Vad fan håller jag på med? #prepperSE

Frågan är berättigad. Inte så mycket varför utan vad. Eller kanske är det relevant att även fråga varför? Givetvis är utgångspunkten att hålla en god krisberedskap. Det är ju kärnan i prepping – att vara förberedd. Men jag fastnar i definitioner och semantik.

Egentligen kanske det är helt meningslöst att leta etiketter att sätta på sig själv, andra gör det så bra ändå. Vad jag försöker sätta ord på är mitt mål och min riktning. Vad jag kommit fram till är att mitt personliga mål inte egentligen är ”att bli en prepper”. Dels för att jag nog vågar sticka ut hakan och faktiskt hävda att jag redan är det, men dels för att preppingen i sig inte är mitt mål.

Som jag skrivit så många gånger tidigare har målet varit att bli fri. Vi kan gå in i en djup filosofisk och politisk diskussion vad som är frihet, men det kan vi spara till en annan dag. Istället tänker jag krasst konstatera att frihet för mig, personligen, är att själv styra över mitt liv utan någon annan som lägger sig i, utan utomstående krav och att kunna leva ett liv jag finner meningsfullt och i harmoni med mig själv och min omgivning.

För mig handlar det om en kombination av prepping, survivalism, självhushåll, liberala ideal, miljötänk, nyfikenhet och en gnutta trots. En längtan till ett enklare liv, utan några idealiska, utopiska och euforiska linser på kameran. Med ”ett enklare liv” menar jag det bokstavlig talat. Enklare behöver inte betyda mindre arbete, men en annan form av arbete. Jag hugger hellre ved en hel dag åt mig själv till vintern än jobbar en hel dag på ett lönearbete åt någon annan. Ja, jag vet att jag får lön, men det för med sig massor med annat (skatt, moms, arbetsgivaravgifter etc). Om jag hugger ved en hel dag kommer ingen och kräver mer än hälften av vedhögen.

Här ska det förhoppningsvis bli odlingar – sen.

Men vad är det slutgiltiga målet? När jag sätta mig på verandan i en gungstol, andas ut och känna att jag är nöjd? Jag är rädd att svaret är ”aldrig”. Det kan bara vara en fix idé som efter ett eller ett par år framstår som ett riktigt stort snedsteg, men om jag inte provar så kommer jag aldrig att med säkerhet veta. Att ge upp och inte ens försöka misstänker jag skulle gräma mig mer än att ha provat och misslyckats.

Jag vill vakna upp, få fart på elden, ta med hunden ut och mata hönsen, kaninerna och getterna. Gå in och äta några nyplockade ägg och kanske ta en kopp kaffe. Jag vill se killingar skutta och leka. Vattna och rensa odlingar. Röja sly i skogen. Hugga ved. Torka, sylta, syra, rimma, röka. Laga, lappa och förbättra. Ta tag i vad som krävs och vad som känns roligt. Att lära mig allt jag inte inte ens vet att jag inte kan. Att kunna gå och lägga sig och tänka ”idag fick jag mycket nyttigt utfört”.

Samtidigt är jag inte naiv. En framtid består långt ifrån av soliga sommardagar. Det kommer vara kallt, mörkt, blött och tungt. Men det är ju livet oavsett var man befinner sig i Sverige. Vad jag vet är att jag inte blir lyckligare av att sitta i en lägenhet eller i en villa i ett villakvarter. Jag är inte lyckligare för jag har ett välbetalt jobb i en storstad.

Kanske är det slutgiltiga målet att få bygga upp något värt att lämna i arv. Något som fungerar, som lever med livets cykler, som föds, växer och dör. Något som nästa generation kan ta över, förhoppningsvis förstå och leva vidare i. Någon kommer säkert att komma till samma insikter som jag, tids nog. Är det inte min son, kanske det är någon av mina systerdöttrar. Men jag tror nog att svaret på frågan ”vad fan jag håller på med” är att försöka skapa något för framtiden – oavsett vilken framtid vi går till mötes.

Veckan som gått (66) #prepperSE

Det är lite mycket nu. Saker och ting rör sig väldigt fort i mitt liv och det känns som jag knappt själv hinner med. Enjoy the joyride.

Mycket har hänt under den gångna veckan. Bland annat så var bland andra jag med i ett radioprogram om Svenska preppers på annandag påsk. Reaktionerna var överväldigande positiva. Så pass mycket att #prepperSE trendade på Twitter! Vissa, så även jag, tyckte att programmet hade en onödig vinkling eller sidospår kring genus och politik. Jag har redan skrivit vad jag tycker om att försöka politisera prepping. Men i övrigt var programmet välproducerat och förhoppningsvis ögonöppnande för den lite bredare allmänheten.

