Höststädning

Ibland behövs en rejäl storstädning för att kunna komma vidare. För mig har det legat mängder med små att-ta-tag-i sedan i våras. Dessa fick vänta tills de större, mer akuta problemen fick en lösning. Nu är jag äntligen i ett läge där mitt privatliv börjar bli stabilt med arbete och bostad. Alltså kan jag nu sakta börja ta tag i sådant jag tidigare skjutit på framtiden.

Till att börja med kommer jag stänga ner mitt Patreon-konto. Med ett skapligt bra betalt arbete känns det fel att be om stöd för att göra något jag ändå gör. Det finns också ett litet mått av egenpåtvingat krav att skriva kontinuerligt om jag får ekonomiskt stöd för att göra så. Risken är då att jag skriver för skrivandets skull, inte för att jag har något vettigt att skriva. Men jag är ärligt och uppriktigt tacksam för all hjälp jag fått när den behövdes som bäst. Utan den vet jag inte hur jag hade tagit mig igenom vintern och våren.

Det andra är ett beslut att sluta vara aktiv på sociala medier. Detta gäller främst Twitter, som jag varit mest aktiv på. Jag har länge funderat på att göra detta. Anledningarna är många och inte alltid helt uppenbara. Twitter kan vara underbart roligt, intressant, informativt och givande. Via Twitter har jag träffat massor med underbara människor. Samtidigt har det mer och mer känts som att det tar mer energi än det ger, istället för tvärt om, som det borde vara. Inte bara energi, utan även tid. Kontot @urvaken kommer vara kvar och det kommer att informera om nya bloggposter härifrån som det alltid gjort.

Vad som inte kommer förändras är bloggen, även om det varit lite skralt mellan inläggen på sista tiden. Dels beror det på att jag inte haft så mycket vettigt att skriva och dels på att jag har haft fullt upp med annat. Gissningsvis kommer det kommer fler inlägg med funderingar och tankar kring självhushållning, krisberedskap, off-the-grid och annat som blir mer och mer relevant ju närmre jag kommer Dagen D.
Jag har även passat på att kasta en massa halvskrivna inlägg, som har en tendens att växa i antal. På något sätt kändes det rätt att släppa gammalt ”skräp” för att slippa halka in i gamla tankebanor.

Kanske kan man se allt detta som ett led i förberedelserna inför vad som komma skall. Allt jag gör nu har ett tydligt syfte och en långsiktigt baktanke. Kalla det downsizing på alla plan. Som trogna läsare av bloggen vet är målet att flytta upp till BOL Norr. För att nå det målet krävs vad många skulle kalla uppoffringar. Jag ser det så klart inte så, men ju mer resurser jag kan lägga på att få ordning på allt, ju bättre förutsättningar kommer jag ha att lyckas. Med resurser menar jag både tid, energi och pengar.

Vi lever på lånad tid #prepperSE

Det är fascinerande hur fort det går att anamma ett undantag som en regel. För att sätta lite perspektiv på våra liv har jag grävt lite i historien för att kunna ge en bild över vad nio stycken (fiktiva) människor fått möta under sina liv. För enkelhetens skull har jag räknat på en livslängd på 60 år. Det är högt, men inte viktigt i sammanhanget.

År 1517 föds vår första person att följa. Denne föds mitt under Sten Sture den yngres krig mot Danmark som varade 1512 till 1520. Strax efter detta börjar Gustav Vasas befrielsekrig (1521 – 1523). Sedan följer 30 år av relativt lugn innan Stora ryska kriget drar igång 1554 och för att sluta 1557. Denne förste persons liv tar slut mitt under Nordiska tjugofemårskriget (1570 – 1595). Totalt har denna människa fått utstå fyra krig under sina 60 år.

1576 föds person nummer två, under Nordiska tjugofemårskriget. Detta krig tar slut 1595. Men innan person nummer två hunnit fylla 25 år är det dags igen – år 1600 börjar Andra Polska kriget för att 1630 följas av Trettioåriga kriget. Först 1648 blir det fred, men den hinner inte person två uppleva, utan dör 1636.

Under Trettioåriga kriget föds person tre år 1637. 1648 slutar Trettioåriga kriget. Men 1655 – 1661 drar Nordiska krigen igång. 1675 till 1679 rasar det Skånska kriget, vilket är det sista som person tre behöver uppleva innan denne dör 1695.

