Snubblande framåt

Det har varit en tuff vinter och än är den inte över. Men ljuset kommer fort åter nu och så även små tecken på att saker och ting nu äntligen börjar gå åt rätt håll. Någon gång måste det ju vända, kan man tycka.

Först och främst så tycker jag att det finns små men tydliga tecken på att min nya medicin mot ulcerös kolit faktiskt verkar hjälpa. Även om jag kommer från ett katastrofalt dåligt läge så känner jag väldigt sakta hur det nu går åt rätt håll. Men om det är medicinen som ger effekt eller om det är skovet som mattas av (eller en kombination) är omöjligt att säga ännu.

Nästa positiva nyhet är att min provanställning nu övergår i en fast anställning. Detta har varit en hållpunkt i min planering inför framtiden och nu vet jag att jag kan fortsätta på inslagen bana med en större trygghet. Hade jag inte fått jobba kvar, vilket hade varit helt rimligt med tanke på hur den pågående pandemin påverkar ekonomin, hade det inte varit en katastrof, men ännu ett avbräck i min planering och mitt arbete att få ordning på hemstället.

Förhoppningsvis kan jag återfå lite energi till att återuppta sådant jag tvingats lägga på is under en tid. Framför allt hoppas jag kunna ha ork att ta mig ut till stugan och påbörja snöröjningen.

Under de senaste månaderna har jag faktiskt lagt de mesta tankarna om prepping åt sidan bara för att mäkta med vardagen. Nu börjar hjärnan så sakta återgå till ett normalläge och med lite tur kommer det komma lite mer relevanta inlägg framöver.

3 reaktioner till “Snubblande framåt

Lägg till

  1. Hej Vännen (även om du inte känner mig),

    Hoppas du snart börjar må bättre med din nya medicin. Jag tänker ofta på hur du klarar din vardag när du har en sjukdom att bära och försöker behärska.
    Du är stark som fan! Allt du redan har åstadkommit och förberett ligger miltals framför mig och säkert många andra!
    Hoppas du får en bra vår med sjukdomen nerpackad och iväg kastad. Så du kan fokusera på ditt BOL. Sen missen med att preppa även hemma var ett bra uppvaknande för mig! Så vilket uppvaknande du gav!!

    Jag har läst om hur du förvarar pasta, ris och vatten etc. Några av dem i pet-flaskor. Men hur förvarar du nyponsoppa, blåbärssoppa och pulvermjölk.
    Du har bergis skrivit om det tidigare och ber om ursäkt för att jag tjatar. Men det känns som att dessa, även om de har bfd, borde kunna sparas längre. Men i vilken form då? Och hur länge kan man då spara dem? Burkmat som Soldatens ärtsoppa borde ofta ätas inom 2-3 år. Men stämmer det verkligen?

    Med vänlig hälsning,
    Lotta

    1. Tack för lyckönskningarna!

      Vad gäller torrvaror (pulversoppor etc) så kan de också förvaras i PET-flaskor med syreabsorbenter, förutsatt att man öppnar förpackningarna och häller i pulvret i flaskan. Men annars håller de sig bra i sin egen förpackning bara de står torrt.
      Konserver håller i regler många år långt efter BFD. Det första att titta efter är om konserven är ”uppsvullen”, vilket är det första tecknet på att den påbörjat en förruttnelseprocess, och ska då kastas direkt. Ser konserven hel och normal ut är det bara att titta, lukta och smaka. Om allt verkar okej är det bara att tillaga. 🙂

  2. Skönt att det har börjat vända! Fördelen med att vara så välförberedd som du är blir ju att man faktiskt kan ta en paus från preppandet och fokusera på sig själv en tid utan att det blir några större konsekvenser. Det är nog t.o.m. bra för ditt mående så länge du kan finna lugnet i att du är bra förberedd trots paus och inte stressar upp dig över att du tar en paus. Hoppas nu att medicinen är effektiv och snart mår mycket bättre. Vet inte hur det är uppe hos dig, men här har snön börjat smälta bort redan 🙁

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress | Tema: Baskerville 2 av Anders Noren.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: