Tid #prepperSE

Något som kan vara intressant att fundera kring är tid och energi. Särskilt mer tanke på hur vi i dagens samhälle tar väldigt lätt på energi, men är fruktansvärt rädda om vår tid. När jag åker till jobbet på morgonen (i min bensindrivna bil) tänker jag sällan på vad som driver bilen framåt. Det enda (nåja) jag behöver bry mig om är att se till att det finns bensin i tanken. Om det börjar ta slut behöver jag bara byta pengar mot mer bensin och rulla vidare.

Om man förenklar saker och ting lite kan man krasst säga att en liter bensin motsvarar ca 2,5 dagars mänskligt arbete i energi mätt. Alltså inte 2,5 dagar som vi lever dom, utan motsvarande 24 timmar per dygn – alltså 60 mantimmar. Allt detta i en liter bensin. Detta är alltså om man räknar kalorier och har en 100% effektiv förbränning där allt bränsle omvandlas till energi utan förlust.

Man kan också se det ur ett annat perspektiv. Om jag skulle gå de två mil jag har till jobbet skulle det ta mig 4 timmar enligt Google Maps. Sedan lika lång tid tillbaka hem igen. Jag skulle då ha tid till att gå till jobbet, jobba 8 timmar, gå hem och sedan sova 8 timmar. Gissningsvis skulle jag få en väldigt bra kondition, men jag skulle inte så mycket till liv. Visst, jag skulle kunna cykla, men i en förlängning behövs gummi till cykelns däck, som måste transporteras till mig för byte. Men det är inte min poäng.

Min poäng här är att våra liv är energidopade. Utan hjälp av maskiner, elektricitet och bränsle skulle vi aldrig kunna upprätthålla vår nuvarande livsstil. Vid ett SHTF är det just detta vi kommer att förlora. Det gäller även de mest basala ting. Vattnet kommer inte att komma ur kranen utan måste (förr eller senare, när dina dunkar är slut) hämtas hem på ett eller annat sätt. Elementen kommer inte att värma, utan det kommer krävas arbete för att få fram exempelvis ved.

Exemplen kan göras många, men kontentan är att din tid och energi kommer att behövas läggas på helt andra sysslor än du idag är van med. Den som aldrig hämtat vatten ur en brunn har ingen aning om hur tungt det kan vara. Den som aldrig skaffat ved från ax till limpa manuellt, vet inte hur lång tid det tar och hur jobbigt det faktiskt är. Denna kunskap saknas för majoriteten av dagens människor.

Du har bara en enda resurs och det är din tid och energi. Idag byter du den mot pengar genom arbete. Men kunskap, frågar kanske vän av ordning? För att skaffa kunskap krävs också just tid och energi. Det är en god investering. Dessutom kanske någon värderar din tid och energi högre om du har kunskap i det område du arbetar med.

Att utföra arbete manuellt tar mycket längre tid än man kan föreställa sig. Jämför att för hand såga en stock med att använda en motorsåg. Varje moment i allt du ska göra efter SHTF kommer ta mycket längre tid – och vara mycket jobbigare. Det bästa sättet att få en uppfattning är att själv testa. Prova gör så mycket du kan av de dagliga rutinerna utan hjälpmedel; diska för hand, tvätta för hand, städa utan dammsugare, laga mat över öppen eld med ved du samlat i skogen, gå till affären och handla och så vidare. Om du nu har tid att testa…

Kostnader för prepping #prepperSE

Det finns en hel del missuppfattningar kring prepping. En av de kanske vanligaste, och samtidigt mest felaktiga, är att det skulle vara dyrt. Jag har skrivit om detta ett antal gånger tidigare, men tänkte här försöka ta ett fågelperspektiv då detaljer oftast är väldigt individuella i sin krisberedskap.

En av de vanligaste frågorna jag får är hur mycket pengar jag lagt ner på mina prepps. Ärligt har jag alltid svarat att jag faktiskt inte har den blekaste aning. Men eftersom jag hade tråkigt en kväll satte jag mig ner och började räkna lite. Inte på allt, men på det som många verkar hänga upp sig på – maten.

Det första som de flesta tänker på när man pratar prepping eller krisberedskap verkar vara just mat. Ur ett behovsperspektiv är det egentligen en missriktad ambition då det finns andra saker som är betydligt viktigare, nämligen ren luft, skydd, värme, säkerhet och vatten. Ändå mat så dominerande. Kanske är det för att vi tar det andra för givet. Självklart är jag själv skyldig till samma misstag.

