Vad fan håller jag på med? #prepperSE

Frågan är berättigad. Inte så mycket varför utan vad. Eller kanske är det relevant att även fråga varför? Givetvis är utgångspunkten att hålla en god krisberedskap. Det är ju kärnan i prepping – att vara förberedd. Men jag fastnar i definitioner och semantik.

Egentligen kanske det är helt meningslöst att leta etiketter att sätta på sig själv, andra gör det så bra ändå. Vad jag försöker sätta ord på är mitt mål och min riktning. Vad jag kommit fram till är att mitt personliga mål inte egentligen är ”att bli en prepper”. Dels för att jag nog vågar sticka ut hakan och faktiskt hävda att jag redan är det, men dels för att preppingen i sig inte är mitt mål.

Som jag skrivit så många gånger tidigare har målet varit att bli fri. Vi kan gå in i en djup filosofisk och politisk diskussion vad som är frihet, men det kan vi spara till en annan dag. Istället tänker jag krasst konstatera att frihet för mig, personligen, är att själv styra över mitt liv utan någon annan som lägger sig i, utan utomstående krav och att kunna leva ett liv jag finner meningsfullt och i harmoni med mig själv och min omgivning.

För mig handlar det om en kombination av prepping, survivalism, självhushåll, liberala ideal, miljötänk, nyfikenhet och en gnutta trots. En längtan till ett enklare liv, utan några idealiska, utopiska och euforiska linser på kameran. Med ”ett enklare liv” menar jag det bokstavlig talat. Enklare behöver inte betyda mindre arbete, men en annan form av arbete. Jag hugger hellre ved en hel dag åt mig själv till vintern än jobbar en hel dag på ett lönearbete åt någon annan. Ja, jag vet att jag får lön, men det för med sig massor med annat (skatt, moms, arbetsgivaravgifter etc). Om jag hugger ved en hel dag kommer ingen och kräver mer än hälften av vedhögen.

Här ska det förhoppningsvis bli odlingar – sen.

Men vad är det slutgiltiga målet? När jag sätta mig på verandan i en gungstol, andas ut och känna att jag är nöjd? Jag är rädd att svaret är ”aldrig”. Det kan bara vara en fix idé som efter ett eller ett par år framstår som ett riktigt stort snedsteg, men om jag inte provar så kommer jag aldrig att med säkerhet veta. Att ge upp och inte ens försöka misstänker jag skulle gräma mig mer än att ha provat och misslyckats.

Jag vill vakna upp, få fart på elden, ta med hunden ut och mata hönsen, kaninerna och getterna. Gå in och äta några nyplockade ägg och kanske ta en kopp kaffe. Jag vill se killingar skutta och leka. Vattna och rensa odlingar. Röja sly i skogen. Hugga ved. Torka, sylta, syra, rimma, röka. Laga, lappa och förbättra. Ta tag i vad som krävs och vad som känns roligt. Att lära mig allt jag inte inte ens vet att jag inte kan. Att kunna gå och lägga sig och tänka ”idag fick jag mycket nyttigt utfört”.

Samtidigt är jag inte naiv. En framtid består långt ifrån av soliga sommardagar. Det kommer vara kallt, mörkt, blött och tungt. Men det är ju livet oavsett var man befinner sig i Sverige. Vad jag vet är att jag inte blir lyckligare av att sitta i en lägenhet eller i en villa i ett villakvarter. Jag är inte lyckligare för jag har ett välbetalt jobb i en storstad.

Kanske är det slutgiltiga målet att få bygga upp något värt att lämna i arv. Något som fungerar, som lever med livets cykler, som föds, växer och dör. Något som nästa generation kan ta över, förhoppningsvis förstå och leva vidare i. Någon kommer säkert att komma till samma insikter som jag, tids nog. Är det inte min son, kanske det är någon av mina systerdöttrar. Men jag tror nog att svaret på frågan ”vad fan jag håller på med” är att försöka skapa något för framtiden – oavsett vilken framtid vi går till mötes.

