Mitt livsmantra ”det blir aldrig som man tänkt sig” visar sig återigen stämma. Nu finner jag ingen glädje i detta utan konstaterar bara att så är fallet. Tvärt om önskar jag innerligt att devisen någon gång kunde visa sig vara fel.
Under Kristi himmelsfärdshelgen var det dags för att äntligen ta sig upp till BOL Norr för att dels inspektera hur det klarat sig över vintern och dels för att frakta upp sådant jag köpt på mig under vintern. Jag har med viss nervositet noga följt snödjupet vid den mätstation som ligger närmast. Som högst var snödjupet den 2 februari på 175 cm och sjönk inte under en meter förrän 19 april. Även om stugan överlevt många vintrar tidigare misstänkte jag att få varit så snörika som denna.
Min vapendragare och jag satte av norr ut i gott mod och skissade upp en plan för vad som skulle göras – förutsatt att inget oförutsett inträffat. När vi närmade oss BOL Norr började vi bli lite fundersamma. Det låg fortfarande oroväckande mycket snö kvar i skogen. Mycket riktigt visade det sig att backen upp in i skogen, de sista hundra metrarna, var helt snötäckt. Det var alltså runt 20 grader varmt ute samtidigt som det var runt 40 cm snö kvar i backen som vetter mot norr. Vi gjorde några försök att forcera snön med den fyrhjulsdrivna, höjda bilen utan att lyckas komma mer än ett 20-tal meter. Marken under snön var mer lervälling än solid mark, vilket resulterade i att däcken sjönk ner mer än snön var djup.
Bilen tömdes i flera vändor till fots. Sedan kom nästa överraskning. På baksidan av storstugan sitter en skrotsten (skorsten) som är, eller rättare sagt var, kopplad till braskaminen i sovrummet. Denna hade släppt från sina fästen av snömassorna från taket och hängde surt rätt ut från väggen. I fallet hade den knäckt 5-6 brädor panel på yttersidan och en gipsskiva på insidan. Det var bara att släppa alla planer och fokusera på att lösa problemet. Skrotstenen (skorstenen) togs ner och ett tillfälligt skydd sattes upp tills dess jag kan åka upp och laga detta permanent. Även om detta inte var vad jag hade hoppats på, så kan jag i alla fall se det som en möjlighet. Eftersom jag ändå nästan aldrig eldar i braskaminen och ändå ska sätta in en kamin i sovstugan så får detta bli ett tillfälle att helt sonika passa på att flytta braskaminen till sovstugan.
När det mest akuta var avklarat inspekterades resten av byggnaderna och marken efter tecken på skador. Lyckligtvis hade resten klarat sig bra så när som på en trasig bräda på vedboden. Tack vare att våren inte riktigt satt full fart på växtligheten gick det att få en bra överblick och kunde lättare prioritera röjning och rensning. Vidare kunde jag konstatera att mina akrylskivor var något för stora för att passa som det var tänkt. Eller egentligen var de inte för stora utan fönsterkarmarna har formen av romber. Så jag får lösa det med lite improvisation. Först efter det kan jag testa effekten.
Något som faktiskt fungerade riktigt bra var de isolerande persienner jag tidigare köpt som nu äntligen kom upp och blev monterade. När temperaturen föll på natten gick det tydligt att känna hur dessa bidrog till att skapa en isolerande luftspalt mellan fönstret och rummet. Hade jag haft mer tid skulle jag så klart mätt upp skillnaden med och utan dessa för fönstret. Nu vet jag att konceptet fungerar, så det blir till att köpa likadana till samtliga fönster.
I vanlig ordning roterades mat ut och ny ersatte det som åts upp. Denna resa valde jag att inte ta hem konserver för att ätas upp hemma då det bara blir massa extra släpande vid den kommande flytten. När jag väl är på plats i nya lägenheten (var det nu blir) så kan jag köra ner det som ska roteras ut. Förhoppningen är att kunna åka upp en vända till innan semestern. Jag skulle verkligen behöva ta en helg till att plocka, flytta runt, sortera, märka och inventera. Just nu upplever jag att strukturen är alldeles för spretig och gör det onödigt svårt att hitta det jag letar efter.
Summa summarum kan jag konstatera att det finns precis hur mycket som helst att göra. Samtidigt har jag en tydlig plan uppsatt sedan dag ett som jag slaviskt följer för att inte bli stående med sjuttioarton halvfärdiga projekt. Förutom det löpande underhållet och reparationerna av byggnaderna är allt fokus på att förbereda marken för framtida odlingar och hagar. I princip handlar det om allt från ren avverkning av skog och stenröjning till att skapa en näringsrik jord till att säkerställa bevattningsmöjligheter. Det är otroligt stimulerande att se detta sakta växa fram, kvadratmeter för kvadratmeter.
Oooppss. Sånt vill man inte ha utan förvarning!