En tumregel från många amerikanska preppers är att ha minst en miljon kalorier per person i sitt matlager. Själv tycker jag den rekommendationen är lite oexakt eftersom du lätt kan köpa 250 kilo socker och så har du din miljon kalorier. Om du överlever på bara socker tvivlar jag starkt på. Dessutom räknar den rekommendationen på att varje person ska äta 1500 kalorier per dygn, vilket är på tok för lite för de flesta.

Nu råkar det vara så att jag har ganska exakt en miljon kalorier i mitt matförråd i BOL Norr. Så jag satte upp cirka priser per produkt i min inventarielista och vips så fanns där en totalsumma för vad det kostat att köpa. Den uppskattade summan landade på 9005 kronor. Detta är då enbart konserver och torrvaror. Känner man sig riktigt rik kan man ju alltid köpa frystorkad mat, men det är för mig bara en avlägsen dröm.

Med den siffran i bakhuvudet kan jag lätt konstatera att bygga ett matförråd inte är särskilt dyrt (relativt menat). Ännu billigare är det att se till att säkra sin vattenförsörjning. Det är bara att köpa ett antal 5/10/25-litersdunkar och fylla upp. Eller varför inte PET-flaskor som du istället för att gå med till pantmaskinen sköljer ur och fyller med vatten?

Vad är det då som är så dyrt med prepping? Trots allt vet jag att jag lagt ner väldigt mycket mer pengar än 9005 kronor på mitt förråd. Det enkla svaret är prylar (och i mitt fall även kostnaden för BOL Norr). Vill man så kan man givetvis hålla dessa kostnader nere genom att inte köpa premium märken. Jag hävdar fortfarande att en billig Morakniv fungerar lika bra som en tio gånger dyrare kniv, för en lekman. Men det är inte kostnaden för maten eller vattnet som är det som kostar mycket pengar.

Vad fan håller jag på med? #prepperSE

Frågan är berättigad. Inte så mycket varför utan vad. Eller kanske är det relevant att även fråga varför? Givetvis är utgångspunkten att hålla en god krisberedskap. Det är ju kärnan i prepping – att vara förberedd. Men jag fastnar i definitioner och semantik.

Egentligen kanske det är helt meningslöst att leta etiketter att sätta på sig själv, andra gör det så bra ändå. Vad jag försöker sätta ord på är mitt mål och min riktning. Vad jag kommit fram till är att mitt personliga mål inte egentligen är ”att bli en prepper”. Dels för att jag nog vågar sticka ut hakan och faktiskt hävda att jag redan är det, men dels för att preppingen i sig inte är mitt mål.

Som jag skrivit så många gånger tidigare har målet varit att bli fri. Vi kan gå in i en djup filosofisk och politisk diskussion vad som är frihet, men det kan vi spara till en annan dag. Istället tänker jag krasst konstatera att frihet för mig, personligen, är att själv styra över mitt liv utan någon annan som lägger sig i, utan utomstående krav och att kunna leva ett liv jag finner meningsfullt och i harmoni med mig själv och min omgivning.

För mig handlar det om en kombination av prepping, survivalism, självhushåll, liberala ideal, miljötänk, nyfikenhet och en gnutta trots. En längtan till ett enklare liv, utan några idealiska, utopiska och euforiska linser på kameran. Med ”ett enklare liv” menar jag det bokstavlig talat. Enklare behöver inte betyda mindre arbete, men en annan form av arbete. Jag hugger hellre ved en hel dag åt mig själv till vintern än jobbar en hel dag på ett lönearbete åt någon annan. Ja, jag vet att jag får lön, men det för med sig massor med annat (skatt, moms, arbetsgivaravgifter etc). Om jag hugger ved en hel dag kommer ingen och kräver mer än hälften av vedhögen.

Här ska det förhoppningsvis bli odlingar – sen.

Men vad är det slutgiltiga målet? När jag sätta mig på verandan i en gungstol, andas ut och känna att jag är nöjd? Jag är rädd att svaret är ”aldrig”. Det kan bara vara en fix idé som efter ett eller ett par år framstår som ett riktigt stort snedsteg, men om jag inte provar så kommer jag aldrig att med säkerhet veta. Att ge upp och inte ens försöka misstänker jag skulle gräma mig mer än att ha provat och misslyckats.