Små konsekventa steg #prepperSE

En flytt kan vara ett bra tillfälle till nystart på olika sätt. För mig blev flytten från huset till lägenhet ett tillfälle att rensa ut en massa ”skräp”, vilket har gjort att flytt nummer två kommer att gå oändligt mycket lättare. Något som dock måste åtgärdas är avsaknad av en solid krisberedskap i mitt nya hem.

Vid det här laget har jag rätt bra koll på vad och hur mycket jag behöver. Dessutom har mitt halvår på konserver gett mig nyttiga lärdomar över exakt vilken mat jag faktiskt står ut med i längden. Sedan flytten från huset har jag haft som mål att ha ett förråd för ungefär en vecka i lägenheten. Då räknar jag inte med färskvaror. I praktiken betyder det även att jag underhåller och roterar två olika förråd; i lägenheten och i BOL Norr.

Vad jag tagit med från gamla lägenheten är ”prylar”. Sovsäckar, ficklampor, spritkök med bränsle, tändare och tändstickor, vattenfilter, skydd (nej, jag tänker inte specificera närmre), värmeljus, batterier och lite annat smått och gott. Detta kommer gott och väl att räcka för att vädra ut en kortare kris. Vatten har jag dels i fryst form i PET-flaskor och dels i dunkar, totalt ungefär 50 liter. Kvar är mat, vilket sakta byggs upp med den enkla principen en konserv i taget.

Tänker man långsiktigt och lyckas vara konsekvent är det inga som helst problem att för en billig peng bygga upp en personlig krisberedskap som räcker en vecka eller mer. Det handlar mer om att komma ihåg att köpa den där extra konserven eller vad som nu behövs anskaffas – ett mindset. Kostnaden blir väldigt låg per köptillfälle bara man är konsekvent. Mitt veckoförråd av mat jag nu har i den nya lägenheten kostade totalt 300 kronor. Är man riktigt fattig kan man slå ut det på tio månader och lägga 30 kronor per månad eller 20 månader med 15 kronor per månad. Det spelar ingen roll, så länge du håller dig till planen. Har man istället 300 kronor att lägga så kan man lösa det hela på en förmiddag.

Prepping behöver varken svårt eller dyrt. Det handlar med som så mycket annat att börja, komma igång, lyfta på rumpan och faktiskt göra något. När du ändå ska handla till nationaldagsfirandet, kom ihåg den där tjatande preppern på internet och stoppa en konserv extra i kundvagnen, men tänk inte att ”det kan jag lösa sen”. Ty sen kommer att vara för sent.

De bortskämda #prepperSE

 De senaste veckorna har varit så fulla av nya intryck och full fart att jag inte hunnit med så mycket annat. Nu finns det lite tid till övers och åter vandrar tankarna lite mer fritt.

Det är uppenbart hur vi alla drivs av en kombination av omständigheter och önskningar. Omständigheterna kan vi inte alltid påverka, utan vi hamnar i en situation där vi hela tiden är ett steg efter och reagerar istället för agerar. Kanske är dessa omständigheter en konsekvens av en viljeriktning som inte riktigt blir som man förutsett, kanske är det yttre förändringar som vi inte haft en rimlig chans att kunna påverka.

Viljan att göra det man tror är rätt är generellt sett väldigt stark hos varje individ. Givetvis är ”rätt” individuellt och subjektivt och förändras under livet. Vi har olika behov i olika faser av våra liv. Tydligast blir det i början och i slutskedet. Man skulle kunna kalla denna strävan en människas livsmål. Ett rörligt, föränderligt och kanske lite diffust mål. Men dock, det finns där och driver oss alla åt ett eller annat håll.

Periodvis i livet blir dessa mål nästa osynliga då allt är rutin och vardag. Föräldrar brukar undra ”var livet tog vägen” medan barnen växte upp, för att sedan bli helt förvirrade och mållösa när barnen en dag flyttar hemifrån. När man når en punkt i livet där något förändras radikalt är det lätt att bli just mållös, innan man hunnit orientera sig och anpassa sig till sin nya situation. Brytpunkterna och den medföljande tankeprocessen är för mig väldigt intressanta. Direkt eller indirekt, medvetet eller omedvetet tvingas man omdefiniera sitt liv och framför allt sitt livsmål.

