ha en obefintlig krisberedskap till att bygga upp en grundläggande sådan. Det är också ganska lätt att bygga ut sagd beredskap genom att bara tillföra mer av vad man redan tidigare har. Någonstans når man dock en punkt där det är meningslöst att köpa fler konserver, fler yxor, fler sovsäckar, fler vattendunkar etc. Kanske är ”meningslöst” fel ord att använda, men hur man än vänder och vrider på det så kan man bara rotera ut så mycket mat under ett år, bara använda så många yxor under en livstid och sova i så många sovsäckar. Man når en punkt där förråden blir ett arbete av underhåll, utan att låta dom växa sig större.

Själv är jag i den situationen att mina beredskapslager är så pass stora att det enda jag kan tillföra är sådant som har en mycket, mycket lång hållbarhet, annars riskerar jag hamna i en situation där jag så småningom tvingas kassera mat, bränsle, hygienartiklar, medicin etc. Denna ”spärr” nådde jag någonstans när förråden började täcka två år för en person. Eftersom jag är ensam att rotera ut förråden och jag dessutom inte har de logistiska möjligheterna att ta av förrådet när det passar, blir det här rätt mycket en övre gräns för vad jag mäktar med ensam. Nu är ett förråd att överleva två år på inte fy skam. Faktum är att jag är rätt nöjd med den nivån. Nästa logiska steg är så klart att få till en egen produktion av vatten, mat, bränsle och så vidare. För att nå dit krävs också att jag permanent befinner mig i BOL Norr.

Nu kommer vi äntligen till det där med omprioriteringar.

Att ha de absoluta grundbehoven tillfredsställda räcker inte för en permanent vistelse. Då krävs lite mer än så. Till att börja med måste jag säkerställa att BOL Norr blir vintersäkrat. Både strukturellt och praktiskt. Anledningen till att börja med att vintersäkra är givetvis att vintern är den tuffaste årstiden att genomlida, särskilt om man tänker leva off-the-grid. Vinter betyder kyla, snö och mörker. Allt detta måste kunna hanteras på ett rimligt sätt och idag finns en god grund att stå på, men den räcker på långa vägar inte. Exempelvis måste storstugan isoleras bättre för att minska vedförbrukningen. Att elda för kråkorna är vansinne. Vidare behöver jag hitta en lösning att hantera de mängder snö som kommer. Givetvis blir det lite lättare om man bor på plats permanent, då man kan hålla efter när väl snön behagar trilla ner. Samtidigt är det stora, ojämna ytor som ska hållas plogade. Till sist vill jag också nämna mörker. Visst är det lätt att hålla ljust så länge elektricitet inte är ett problem, men off-grid är just elektricitet en bristvara, särskilt på vintern. Även här måste en långsiktigt hållbar lösning hittas.

Därför måste jag fokusera min att-göra-lista ännu mer och tydligare. Jag måste börja från början och ta tag i ett problemområde i taget och sedan inte nöja mig förrän detta är löst. Nu är det för enkelt att hoppa mellan olika projekt när andan faller på. Men innan jag ens kommer så långt tror jag att jag behöver sätta på mig tänkarmössan och verkligen gå igenom allt ett par varv till för att sedan i praktiken prova så mycket som möjligt innan jag väljer åt vilket håll jag ska gå vidare. Erfarenheten säger mig att det är väldigt lätt att i teorin göra något och en helt annan sak när man väl ska göra något rent praktiskt. Det är först då detaljerna tydliggörs.

När jag tittar på det hela inser jag att det egentligen inte är någon större skillnad från vad jag redan hade planerat. Ibland är det nyttigt att bara få ut tankarna för att lättare strukturera upp dom. Struktur, ordning och reda är verkligen något som krävs om hela det här spektaklet ska ros i hamn. Är konsekvensen att det tar lite längre tid så må det så vara. Det kommer ändå dyka upp saker under resans gång som inte gått att förutse.

Bonus
För alla som orkat läsa så här långt tänkte jag passa på att ge en kort uppdatering kring den-där-boken-som-aldrig-blir-klar. Efter alla turer med flyttar och nytt jobb så börjar jag äntligen komma till ro. Min förhoppning och intention är att återuppta skrivandet under våren. Eftersom jag är helt novis på det här att skriva en bok vågar jag mig inte ens på en gissning hur långt fram i tiden det kan tänkas ligga för ett boksläpp. Detta förutsätter också givetvis att jag får vara frisk och att ”allt annat” runt mig är relativt lugnt. Min tanke är att släppa boken både som e-bok och som fysisk bok. Återigen har jag ingen aning om hur detta ska ske rent praktiskt, men det löser sig säkert med tiden. Först måste det finnas något att ge ut. 

Jag vill också vara ärlig med anledningarna till varför jag ämnar ta upp bokskrivandet igen. Dels är det för att det efterfrågas och jag kan se poängen med att skriva en guide för den som är intresserad att börja med prepping utifrån praktiska erfarenheter och inte bara teori. Dels för att jag ser det som en möjlighet att snabbare få ihop de ekonomiska medel som behövs för att kunna flytta upp till BOL Norr. Nej, jag tror inte att boken kommer sälja tiotusentals exemplar. Nej, jag tror inte man blir rik på att skriva och sälja en bok. Men kan jag få in en tusenlapp eller två extra och samtidigt (förhoppningsvis) göra lite nytta så ser jag det bara som en win-win-situation. Till sist, nej, jag har ingen som helst ambition att bli författare.

Hellre en liten eld som värmer än en stor som bränner.
Annonser

När verkligheten knackade på #prepperSE

Idag åkte jag upp till BOL Norr helt enligt plan. Sedan åkte jag hem, inte alls enligt plan. Ibland behöver man få sig en rejäl smäll rätt i egot för att få markkontakt. Men vi tar det från början, så ni kan skratta gott sen.

Givetvis är jag på ett teoretiskt plan fullt medveten om att det kan komma mycket snö i Sverige. Ju längre norr ut man kommer, ju mer snö riskerar det komma. Jag växte upp i Södermanland och under min uppväxt var det några vintrar som stod ut då det kom, vad vi sa, ”mycket snö”. Det var också mycket snö, sett med Södermanländska ögon. Dock är det ingenting jämfört med hur det ser ut längre norr ut. Åter vill jag påpeka skillnaden mellan att veta/kunna och erfara.

Förra året var jag och min vapendragare upp till BOL Norr och det var i våra ögon mycket snö. Det hela finns dokumenterat. Då var det 40-50 cm djup snö. Jobbigt att forcera, men det går med lite vilja. Nyckeln ligger i att det går att ta höga kliv för att ta sig framåt då snön inte är djupare än vad du kan lyfta ett ben. Dubblar man snödjupet hamnar man i den situation jag befann mig i idag.

Det spelar ingen roll hur mycket vilja man har när naturen helt enkelt säger ”nej du, gosse lille”. När jag kom upp var det redan snöoväder, men den lilla extra snön gjorde varken från eller till. När jag satte ner benet för att ta det första klivet mot stugan på den lilla kostigen försvann inte bara foten, vaden och knät utan även låret. Där stod jag som en pelikan med snö upp till midjan och si så där fyra miljoner tankar exploderade i huvudet. En av dom var ”men jag har ju på mig mina nya snöskor”. Ty dessa hjälpte inte alls. I min enfald trodde jag att de skulle vara nog för att kompensera för den extra snön. Icke.

Efter ett 20-tal meter av ren vilja insåg jag vidden av min situation. Även om jag kom fram till stugan, vilket jag kanske skulle lyckats med om svampmoln vid horisonten stod för motivationen, hur mycket mer snö skulle det falla under helgen? Skulle jag ens kunna ta mig tillbaka till bilen? Så jag bestämde mig för att modigt kravla tillbaka till civilisationen med svansen mellan benen.

En vänlig själ påpekade, när jag väl kommit hem, att vem hade kunnat hjälpa mig om något hänt mig där ensam i stugan. Den logiken går inte att argumentera med och beslutet att åka hem igen kändes genast helt rätt. Att utsätta sig för risker är ju motsatsen till vad en prepper sysslar med.