Jag vill vakna upp, få fart på elden, ta med hunden ut och mata hönsen, kaninerna och getterna. Gå in och äta några nyplockade ägg och kanske ta en kopp kaffe. Jag vill se killingar skutta och leka. Vattna och rensa odlingar. Röja sly i skogen. Hugga ved. Torka, sylta, syra, rimma, röka. Laga, lappa och förbättra. Ta tag i vad som krävs och vad som känns roligt. Att lära mig allt jag inte inte ens vet att jag inte kan. Att kunna gå och lägga sig och tänka ”idag fick jag mycket nyttigt utfört”.

Samtidigt är jag inte naiv. En framtid består långt ifrån av soliga sommardagar. Det kommer vara kallt, mörkt, blött och tungt. Men det är ju livet oavsett var man befinner sig i Sverige. Vad jag vet är att jag inte blir lyckligare av att sitta i en lägenhet eller i en villa i ett villakvarter. Jag är inte lyckligare för jag har ett välbetalt jobb i en storstad.

Kanske är det slutgiltiga målet att få bygga upp något värt att lämna i arv. Något som fungerar, som lever med livets cykler, som föds, växer och dör. Något som nästa generation kan ta över, förhoppningsvis förstå och leva vidare i. Någon kommer säkert att komma till samma insikter som jag, tids nog. Är det inte min son, kanske det är någon av mina systerdöttrar. Men jag tror nog att svaret på frågan ”vad fan jag håller på med” är att försöka skapa något för framtiden – oavsett vilken framtid vi går till mötes.

Harmoni #prepperSE

Tio grader, grått och regn. Ingenting blir i princip gjort av vad som hade planerats att göras här uppe i BOL Norr. Men det gör inte så mycket. För första gången på väldigt länge känner jag ingen stress med att bli klar med x, y och z – helst igår.

Med lasset upp denna vända fick jag med en handvevad vattenpump, mat, kläder och lite diverse. Vattenpumpen kommer att kräva lite arbete innan jag ställer upp den permanent. Så tills vidare får jag hämta vatten på det gamla hederliga sättet. Det viktigaste är att det finns tillgång på vatten och inte hur det kommer upp ur brunnen.

I ett hus vid skogens slut.

Insikten att skilja på vad som kan göras här-och-nu och vad som kan göras sen (när det väl är dags att flytta upp) har lett till att jag inte längre känner mig som en yr höna som irrar omkring. Med en lista över vad som behövs göras, vad det kostar och när det kan bli göras blir det lättare att strukturera upp ”allt annat”. Det finns ingen anledning att fundera över sådant som ändå inte kan genomföras, men punkterna ligger i listan och kommer inte att glömmas bort.

Under tiden kan jag fortsätta bygga upp matförrådet, i den takt jag anser mig ha råd med och finner maklig. Förrådet i lägenheten är i princip klart och förrådet i BOL Norr har nu åter mat för ca 1 år (för en person). Något som jag kan tycka är ett potentiellt bekymmer är en obalans mellan torrvaror och konserver. Det vore önskvärt att inte behöva överleva på enbart exempelvis ris, utan att hela tiden kunna kombinera ris med konserver för att få en mer varierad och komplett måltid.

Samtidigt är det ett angenämt problem. Det viktigaste är att det faktiskt finns ett förråd att tillgå. Lika så att de mest basala behoven kan tillfredsställas; skydd, värme, vatten, mat och kommunikation. Som grädde på moset finns det även viss ”lyx” i form av elektronisk underhållning som går att driva med solceller utan större belastning. Slutsatsen är att jag ändå känner mig tillfreds, trygg och harmonisk. Det finns alltid ”nästa projekt” och bra-att-ha-prylar, men inget som är akut eller ens livsviktigt.

Och den känslan är helt underbar.

Generalist eller specialist? #prepperSE

Vi har alla våra blinda fläckar när det kommer till intresse och kunskap. Allt som oftast leder ett intresse till kunskap helt naturligt. Saknar man intresse av ett ämne kan man så klart skaffa sig kunskap ändå, men risken finns att denna kunskap inte underhålls och faller i glömska. Man kan vara fullt medveten om att viss kunskap vore värdefull att ha, även om den inte införskaffas. Lika så kan man ha ett intresse och en önskan att införskaffa mer kunskap kring ett ämne men inte ha möjligheten av olika anledningar.