Ponera nu att något allvarligt skulle inträffa, ett SHTF. Efter den initiala chocken och det efterföljande kaoset kommer en period då alla kommer att behöva omvärdera sina liv och hitta en ny riktning för sina livsmål. Min misstanke är att dessa mål kommer att bli väldigt mycket mer basala. Det finns helt enkelt inte förutsättningar för att ha mål i livet som är så mycket mer annat än att överleva.

Vi är helt enkelt bortskämda, när vi har möjligheten att sträva efter materiellt överflöd, status och andra extravaganser. Nu lägger jag ingen värdering i vilka mål människor har med sina liv, utan konstaterar bara att vi har möjligheten att faktiskt ha sagda mål. Historiskt sett lever vi i ett undantag. Normen har under människans existens annars varit att precis överleva. Svält, sjukdomar och krig har alltid satt stopp för ett överflöd och tvingat mänskligheten till ett liv på gränsen.

Personligen är jag evigt tacksam att få leva i detta undantag, där jag har en möjlighet att förbereda mig för sämre tider. Tittar jag tillbaka i min släkts historia så hade till exempel mjölnaren Johan på 1700-talet inte de möjligheterna. Han fick slita bara för att hålla sig och sin familj levande. Att lägga undan ett års mat fanns inte i hans världsbild. Men 300 år senare har jag den möjligheten. Eller så har jag möjligheten att se och uppleva saker och platser Johan inte ens visste om fanns.

Frågan är om detta undantag kommer hålla i sig för evigt. Eller snarare, kommer undantaget att vara mitt liv ut? Om det gör det, håller det även i sig för min sons livstid och framtida barnbarns? Är vi i det eviga undantagets tidevarv? Egentligen räcker det med att lyfta blicken till Ukraina, Syrien eller någon annan oroshärd för att konstatera att oddsen är väldigt mycket mot oss. Frågan är inte om, utan när. Och när allt förändras till det sämre, har du då gett dig och din familj de bästa tänkbara förutsättningarna?

Underhåll #prepperSE

Helgen tillbringas i BOL Norr. Ett lass med de sista skåpen från gratisköket. Nu är förvaringen löst och jag kan äntligen börja sortera upp allt på ett vettigt sätt. Under sorteringen upptäckte jag att matinventeringen saknade en hel del, så det blev till att komplettera. Resultatet blev ytterligare 10 dagars mat.

Snön hade gjort sitt bästa men bara lyckats ha sönder småsaker. En bräda här och där. Inget som inte lite spik eller skruv inte kunde lösa. I sommar är målet att byta vindskivor och måla alla byggnader. Det kan låta lite, men min erfarenhet säger mig att det alltid kommer dyka upp saker under resans gång som ställer till det. Därför vill jag ha ett rimligt mål.

Men. Det är avhängt på om jag får någon semester. Ty hör och häpna, jag har fått jobb! Papperna skrevs i torsdags och jag börjar på måndag. Bara jag får tag på en ny lägenhet på orten är alla mina problem lösta. Här är det också på sin plats att rikta ett enormt sort tack till alla som på olika sätt hjälpt mig under månaderna som gått. Ni vet själva vilka ni är och jag är oändligt tacksam.

Förhoppningen är att i alla fall få en eller två veckor som jag kan tillbringa här uppe och måla. Sedan får vi se vad som händer på längre sikt. Nu kommer jag tack vare en stadig inkomst att kunna ta tag i sådant som varit utanför min tidigare ekonomiska förmåga.

Över sommaren, eller till jag hittar en lägenhet, finns det risk för att det kommer bli väldigt lite skrivet på bloggen. Fem timmar i bilen varje dag kommer att äta upp all fritid. Sedan hoppas jag att det blir mer tid över till skrivandes, både här och på boken.

I morgon #prepperSE #shtf

I kväll kommer du att göra som du alltid gör en vardagskväll. Vilka rutiner du än har är jag relativt säker på att bland det sista som görs är att sätta mobilen på laddning och kontrollera att larmet är ställt på rätt tid. Sedan somnar du, till slut. Vissa somnar senare än andra.

