Veckorna som gått (77) #prepperSE

Höstens grepp blir allt stadigare och vi har nu haft flera frostnätter. BOL Norr har blivit helt dränkt av höstregn och just nu är det ingen mening att åka upp och klafsa runt i lervällingen, utan det får vänta tills det antingen blir torrare eller kallare.

För några dagar sedan kom det första avsnittet av Prepperpodden ut. Svensk prepper och jag pratar om prepping och annat som hör till ämnet på olika sätt. Jag är väldigt imponerad av ljudkvalitén och intromusiken passar grymt bra. Om du inte lyssnat rekommenderar jag dig varmt att göra så, och om du gillar vad du hör stöd gärna Prepperpodden på Patreon så det kommer fler avsnitt.

Mitt eget preppande fortgår med oförminskad kraft och fokus. Även om jag lovade mig själv att sluta köpa mat till förrådet så kan jag inte låta bli när det är extrapris. Så lite konserver har det blivit trots allt. Och ris.

Den långsiktiga investeringsplanen har jag fått tummen ur och uppdaterat och finputsat lite. Om jag lyckas följa den slaviskt, vilket är högst osannolikt, ligger flytten upp till BOL Norr tre år fram i tiden (37 månader). För att lyckas räknar jag att lägga ungefär 20% av mina nuvarande inkomster till olika inköp och även en viss buffert. När jag tittar på planen ser jag att jag redan kommit en tiondel på vägen om man räknar det hela i pengar.

Förutom lite småsaker blev det till att köpa en tvättmaskin. En liten handvevad rackare som tydligen var tvungen att beställas från USA. Den är egentligen inte så dyr, men frakten gör att den dubblas i pris.
Jag har ingen aning om denna ”WonderWash” är bra eller inte. Detta är en chansning. Fungerar den blir jag så klart glad, men det är inte hela världen om den inte presterar. Har ju alltid tvättbräda, klappa och balja i värsta fall.  En utförlig recension/utvärdering utlovas när/om den kommer. För att vara tydlig är jag inte på något sätt sponsrad av The Laundry Alternative Inc.

Ute i stora vida världen händer det så mycket att jag inte kan redogöra för allt här. Olyckligtvis verkar väldigt lite av det som sker vara av den positiva sorten. Oroligheter i Spanien, höga doser av strålning uppmätta i centrala Europa, ännu en masskjutning i USA, naturkatastrofer (jordbävningar och orkaner), fortsatt uppskruvat tonläge gällande Nord Korea och Ryssland ska vi inte ens tala om. På den positiva sidan kan jag i alla fall sätta att det inte hände någon större incident under varken Aurora eller Zapad.

Annonser

Nästa växel #prepperSE

Äntligen. Nycklarna är inlämnade till den gamla lägenheten och allt är äntligen klart. Som en konsekvens blir nu äntligen min ekonomi betydligt bättre. Vilket i sin tur leder till mer frigjorda resurser att lägga på BOL Norr och mitt preppande. Och resurser kommer att krävas.

Precis som Marianycklar skriver så kommer även jag att lägga in en överväxel som faller utanför ramen för den ursprungliga planen. Exakt hur mycket mer jag kan göra återstår att se, men som det ser ut kommer mängden torrvaror att fortsätta att utökas i snabbare takt än tidigare. Anledningen till detta är att torrvaror är relativt billigt och enkelt att förvara (jag har ju min PET-fetish).

Samtidigt som detta sker ska jag sätta mig ner och börja prioritera min att-göra-lista. Det finns saker som är lite av karaktären nice-to-have och jag tror det är dags för en krass rannsakning. Jag kommer att få en hel vecka i BOL Norr och då känner jag att jag behöver ha en klar plan för hur jag på smartast sätt kan utnyttja denna till att få så mycket som möjligt gjort inom en given budget. Vad jag vill få ut är maximal resiliens inför kommande halvår.

