Att ha en buffert i bufferten #prepperSE

Att ha ett förråd med förnödenheter vid händelse av kris är bra. Detta förråd kan användas som buffert i många sammanhang, inte bara vid ett SHTF-scenario. Det kan vara vid allt från sjukdom till arbetslöshet till hyperinflation. Så du har ditt förråd med förnödenheter; vatten, mat, medicin, prylar och allt vad det nu kan vara. Men vad händer om du själv är oförmögen att effektivt använda denna buffert i händelse av en kris?

I och med min flytt har jag också bytt landsting. Detta innebär att min journal skulle skickas till det nya sjukhuset och min medicinering skulle fortsätta där. Givetvis fungerade detta inte som planerat och jag har nu gått två veckor för länge utan medicin. Detta har i sin tur resulterat i att jag nu igen är dålig. Men vad det också har lärt mig är hur kort tid det tar att gå från att må som vanligt till att må riktigt, riktigt dåligt i händelse av att jag inte får min medicin i tid.

Om SHTF har jag som bäst har jag 7-8 veckor på mig, som sämst ingen tid alls innan jag blir så pass dålig att mitt allmäntillstånd får klassas som extremt dåligt. Alltså är jag fullt medveten om hur utsatt jag är och medicinen som ges intravenöst kan jag inte på något sätt själv preppa, då den dels kostar 25000 kr per dos och dels är färskvara. Det som återstår är att försöka hantera situationen för vad den är, eller blir.

Den senaste tiden har jag funderat på vad jag kan göra för att underlätta för mig själv i en händelse av kris utöver det förråd jag redan har. Det handlar om allt ifrån att se till att vätskeersättning finns i ordentlig mängd hemma till att fundera på hur jag kan underlätta det vardagliga i BOL Norr till en så liten fysisk belastning som möjligt. Nu pratar jag inte bekvämlighet, utan praktiskt tänkande.

Till exempel kan det handla om att ha så mycket som möjligt med ved och vatten inomhus, att ha mat som går att äta kall, att flytta in toaletten från ”dass” till storstugan och att se till att ingenting måste göras direkt när jag kommer upp om jag skulle må dåligt redan i det skedet. Symptomen av sjukdomen är bland annat diarréer, utmattning, ledvärk och uttorkning. I det läget vill jag givetvis inte ställa mig och hugga ved det första jag gör, i värsta fall mitt i natten och med -30 grader.

Ser jag på det ur ett perspektiv är jag redan bor i BOL Norr blir det mer komplicerat, fast på ett annat sätt. Förhoppningen är ju att ha en viss djurhållning och odling och då kommer jag inte undan de dagliga sysslorna oavsett hur dåligt jag mår. Frågan är då kanske mer var gränsen går för vad jag klarar av. Att mata och vattna djur kan vara både tungt och tidskrävande om man inte tänker till och förbereder och planerar på ett klokt sätt. Odlingar däremot kommer kräva fysiskt arbete, det går inte att komma ifrån.

I förlängningen är det svårt att förutspå hur illa det kan bli. Kanske når det en hanterbar botten, kanske leder det till en plågsam död av undernäring och uttorkning. Jag vet helt enkelt inte och jag hoppas innerligt att jag slipper ta reda på det den hårda vägen.

Annonser

Om du blir sjuk vid ett SHTF #prepperSE

Min senaste sjukhusvistelse fick mig att verkligen tänka till vad gäller sårbarhet och utsatthet vid ett SHTF. I mina tankar och scenarier är jag alltid frisk, mätt, torr och varm. Den utgångspunkten är såklart helt orimlig, men eftersom jag är det nu faller jag i fällan att förutsätta att så även skulle vara fallet vid ett SHTF. Nu har jag börja försöka modellera scenarier där jag, någon annan i min närhet eller fler blir sjuka eller får en nedsatt förmåga av olika anledningar.

Det krävs inte mycket för att vi ska tappa i prestanda (eller vad vi ska kalla det). En kombination av små saker kan få större påverkan på vårt allmäntillstånd än vi kanske vill medge eller ana. Betänk följande. SHTF och det har gått två veckor. Mat, vatten och värme är ännu inte ett problem. Lagren räcker gott och väl. Det finns inga indikationer på att läget ska normaliseras inom överskådlig tid. Du börjar känna dig lite hängig och näsan börjar rinna. Nästa dag känner du hur du börjar svettas och frysa om vart annat. Feber. Inte hög, men ändå. Det blir svårare och svårare att utföra de mest basala uppgifter som att hämta vatten, laga mat och hålla värmekällan igång. Varje moment känns som ett halvt maratonlopp och dränerar dig på den lilla energi du har i kroppen.

Är du nu själv är du fruktansvärt utsatt, även om det nu inte finns risk för ett yttre hot. Sjukvården fungerar inte och du har ändå inga sätt att kommunicera med den. Tanken på att ge sig ut och försöka hitta hjälp känns övermäktig. Har man tur går febern ner av sig själv efter ett par dagar, kanske har du febernedsättande medicin som lindrar. Faktum kvarstår att du under kanske 3-4 dagar är nedsatt. Nu är ju en vanlig influensa något som inte är särskilt farligt, men under ett SHTF och ensam blir situationen ändå mycket mer allvarlig.

Är man fler blir det genast mycket lättare. Även om de som inte är sjuka får dra ett större lass så kommer du troligtvis att i lugn och ro kunna vila dig, få vätska och mat serverad, kanske lite omtanke och på så sett snabbare och säkrare kunna återhämta dig. Om omvärlden är orolig kommer det åtminstone att finnas någon eller några som kan hålla vakt.

Det finns så klart mycket mer allvarliga hot än en vanlig influensa vid ett SHTF. Bristande sanitet och spridning av bakterier och virus är ett långt mer större hot. Även om du/ni har god sanitet ökar ändå risken då det är vanskligt att förutsätta att alla människor kommer att ha en plan för hur de ska hantera avfall, avföring eller i värsta fall döda kroppar.

Personligen har det varit väldigt värdefullt att ta med sjukdom som en parameter vid mina scenarion. Det är naivt att tro att alla alltid kommer att vara friska och i tipp-topp kondition. Ju längre tiden går, ju sämre blir oddsen. Eftersom det är jag som har koll på alla prepps i min ”krets” så inser jag värdet av kunskapsspridning. Detta är något som jag omgående tänker börja åtgärda. Som första del kommer jag att skriva en väldigt enkel ”manual” över vad som finns, vart det finns och hur det används.