Vår fjärde person föds 1696. När denne hunnit bli 4 år utbryter det Stora nordiska kriget. Detta varar till 1721. Sedan dröjer det till 1741 innan Hattarnas ryska krig drar igång och slutar sedan år 1743. Person fyra dör 1755 och hann ”bara” uppleva två krig.

När vår femte person föds 1756 är det fred. Ett år senare, 1757 börjar det Pommerska kriget och varar till 1762.  1770 startar tio år av missväxt. Efter dessa miserabla år dröjer det bara åtta år till Gustav III:s ryska krig drar igång år 1788, men slutar redan 1790. I början av 1800-talet är Sverige inblandat i Första Napoleonkriget, Finska kriget och Andra Napoleonkriget.  1814 slutar det Andra Napoleonkriget och 1815 dör den femte personen. Förutom missväxtår hinner person fem med att vara med om fem krig.

Person sex föds 1816 och är den första som inte kommer behöva uppleva krig under sin livstid. Istället måste denne genomlida en koleraepidemi mellan 1834 och 1874. Inte nog med det, mitt under denna epidemi blir det missväxtår (1867-1869) och mängder med svenskar lämnar landet och styr kosan mot Amerika. Men inte person sex som dör 1875.

1876 föds den sjunde personen. Denna kommer ”bara” att få vara med om ett krig – Första Världskriget (1914-1918). Men direkt efter följer Spanska sjukan (1918-1920). 1935 dör så vår sjunde person.

Snart är vi klara. Men först ska den åttonde personen födas 1936.  Vad som händer 1939 ska jag väl egentligen inte behöva skriva, men för att vara tydlige började Andra Världskriget. Likväl bör alla veta att det slutade 1945. Den åttonde personens liv tar slut 1995.

1996 föds vår nionde och sista person.

Vad vi kan lära oss av detta? Varje person sedan 1500-talet har fått uppleva minst en katastrof som vi nog lätt idag skulle kalla ett SHTF. Nu har jag inte ens tagit med allt som faktiskt hänt av sådan natur, utan bara vad som verkligen står ut och gett avtryck i historieböckerna. Det går givetvis att fylla på med ännu mer, men min poäng är inte detaljerna utan det övergripande.

Vad i vår historia får dig att tro att det är annorlunda nu?

Efter Första Världskriget var uppfattningen att det var så fruktansvärt att det aldrig skulle få ske igen. Det samma sade efter Andra Världskriget. Ändå var världen gång på gång på väg in i ett nytt världskrig under det kalla kriget. Nu är vi där igen. Vapenskrammel och hot om atomvapen. Gränser flyttas med militärt våld.

Kom inte och säg att det är annorlunda nu. Ingenting har ändrats. Människosläktet har inte lärt sig annat av historien än att bli ännu bättre på att döda.

Det är inte bara krig som varit katastrofala under historiens gång. Även missväxtår och pandemier har drabbat människor fruktansvärt hårt. Missväxt sker inte på grund av att bönderna helt plötsligt glömt bort hur man odlar, utan på grund av förändringar i klimatet. Detta kan vi inte råda över. När det kommer till pandemier har vi än så länge lyckats hålla en sådan borta tack vare enorma framsteg inom medicin- och teknikområdena. Men med en stor ökning av exempelvis antibiotikaresistenta bakterier är frågan snarare när än om.

Nedan finns en tabell som jag använt för att hålla kolla på lite olika händelser och så, för den som vill titta själv.

Läs mer

Elden är lös #prepperSE

Det finns konsekvenser av ett SHTF som är mer oroväckande än andra för den förberedde. Visst kan man oroa sig för att maten inte ska räcka, hur man ska hantera sjukdomar eller om en dunk vatten till verkligen gör någon skillnad. Men det som skrämmer mig mest är faktiskt eld.

Oavsett vad som orsakar ett SHTF kan man vara ganska säker på att ingen räddningstjänst kommer finnas tillgänglig på det sätt vi idag är vana vid. Vad man också kan vara relativt säker på är att matlagning och uppvärmning där eld är inblandat kommer att öka explosionsartat. Bara här finns receptet på katastrofer. Kruxet med en eldsvåda är dess tendens att sprida sig om den inte bekämpas.

