Att inte bli ett med avgrunden #prepperSE

Perspektiv. Så otroligt mycket handlar om perspektiv. För ett barn är det en oändlighet till nästa julafton. För änkan eller änklingen kommer de alldeles för ofta. Att ha olika perspektiv gäller i allra högsta grad för den som är en prepper. Att i tanken…

Alla veckorna som gått – del 17

Så kom eldarna. Den andra veckan instängda i stugan kunde vi från köksfönstret se något som liknande en enorm rökpelare bortom skogen, som reste sig mot himlen. Trots att sikten var dålig på grund av askmolnet gick det ändå att urskilja denna gråsvarta pelare…

Alla veckorna som gått – del 16

Dagarna började flyta samman. Vi var i princip fångar i stugan. Att gå ut var det ingen som ens vågade tänka på. Det radioaktiva dammolnet som dragit in och så sakteliga började fälla sin giftiga last blockerade både solen och oss. Humöret var ändå…

Dags att ta tag i fysiken #prepperSE

Den del av min prepp som alltid varit min akilleshäl är min egen fysik. Jag har skrivit om detta förut. Varje gång jag försökt göra något åt det har det alltid dykt upp massor med hinder och dåliga ursäkter. Men med en mage som…

Alla veckorna som gått – del 15

Trots att det var tidig eftermiddag var det nästan mörkt inne. Alla var samlade i köket. Några oljelampor och stearinljus var tända. Det hela påminde väldigt mycket om hur det var den där kvällen för en vecka sedan när vi först kom hit. Bara…

Alla veckorna som gått – del 14

Fem dagar hade passerat sedan jag och er farmor lämnade lägenheten för gott. Om jag minns rätt hände två saker denna dagen. Det kan också ha varit den sjätte dagen, men som ni säkert förstår är det svårt att minnas exakt, trots att jag…

Alla veckorna som gått – del 13

Den andra dagen gick åt till att diskutera och försöka förstå. Morgonens första chock hade klingat ut och min far mer eller mindre tvingade oss att lyssna och få oss att inse allvaret. Men även han verkade till stora delar osäker, ofta bläddrandes i…

Alla veckorna som gått – del 12

Tystnaden var tryckande runt bordet. Tiden stod stilla. Allas ansiktsuttryck etsade sig fast på min hornhinna. Att ord kan ha en sådan kraft. Sådan skräck. Frukostens lukt, förmiddagssolen genom fönstren, den klarblå himlen. Kontrasten var så stor mot den sista meningen som lämnat min…

Stiltje? #prepperSE

Det har varit en lång, mörk vinter kantad av sjukdom och slit. En period där livet gått i uppförsbacke och motvind. Jag önskar jag kunde skriva att det nu vänder och allt går åt rätt håll, men det kan jag inte. I alla fall…

Alla veckorna som gått – del 11

Jag vaknade av en blöt hundtunga på mitt ansikte och en allvarlig flickröst som proklamerade att det minsann var dags att gå upp nu. Minns jag rätt hade jag en fruktansvärd huvudvärk. Till min förvåning hade er farmor redan gått upp. Av gammal vana…

%d bloggare gillar detta: