Kostnader för prepping #prepperSE

Det finns en hel del missuppfattningar kring prepping. En av de kanske vanligaste, och samtidigt mest felaktiga, är att det skulle vara dyrt. Jag har skrivit om detta ett antal gånger tidigare, men tänkte här försöka ta ett fågelperspektiv då detaljer oftast är väldigt individuella i sin krisberedskap.

En av de vanligaste frågorna jag får är hur mycket pengar jag lagt ner på mina prepps. Ärligt har jag alltid svarat att jag faktiskt inte har den blekaste aning. Men eftersom jag hade tråkigt en kväll satte jag mig ner och började räkna lite. Inte på allt, men på det som många verkar hänga upp sig på – maten.

Det första som de flesta tänker på när man pratar prepping eller krisberedskap verkar vara just mat. Ur ett behovsperspektiv är det egentligen en missriktad ambition då det finns andra saker som är betydligt viktigare, nämligen ren luft, skydd, värme, säkerhet och vatten. Ändå mat så dominerande. Kanske är det för att vi tar det andra för givet. Självklart är jag själv skyldig till samma misstag.

En tumregel från många amerikanska preppers är att ha minst en miljon kalorier per person i sitt matlager. Själv tycker jag den rekommendationen är lite oexakt eftersom du lätt kan köpa 250 kilo socker och så har du din miljon kalorier. Om du överlever på bara socker tvivlar jag starkt på. Dessutom räknar den rekommendationen på att varje person ska äta 1500 kalorier per dygn, vilket är på tok för lite för de flesta.

Nu råkar det vara så att jag har ganska exakt en miljon kalorier i mitt matförråd i BOL Norr. Så jag satte upp cirka priser per produkt i min inventarielista och vips så fanns där en totalsumma för vad det kostat att köpa. Den uppskattade summan landade på 9005 kronor. Detta är då enbart konserver och torrvaror. Känner man sig riktigt rik kan man ju alltid köpa frystorkad mat, men det är för mig bara en avlägsen dröm.

Med den siffran i bakhuvudet kan jag lätt konstatera att bygga ett matförråd inte är särskilt dyrt (relativt menat). Ännu billigare är det att se till att säkra sin vattenförsörjning. Det är bara att köpa ett antal 5/10/25-litersdunkar och fylla upp. Eller varför inte PET-flaskor som du istället för att gå med till pantmaskinen sköljer ur och fyller med vatten?

Vad är det då som är så dyrt med prepping? Trots allt vet jag att jag lagt ner väldigt mycket mer pengar än 9005 kronor på mitt förråd. Det enkla svaret är prylar (och i mitt fall även kostnaden för BOL Norr). Vill man så kan man givetvis hålla dessa kostnader nere genom att inte köpa premium märken. Jag hävdar fortfarande att en billig Morakniv fungerar lika bra som en tio gånger dyrare kniv, för en lekman. Men det är inte kostnaden för maten eller vattnet som är det som kostar mycket pengar.

Underhåll #prepperSE

Helgen tillbringas i BOL Norr. Ett lass med de sista skåpen från gratisköket. Nu är förvaringen löst och jag kan äntligen börja sortera upp allt på ett vettigt sätt. Under sorteringen upptäckte jag att matinventeringen saknade en hel del, så det blev till att komplettera. Resultatet blev ytterligare 10 dagars mat.

Snön hade gjort sitt bästa men bara lyckats ha sönder småsaker. En bräda här och där. Inget som inte lite spik eller skruv inte kunde lösa. I sommar är målet att byta vindskivor och måla alla byggnader. Det kan låta lite, men min erfarenhet säger mig att det alltid kommer dyka upp saker under resans gång som ställer till det. Därför vill jag ha ett rimligt mål.

Men. Det är avhängt på om jag får någon semester. Ty hör och häpna, jag har fått jobb! Papperna skrevs i torsdags och jag börjar på måndag. Bara jag får tag på en ny lägenhet på orten är alla mina problem lösta. Här är det också på sin plats att rikta ett enormt sort tack till alla som på olika sätt hjälpt mig under månaderna som gått. Ni vet själva vilka ni är och jag är oändligt tacksam.

Förhoppningen är att i alla fall få en eller två veckor som jag kan tillbringa här uppe och måla. Sedan får vi se vad som händer på längre sikt. Nu kommer jag tack vare en stadig inkomst att kunna ta tag i sådant som varit utanför min tidigare ekonomiska förmåga.

Över sommaren, eller till jag hittar en lägenhet, finns det risk för att det kommer bli väldigt lite skrivet på bloggen. Fem timmar i bilen varje dag kommer att äta upp all fritid. Sedan hoppas jag att det blir mer tid över till skrivandes, både här och på boken.

Farväl 2016, du kommer inte att saknas #prepperåret2016 #prepperSE

Inspirerad av @skane_survival kommer en summering av 2016

Helvetets år 2016 är ännu inte slut och egentligen är det för tidigt att summera året då det på två veckor kan hända mycket med tanke på hur resten av året sett ut. Att läsa om och minnas året som gått kommer säkerligen att göra ont, men låt oss börja med förra årets mål.

För det första var mitt uttalade mål att bli skuldfri. Där kan jag konstatera att av 2016 års få glädjeämnen hittas. Ja, jag är skuldfri – nästan. Jag har medvetet valt att ha ett litet lån på BOL Norr i och med att räntorna är så på pass låga samt att jag har tillgångar att betala av det om så skulle behövas.

Mål nummer två var att utöka matförråden till fyra månader med ett dagligt kaloriintag på 2500 kcal per dag. Även detta mål är glädjande nog uppnått och passerat. Nu ligger matförrådet på sex månader för två personer.

wp-1476511600849.jpg

Denna bild får symbolisera 2016. Passar på väldigt många sätt.

Det tredje och sista målet var att lära mig odla. Detta har inte uppnåtts. Rimligtvis tar det ju längre tid än ett år att lära sig odla, men nu har jag liksom ingenstans att öva. Det får läggas på is tills dess att jag flyttar till BOL Norr.

Så två av tre mål är uppnådda, vilket ändå får anses vara godkänt. Annars började 2016 mitt i en sjukskrivning med tillhörande problem. Ute i världen rasade alla börser under i princip hela januari. Trots detta var jag rätt övertygad om att detta inte var ett SHTF-scenario som rullades igång, utan ”bara” en korrigering. Det finns så mycket saker att skriva om 2016, men då skulle jag bara upprepa allt som redan står här i bloggen om man går tillbaka i arkiven. Istället tänker jag fokusera på sådant som jag kommer ihåg utan att ”fuska”.

Fyra saker tonar upp sig som minne över året som gått. Uppbrottet med min sambo och försäljningen av huset, morfars bortgång, skaffandet av BOL Norr och att jag sade upp mig från mitt dåvarande jobb för att bli egenföretagare. Det märkliga är, när jag tänker efter, att jag inte skriver med att jag blev frisk. Kanske är anledningen till att jag egentligen bara är symptomfri och inte frisk, i och med att sjukdomen är kronisk.

Andra minnen från 2016 är så klart Brexit och valet av Donald Trump till USA’s president. Inga kan anses vara positiva. Sedan har vi alla ryska övningar, situationen i Syrien med allt vad det dragit med sig, alla bilbränder och mord, sommarens terrorattacker i Europa, oroligheterna i Turkiet och allt annat som jag glömt.

Det har varit ett riktigt vidrigt år, men med personliga ljuspunkter som inneburit stora, positiva, förändringar. 2016 går till historiens sophög. 2017 väntar. Risken är att vi får anledning att skriva ”ur askan, in i elden” nästa år.

Veckorna som gått (73) #prepperSE

wp-1481696349258.jpgDags för en liten statusuppdatering igen. Tiden som gått sedan den senaste ”Veckorna som gått” har varit fylld med mycket annat än prepping. Det sagt, fokus och långsiktig planering försvinner inte bara för att de inte upptar all vaken tid. Under vintern kommer jag inte åka upp till BOL Norr mer än kanske någon enstaka gång för att kontrollera att allt är okej. Samtidigt bygger jag metodiskt upp det som saknas och lägger undan för transport norr ut i vår.

Bland annat har jag kommit över ett komplett, oanvänt kök som skänktes bort. Bara tanken på att ha köpt in ett komplett kök utan att använda det för att sedan, några år senare, skänka bort det går mig att rysa. Fast jag klagar så klart inte. Valda komponenter kommer att fraktas upp för att bli förvaringsutrymmen i BOL Norr.

Vidare har matförråden utökats. Mestadels består denna utökning av ris, men även konserver, choklad, godis, salt, socker och druvsocker. Mer receptbelagd medicin är också uttagen. Diverse prylar har också införskaffats, exempelvis handvevad köttkvarn, köksknivar, extra tappkranar till vattendunkarna, en handvevad borr, askhink, en bättre bärbar dator, samt lite stearinljus och värmeljus.

Jag försöker bygga upp ett helt nytt hem i BOL Norr med ansatsen att allt ska kunna användas utan tillgång till nätström. Den elektronik som tas upp ska gå att drivas med 12 volt (solceller och vindkraft vad det lider). Därför försöker jag hela tiden tänka efter om vad jag gör hemmavid idag även går att göra i BOL Norr under dessa premisser. Om det inte går att lösa i BOL Norr ställer jag mig frågan om det är nödvändigt eller bara nice-to-have.

Vidare har jag ett levande dokument (nåja, ett papper med massa punkter på) där jag fortlöpande skriver ner sådant som jag kommer på behöver införskaffas eller åtgärdas och stryker det som är ordnat. Vissa delar där kostar rätt mycket pengar, i förhållande till min något ansträngda ekonomi, men det är ändå bra att ha dessa på listan så jag inte tror mig vara bättre förberedd än jag egentligen är.

Om det är något som begränsar mig just nu så är det, som för de flesta misstänker jag, ekonomin. Men med tålamod, uthållighet och långsiktig planering kommer man väldigt långt. Detta är inte en spurt utan ett maraton. Jag har inte råd att lösa allt på en gång, men jag kan lösa en liten del varje månad. Så länge jag prioriterar rätt, och att inget allvarligt inträffar, finns alla förutsättningar på plats för att lyckas. Det var bara det där med tålamod…

Tankar för dagen #prepperSE

”Det blir aldrig som man tänkt sig, men det blir bra ändå – till slut”. Orden är några av de sista som min nu bortgångna morfar sa till mig. Han var inte en filosofiskt lagt man utan en rent praktiskt lagd människa. När jag tänker på det vet jag inte vad han hade för drömmar och förhoppningar om framtiden när han var ung. Men orden bär erfarenhetens visdom. Han var trots allt mer än dubbelt så gammal som jag när han dog och har jag lärt mig något under mina år så är det att lyssna på de äldre. Inte för att jag alltid gör som de säger, men min erfarenhet visar att de i mångt och mycket haft rätt – och jag fel.

Min egen erfarenhet stämmer bra med ovan citat, även om jag inte sett slutet ännu. Planer, drömmar och förhoppningar ändras, grusas, slår in, kommer och går. Det är en del av livet. Även dina planer för krissituationer och SHTF kommer att ändras. Det enda vi med ganska stor säkerhet kan säga är att det inte kommer att ske som man tror och planerat för. Därför är det av yttersta vikt att vara flexibel och anpassningsbar mentalt. Låser man sig fast vid en enda plan är risken stor att man begår fatala misstag bara för man inte vill eller kan anpassa sig till verkligheten.

Själv gjorde jag det precis i början av min bana som prepper. Jag var så övertygad att vad som skulle komma var en ekonomisk kollaps att jag satsade alla mina resurser på att säkra upp min framtid finansiellt. Naivt nog trodde jag då att jag kunde lösa allt sen, bara jag hade något värdefullt att handla med. Förvisso hade jag delvis rätt, det kom en finanskrasch 2007-2008, men hade den fått fortgå och övergå till ett renodlat SHTF på en global skala hade jag inte haft en chans.

wp-1477067099595.jpgLärdomen var att tänka brett och förutsättningslöst. Det är därför en del preppers talar om Zombieapokalypsen. Inte för att de tror att den kommer att ske i verkligheten utan för att den som är förberedd att klara av en sådan är förberedd att klara det mesta. Själv gick jag från att vara specialist till generalist just för att kunna klara mig oavsett scenario.

Man behöver en backup för backupen just för att vara så väl förberedd som möjligt. Men enbart när du kommit till ett läge där du känner dig trygg i grundberedskapen. Spring inte och köp två spritkök, två gasolkök och två solugnar det första du gör. Se till att först ha harmoni i dina förberedelser så att allt går hand i hand. Har man vatten för en vecka och mat för ett år kan det ju vara idé att jobba på vattenförrådet.

Ha nu en lugn skön helg och vila upp dig ordentligt. Ta hand om dig själv, dina nära och kära. Lev i nuet. Minnen väger inget men räcker hela livet.

Spring lilla hamster #prepperSE

På min födelsedag berättade jag för min mor att jag köpt en gård i Norrland och att jag ämnade flytta dit när min son flyttat hemifrån. Min mor är 50-talist och höll på att sätta kaffet i halsen. ”Vad ska du upp dit att göra? Det finns ju inga jobb där uppe? Hur ska du försörja dig? Ska du bo alldeles själv, mitt ute i ingenstans? Det kommer aldrig att gå! Vem ska ta hand om mig när jag blir gammal? Det är så långt bort, tänk om något händer!”

På min födelsedag berättade jag för min mormor att jag köpt en gård i Norrland och att jag ämnade flytta dig när min son flyttat hemifrån. Min mormor är 30-talist och ställde lugnt ner kaffekoppen. ”Vad kul! Är det verkligen vad du vill, då ska du göra det, annars kommer du att ångra dig. Fungerar det inte är det ju vara att flytta hem igen. I de trakterna har vi släkt, visste du det? Tänk på att det är andra förutsättningar där om du ska odla. Det är trevligt med får, särskilt lamm, dom är så söta. Men det är mycket jobb, fast det vet du ju redan. Ska du skaffa en hund igen då? Där uppe är det så billigt med mark. Då kommer jag och hälsar på, jag kanske stannar där.”

Det är märkligt hur det kan skilja sig så mycket. Kanske borde jag avfärda det hela som en skillnad mellan individer. Men det verkar finnas en avgrundsdjup skillnad mellan generationerna. Min mormors generation vet att det går att klara sig själv med en bit land att bruka. Så även jag. Men min mor verkar tro att det är omöjligt att leva om man inte har ett ”jobb”.

Att sträva efter att bli självförsörjande och ”hoppa av hamsterhjulet” är förenat med starka stigman vad det verkar. Vissa ser det som en faktisk omöjlighet. Andra ser en fantastisk möjlighet. De som ser problemen verkar vara helt oförstående att man kan vara beredd att ”ge upp” en bekväm livsstil och de är lika oförmögna att se vinsterna. Är det inte en monetär vinst är det ingen vinst alls.

Lars Wilderäng skrev ett mycket tänkvärt inlägg ”Folk betalar vad som helst för en livsstil”. Läs detta och se sedan klippet nedan. Båda har samma andemening. Båda förklarar hur jag tänker och tycker på ett mycket förtjänstfullt sätt.

 

Ekonomisk dissonans #prepperSE

Medans grannarna frenetiskt klipper gräset och påtar i sina trädgårdar har jag tankarna på helt annat håll. Det är något som stört mig under en längre tid och som jag hoppas bara är något som jag inte förstår. Låt mig börja i Sverige och Riksbankens senaste pressmeddelande gällande räntebeskedet, som kom 2016-04-21:

Riksbankens penningpolitik har bidragit till en starkare konjunktur och stigande inflation

OMX30 per månad sedan 1986

OMX30 per månad sedan 1986

Detta är den första meningen. Riksbanken slår sig alltså på bröstet för att de skapat en starkare konjunktur (och stigande inflation). Läser man vidare inser man ganska snart att läget inte är så bra som sammanfattningen och inledningen gör gällande. Ändå envisas politiker och ekonomer att tala om en ”återhämtning”.