Varför detta just nu? Jag hatar att låta mystisk eller hemlighetsfull och om jag fick skulle jag gärna dela med mig av allt jag kunde komplett med källor. Tyvärr kan jag inte det, då jag lovat att inte dela med mig av viss information. Inte bara för att jag lovat, vilket i sig är skäl nog, men för att det även kan spåras till källan vilket skulle få otrevliga konsekvenser för mina kontakter. Ni får helt enkelt välja hur ni vill värdera informationen själva. Avfärda det som anekdoter eller ren lögn om det känns bättre.
Ett antal, oberoende av varandra, individer inom olika delar av offentlig förvaltning har under den senaste tiden valt att antingen säga upp sig och/eller valt att flytta från städer ut ”på landet”, samtidigt som de börjat preppa (även om alla inte använt just det ordet). Samtliga har med mer eller mindre samma formuleringar konstaterat att ”det är på väg att gå åt helvete på riktigt”.

Hade det enbart varit människor som var trötta på sina jobb hade det varit en sak. Men att agera på sin oro är något helt annat. Uppenbarligen ser dessa människor något som gjort dom så pass oroliga att de väljer att flytta. Åter igen, detta är inte bevis för att något kommer att gå åt skogen. Kanske är det bara slumpen och sammanträffanden. Allt jag vet är att ett antal människor med insyn i olika områden väljer att agera, inte bara tala om problem. Detta är allt jag kommer att säga om detta.

Att ha en buffert i bufferten #prepperSE

Att ha ett förråd med förnödenheter vid händelse av kris är bra. Detta förråd kan användas som buffert i många sammanhang, inte bara vid ett SHTF-scenario. Det kan vara vid allt från sjukdom till arbetslöshet till hyperinflation. Så du har ditt förråd med förnödenheter; vatten, mat, medicin, prylar och allt vad det nu kan vara. Men vad händer om du själv är oförmögen att effektivt använda denna buffert i händelse av en kris?

I och med min flytt har jag också bytt landsting. Detta innebär att min journal skulle skickas till det nya sjukhuset och min medicinering skulle fortsätta där. Givetvis fungerade detta inte som planerat och jag har nu gått två veckor för länge utan medicin. Detta har i sin tur resulterat i att jag nu igen är dålig. Men vad det också har lärt mig är hur kort tid det tar att gå från att må som vanligt till att må riktigt, riktigt dåligt i händelse av att jag inte får min medicin i tid.

Om SHTF har jag som bäst har jag 7-8 veckor på mig, som sämst ingen tid alls innan jag blir så pass dålig att mitt allmäntillstånd får klassas som extremt dåligt. Alltså är jag fullt medveten om hur utsatt jag är och medicinen som ges intravenöst kan jag inte på något sätt själv preppa, då den dels kostar 25000 kr per dos och dels är färskvara. Det som återstår är att försöka hantera situationen för vad den är, eller blir.

Den senaste tiden har jag funderat på vad jag kan göra för att underlätta för mig själv i en händelse av kris utöver det förråd jag redan har. Det handlar om allt ifrån att se till att vätskeersättning finns i ordentlig mängd hemma till att fundera på hur jag kan underlätta det vardagliga i BOL Norr till en så liten fysisk belastning som möjligt. Nu pratar jag inte bekvämlighet, utan praktiskt tänkande.

Till exempel kan det handla om att ha så mycket som möjligt med ved och vatten inomhus, att ha mat som går att äta kall, att flytta in toaletten från ”dass” till storstugan och att se till att ingenting måste göras direkt när jag kommer upp om jag skulle må dåligt redan i det skedet. Symptomen av sjukdomen är bland annat diarréer, utmattning, ledvärk och uttorkning. I det läget vill jag givetvis inte ställa mig och hugga ved det första jag gör, i värsta fall mitt i natten och med -30 grader.