Du vaknar i morgon av att din klocka på mobilen sjunger sin irriterande sång. När du tar upp mobilen för att stänga av larmet ser du att du saknar mobiltäckning. Du ser också att mobilen är långt ifrån fulladdad. Kanske struntar du i det och går upp för att påbörja morgonens rutiner.

När du öppnar kylskåpet för att börja med frukosten märker du att lampan i kylskåpet inte lyser. När du ska starta kaffebryggaren eller varmvattenkokaren upptäcker du att den inte fungerar. Kanske upptäcker du strömavbrottet när du går in för att göra din morgontoalett. Oavsett hur, inser du att det inte finns någon elektricitet i hemmet. Inga säkringar verkar ha gått.

Vad gör du?

För att få mer information om strömavbrottet försöker du ta dig ut på internet via det fasta internetabonnemanget. Vilket så klart inte heller fungerar eftersom det saknas ström till routern/ADSL-modemet/4G-accesspunkten. Inte heller det mobila bredbandet i mobiltelefonen fungerar eftersom det inte finns någon täckning. ”Sidan kunde inte visas” blänger argt på dig.

Vad gör du?

Kanske har resten av familjen vaknat och börjar ställa frågor. Eller så är du ensam och börjar själv fundera på vad som hänt. Ovanan att leva i ett informationsvakuum gör sig påmind. Kanske är det i sig skrämmande. Hur får man reda på information utan internet eller telefoni? Tankarna börjar snurra. Hur stort är strömavbrottet? Är det bara i kvarteret? Varför har du i så fall ingen mobiltäckning? Det kanske är hela tätorten eller kommunen?

Vad gör du?

Nu kanske någon äntligen kommer på att man kanske ska slå på radion eller TV:n för att försöka få information den vägen. TV:n fungerar ju inte i och med att det inte finns någon ström. Men den som råkar ha en radio som går att driva på batterier/solceller/dynamo kan ju lyssna. Vilken tur att du är en av dom! På med radion. Efter ett par minuters rattande inser du att det bara är brus. Kanske lyssnar du även av AM-bandet i en förhoppning att få in något alls, men även där är det bara brus.

Vad gör du?

Kanske slår det dig att någon annan människa runt omkring vet något. Du knackar på dörren till närmsta grannen. Det känns märkligt och lite genant att behöva ta hjälp av grannen som du i bästa fall hejar på när ni möts. Grannen vet dock inte mer än du. Men det avslutande ”Kanske kommunen vet?” får dig att bestämma dig att gå ner till kommunhuset.

Kanske är det långt till kommunhuset och du måste ta bilen, kanske är det på promenadavstånd. Innan du kommer fram till kommunhuset ser du hur en väktare står utanför den lilla matvaruaffären du nästan aldrig handlar i. På dörren till affären sitter en handskriven lapp: ”Stängt på grund av strömavbrott”.

Väl framme vid kommunhuset ser du en handfull andra människor som står och läser på ett anslag som är uppsatt utanför entrén.

”Kommunen är medvetna om strömavbrottet och jobbar med det lokala kraftbolaget för att lösa problemet. Vi har inte kunnat nå Närmaste Staden varken via telefoni, internet, RAKEL eller Försvarets Telenät. Kommunledningen bedömer att det inte finns någon anledning till oro utan ber alla invånare att hålla sig hemma och avvakta. Lyssna på radions P4 (100,4 Mhz) alternativt se detta anslag för uppdaterad information.”

Dörren in till kommunhuset är låst. Bakom dörren står en barsk väktare som inte verkar ett dugg intresserad av att släppa in en upprörd man från den lilla skaran utan för.

Vad gör du?

Kanske har skiten träffat fläkten (SHTF). Kanske är allt löst på ett par timmar. Ska du åka in till jobbet? Är det ens någon mening när det inte finns någon ström, eller kanske finns det både elektricitet och internet där? Ska i så fall barnen lämnas på dagis/gå till skolan? Tänk om dom inte kan få mat där? Hur ska du kunna få tag på dom när inte mobilnätet fungerar?