Jag har också hunnit med att lyckas att misslyckas vid en test av mig själv och min Get Home Bag. Skavsåren har ännu inte läkt. Vidare avslutade jag mitt första köttkonserverings-experiment, för att direkt påbörja nästa. Denna gång ska jag göra Biltong. Något som, enligt mer kunniga än jag, inte kan misslyckas. Vi får väl se. Jag återkommer.

Förråden har fått tillskott av mer kryddor, lite makrill, lite potatis, lite surkål, mer pulverkaffe och säkert lite annat som jag glömt bort. Inga större eller omvälvande inköp.

På gården växer kaninungarna fort. Vi har ett 10-tal som kommer att vara slaktfärdiga i maj eller juni. Detta borde ge mellan 20-30 kilo kött. Det mesta kommer att bli hundmat, men jag tänkte faktiskt prova att konservera lite av köttet för att se hur kaninkött blir. Så lär det nog också bli en eller två kaningrytor.

Även odlingarna tar sig. Personligen har jag inte mycket till gröna fingrar. Men jag är inte heller dummare än att jag kan lära mig. Om allt går som det är tänkt blir det potatis, morötter, lök, jordgubbar och örter initialt. När vi fått in ”snitsen” har vi gott om ytor att utöka odlingarna. Men det är ingen mening förrän vi kan bekräfta att det fungerar i mindre skala.

Veckan som gått (61) #prepperSE

För en gång skull har det varit en händelserik vecka. Det mest uppenbara var min debattartikel i Expressen som fått mestadels positivt mottagande. Förhoppningsvis har några fler människor där ute fått upp ögonen för prepping eller åt åtminstone börjat fundera kring den personliga beredskapen.

Vad gäller min egen beredskap går det som vanligt i maklig takt framåt. Delmålet med tre månaders förråd för hela familjen är nu uppnått. Framöver tänker jag fokusera mer på sådant som jag med flit försakat till förråden som till exempel kläder, skor/kängor men också verktyg.
Dessutom har jag investerat lite till i fysiskt silver. Efter att ha varit extremt svårt att få tag på hade det äntligen kommit in lite att köpa, så det var bäst att passa på.

På gården förökar sig kaninerna lite mer än planerat. Det ena paret lyckades få till en kull ungar direkt efter den första kullen, vilket gick mycket snabbare än vi trott var möjligt. Så vi fick en extra kull helt enkelt. Nu är dock alla separerade så det inte blir några fler överraskningar.

Även hönsen har fått tillskott i form av fem stycken nya hönor. Fråga inte om ras, för det vet jag inte i skrivandes stund och det är min andra hälft som roar sig med hönsen. Men det är oavsett ras roligt att se djurbeståndet växa. Nu är vi nära nog självförsörjande på ägg.

Något som följer med som en bonus är hur lite ”spill” det blir i form av sopor. Nästan allt organiskt går till antingen hundar, höns eller kaniner som mat. Ett litet kretslopp på sätt och vis där vi nu kan använda och återanvända mycket som annars hamnat i soporna.

20160224_110133

Kaninunge 5 veckor gammal.

20160224_110918

Biologiska äggmaskiner och en väckarklocka =)

Veckan som gått (60) #prepperSE

Vi skriver fredag vecka 7, 2016.

Det har varit en intressant vecka på många sätt. Mycket händer ”bakom kulisserna” som jag inte kan skriva om riktigt ännu. Men det gör inget, för alla älskar ju att få A men inte B?

Att skriva att förråden roteras känns rätt onödigt då det är en ständigt pågående process, men så sker i vilket fall. Samtidigt växer matförråden snabbare än vattenförråden igen. Detta måste åtgärdas – igen. För övrigt har bränsleförrådet utökats lite, liksom medicinförrådet med halstabletter, hostmedicin och Arméns Hudsalva.

Experimentet med köttkonservering fortgår, men eftersom inget är helt klart ännu kan jag inte skriva något så det inte finns ett utfall om det blev lyckat eller ej. Jag ska se om jag lyckas konservera lite kött på burk också.

På gården växer kaninungarna så det knakar och snart är det dags att separera hanar och honor. Här kommer det behövas fler burar och hägn. I helgen kommer även fler höns att köpas in. Diskussionerna och funderingarna är många kring vilket djurslag som blir det tredje. Får, getter, grisar? Alla med sina för- och nackdelar.