Vi vet så klart alla om detta. Se bara på skogsbranden i Västmanland. Då hade vi ändå kvalificerad brandbekämpning på plats samt en stort uppbåd frivilliga att hjälpa till med evakuering och annan hantering av effekterna som inte direkt var relaterat till släckningsarbetet.

Som grädde på moset tenderar vi preppers att bosätta oss eller förlägga vår BOL i utkanterna av befolkade områden, vilket oftast betyder i närheten av eller i skog. En skogsbrand behöver inte starta för att någon slarvar med att släcka en eldstad eller en förlupen gnista. Bränder kan starta helt naturligt via åsknedslag. Detta är dock föga tröst för den som tvingas överge sitt hem för ett rasande inferno, vars frammarsch du står maktlös mot.

Visst kan man vidta vissa åtgärder som att skapa brandgator runt sitt hus om man har mycket mark och skogen i direkt anslutning till bostaden. Har man dessutom tillgång till stora mängder vatten och någon form av pumpanordning ökar chanserna ytterligare, särskilt om man är fler som kan hjälpa till. Men tro inte att detta ger ett hundraprocentigt skydd mot en skogsbrand.

Det behöver inte vara en skogsbrand. Hyreshus kan eldhärjas, liksom radhuslängor och villakvarter. Elden lika mycket en givare som tagare av liv. Se till att du har brandfiltar, brandsläckare och brandvarnare (med kontrollerat batteri i). Se till att du vet hur man använder dessa och ha de lättillgängliga. Dels kan du hindra att du själv är orsaken till en brand och dels kan du åtminstone bli varnad i tid för att ta dig ut.

Det kokar ner till siffror #prepperSE

Vi börjar med matematik. Vänligen slå upp sidan 72 i matteboken. Dagens beting står på tavlan.

Rent teoretiskt kan man bryta ner sitt preppande till siffror. Det är grundläggande matematik och inte svårt alls. Allt som krävs är lite förutsättningar som gäller just dig och de du preppar åt. Sedan är det bara att räkna (miniräknare är tillåtet). Men det är inte därför jag skriver detta, eftersom jag är övertygad att alla som läser här är kapabla att själva räkna ut sådant. Nej, det handlar om vad som händer när man vill hjälpa någon eller några som man inte planerat för initialt.

Låt oss börja med ett exempel, så det blir lättare. Ponera att du har 1 miljon kalorier mat i förrådet. Det blir 400 dagars mat om man äter 2500 kalorier per dag. För en familj på 4 blir det 100 dagars mat. Ja, jag vet att alla inte äter 2500 kalorier per dag. Men när skiten träffar fläkten kommer din bästa vän, som inte har något alls, och du vill givetvis hjälpa din vän. Nu är ni 5 personer som delar på förråden. Förrådet kommer nu att räcka i 80 dagar.

Beroende på hur man väljer att se på saker och ting kan man antingen resonera som så att familjen om 4 personer nu fått 20 dagar mindre att leva eller att man räddat en människa i 80 dagar. Jag lägger ingen värdering i själva handlingen, men rent matematiskt räcker så klart maten en kortare tid ju fler magar den ska fylla. Kommer det en hel familj på 4 personer som du väljer att dela ditt förråd med halveras givetvis tiden matlagret räcker. Försöker du hjälpa 96 personer (hela kvarteret?) räcker maten en dag. Det samma gäller givetvis vatten, medicin och förbrukningsartiklar.

Att vara medveten om detta och göra en bedömning kommer gissningsvis vara mycket svårt vid en krissituation (beroende på omfattning). Givetvis vill man hjälpa sina medmänniskor. Frågan är var gränsen går för givmildheten och vad som är rimligt. Hade jag möjligheten, rent ekonomiskt och praktiskt, skulle jag göra mitt förråd så stort det bara gick. Men nu har jag inte den kapaciteten. Alltså måste jag prioritera, liksom alla andra. Lika självklart som jag ser det att försöka hjälpa andra, lika självklart anser jag det också vara att värna om mig själv och mina närmsta först. Detta är min åsikt och min förutsättning för mitt preppande.

