Kostnader för prepping #prepperSE

Det finns en hel del missuppfattningar kring prepping. En av de kanske vanligaste, och samtidigt mest felaktiga, är att det skulle vara dyrt. Jag har skrivit om detta ett antal gånger tidigare, men tänkte här försöka ta ett fågelperspektiv då detaljer oftast är väldigt individuella i sin krisberedskap.

En av de vanligaste frågorna jag får är hur mycket pengar jag lagt ner på mina prepps. Ärligt har jag alltid svarat att jag faktiskt inte har den blekaste aning. Men eftersom jag hade tråkigt en kväll satte jag mig ner och började räkna lite. Inte på allt, men på det som många verkar hänga upp sig på – maten.

Det första som de flesta tänker på när man pratar prepping eller krisberedskap verkar vara just mat. Ur ett behovsperspektiv är det egentligen en missriktad ambition då det finns andra saker som är betydligt viktigare, nämligen ren luft, skydd, värme, säkerhet och vatten. Ändå mat så dominerande. Kanske är det för att vi tar det andra för givet. Självklart är jag själv skyldig till samma misstag.

En tumregel från många amerikanska preppers är att ha minst en miljon kalorier per person i sitt matlager. Själv tycker jag den rekommendationen är lite oexakt eftersom du lätt kan köpa 250 kilo socker och så har du din miljon kalorier. Om du överlever på bara socker tvivlar jag starkt på. Dessutom räknar den rekommendationen på att varje person ska äta 1500 kalorier per dygn, vilket är på tok för lite för de flesta.

Nu råkar det vara så att jag har ganska exakt en miljon kalorier i mitt matförråd i BOL Norr. Så jag satte upp cirka priser per produkt i min inventarielista och vips så fanns där en totalsumma för vad det kostat att köpa. Den uppskattade summan landade på 9005 kronor. Detta är då enbart konserver och torrvaror. Känner man sig riktigt rik kan man ju alltid köpa frystorkad mat, men det är för mig bara en avlägsen dröm.

Med den siffran i bakhuvudet kan jag lätt konstatera att bygga ett matförråd inte är särskilt dyrt (relativt menat). Ännu billigare är det att se till att säkra sin vattenförsörjning. Det är bara att köpa ett antal 5/10/25-litersdunkar och fylla upp. Eller varför inte PET-flaskor som du istället för att gå med till pantmaskinen sköljer ur och fyller med vatten?

Vad är det då som är så dyrt med prepping? Trots allt vet jag att jag lagt ner väldigt mycket mer pengar än 9005 kronor på mitt förråd. Det enkla svaret är prylar (och i mitt fall även kostnaden för BOL Norr). Vill man så kan man givetvis hålla dessa kostnader nere genom att inte köpa premium märken. Jag hävdar fortfarande att en billig Morakniv fungerar lika bra som en tio gånger dyrare kniv, för en lekman. Men det är inte kostnaden för maten eller vattnet som är det som kostar mycket pengar.

Tid är pengar?

Det är intressant och lärorikt att se på saker och ting utifrån andra perspektiv. Det kan till och med vara livsomvälvande. Nu tror jag inte att detta kommer att förändra ditt liv på något avgörande sätt, och det är inte poängen. Detta började som ett räkneexempel för min egen del, bara för att jag är nyfiken.

Förutsättningar:
Månadslön: 20000 kr efter skatt (ungefär normallön).
Timlön: 125 kr (20000/160 timmar på en månad i snitt)

Vara/tjänst Pris SEK Motsvarar arbetad tid
Netflix Standard (per månad) 99 0,792 h
Apple iPhone 7 8390 67,12 h
Playstation 4 3849 30,792 h
Ny 4k TV (55″) 6990 55,92 h
Begagnad bil 50000 2,5 månader (400 h)
Ny bil 200000 10 månader (1600 h)
Villa 2000000 8,33 år (16000 h)

Ja, jag vet att det finns dyrare/billigare x,y,z. Ja, jag vet att du tjänar mer/mindre. Detta är ett exempel, Helge!

Egentligen vill jag inte ha något av det jag radat upp, men det finns ju andra saker som jag skulle vilja ha. Frågan är om man kan dra några lärdomar eller slutsatser av ovan enkla tabell. Nu misstänker jag att alla kommer att dra helt olika slutsatser vilket är helt okej, för det finns inget rätt eller fel. Låt mig dela med mig av hur jag funderar kring detta.