Ser jag på det ur ett perspektiv är jag redan bor i BOL Norr blir det mer komplicerat, fast på ett annat sätt. Förhoppningen är ju att ha en viss djurhållning och odling och då kommer jag inte undan de dagliga sysslorna oavsett hur dåligt jag mår. Frågan är då kanske mer var gränsen går för vad jag klarar av. Att mata och vattna djur kan vara både tungt och tidskrävande om man inte tänker till och förbereder och planerar på ett klokt sätt. Odlingar däremot kommer kräva fysiskt arbete, det går inte att komma ifrån.

I förlängningen är det svårt att förutspå hur illa det kan bli. Kanske når det en hanterbar botten, kanske leder det till en plågsam död av undernäring och uttorkning. Jag vet helt enkelt inte och jag hoppas innerligt att jag slipper ta reda på det den hårda vägen.

Vad fan håller jag på med? #prepperSE

Frågan är berättigad. Inte så mycket varför utan vad. Eller kanske är det relevant att även fråga varför? Givetvis är utgångspunkten att hålla en god krisberedskap. Det är ju kärnan i prepping – att vara förberedd. Men jag fastnar i definitioner och semantik.

Egentligen kanske det är helt meningslöst att leta etiketter att sätta på sig själv, andra gör det så bra ändå. Vad jag försöker sätta ord på är mitt mål och min riktning. Vad jag kommit fram till är att mitt personliga mål inte egentligen är ”att bli en prepper”. Dels för att jag nog vågar sticka ut hakan och faktiskt hävda att jag redan är det, men dels för att preppingen i sig inte är mitt mål.

Som jag skrivit så många gånger tidigare har målet varit att bli fri. Vi kan gå in i en djup filosofisk och politisk diskussion vad som är frihet, men det kan vi spara till en annan dag. Istället tänker jag krasst konstatera att frihet för mig, personligen, är att själv styra över mitt liv utan någon annan som lägger sig i, utan utomstående krav och att kunna leva ett liv jag finner meningsfullt och i harmoni med mig själv och min omgivning.

För mig handlar det om en kombination av prepping, survivalism, självhushåll, liberala ideal, miljötänk, nyfikenhet och en gnutta trots. En längtan till ett enklare liv, utan några idealiska, utopiska och euforiska linser på kameran. Med ”ett enklare liv” menar jag det bokstavlig talat. Enklare behöver inte betyda mindre arbete, men en annan form av arbete. Jag hugger hellre ved en hel dag åt mig själv till vintern än jobbar en hel dag på ett lönearbete åt någon annan. Ja, jag vet att jag får lön, men det för med sig massor med annat (skatt, moms, arbetsgivaravgifter etc). Om jag hugger ved en hel dag kommer ingen och kräver mer än hälften av vedhögen.

Här ska det förhoppningsvis bli odlingar – sen.

Men vad är det slutgiltiga målet? När jag sätta mig på verandan i en gungstol, andas ut och känna att jag är nöjd? Jag är rädd att svaret är ”aldrig”. Det kan bara vara en fix idé som efter ett eller ett par år framstår som ett riktigt stort snedsteg, men om jag inte provar så kommer jag aldrig att med säkerhet veta. Att ge upp och inte ens försöka misstänker jag skulle gräma mig mer än att ha provat och misslyckats.

Jag vill vakna upp, få fart på elden, ta med hunden ut och mata hönsen, kaninerna och getterna. Gå in och äta några nyplockade ägg och kanske ta en kopp kaffe. Jag vill se killingar skutta och leka. Vattna och rensa odlingar. Röja sly i skogen. Hugga ved. Torka, sylta, syra, rimma, röka. Laga, lappa och förbättra. Ta tag i vad som krävs och vad som känns roligt. Att lära mig allt jag inte inte ens vet att jag inte kan. Att kunna gå och lägga sig och tänka ”idag fick jag mycket nyttigt utfört”.

Samtidigt är jag inte naiv. En framtid består långt ifrån av soliga sommardagar. Det kommer vara kallt, mörkt, blött och tungt. Men det är ju livet oavsett var man befinner sig i Sverige. Vad jag vet är att jag inte blir lyckligare av att sitta i en lägenhet eller i en villa i ett villakvarter. Jag är inte lyckligare för jag har ett välbetalt jobb i en storstad.