Allt ovan är sant så länge alla parametrar är statiska. Lyckligtvis är inte verkligheten statisk och fyrkantig. Det går till exempel att äta lite mindre för att få maten att räcka lika länge. Men framför allt går det att tillföra mat i efterhand i form av jakt, fiske, odling etc. Lika så kan nytt vatten tillföras genom rening. Genom att låsa sig vid ett statiskt förråd sett ur ett rent statistiskt perspektiv riskerar man att ställa till problem som ännu inte finns. Nyckeln till överlevnad ligger inte enbart i att ha ett stort lager utan att även kunna tillföra, komplettera, improvisera och anpassa sig.

12 volt och en preppande datanörd #prepperSE

Som ett led i alla förberedelser riktat mot att permanent flytta upp till BOL Norr på sikt håller jag på att teoretiskt, och till viss del praktiskt, försöka lösa energiförsörjningen i stugan. Förutsättningen är den att jag vill gå off-grid så mycket som möjligt. Samtidigt finns det en verklighet som trots allt fungerar, ända tills SHTF. Så vad jag undermedvetet försöker göra är att både ha kakan och äta den.

För att kunna fortsätta skriva här på bloggen i framtiden och ta del av nyheter på ett vettigt sätt måste jag ha tillgång till både internet och dator. Detta är förenat med löpande kostnader för internetabonnemanget och elektricitet. Detta är inte acceptabelt då jag troligen kommer att ha nära ingen inkomst, vilket gör att varje utgift blir väldigt tung.

Som tur är kan jag producera egen energi. Detta dels med solceller som jag redan införskaffat och dels med vindkraft vilket jag kommer att införskaffa innan det är dags att flytta upp. Denna elektricitet kommer lagras i ett 12 volt batteri. Allt är frid och fröjd. Det kluriga kommer när jag ska koppla på en dator. I teorin är det inte klurigt alls, det är bara att koppla på en växelriktare efter batteriet. Dock finns det två saker att vara medveten om när det gäller växelriktare. Det ena är att de inte är 100% effektiva, vilket betyder att man tappar energi i omvandlingen mellan 12 volt DC till 230 volt AC. Det andra att betänka är att billigare växelriktare inte producerar en så kallad ren sinus våg, vilket är nödvändigt för känsligare elektronik.

För att kunna utnyttja ett 12 volt system så effektivt som möjligt är det i min värld önskvärt att låta så mycket som möjligt redan vara förberett för att kunna kopplas in direkt och drivas på 12 volt utan en växelriktare. Som tur är kan man komma ganska långt, bara man vet vad man letar efter. För min egen del kan jag köpa en till laddare till den bärbara datorn som använder 12 volt, min NAS (filserver), 4G modem/router och min nätverks switch går redan på 12 volt. Allt detta är ingen slump utan något som vid inköp säkerställdes. Kvar är att hitta en skärm som kan drivas direkt med 12 volt.

Elektricitet ser ut att vara något som i alla fall blir hanterbart. Värre blir det med internetåtkomst. Ett alternativ som jag leker med är att använda publika, öppna nätverk. I klartext att helt sonika åka till till exempel en hamburgerkedja och ta med den bärbara datorn för att ladda upp i förväg skrivna bloggposter, ladda ner nyheter, e-post och annat via RSS-läsare och andra off-line-verktyg. Det kommer så klart att kraftigt begränsa möjligheten till aktiv kommunikation.

Ett annat alternativ är att helt enkelt skaffa mig ett kontantkort och köpa 4G-data vid behov. Detta alternativ kräver dock god disciplin för att spara data och inte nöjessurfa/slösurfa. Kanske är detta det första steget att ta för att testa och se hur långt jag klarar mig.

Vad allt kokar ner till är budget. Varje tidsintervall kommer att ha en begränsad budget i form av ekonomi, elektricitet och datamängd. Detta gäller givetvis annat också så som värme, vatten, mat och så vidare, men i kontexten för detta inlägg lämnar jag det därhän. Allt blir en ändlig resurs som måste hushållas med. När jag tänker på det så är det redan så idag, bara att det blir väldigt mycket mer tydligt om man själv måste producera det mesta.

Innan jag kommer så långt måste givetvis allt testas i olika utformningar och faser. Det är som bekant en sak att i teorin få ihop allt och något helt annat att lyckas med det i praktiken. Om jag får möjlighet och tid ska jag göra vissa tester nästa gång jag kommer upp till BOL Norr.

Ensamvargen, del 2 #prepperSE

Detta är en uppföljning på detta inlägg.

Ensam är inte stark i en krissituation. I den första delen förklarar jag varför jag har denna ståndpunkt. En inställning som jag fortfarande har och som jag inte ser någon anledning att revidera. I mina egna planer finns det alltid fler människor inblandade än jag själv.

Samtidigt vet jag också att det aldrig blir som man tänkt sig. Så även om planen var att kunna klara en kris tillsammans med andra människor finns det en betydande risk att så inte blir fallet. Man blir en ofrivillig ensamvarg. Således gäller det att ha en plan även för detta.

Till att börja med behöver man identifiera vilka risker det medför att vara ensam under ett SHTF. Det första och mest påtagliga kommer troligtvis att vara oro, rädsla, sorg, ångest, desperation och en rad andra otrevligheter. Detta särskilt om du blir en ofrivillig ensamvarg från en familj som inte lyckas återsamlas. Faktum är att jag har svårt att tänka mig något värre. Det behöver inte heller vara närmaste familjen utan likväl goda vänner. Att dessutom inte ens kunna få reda på vad som hänt, om de är vid liv, är en mardröm jag innerligen hoppas slippa uppleva. Ändå är detta scenario något som faktiskt kan uppstå, hur mycket man än önskar att det inte gör det. Utgångsläget ser alltså dystert ut. Tyvärr blir det inte bättre.

Beroende på hur den ursprungliga planen såg ut står du nu själv med resterna av denna plan. En av de få fördelarna är att du nu själv bestämmer vad du ska göra härnäst. Oavsett vad du tar dig för kommer du att stå för hela utförandet ensam. Även om alla moment i sig kanske inte tar längre tid, så blir antalet moment fler i och med att det inte finns andra att dela arbetsbördan med. Om jag skulle vara ensam skulle jag börja med att vidta varje tänkbar försiktighetsåtgärd för att inte riskera skada mig när sysslor utförs. Hellre att en uppgift tar dubbelt så lång tid.

När så det sedan är dags för sömn uppstår nya problem, lite beroende på scenario och den egna situationen. Huserar man till exempel mitt i en storstad och plundring sker lär sömn bli ett stort problem. Men det är troligtvis inte bara yttre faktorer som kommer ställa till sömnsvårigheter. Är man ofrivilligt ensam under en kris misstänker jag att oro och ångest kommer vara som värst vid läggdags. Att försöka bedöva detta med exempelvis alkohol eller andra droger är nog en väldigt dålig idé. Dels lär man behöva vara i ett nyktert skick för att agera om något skulle hända under natten och dels är risken stor att man inte är särskilt pigg morgonen efter. Rent generellt tror jag faktiskt att den ensamme vargen kommer att ha svårast att klara sig mentalt, sett ur en längre tidshorisont. Detta oaktat om man är frivilligt eller ofrivilligt allena.

På något längre sikt finns det även andra riskfaktorer som bör belysas. Det första är näringsbrist. Även om du har tillgång till ditt stora matförråd finns det en överhängande risk att du som ensam kommer ha svårt att få i dig tillräckligt, och rätt, mat. Jag har berört detta i tidigare inlägg och väldigt många verkar ha svårt att tro att detta kan bli ett problem. I ett normalläge är detta väldigt, väldigt sällan ett problem. Men i en värld av sorg, oro, kaos och sömnbrist kommer din kropp att vara under konstant stress. Kortisol nivåerna kommer vara skyhöga och du kommer vara i ett ständigt fight-flight-läge. Ingenting i din kropp kommer vara normalt. Således kommer du också att ha svårt att vilja/hinna/orka äta tillräckligt och rätt.

Vilket leder oss in på den andra riskfaktorn – sjukdom. En kombination av långvarig stress och näringsbrist ökar markant mottagligheten för sjukdomar. Det kan vara allt från vanlig influensa till att riskera utlösa latenta sjukdomar. Är man ensam kommer sjukdom vara en av dina största fiender. Tänk dig bli liggandes tre dagar i maginfluensa, utan hjälp att lösa de dagliga uppgifterna (t.ex hämta eller rena vatten). Om man dessutom redan är i ett mindre bra skick till att börja med kan ett första insjuknande vara början på en negativ spiral där kroppen sakta bryts ned utan att hinna återhämta sig innan man insjuknar igen.

