Jag kommer inte överleva SHTF #prepperSE

Precis som alla med kroniska sjukdomar som kräver ständig medicinering är mina chanser dåliga att överleva en långvarig kris. Även om jag kan vidta vissa åtgärder för att öka chanserna är oddsen på det stora hela inte höga för att jag kommer överleva.

Som jag skrivit om tidigare har jag Ulcerös kolit, en kronisk autoimmun sjukdom som inte går att bota, men det går att bli symptomfri med hjälp av medicinsk behandling. Mitt eget immunförsvar angriper tjocktarmen vilket skapar inflammationer och sår i tarmen, vilket i sin tur leder till kroniska diarréer och smärta. Tänk dig en maginfluensa som aldrig går över. Detta tillstånd leder i sin tur till uttorkning och näringsbrist. Sedan är det bara en tidsfråga innan det är tack och god natt.

Det finns vissa saker jag kan göra för att öka mina egna chanser. Att ha mängder med vätskeersättning och möjligheten att tillverka egen i förråden är ett exempel på något jag gjort. Jag tror jag är en av få människor som kan stoltsera med den tveksamma titeln Dextrosol-prepper.

Så, om jag nu inte tror att jag kan överleva ett långvarigt SHTF, vad är då meningen med att förbereda sig över huvud taget? Jag har berört detta flera gånger tidigare och det kokar i princip ner till att det inte handlar om min egen överlevnad i det långa loppet, utan andras.

Mitt realistiska mål vid ett riktigt SHTF är att kunna finnas där för de som söker sin tillflykt till hemstället tillräckligt länge för att kunna överföra så mycket kunskap som möjligt innan det är dags för mig att gå vidare. Det jag inte kan eller hinner förmedla har jag sett till att försöka ha tillgängligt i form av böcker eller pärmar med utskrifter.

Men det handlar också om att planera hemstället på ett så pass enkelt sätt det rimligen går att ta över utan allt för mycket förkunskaper. Att bygga upp något som är relativt okomplicerat, robust och begripligt. Och att dokumentera.

Jag vill kunna lämna över en fungerande årscykel, en dokumentation som beskriver vad som behövs göras och när, för att allt ska fungera och att uppnå en viss form av självförsörjning. För att kunna göra detta måste jag sätta en ambitionsnivå som harmoniserar med de mest grundläggande behoven för överlevnad och som i princip vem som helst kan sätta sig in i och förvalta vidare.

Därför är jag till exempel inte intresserad av komplicerade off-the-grid-lösningar som är till för att upprätthålla en levnadsnivå i paritet med vad man kan förvänta sig idag, även om skiten träffar fläkten. Nörden i mig skulle älska att kasta sig över ett sådant projekt. Preppern i mig förkastar det av ovan nämnda anledning. Visst kan det finnas ett enkelt 12-voltssystem, men överlevnaden får inte stå och falla med ett sådant.

Detta sätter fingret på varför det är så individuellt med sin krisberedskap. Alla har vi olika förutsättningar och olika mål, något som lätt glöms bort när generaliserande tips och råd kastas ut till höger och vänster. Det finns få fel men många rätt och det viktigaste rådet jag kan ge är att se över sin egna unika situation och metodiskt fundera över vad som krävs för att klara en kris.

Avslutningsvis vill jag uppmana alla läsare att faktiskt fundera över sin egen dödlighet. Det är jobbigt, jag vet. Samtidigt kan det sätta perspektiv på mycket. För mig har det givit mig en uppskattning av vardagen. Den vanligtvis gråa, tråkiga vardagen, som ändå är vad livet till stor del består av. Så länge det finns en vardag har jag lyxen att kunna förbereda mig och lyxen att ha tillgång till den medicin som för mig är livsnödvändig.