Kanske är det slutgiltiga målet att få bygga upp något värt att lämna i arv. Något som fungerar, som lever med livets cykler, som föds, växer och dör. Något som nästa generation kan ta över, förhoppningsvis förstå och leva vidare i. Någon kommer säkert att komma till samma insikter som jag, tids nog. Är det inte min son, kanske det är någon av mina systerdöttrar. Men jag tror nog att svaret på frågan ”vad fan jag håller på med” är att försöka skapa något för framtiden – oavsett vilken framtid vi går till mötes.

Närkamp med Planen ”E” #prepperSE

Dags att lyfta blicken och diskutera planer. Vi har alla planer. Några genomförs helt. De flesta leder aldrig någonstans. Ändå envisas jag med att ha mina planer, fullt medveten att de kanske aldrig kan genomföras. Kanske borde jag inte ens kalla mina planer för just planer, utan mer drömmar. Samtidigt så kan en dröm övergå till en konkret plan när drömmen helt plötsligt blir nåbar.

Under lång tid har jag jobbat målmedvetet för att komma dit jag är idag. Inte för att jag på något sätt kunnat förutsett hur jag till sist hamnade här, men jag har ändå nått de mål jag hittills satt upp. Dessa mål har jag även skrivit om tidigare här på bloggen. Först var det att få till en god krisberedskap, sedan att kliva av bostadsmarknadskarusellen och till sist att bli skuldfri. Alla dessa mål har nåtts via ett antal både genomförda och krossade planer och drömmar. Men slutmålet har alltid nåtts.

Om jag ska vara krass har det tagit mig mer än 10 år att komma hit. Kanske tar det 10 år till, kanske 3 eller 23 år, innan jag når mitt slutgiltiga mål. Oavsett tidshorisont är siktet tydligt och obönhörligen ställt på Plan E – E som i Eremit. Det låter ju lagom flummigt och knäppt. Kanske borde E stå för Exit, kanske borde man inte namnge sina planer alls.

Planen är i alla fall samma som alltid, att kunna flytta upp till BOL Norr permanent och kunna leva så självförsörjande det bara går. Som jag skrivit tidigare är det i praktiken omöjligt att bli helt självförsörjande, men jag är väldigt nyfiken på hur nära det går att komma. För att kunna ens komma i närheten krävs det noggrann planering. Man måste vara fullt medveten om vilka kostnader som man inte kan ta bort, hur gärna man skulle vilja. Det måste finnas en plan för hur dessa kostnader ska täckas ekonomiskt, även om de är väldigt små.

Planen måste också innefatta vad som måste göras innan en flytt upp, vilka inköp som krävs, hur mycket pengar som krävs i en buffert. Detta för att få själva infrastrukturen för boendet klart. I denna ingår även värme, vatten, elförsörjning, sanitet, redskap och annat praktiskt. Parallellt med detta måste jag försöka planera för att klara av att bli självförsörjande när det kommer till mat. Här har jag några rätt oortodoxa idéer som, om de går att genomföra, givetvis kommer att berättas om här i framtiden.

Så hur långt har jag kommit med denna plan? Till att börja med så har jag äntligen börja sätta detaljer och inte bara ha en grovskiss. Till exempel har jag börja stapla upp vad som behövs köpas och kostnaden för detta. Sedan har jag satt ett mål för sparande varje månad (när jag är klar med dubbla boendekostnader) så jag kan få en uppfattning om hur lång tid det kan i tid att nå planen. Detta kommer så klart att vara flytande eftersom det säkert kommer tillkomma saker att köpa in samt att sparandet lär variera något från månad till månad.

Det första utkastet ger mig en uppskattat tid om tre år. Då bör jag ha kunnat spara undan tillräckligt för att rent ekonomiskt kunna sjösätta det hela. Sedan återstår frågan om jag då, om tre år, är redo att göra det rent mentalt. Förberedelserna är ju inte bara av ekonomiskt och praktisk natur. Jag måste vilja och våga ta steget när det väl är dags. Precis som för alla andra kan jag omöjligt se in i framtiden, alltså kan jag inte veta att jag är redo när det väl är dags. Fast då är det ju inte heller dags.