Trots att oddsen är emot ensamvargen finns det saker att göra för att förbättra sagda odds. Det första, och kanske viktigaste, är att förstå hur utsatt man faktiskt kommer att vara och vilka problem som kan uppstå. Har man väl den insikten kan man aktivt börja vidta åtgärder för att underlätta och kanske helt undvika vissa risker.

Personligen tror jag nyckeln ligger i tre åtgärder. Den första är kunskap. Vitt och brett, högt och lågt. Det andra är riskminimering. Allt från skyddskläder till multivitamin till smarta praktiska lösningar. Det tredje och sista är långsiktighet även under ett SHTF. Att alltid se till att ha t.ex fullt med ved inne, alltid ha en extra dunk vatten till hands, att allt är lättåtkomligt och i ordning.

Helt avgörande kommer dock viljan att leva vara. Har du något kvar att leva för om du har förlorat dina nära och kära? Detta är mycket svåra och kanske även otäcka frågor. Även om man idag inte kan se någon mening med att fortsätta kanske det inte är sant imorgon. Dessutom finns det ju inget som säger att man är dömd att leva ensam resten av sitt liv. Efter den initiala kris-fasen kommer människor att börja bygga upp samhällen igen. Ingenting säger att du måste stå utanför detta bara för att du blev en ofrivillig ensamvarg.

Nästa växel #prepperSE

Äntligen. Nycklarna är inlämnade till den gamla lägenheten och allt är äntligen klart. Som en konsekvens blir nu äntligen min ekonomi betydligt bättre. Vilket i sin tur leder till mer frigjorda resurser att lägga på BOL Norr och mitt preppande. Och resurser kommer att krävas.

Precis som Marianycklar skriver så kommer även jag att lägga in en överväxel som faller utanför ramen för den ursprungliga planen. Exakt hur mycket mer jag kan göra återstår att se, men som det ser ut kommer mängden torrvaror att fortsätta att utökas i snabbare takt än tidigare. Anledningen till detta är att torrvaror är relativt billigt och enkelt att förvara (jag har ju min PET-fetish).

Samtidigt som detta sker ska jag sätta mig ner och börja prioritera min att-göra-lista. Det finns saker som är lite av karaktären nice-to-have och jag tror det är dags för en krass rannsakning. Jag kommer att få en hel vecka i BOL Norr och då känner jag att jag behöver ha en klar plan för hur jag på smartast sätt kan utnyttja denna till att få så mycket som möjligt gjort inom en given budget. Vad jag vill få ut är maximal resiliens inför kommande halvår.

Varför detta just nu? Jag hatar att låta mystisk eller hemlighetsfull och om jag fick skulle jag gärna dela med mig av allt jag kunde komplett med källor. Tyvärr kan jag inte det, då jag lovat att inte dela med mig av viss information. Inte bara för att jag lovat, vilket i sig är skäl nog, men för att det även kan spåras till källan vilket skulle få otrevliga konsekvenser för mina kontakter. Ni får helt enkelt välja hur ni vill värdera informationen själva. Avfärda det som anekdoter eller ren lögn om det känns bättre.
Ett antal, oberoende av varandra, individer inom olika delar av offentlig förvaltning har under den senaste tiden valt att antingen säga upp sig och/eller valt att flytta från städer ut ”på landet”, samtidigt som de börjat preppa (även om alla inte använt just det ordet). Samtliga har med mer eller mindre samma formuleringar konstaterat att ”det är på väg att gå åt helvete på riktigt”.

Hade det enbart varit människor som var trötta på sina jobb hade det varit en sak. Men att agera på sin oro är något helt annat. Uppenbarligen ser dessa människor något som gjort dom så pass oroliga att de väljer att flytta. Åter igen, detta är inte bevis för att något kommer att gå åt skogen. Kanske är det bara slumpen och sammanträffanden. Allt jag vet är att ett antal människor med insyn i olika områden väljer att agera, inte bara tala om problem. Detta är allt jag kommer att säga om detta.