Första kaninslakten #prepperSE

Igår slaktade jag mina första två kaniner. De var inte kaniner ur vårt eget bestånd utan två vi fått av en vän som ändå skulle tas bort. Så de var inte av samma ras som våra stora New Zealand Red, utan mindre (kommer inte ihåg rasens namn). Först hade jag tänkt att dokumentera det hela med bilder och sedan skriva ett utförligt inlägg om hur man går tillväga, men efter lite övervägande insåg jag att det nog skulle bli rätt makabert. Trots allt verkar många ha svårt med att se verkligheten och särskilt om man har erfarenhet av kanin som sällskapsdjur.

Nåja, det hela fortlöpte utan komplikationer och hela djuren togs hand om. Vad jag menar med det är att skinnet kommer att bearbetas (inte av mig utan en vän som gillar sådant). Kött, ben, lever, njurar, hjärtan, lungor och magsäck blev till hundmat. Det enda som kasserades var tarmar, galla och urinblåsa. För mig känns det bra att kunna ta tillvara på så mycket som möjligt. Totalt blev slaktvikten 4,5 kilo för båda kaninerna.

Som sagt var detta första gången jag slaktade en kanin och det väldigt stor skillnad att göra det än att t.ex skjuta ett rådjur eller älg. Du gör detta med djuret i handen så att säga, vilket också gör att det blir mycket påtagligt och nära. Det kändes ändå bra att det inte kändes bra. Jag tycker verkligen inte om att ta ett liv. Hade jag tyckt det var roligt eller varit oberörd skulle jag nog bli rätt orolig för min egen mentala hälsa. Men om det måste göras så vet jag hur man gör och att jag kan göra det. Antagligen hade jag sett på det lite annorlunda om det varit med tom mage i ett SHTF-scenario.

Hur som haver, nu har vi gått igenom alla moment som innefattar kaninuppfödning; från att få ungar till att slakta. Det är förvånansvärt enkelt att hålla köttkaniner. De sköter sig själva bara man ger dom mat, vatten och håller rent. De är för det mesta trevliga att ha att göra med och klarar väder och vind utan problem.

Veckan som gått (56) #prepperSE

Det börjar bli tradigt att hitta på nya sätta att inleda meningar på, särskilt när detta är den 56:e gången för dessa uppdateringar. Fast detta duger ju. Blir värre nästas vecka.
I veckan kom våra första kaninungar, givetvis när det är som kallast och mest otrevligt. Trodde, eller kanske hoppades, att kaniner kunde välja att inte skaffa ungar mitt i smällkalla vintern, men tji fick jag.
Matförråden har utökats lite till. Inte mycket, men det krävs inte mycket om man istället är konsekvent. Insåg just att jag nu passerat ett år för en person om man drar ner på kaloriintaget till 1500 kcal. Bara att fortsätta på den inslagna vägen. Nu finns det plats och i nya huset kommer det finnas ännu mer plats.

Fotogenvärmare en kall vinterkväll

Fotogenvärmare en kall vinterkväll

Till sist har jag ökat på förråden med kaliumjodid. Vad som är lite oroväckande är att det blir svårare och svårare att få tag på. Det enda stället som jag ”litar på” som hade det var Apoteket Kronan. Dessutom har priset gått upp en hel del om jag minns rätt. När jag köpte sist (för 2-3 år sedan?) var priset ungefär hälften.

För övrigt har jag testkört fotogenvärmaren, mest för att säkerställa att allt fungerar som det ska, men också för att jag var nyfiken på hur mycket den värmer när det är riktigt kallt ute. Mer om detta kommer i ett senare inlägg.

Kaninungar och den kalla verkligheten #prepperSE

Nu har vi fått de första kaninungarna. Hur många det är kommer framtiden att få utvisa eftersom de ligger gömda i boet och det är på tok för kallt för att försöka ta dom från det för att räkna. Detta är utomhuskaniner och således är boet också utomhus, fast under en europall. Varför de valde att bygga boet under en europall istället för den fina tvåvånings-buren som står på pallen övergår mitt förstånd, men så valde de att göra.

Olyckligtvis har en unge mist livet i den bitande kylan. Eller av någon annan anledning. Vi hittade den död en bit utanför boet. Rent krasst vore det naivt och tro att alla ungar alltid kommer att överleva, men det är fortfarande sorgligt och tragiskt att se. Givetvis kan det tyckas vara någon form av dubbelmoral då dessa ungar ändå ska slaktas när de blir stora. Kanske, men jag är bara människa.

De andra paret kaniner vi har kommer också de inom en snar framtid att få ungar. Honan är dräktig och har byggt klart ett bo. Jag hoppas att det blir lite varmare och att det inte blir några komplikationer, så alla ungarna kan klara sig.

Tyvärr har jag inga bilder på ungarna ännu då de fortfarande är gömda i boet, men det kommer så snart de blir stora nog att ta sig ur boet själva.