I september 2008 toppade den svenska reporäntan på 4,75%. I augusti 2009 var räntan nere på 0,25% i och med finanskrisen 2007-2008. Vi hade en svag ökning från juli 2010 till november 2011 där räntan toppade på 2%. Sedan har räntan sjunkit och sedan februari 2015 har vi haft en negativ ränta.

Alltså hade vi, om man enbart tittar på reporäntan, en svag ekonomisk återhämtning under 2010 och 2011 för att sedan åter falla tillbaka, och det till värre nivåer än under Leman-Brothers-kraschen. Räntan berättar en historia som rimmar illa med ”starkare konjunktur”. Men visst, räntan kan ju användas till annat, som att till exempel ”försvara” den Svenska Kronan och hålla svensk export konkurrenskraftig.

Riksbanken använder ett annat medel för att ”säkerställa en god utveckling i svensk ekonomi”. Detta är att köpa statsobligationer. Under Q2 2016 köps det statsobligationer för 45 miljarder SEK. När en riksbank köper statsobligationer brukar det även kallas kvantitativa lättnader, på engelska ”Quantitative easing” (QE). Och Riksbanken är långt ifrån den enda riksbanken som gör detta. Vad det i praktiken betyder är att Riksbanken trycker nya pengar för att köpa statsobligationer och på så sätt tillför mer pengar till ekonomin, vilket allt som oftast leder till ökad inflation i slutändan, något som Riksbanken eftersträvar i nuläget.

Blickar man ut i världen är situationen mer eller mindre den samma. I USA meddelade nyss Federal Reserve (FED) att de lämnar räntan oförändrad, trots att de senast i december 2015 förutspådde en räntebana med fyra räntehöjningar under 2016.

I EU har nu Europeiska Centra Banken (ECB) infört ytterligare stödåtgärder som komplement till QE. Detta kallas CSPP (Corporate Sector Purchase Programme) och går möjliggör för ECB att köpa privatägda företags lån. Mig veterligen har något liknande aldrig skett, i alla fall inte på så stor skala.

I Asien pågår samma stödåtgärder som i Väst. Särskilt i Japan har QE gått så långt att det knappt inte längre finns mer skulder att köpa upp för den japanska centralbanken. I Kina devalveras nu valutan på löpande band, men i små steg, för att hålla den enorma exportmarknaden flytande.

Det finns massor av fler exempel på länder där centralbankerna har infört extrema stödåtgärder. Hela min poäng är denna. Varför behöver centralbankerna ta till krisåtgärder, som minusränta och QE, om ekonomin är i en återhämtning, som så gärna kommuniceras från både centralbankschefer och politiker? Dessa har pågått sedan 2007 och aldrig slutat.

Tittar man på världens börser har dessa i princip enbart stigit sedan botten 2008. Det är ju inte konstigt. Med noll- eller minus-ränta kan i princip inte pengar längre placeras i räntebärande medel (räntefonder, statsobligationer etc) då dessa inte ger en avkastning att tala om. Alltså måste placerare vända sig till aktiemarknaden för att få en avkastning värd namnet. Dessutom står centralbankerna beredda att ”göra vad som krävs” för att hålla ekonomin i gång. Detta kan omöjligtvis vara det nya normala. Centralbanker kan inte absorbera hur mycket som helst genom QE eller stödköp av olika ekonomiska instrument (läs skulder).

Kanske är det logiskt att den officiella kommunikationen alltid är att det pågår en ekonomisk återhämtning. All ekonomi bygger på psykologi och förtroende. Så länge börserna går ”bra” kommer troligen gemene man att sitta still i båten. Men ingenting varar för evigt. Förr eller senare kommer en lågkonjunktur och om det vi befinner oss i är en högkonjunktur undrar jag vad det finns att ta till för medel att stimulera ekonomin vid en lågkonjunktur.

Det är ju förstås helt möjligt att jag inte förstår hur makroekonomi fungerar. Mer än troligt eftersom jag inte har någon som helst utbildning på området. Men jag kan i alla fall se hur de som är experter agerar och vad de säger. När praktisk handling går stick i stäv med vad som sägs blir jag mist sagt fundersam.