Kanske är det dags att lämna staden? Åka till släktingen i Andra Kommunen, som kanske inte alls är drabbade. Hur mycket bensin finns det i bilen? Kommer ni dit på bränslet som finns kvar? Går det att tanka på macken om det inte finns ström? Tänk om det är lika illa hos släktingen? Vad gör ni då?

Du börjar gå/åka hemåt igen. Människor du möter tar upp sina mobiltelefoner för att lika snabbt stoppa ner den i fickan igen. Många ser förvirrade ut, rådvilla. Utanför matvaruaffären har nu en grupp människor samlats. De ser irriterade ut och upprörda ut. En andra väktare verkar ha kommit dit. Du bestämmer dig för att undersöka saken närmare utan fortsätter hemåt.

Väl hemma inser du att vattentrycket i kranen är väldigt lågt. Du lyckas fylla upp en tillbringare med vatten innan trycket helt sinat. Inne är det kallare än vanligt och elementen värmer inget alls. Hur länge håller maten i kylen, i frysen utan ström? Det börjar bli mycket frågor.

VAD GÖR DU?!

Allt ovan är retoriskt. Jag menar inte att du ska svara på hur du skulle agera i ovan scenario. Vad jag hoppas uppnå är att få dig att tänka och fundera om en allvarlig kris skulle uppstå i morgon. Vilka detaljer har du inte tänkt på, vad kan du åtgärda redan nu, vad är din plan?

Packlista vid bug out #prepperSE

Skiten har träffat fläkten och du måste ta dig hemifrån till din tillflyktsort. Som tur är bedömer du att du har tid att packa bilen. Vad ska du ta med dig?

Givetvis kan inte jag svara på den frågan, men det kan du. Har du någon som helst plan för att behöva lämna ditt hem, oavsett om det är din primära eller sekundära plan, kan det vara en god tanken att i förväg ha en strukturerad plan för vad som ska tas med. Kalla det en packlista eller vad du tycker passar.

Antingen skapar du en snygg lista med som kryssrutor i valfritt datorprogram och skriver ut eller så använder du papper och penna. Det viktigaste är att planen finns på papper. Tänk noga efter hur mycket plats du har i bilen för packning. Sedan skriver du ner allt du behöver ta med hemifrån som beräknas få plats. Den som vill kan så klart skriva listan i prioriteringsordning.

Den trogne läsaren kommer lätt att förutspå vad jag kommer skriva här näst. Prova sedan att packa alla saker på listan och lägg i bilen. Fick det plats? Fanns det mer plats över? Modifiera listan efter behov. När du har din definitiva packlista färdig föreslår jag att du sätter upp den på en anslagstavla, vägg eller kylskåpet så du alltid vet var den är.

I ett slag har du besparat dig själv en massa tid och grubblande när tid kanske behövs som bäst.

Vikten av att testa, del 52093 #prepperSE

Ni får stå ut. Det är dags för att tjata lite – igen. Om vikten av att testa – igen. Nåja, kanske inte just tjata, men jag kommer berätta en liten historia om hur jag själv testade och nästan förlorade. En historia baserad på verkliga händelser, som utspelade sig i helgen, någonstans i Norrland.

wp-1488701847813.jpgJag och min gode vän och tillika kollega bestämde oss för att åka upp till BOL Norr. Det fanns flera anledningar till detta. Den primära anledningen var att få upp mer förvarningsmöjligheter i form av delar av ett kök (läs skåp). Den sekundära anledningen var att fälla lite träd för att bli ved. Den tertiära anledningen var att prova på att bugga ut mitt i vintern. Sagt och gjort lastades den fyrhjulsdrivna Caddyn full med köksskåp och prepps som skulle upp.

Vid den sista avfarten tog det stopp. Från avfarten till BOL Norr är det 300 meter. Detta är en, om man ska vara snäll, liten skogsväg. Annars är nog kanske trampad ko-stig mer passande. Vägen börjar på en liten ås, ner över en liten äng och upp igen i skogen. Alltså både uppför och nedför i ganska brant lutning. Nu var hela landskapet, inklusive vägen, snötäckt. Nu gjorde vi inga vetenskapliga mätningar på snödjupet, men konstaterade efter några försök att bilen aldrig skulle klara av att ta sig hela vägen fram. Risken att fastna var inte bara stor utan garanterad. Dessutom började det skymma fort och det fanns inte många minuter kvar av ljus.

wp-1488701968706.jpgVi lät helt sonika bilen stå vid avfarten och pulsade mot stugan. Givetvis var det like djup snö överallt, även på gården. För att kunna stanna kvar krävdes minst att en gång skottades från storstugan till dass. Men innan det ens gick att klara av var vi tvungna att med händer och fötter få bort snö som rasat ner från taket till storstugan för att komma in och hämta nyckeln till boden, där snöskyfflarna finns. Dessutom hade snön rasat ner från taket även från boden, så ännu en ”skottning” med händer och fötter.

Väl inne i stugan, trötta men varma av skottningen, var det dags att få upp lite värme inne. När vi kom upp var det tre grader varmt inne och fyra grader kallt ute. Hela stugan var utkyld, vilket så klart inte bidrar till ett bekvämt klimat inne. Efter några timmar började i alla fall kvicksilvret krypa upp mot 16 grader inne. Samtidigt började det spricka upp ute och temperaturen sjunka utanför. Natten blev riktigt kall. Jag gick upp vid fyra på morgonen och då hade temperaturen sjunkit inne till 12 grader och ute var det 14 grader kallt. Detta trots att vi hade eldat ordentligt på kvällen för att få värmen att räcka skapligt. Efter en lyxig frukost på knäckebröd, makrill och kaffe började operation tömma bil.

wp-1488701935848.jpgSå vad göra man om man behöver flytta sex skåp över snötäckt, oskottad, kuperad mark? Ett alternativ hade ju varit att be någon ”granne” om hjälp, som ändå plogar de andra vägarna i området. Men då skulle ju simuleringen av att bugga ut falla. Nej, detta måste lösas på egen hand, med det som finns att tillgå i BOL Norr. Lösningen blev en bit takplåt uppböjt i framkant, några hål och några rep. Det tog oss hela förmiddagen att tömma bilen med hjälp av släden, men det gick. Idag pliktar jag med en fruktansvärd träningsvärk i benen. Det är kopiöst tungt att gå i 40-50 cm snö släpandes på en ”kälke” som är lastad. Dessutom i både upp- och nedförsbackar.

Vi hade, när vi kom upp, kunnat vända hem med svansen mellan benen och konstatera att naturen vann. Det var också ett av de alternativ vi begrundade. Hade vi gjort så, skulle det betyda att det inte är möjligt att bugga ut oavsett årstid med rådande tillgångar. Kan jag inte klara av det nu, när allt fortfarande är normalt, vad får mig att tro att jag skulle klara av det vid en krissituation? Alltså, mental inställning är mycket viktigt. Dessutom, vara inte ensam (om det går att undvika). Är man fler kan man dels hjälpas åt rent fysiskt, men också peppa varandra.

Eftersom jag planerar att ta med mig en del packning upp vid ett SHFT, är det också av vikt att denna packning kan transporteras ända fram till  stugan. Som läget är idag är en hemmagjord kälke av ett plåttak inte en lösning när det är så mycket snö att bilen inte kan komma fram. Den troliga lösningen kommer att bli en skoter med en tillhörande kälke. Detta kan vara praktiskt i andra hänseenden också.

Nu är jag övertygad att Norrlänningarna skrattar åt mig. Kanske med rätta. Min teori över vad som krävs visade sig vara fel. Men hade jag inte gjord denna resa hade jag inte heller lärt mig något. Nu vet jag istället för tror. Bristerna är uppenbara och kan nu rättas till, innan det är för sent. Vidare blir ju detta ett mindre problem när jag i en framtid bor där permanent. Då kan, och måste, snön hållas undan vartefter.

Den som underskattar naturen kommer att få plikta dyrt när det inte finns tekniska hjälpmedel och annan hjälp att få. Som jag alltid tjatar om, gör dina misstag nu när de inte får så stora konsekvenser.