Aldrig redo #prepperSE

Förändringar ökar sårbarheten. Åtminstone på det personliga planet när förändringarna är omfattande i både geografi och tid. Som med de flesta flyttar hamnar man lätt med ena foten i det gamla och den andra i det nya utan att helt kunna gå vidare förrän allt är klart. Men det är inte bara den ofullständiga flytten som ställer till det. Flyttar man dessutom till en ny ort känner man sig lätt vilse, både geografiskt och socialt.

För ett år sedan gjorde jag en kort flytt. Trots detta var allt nytt. Nu är det dags igen. Denna gång går flytten lång mycket längre. Dessutom är processen något mer utdragen. Nästan tre månader kommer jag att ha två boenden. Av praktiska skäl kan jag ju knappast ha dubbla förråd av förnödenheter.

Än värre är bristen på lokalkännedom. Trots att jag rent teoretiskt är närmre BOL Norr så har jag ännu inte hunnit studera vilka alternativa rutter som finns att bege sig dit. Från Arboga hade jag detaljerade planer utskrivna exakt hur jag skulle ta mig upp för en rad olika scenarier. Alla dessa är nu inaktuella och allt måste göras om på nytt. Kvar är en naggande känsla att aldrig bli helt klar med ens de grundläggande planerna.

Tanken slog mig nyligen att jag faktiskt är helt avhängd till att det antingen finns fungerande GPS-system eller att E4:an norrut är framkomlig. Det är inget jag kan förutsätta. Skulle det gå så långt att det av någon anledning inte går att använda bil, då är jag riktigt illa ute.

Kanske är det som så att jag behöver omvärdera situationen och göra vissa omprioriteringar. Vi får se om höstens stora projekt blir att sätta ihop en riktig BOB för att till fots kunna ta mig upp till BOL Norr, oavsett årstid och väderlek. Det var något jag funderade på redan för ett år sedan, men ekonomin att genomföra något sådan saknades.

Det enda som är säkert är att jag har rätt mycket jobb framför mig vad gäller mina planer.

Underhåll #prepperSE

Helgen tillbringas i BOL Norr. Ett lass med de sista skåpen från gratisköket. Nu är förvaringen löst och jag kan äntligen börja sortera upp allt på ett vettigt sätt. Under sorteringen upptäckte jag att matinventeringen saknade en hel del, så det blev till att komplettera. Resultatet blev ytterligare 10 dagars mat.

Snön hade gjort sitt bästa men bara lyckats ha sönder småsaker. En bräda här och där. Inget som inte lite spik eller skruv inte kunde lösa. I sommar är målet att byta vindskivor och måla alla byggnader. Det kan låta lite, men min erfarenhet säger mig att det alltid kommer dyka upp saker under resans gång som ställer till det. Därför vill jag ha ett rimligt mål.

Men. Det är avhängt på om jag får någon semester. Ty hör och häpna, jag har fått jobb! Papperna skrevs i torsdags och jag börjar på måndag. Bara jag får tag på en ny lägenhet på orten är alla mina problem lösta. Här är det också på sin plats att rikta ett enormt sort tack till alla som på olika sätt hjälpt mig under månaderna som gått. Ni vet själva vilka ni är och jag är oändligt tacksam.

Förhoppningen är att i alla fall få en eller två veckor som jag kan tillbringa här uppe och måla. Sedan får vi se vad som händer på längre sikt. Nu kommer jag tack vare en stadig inkomst att kunna ta tag i sådant som varit utanför min tidigare ekonomiska förmåga.

Över sommaren, eller till jag hittar en lägenhet, finns det risk för att det kommer bli väldigt lite skrivet på bloggen. Fem timmar i bilen varje dag kommer att äta upp all fritid. Sedan hoppas jag att det blir mer tid över till skrivandes, både här och på boken.