Vad är en timmes av ditt liv värt för dig? Det fanns en tid då jag inte värderade min tid alls. Som ung hade jag inget egentligt begrepp om tid. Nu är jag i alla fall något klokare. Min tid är en ändlig resurs. Vi har alla fått en viss mängd tid att leva, men den kommer att ta slut. Arbetar man omvandlar man sin tid till pengar, men det omvända går inte att göra. Du kan aldrig växla tillbaka. Vinner du 250 kronor på en skraplott kan du inte säga att du fått två timmar mer liv. Möjligen kan du köpa någon annan människas tid till att göra något som du annars var tvungen att göra, som att tvätta fönstren, och på så sätt köpt dig tid. Men du har inte fått ett längre liv.

En bok och en tiggares bekännelser #prepperSE

Övertalning fungerar – tydligen. Efter väldigt många ”du borde ju skriva en bok om det här”, så ska jag försöka. Jag har inga tidigare erfarenheter av att skriva en bok, så jag har ingen aning om vad jag ger mig in på. Projektet är inte uppbackat av något förlag utan är på helt eget initiativ. Kanske är det lika bra att jag inte vet vad detta innebär. Som med så mycket annat man tar sig för hade man nog inte gjort det om man vetat om vad det inneburit från början. Som tur är har jag mycket duktigt folk runt mig som jag hoppas kunna ta hjälp av.

Min tanke är att skriva ”Prepping – En sund nybörjarguide” i bokform. Trots allt är det den överlägset mest lästa delen av bloggen och det är från nybörjare som behovet är som störst att få samlad information på ett lättillgängligt sätt. Planen är att gå igenom grunderna för prepping, så som jag ser det. Antagligen kommer boken att bli en destillering av allt jag skrivit på bloggen och alla erfarenheter jag samlat på mig under årens lopp.

Ambitionen är att få till en lättläst och informativ bok, skriven i samma anda som bloggen. En önskan är också att få till en tilltalande grafisk utformning och inte bara löpande text. Tyvärr är jag helt värdelös på grafisk design, så där kommer jag att behöva ta hjälp. Formatet kommer initialt att vara en e-bok, men finns en efterfrågan kan en tryckt version komma i framtiden.

Nu till det vad jag anser vara det jobbigaste. Pengar. Att skriva en bok kommer att ta tid och det är jag villig att lägga ner. Som egenföretagare är dock tid pengar. Ska jag avsätta tid för att skriva kommer jag att tappa inkomst. Balansgången är således att få ihop vardagen rent ekonomiskt kontra hur lång tid det tar att få klart boken. Den som tror att man blir rik bara för man är en egenföretagare behöver justera sin verklighetsuppfattning radikalt.

Därför har jag startat en Patreon-sida, som ni även kommer till genom att klicka på det stora orangea ”P”:et till vänster i menyn. Patreon fungerar som så att man har möjligheten att stödja en kreatör via en återkommande donation på valfritt belopp. Alla som väljer att stödja mig med $5 eller mer per månad kommer att få en gratis kopia av boken när den är klar. Givetvis är dessa pengar inte enbart riktade till att få boken klar utan även så att jag kan lägga mer tid på att skriva här på bloggen.

Jag ska erkänna att jag dragit mig in i det sista för att blanda in pengar i det hela, men någonstans finns det en gräns för vad som är rimligt och möjligt. Att stå med mössan i handen känns märkligt. Dessutom är jag världens sämsta säljare, särskilt att sälja mig själv. Så jag låter bloggen tala för sig själv. Gillar ni bloggen och/eller idén med en bok om prepping så tas alla bidrag, stora som små, emot med oändlig ödmjukhet och tacksamhet.

Till sist vill jag tacka alla som läser, som kommenterar, som ger mig feedback och som kontaktar mig med frågor och tankar. Det är tack vare er jag detta fortfarande är roligt, lärorikt och spännande.

Spring lilla hamster #prepperSE

På min födelsedag berättade jag för min mor att jag köpt en gård i Norrland och att jag ämnade flytta dit när min son flyttat hemifrån. Min mor är 50-talist och höll på att sätta kaffet i halsen. ”Vad ska du upp dit att göra? Det finns ju inga jobb där uppe? Hur ska du försörja dig? Ska du bo alldeles själv, mitt ute i ingenstans? Det kommer aldrig att gå! Vem ska ta hand om mig när jag blir gammal? Det är så långt bort, tänk om något händer!”