Låt mig bli mer konkret utifrån ett prepper-perspektiv. Det finns fruktansvärt mycket kunskap som är nyttig att lära sig som relaterar till prepping. Odling i alla dess former, jakt med allt vad det innebär både före, under och efter, sjukvård och medicin med alla dess inriktningar, djurskötsel/djuruppfödning för allsköns djurslag, konservering, byggnadsteknik, skogsvård, metallurgi och smide, hemslöjd med allt vad det innebär och så vidare. Att räkna upp alla nyttiga områden skulle kunna bli en mindre uppsats i sig.

Det är uppenbart att en enskild individ inte kan vara både läkare, jägare, arkitekt, veterinär, smed och mekaniker på en professionell nivå samtidigt. Det finns också en anledning till att många yrken är just specialiserade på ett ämnesområde. Vi har lyckligtvis ett fungerande samhälle och jag är väldigt tacksam att kunna få hjälp av en välutbildad läkare och inte någon egenutnämnd ”doktor” som killgissar att det är dags att amputera benet på grund av ett nageltrång.

Samtidigt finns det ju yrken där det är en stor fördel att vara mer av en generalist. Betänk en bonde. Denne bör ha kunskap om allt från de praktiska bitarna som odling, djurhållning, teknik och snickeri till ekonomi och ledarskap. En bonde som enbart är duktig på att snickra lador blir nog inte så långvarig.

För att vara tydlig så är skillnaden mellan en generalist och en specialist allt som oftast inte helt uppenbar eller ens existerande. Det är en flytande skala och inget säger att man inte kan vara specialiserad på flera olika ämnen samtidigt som man har kunskap i många andra samtidigt. Faktum är att det är ganska troligt. Bara för att du är kock till vardags betyder det inte att du inte kan en duktig teoretisk fysiker.

Var ställer det då en prepper? Den initiala reaktionen för de flesta är nog att en prepper bör vara en generalist. För att överleva måste man vara en allkonstnär. Samtidigt misstänker jag att du inte skulle tacka nej om din vän läkaren dyker upp mitt i ett SHTF och undrar om han kan hjälpa till – i utbyte mot husrum, vatten och mat. Lika så i en omvänd situation där du själv besitter en unik, specialiserad kunskap, lär du ha betydligt lättare att kunna välkomnas in i en gemenskap.

Till viss del handlar det om hur du själv planerar att klara dig. Tänker du dig att du och din familj ska överleva i sommarstugan efter Kollapsen är det nog klokt att suga i sig så mycket kunskap som möjligt i så många relevanta ämnen som möjlig. Är istället planen att samarbeta i en lite större grupp kan det kanske vara till fördel med specialisering inom ett relevant kunskapsområde, så länge inte alla har samma specialinriktning. I detta läge blir det lätt att varje individ förenklas till ett yrke eller specialområde. Stina är läkaren. Kalle trädgårdsmästaren. Nisse jägare. Men i verkligheten kanske Stina också är en väldigt duktig jägare. Därför tror jag det är väldigt vanskligt att se människor som ett yrke eller intresse och inte individer.

Här kan det kanske vara på sin plats att även diskutera vad som är relevant kunskap. Förutsätt inte att någon kunskap kommer att bli helt irrelevant. Bara för att du idag inte kan föreställa dig att en viss kunskap kan vara nyttig betyder det inte att det faktiskt kommer bli så. Väldigt mycket som man idag förknippar med det moderna samhället har sina grunder i något äldre skrå. Exempelvis kanske en bilhandlare fortfarande en duktig säljare och kan hitta möjligheter i, om inte annat, byteshandel, även om det inte går att sälja bilar. Programmerare är i regel duktiga matematiker och logiker och så vidare.

Slutligen, när vi ändå pratar kunskap, bör du fundera på och kring lärande. Dels hur pass väl du själv är på att lära ut och dels på hur pass väl du är på att lära dig nya saker. Själv är jag en rätt urusel pedagog, vilket givetvis är en nackdel om jag vill lära till exempel min son hur han ska flå och stycka ett fällt djur. Jag har helt enkelt svårt att formulera beskrivningar och saknar helt kunskap i hur lärande fungerar. När det kommer till min egen inlärning är jag av skolan pröva tills jag lyckas.

Det finns så klart hur mycket som helst att fundera på kring kunskap och pedagogik. Ovan är en övergripande fundering och för att vara extra tydligt så tar jag personligen inte ställning i om vad som är ”bäst” eftersom det, som med allt annat, är högst individuellt och situationsanpassat.

Små konsekventa steg #prepperSE

En flytt kan vara ett bra tillfälle till nystart på olika sätt. För mig blev flytten från huset till lägenhet ett tillfälle att rensa ut en massa ”skräp”, vilket har gjort att flytt nummer två kommer att gå oändligt mycket lättare. Något som dock måste åtgärdas är avsaknad av en solid krisberedskap i mitt nya hem.

Vid det här laget har jag rätt bra koll på vad och hur mycket jag behöver. Dessutom har mitt halvår på konserver gett mig nyttiga lärdomar över exakt vilken mat jag faktiskt står ut med i längden. Sedan flytten från huset har jag haft som mål att ha ett förråd för ungefär en vecka i lägenheten. Då räknar jag inte med färskvaror. I praktiken betyder det även att jag underhåller och roterar två olika förråd; i lägenheten och i BOL Norr.

Vad jag tagit med från gamla lägenheten är ”prylar”. Sovsäckar, ficklampor, spritkök med bränsle, tändare och tändstickor, vattenfilter, skydd (nej, jag tänker inte specificera närmre), värmeljus, batterier och lite annat smått och gott. Detta kommer gott och väl att räcka för att vädra ut en kortare kris. Vatten har jag dels i fryst form i PET-flaskor och dels i dunkar, totalt ungefär 50 liter. Kvar är mat, vilket sakta byggs upp med den enkla principen en konserv i taget.

Tänker man långsiktigt och lyckas vara konsekvent är det inga som helst problem att för en billig peng bygga upp en personlig krisberedskap som räcker en vecka eller mer. Det handlar mer om att komma ihåg att köpa den där extra konserven eller vad som nu behövs anskaffas – ett mindset. Kostnaden blir väldigt låg per köptillfälle bara man är konsekvent. Mitt veckoförråd av mat jag nu har i den nya lägenheten kostade totalt 300 kronor. Är man riktigt fattig kan man slå ut det på tio månader och lägga 30 kronor per månad eller 20 månader med 15 kronor per månad. Det spelar ingen roll, så länge du håller dig till planen. Har man istället 300 kronor att lägga så kan man lösa det hela på en förmiddag.

Prepping behöver varken svårt eller dyrt. Det handlar med som så mycket annat att börja, komma igång, lyfta på rumpan och faktiskt göra något. När du ändå ska handla till nationaldagsfirandet, kom ihåg den där tjatande preppern på internet och stoppa en konserv extra i kundvagnen, men tänk inte att ”det kan jag lösa sen”. Ty sen kommer att vara för sent.

PET-flaskor, världens bästa prepp? #prepperSE

Jag tänkte slå ett slag för vad jag tycker är ett fruktansvärt bra, och underskattat, prepp: PET-flaskan. Har ni tänkt på hur otroligt många sätt man kan använda en PET-flaska på?

  • Förvaring av torrvaror
  • Förvaring av vatten
  • Skär av toppen och du har en tratt
  • Dela den på mitten och du har två krukor (den avsmalnande kan man hänga upp)
  • Skär av botten och en vit av långsidan och du har ett kärl att ösa med
  • Skär av toppen vid valfri höjd för att göra en vas
  • Har man väldigt många kan man använda dom som byggmaterial genom att fylla dom med sand eller jord
  • … eller vill man ha ljusinsläpp kan man ju hoppa över att fylla dom alls
  • För med inspiration och mer avancerade tricks sök bara på Youtube eller Google

Inte bara det, en PET-flaska är billig. 2 kronor är vad du förlorar i pant genom att återvinna den till ditt förråd. Själv har jag inte pantat en PET-flaska på väldigt länge utan alla går till något prepprelaterat, oftast som förvaring av torrvaror eller vatten.

Vill du ha mer inspiration och lite mer avancerade sätt att använda PET-flaskor föreslår jag att du söker på Youtube eller Google.