Nu inväntar jag allas förslag på hur jag skulle haft större snöskor, skoter, skidor, liftar, pulkor, eldkastare, napalmbomber och vad det nu kan vara. ;)

Bilden gör inte snödjupet rättvisa, men jag hade annat att tänka på än att fota mig ute i snön.

Gott nytt år! #prepperSE

Tack alla läsare för 2017. Ert återkommande, era kommentarer och feedback är en stor del av min motivation att skriva, fundera och klura. Ni är helt fantastiska! Vill också passa på att tacka för hur väl ni sköter er i kommentarer. Jag har aldrig under bloggens historia behövt ta bort en enda kommentar eller blockera en enda användare. I en värld av troll och drev är kommentarerna en frisk fläkt av artighet, sunt förnuft och medmänsklighet.

Som avslutning på året lämnar jag er med Joe Cockers version av Beatels ”With a little helt from my friends”. På något sätt känns låten väldigt passande av många anledningar.

Skånsk nödmat när den är som bäst #prepperSE

Efter jag testat nödkakorna NRG-5 dök det upp ett meddelande från Niklas Wibom (@PrepperLimhamn) att han minsann hade något som var betydligt bättre än torra kakor. ”Upp till bevis” svarade jag och någon vecka senare landade ett paket i brevlådan med fyra vakuumförpackade godsaker. Två stycken kladdkakor (en glutenfri och baserad på mjöl), en förpackning med äppelkräm och en syltkaka. Nu kanske detta inte är att klassa som mat, utan mer som fika, men det spelar egentligen inte så stor roll när varje kalori är värdefull.

Förpackningarna är transparenta på ena sidan så man lätt ser innehållet i påsarna. De är också lätta att öppna utan verktyg tack vare en färdig rivkant. Som tur var valde jag att prova dessa innan jag åt kvällsmat, för när det bara var tomma förpackningar kvar var jag proppmätt. Nu är kanske inte tanken att man ska äta sig mätt på kakor, men innehållet var otroligt mättande. Svaret på varför finns att finna på kladdkakans innehållsförteckning. En påsen innehåller minst 420 kalorier. Jag satte i mig två – plus äppelkrämen och en syltkaka.

Nu var det inte särskilt svårt att äta upp något av det jag fått då det allt smakade ljuvligt gott. Kladdkakorna hade både den där härligt kladdiga konsistensen och smakade precis så som en god kladdkaka ska smaka. Äppelkrämen var uppfriskande syrlig och inte alls så söt som jag hade föreställt mig, vilket jag personligen uppskattade. Att ha denna kräm på exempelvis en gröt under ett SHTF lär vara en rejäl moralhöjare. Syltkakan var den jag var mest skeptisk till när jag öppnade. Min egen erfarenhet av sådana kakor är att de oftast är torra och smaklösa. Denna var allt annat än så. Degen var frasig och saftig, sylten smakade sylt och inte socker och jag hade gärna ätit både en och två till.

Vad gäller hållbarheten så har jag av förklarliga skäl inte kunnat testa den. Niklas ger två års garanti på allt och fem år på kex och skorpor. Ligger de bara mörkt och svalt har jag ingen som helst anledning att tro att detta inte skulle stämma.

Även om man inte ska äta sig mätt på kakor så är detta produkter som är utmärkta moralhöjare. De är otroligt goda och ger ett extra tillskott av kalorier. Har man barn eller ungdomar som kanske är petiga med maten kan detta vara ett sätt att få i dom lite mer energi, men även för oss andra så lär det vara guld värt att kunna ta en kaka eller två till kaffet efter en eftermiddag av vedklyvning, ogräsrensning eller zombieattacker.

Information om hur du beställer hittar du på denna sida.

72 timmar är nu 168 timmar #prepperSE

Så kom då Försvarsberedningens rapport kring totalförsvarets inriktning 2021-2025. Jag har själv inte hunnit läsa hela rapporten eftersom jag jobbar, men ska ta mig tid till att göra detta över julledigheten. Men av vad jag kunnat snappa upp än så länge finns det ett antal skrivningar som direkt är relevanta för både oss som preppers och civilbefolkningen i stort. Framför allt tar man äntligen bladet från munnen och konstaterar att de tidigare rekommenderade 72 timmarnas personliga krisberedskap inte är tillräcklig, utan ställer den något mer realistiska tidshorisonten 168 timmar (en vecka). Detta rimmar också bättre med hur det ser ut i övriga Europa.

Tydligheten med att ”ett väpnat angrepp mot Sverige inte kan uteslutas” är också välkommet, särskilt då alla riksdagspartier står bakom denna formulering. I ljuset av Bild‘s avslöjande att Zapad 2017 faktiskt var en krigsövning mot Baltikum, Sverige, Finland, Norge, Tyskland, Polen med fler, känns den kalla vinterdagen än mer isande. Sverige har dock en mycket lång väg att gå sedan vi i princip helt avvecklat allt vad totalförsvar, beredskapslager och självförsörjning heter. Därför är det av yttersta vikt att ta sitt egna personliga ansvar för sin egen krisberedskap.

Är du nyfiken, behöver hjälp eller inspiration så finns det gott om preppers där ute. Läs gärna min nybörjarguide  till prepping, se även listan över andra bloggar som handlar om prepping. Du kan också ställa frågor på Twitter under #prepperSE, så kommer du garanterat att få svar på frågor eller hänvisningar till var du kan hitta mer information. I motsats till vad du kanske har hört är preppers helt vanliga människor som gärna delar med sig av kunskap och erfarenheter – och vi bits inte.

Test av nödproviant NRG-5 #prepperSE

Vill du slippa svälta och få energi till priset av en snustorr mun? Då kommer du uppskatta nödkexen NRG-5. Jag hittade dessa på Överlevnadsbutiken och blev nyfiken, så jag köpte mig två paket för att se om det kanske kunde vara något att ha i till exempel en Bug-Out Bag eller Get-Home Bag. Kexen kommer i en väl försluten mylarpåse och är nio stycken till antalet, varje bit sedan i sin egen plastförpackning. Allt som allt väger dessa 500 gram och innehåller 2300 kcal. Enligt förpackningen ska dessa hålla i 20 år. Detta har jag givetvis inte kunnat testa.

Egentligen kanske jag var lite väl elak i början, eftersom dessa kex inte är tänkta som en gourmetmiddag. De har ett syfte och det är att förse dig med energi för en dag i en nödsituation. Detta är exakt vad de gör. De går att äta som de är, men det du får i munnen är bara lite mer sammanhängande än att äta mjöl och nästan exakt lika torrt. Saknas vatten är det inte en god idé att äta dessa. Förpackningen upplyser om att ett alternativt sätt att äta dessa är att smula ner kexen i varmt vatten och äta som en gröt. Gissningsvis är detta ett lättare sätt att äta dessa på.

Smaken är ungefär som Mariekex, fast inte alls lika söta. De är inte på något sätt äckliga eller osmakliga, bara rätt smaklösa över lag. I en nödsituation gissar jag dock på att smak är rätt långt ner på prioriteringslistan, huvudsaken är att få energi och bli mätt – vilket man blir. Dessa kex är dock inget jag själv kommer att ha i mitt förråd som matprepp, där föredrar jag mina konserver. Men att ha några förpackningar i BOB:en eller i GHB:en är verkligen inte så dumt.

Jag är inte på något sätt sponsrad av Överlevnadsbutiken och har köpt dessa kex för mina egna surt intjänade och skattade pengar.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ur askan – en sammanfattning av 2017 #prepperSE

Om 2016 var ett skitår, började inte 2017 ett dugg bättre. Ekonomisk misär tvingade mig att leva av mina matförråd, vilket förvisso var lärorikt, men inte särskilt roligt. Sex månader passerade på min ofrivilliga konservdiet. Lyckligtvis och otroligt tacksamt bidrog ni läsare med donationer, något som jag fortfarande ser som ett smärre mirakel. Utan dessa vet jag inte hur jag skulle klarat mig. Dessutom bidrog ni till att återställa mitt hopp om mänskligheten – till viss del. :)

Övergången mellan 2016 och 2017 ”firades” uppe i BOL Norr. Det var också den första längre vistelsen där och många lärdomar drogs. Exempelvis att det är bra att ha en dusch, att all form av ljus är en lyx, att det kan vara svårt att äta ordentligt,, nyttan med en riktig säng,  men framför allt hur sårbar man är ensam mitt ute i skogen. Mycket små detaljer identifierades också som sedermera rättats till.