På min födelsedag berättade jag för min mormor att jag köpt en gård i Norrland och att jag ämnade flytta dig när min son flyttat hemifrån. Min mormor är 30-talist och ställde lugnt ner kaffekoppen. ”Vad kul! Är det verkligen vad du vill, då ska du göra det, annars kommer du att ångra dig. Fungerar det inte är det ju vara att flytta hem igen. I de trakterna har vi släkt, visste du det? Tänk på att det är andra förutsättningar där om du ska odla. Det är trevligt med får, särskilt lamm, dom är så söta. Men det är mycket jobb, fast det vet du ju redan. Ska du skaffa en hund igen då? Där uppe är det så billigt med mark. Då kommer jag och hälsar på, jag kanske stannar där.”

Det är märkligt hur det kan skilja sig så mycket. Kanske borde jag avfärda det hela som en skillnad mellan individer. Men det verkar finnas en avgrundsdjup skillnad mellan generationerna. Min mormors generation vet att det går att klara sig själv med en bit land att bruka. Så även jag. Men min mor verkar tro att det är omöjligt att leva om man inte har ett ”jobb”.

Att sträva efter att bli självförsörjande och ”hoppa av hamsterhjulet” är förenat med starka stigman vad det verkar. Vissa ser det som en faktisk omöjlighet. Andra ser en fantastisk möjlighet. De som ser problemen verkar vara helt oförstående att man kan vara beredd att ”ge upp” en bekväm livsstil och de är lika oförmögna att se vinsterna. Är det inte en monetär vinst är det ingen vinst alls.

Lars Wilderäng skrev ett mycket tänkvärt inlägg ”Folk betalar vad som helst för en livsstil”. Läs detta och se sedan klippet nedan. Båda har samma andemening. Båda förklarar hur jag tänker och tycker på ett mycket förtjänstfullt sätt.

 

Ekonomisk dissonans #prepperSE

Medans grannarna frenetiskt klipper gräset och påtar i sina trädgårdar har jag tankarna på helt annat håll. Det är något som stört mig under en längre tid och som jag hoppas bara är något som jag inte förstår. Låt mig börja i Sverige och Riksbankens senaste pressmeddelande gällande räntebeskedet, som kom 2016-04-21:

Riksbankens penningpolitik har bidragit till en starkare konjunktur och stigande inflation

OMX30 per månad sedan 1986

OMX30 per månad sedan 1986

Detta är den första meningen. Riksbanken slår sig alltså på bröstet för att de skapat en starkare konjunktur (och stigande inflation). Läser man vidare inser man ganska snart att läget inte är så bra som sammanfattningen och inledningen gör gällande. Ändå envisas politiker och ekonomer att tala om en ”återhämtning”.

I september 2008 toppade den svenska reporäntan på 4,75%. I augusti 2009 var räntan nere på 0,25% i och med finanskrisen 2007-2008. Vi hade en svag ökning från juli 2010 till november 2011 där räntan toppade på 2%. Sedan har räntan sjunkit och sedan februari 2015 har vi haft en negativ ränta.

Alltså hade vi, om man enbart tittar på reporäntan, en svag ekonomisk återhämtning under 2010 och 2011 för att sedan åter falla tillbaka, och det till värre nivåer än under Leman-Brothers-kraschen. Räntan berättar en historia som rimmar illa med ”starkare konjunktur”. Men visst, räntan kan ju användas till annat, som att till exempel ”försvara” den Svenska Kronan och hålla svensk export konkurrenskraftig.

Riksbanken använder ett annat medel för att ”säkerställa en god utveckling i svensk ekonomi”. Detta är att köpa statsobligationer. Under Q2 2016 köps det statsobligationer för 45 miljarder SEK. När en riksbank köper statsobligationer brukar det även kallas kvantitativa lättnader, på engelska ”Quantitative easing” (QE). Och Riksbanken är långt ifrån den enda riksbanken som gör detta. Vad det i praktiken betyder är att Riksbanken trycker nya pengar för att köpa statsobligationer och på så sätt tillför mer pengar till ekonomin, vilket allt som oftast leder till ökad inflation i slutändan, något som Riksbanken eftersträvar i nuläget.

Blickar man ut i världen är situationen mer eller mindre den samma. I USA meddelade nyss Federal Reserve (FED) att de lämnar räntan oförändrad, trots att de senast i december 2015 förutspådde en räntebana med fyra räntehöjningar under 2016.

