Inspirerad av @skane_survival kommer en summering av 2016
Helvetets år 2016 är ännu inte slut och egentligen är det för tidigt att summera året då det på två veckor kan hända mycket med tanke på hur resten av året sett ut. Att läsa om och minnas året som gått kommer säkerligen att göra ont, men låt oss börja med förra årets mål.
För det första var mitt uttalade mål att bli skuldfri. Där kan jag konstatera att av 2016 års få glädjeämnen hittas. Ja, jag är skuldfri – nästan. Jag har medvetet valt att ha ett litet lån på BOL Norr i och med att räntorna är så på pass låga samt att jag har tillgångar att betala av det om så skulle behövas.
Mål nummer två var att utöka matförråden till fyra månader med ett dagligt kaloriintag på 2500 kcal per dag. Även detta mål är glädjande nog uppnått och passerat. Nu ligger matförrådet på sex månader för två personer.
Det tredje och sista målet var att lära mig odla. Detta har inte uppnåtts. Rimligtvis tar det ju längre tid än ett år att lära sig odla, men nu har jag liksom ingenstans att öva. Det får läggas på is tills dess att jag flyttar till BOL Norr.
Så två av tre mål är uppnådda, vilket ändå får anses vara godkänt. Annars började 2016 mitt i en sjukskrivning med tillhörande problem. Ute i världen rasade alla börser under i princip hela januari. Trots detta var jag rätt övertygad om att detta inte var ett SHTF-scenario som rullades igång, utan ”bara” en korrigering. Det finns så mycket saker att skriva om 2016, men då skulle jag bara upprepa allt som redan står här i bloggen om man går tillbaka i arkiven. Istället tänker jag fokusera på sådant som jag kommer ihåg utan att ”fuska”.
Fyra saker tonar upp sig som minne över året som gått. Uppbrottet med min sambo och försäljningen av huset, morfars bortgång, skaffandet av BOL Norr och att jag sade upp mig från mitt dåvarande jobb för att bli egenföretagare. Det märkliga är, när jag tänker efter, att jag inte skriver med att jag blev frisk. Kanske är anledningen till att jag egentligen bara är symptomfri och inte frisk, i och med att sjukdomen är kronisk.
Andra minnen från 2016 är så klart Brexit och valet av Donald Trump till USA’s president. Inga kan anses vara positiva. Sedan har vi alla ryska övningar, situationen i Syrien med allt vad det dragit med sig, alla bilbränder och mord, sommarens terrorattacker i Europa, oroligheterna i Turkiet och allt annat som jag glömt.
Det har varit ett riktigt vidrigt år, men med personliga ljuspunkter som inneburit stora, positiva, förändringar. 2016 går till historiens sophög. 2017 väntar. Risken är att vi får anledning att skriva ”ur askan, in i elden” nästa år.
Slank förbi av en händelse häromkvällen och blev kvar. Framförallt för att du, utöver ett ”intressant” ämne, skriver på ett skönt ärligt och rakt sätt. ?
För att vara prepper och förberedd för det som ”kan” hända känns det märkligt att du inte ens har ett lastnät eller lastgaller i bilen. En trafikolycka är trots allt ganska lätt hänt och lösa prylar i bilen med en vikt på 0.5kg kan utan svårighet döda dig vid en kollision. Det är mer troligt än ett SHTF. Inte så preppigt av dig att lasta så där….
Till mitt försvar kan jag säga att det inte tillhör vanligheterna att köra så. Har i vanliga fall ett hundgaller i den bilen. Numera kör jag mest omkring i en skåpbil med skiljevägg.
Fast du har helt rätt. Ur ett säkerhetsperspektiv var lastningen väldigt dålig.
Kommer inte heller sakna 2016. Bättre att blicka framåt. Och kom ihåg, den som har Herren är alltid förberedd.
36 Men om den dagen och den stunden vet ingen något, icke ens änglarna i himmelen, ingen utom Fadern allena.
37 Ty såsom det skedde på Noas tid, så skall det ske vid Människosonens tillkommelse.
38 Såsom människorna levde på den tiden, före floden: de åto och drucko, män togo sig hustrur, och hustrur gåvos åt män, ända till den dag då Noa gick in i arken;
39 och de visste av intet, förrän floden kom och tog dem allasammans bort — så skall det ske vid Människosonens tillkommelse.
– Matteus 24:36-39
Ja, odling tar tid att lära sig. Du behöver öka ut dina lager av ätbar föda till minst två år. Annars skulle iallafall jag känna mig ganska oförberedd om jag var du. Tänk dig själv när du rör till sista rissoppan samtidigt som du tittar ut genom fönstret och bara ser ett potatislandet fullt av ogräs och potatiskål nästan borttynad av näringsbrist i den stenhårda leran…men det klart. Det finns lite ätbara växter i skogen. Typ rötter och sådant.. Bara inte tjälen är för djup 🙁