I april började det så sakta vända på ett personligt plan. Jag sålde min del av företaget jag så länge kämpat med och fick anställning. Den nya tjänsten var placerad 20 mil bort, så pendling var inte ett alternativ, utan det blev till att flytta. Förvisso närmre BOL Norr, men det är alltid jobbigt att genomgå en flytt. Om jag hade varit krass och gjort mig av med mycket skräp när jag flyttade från huset så blev denna flytt ännu ett steg i denna downsizing. Allt är helt medvetet och i linje med min långsiktiga plan.

På tal om planer. I och med att jag nu började få en mer stadig inkomst ökade också möjligheterna till att aktivt kunna börja sjösätta allt som måste på plats innan jag en gång för alla flyttar upp till BOL Norr. Sparmål, budget och tidsramar finns nu tydligt uppsatta så jag hela tiden vet vad jag ska prioritera. Detta är bland det bästa jag gjort. Nu behöver jag inte längre fundera på vad nästa steg är och minskar också risken för att köpa på mig saker som jag kanske egentligen inte behöver.

Tyvärr blev avigsidan med en ny anställning att jag inte kunde ta ut någon semester i somras. Detta gjorde att jag tappade tid i att rent praktiskt få saker gjort uppe vid stugan, något som jag ursprungligen hade planerat och sett fram mot. Nu fick jag nöja mig med en vecka på hösten, vilken jag så klart såg till att passa in under den ryska storövningen Zapad 2017. Under denna vecka fick jag också besök av Svensk prepper för att göra en intervju till Prepperpodden, vilket också blev premiäravsnittet.

Över lag har 2017 varit ett betydligt bättre år rent personligt än 2016. Tittar jag istället på det generella världsläget kan det samma inte sägas. Jag tänker inte sammanfatta världsläget utan väljer bara att konstatera, utifrån vad jag sett och läst, att världen inte på något sätt har blivit bättre under det gångna året. En ljusglimt finns dock när jag ser tillbaka på Sveriges 2017 och det är att intresset för krisberedskap och prepping fortsätter att öka både från enskilda individer och från statligt håll.

Extra roligt är att det tillkommit mycket nya prepperbloggar på svenska under året. Om ni tittar in under min sida över bloggar så har den vuxit rätt mycket under 2017. Dessutom tillhör många av de nya bloggarna kvinnliga preppers, vilket är riktigt roligt eftersom det bidrar till att motverka myten om att det bara är män som är preppers. Själv har jag kontakt med i princip lika måna kvinnliga som manliga preppers och vet att det inte finns någon större skillnad mellan könsfördelningen. Här skulle jag också kunna skriva något spydigt om ”patriarkala klanfantasier”, men låter bli.

Det har under året släppts några böcker om prepping på svenska. Anna-Maria Stawreberg har skrivit ”Prepping : Att hoppas på det bästa, men förbereda sig på det värsta” där hon bland annat har intervjuat en rad preppers (även jag är med). Herman Geijer har skrivit ”Överlev katastrofen : 12 sätt att förbereda dig”, som jag ännu inte hunnit läsa. Dessa böcker är kanske bra julklappstips till den som vill väcka intresset hos släkt eller vänner.

Inför 2018 kommer jag inte att avge några nyårslöften. Jag vet redan vad jag vill och hur jag ska agera för att nå dit. Dessutom blir det aldrig som man tänkt sig ändå. För ett år sedan hade jag aldrig kunnat gissa att jag skulle sitta där jag är idag, liksom jag om ett år säkert inte kunnat föreställa mig vad 2018 haft för överraskningar.

Jag låter en kastrull ärtsoppa få symbolisera året som gått.