I EU har nu Europeiska Centra Banken (ECB) infört ytterligare stödåtgärder som komplement till QE. Detta kallas CSPP (Corporate Sector Purchase Programme) och går möjliggör för ECB att köpa privatägda företags lån. Mig veterligen har något liknande aldrig skett, i alla fall inte på så stor skala.

I Asien pågår samma stödåtgärder som i Väst. Särskilt i Japan har QE gått så långt att det knappt inte längre finns mer skulder att köpa upp för den japanska centralbanken. I Kina devalveras nu valutan på löpande band, men i små steg, för att hålla den enorma exportmarknaden flytande.

Det finns massor av fler exempel på länder där centralbankerna har infört extrema stödåtgärder. Hela min poäng är denna. Varför behöver centralbankerna ta till krisåtgärder, som minusränta och QE, om ekonomin är i en återhämtning, som så gärna kommuniceras från både centralbankschefer och politiker? Dessa har pågått sedan 2007 och aldrig slutat.

Tittar man på världens börser har dessa i princip enbart stigit sedan botten 2008. Det är ju inte konstigt. Med noll- eller minus-ränta kan i princip inte pengar längre placeras i räntebärande medel (räntefonder, statsobligationer etc) då dessa inte ger en avkastning att tala om. Alltså måste placerare vända sig till aktiemarknaden för att få en avkastning värd namnet. Dessutom står centralbankerna beredda att ”göra vad som krävs” för att hålla ekonomin i gång. Detta kan omöjligtvis vara det nya normala. Centralbanker kan inte absorbera hur mycket som helst genom QE eller stödköp av olika ekonomiska instrument (läs skulder).

Kanske är det logiskt att den officiella kommunikationen alltid är att det pågår en ekonomisk återhämtning. All ekonomi bygger på psykologi och förtroende. Så länge börserna går ”bra” kommer troligen gemene man att sitta still i båten. Men ingenting varar för evigt. Förr eller senare kommer en lågkonjunktur och om det vi befinner oss i är en högkonjunktur undrar jag vad det finns att ta till för medel att stimulera ekonomin vid en lågkonjunktur.

Det är ju förstås helt möjligt att jag inte förstår hur makroekonomi fungerar. Mer än troligt eftersom jag inte har någon som helst utbildning på området. Men jag kan i alla fall se hur de som är experter agerar och vad de säger. När praktisk handling går stick i stäv med vad som sägs blir jag mist sagt fundersam.

Kapplöpning mot en osäker framtid #prepperSE

Känslan av att vara ute i sista sekunden är något som piskar mig vidare just nu. Det känns som att jag sålt huset i grevens tid, eller om man så vill på toppen. Grannen som sålde sitt precis efter mig fick också huset sålt, men med mycket mindre budgivning.

När nu väl huset är sålt handlar så klart nästa kapitel om att hitta något nytt. Primärt en hyresrätt, sekundärt en avsides gård eller fritidshus. Jag tänker inte bli sittandes i en lägenhet om SHTF. I den långa planeringen ska jag bosätta mig i min BOL permanent. Detta får dock vänta tills sonen lämnat boet.

Den gnagande känslan av att det ont om tid är påtaglig. Jag kämpar ständigt mot impulsen att köpa vad som helst, bara det ligger tillräckligt avsides. Kampen mellan ”att ha här-och-nu” och ”invänta bästa tänkbara” pågår för fullt. Eftersom varken jag eller någon annan kan se in i framtiden får man helt enkelt gå på de indikationer och trender som finns tillgängliga.

Fyra år. Allt jag vill ha är fyra år, innan SHTF. Min högst subjektiva och personliga bedömning är att det är en orealistisk förhoppning. Helt ärligt tror jag inte vi har så mycket tid på oss. Visst, det är lätt att slänga sig med långsiktiga och luddiga prognoser. Dock finns det så många indikatorer som alla, oavsett scenario, pekar åt fel håll.

Ekonomin, både den svenska och globala, är på väg att krascha. Centralbankerna har sedan 2007 använt var enda krisåtgärd i verktygslådan för att stimulera ekonomin. Minus-räntor, kvantitativa lättnader, försäkringar om att ”vad som än krävs”. Detta har pågått i över åtta år och inga tecken pekar på att dessa extraordinära åtgärder verkligen hjälper. De rikaste i samhället har redan gått ur värdepapper och investerat i guld, fastigheter, konst, mark etc. Fler framstående experter talar nu om en kommande kris. Sist ut i raden var den Japanska premiärministern Shinzo Abo. Även Allan Greenspan och George Soros har varnat för det samma. Det är alltså inga gökungar med foliehattar.

Spänningen mellan Ryssland och väst visar inga tecken på att minska. Tvärt om eskalerar både retorik och incidenter. Samtidigt ökar även spänningarna mellan Kina och USA/Japan i Östkinesiska Havet fort. NATO tampas dessutom med interna. Om Trump vinner valet i USA i höst är frågan om NATOs framtid högst osäker.

Brexit är ännu en stor riskfaktor som, om britterna bestämmer sig för att lämna EU, kommer att få troligtvis negativa  konsekvenser för EU som helhet. Vissa menar att detta leder till ökad makt för Tyskland och Frankrike. Andra menar att hela EU-samarbetet riskerar falla samman. Mitt i detta växer rörelser runt om i EU för att lämna unionen. I Frankrike driver till exempel Marie Le Penn stenhårt denna linje.

Riktar vi åter blicken mot Sverige finns det så mycket sprickor i samhället att jag inte ens vet var jag ska börja. Konsekvensen av alla dessa sprickor pekar mot att samhällskontraktet riskerar att brytas. På vissa ställen har detta redan skett. När staten inte längre kan uppfylla sina mest grundläggande uppgifter kommer en motreaktion – på ett eller annat vis. För att återknyta till ekonomin så har Sverige även en egen bostadsbubbla och överbelåning att hantera.

Det finns väldigt få ljusglimtar att klamra sig fast vid om man tittar på trender ur ett stort perspektiv. Därför känner jag piskan vina att agera skyndsamt. Det är så klart min egen bedömning. Förhoppningsvis är jag helt fel ute.

Pengar och perspektiv #prepperSE

”Money, get away
Get a good job with good pay and you’re okay
Money, it’s a gas
Grab that cash with both hands and make a stash
New car, caviar, four star daydream
Think I’ll buy me a football team”

Pink Floyd – Money

Låt oss börja med ett exempel:

Om ditt hushåll har månatliga utgifter på 15 000 kronor och inkomster på 30 000 så har du ett förhållande på 1:2. Om du lyckas minska dina utgifter till 5 000 kronor behöver du bara tjäna 10 000 kronor för att uppnå samma förhållande

Nu är det ju en rätt stor skillnad i vad man har över per månad i de olika exemplen; 15 000 kr jämfört med 5 000 kr. I praktiken innebär det en ”förlust” på 10 000 kr varje månad!

Ja, du skulle få 10 000 kr mindre över varje månad. Men du behöver tjäna 20 000 kr mindre. Som jag ser det har du tjänat 10 000 kr. Och vad krävs för att få in de 20 000 kronorna? Långa arbetsdagar? Pendling? Övertid? Stress? Mindre fritid? Två arbeten?

Vad är din tid egentligen värd? Trots allt är det just din tid du omvandlar till pengar när du arbetar. Det tenderar till att finnas en fartblind syn på pengar. Ju mer, desto bättre. Större utgifter måste kompenseras av högre inkomster, eller så ger högre inkomster utrymme till större utgifter. Väldigt sällan verkar människor idag titta på vad som egentligen är nödvändigt, förutom när de hamnar i ekonomiska trångmål.

Vissa politiska partier på vänsterkanten talar sig varma om minskad arbetstid. Jag håller med om att det kan finnas goda skäl till att minska sin arbetstid. Faktum är att det finns ingenting som hindrar dig från att göra så själv redan nu, utan politiker. Ofta har arbetsgivare inget större problem med att låta anställda gå ner i tid, särskilt på större företag. Och ja, jag vet att det finns tusen ”om, men och kanske” och att allas individuella situation är unik, men jag generaliserar här.

Dock behöver man vara medveten om att det inte går att leva som man gör vid full tjänstgöringsgrad som vid en deltid. Det kräver att man ser över sina utgifter och tar bort de som inte är nödvändiga.

Vad har då allt detta med prepping att göra?

Massor.

Men jag tänker inte förklara för dig, kära läsare, hur. Däremot uppmanar jag dig till att tänka och fundera själv. Det var länge sedan jag uppmanade till något sådant, så det är väl på tiden. Dela med er av era tankar och funderingar i kommentarerna.