Kapplöpning mot en osäker framtid #prepperSE

Känslan av att vara ute i sista sekunden är något som piskar mig vidare just nu. Det känns som att jag sålt huset i grevens tid, eller om man så vill på toppen. Grannen som sålde sitt precis efter mig fick också huset sålt, men med mycket mindre budgivning.

När nu väl huset är sålt handlar så klart nästa kapitel om att hitta något nytt. Primärt en hyresrätt, sekundärt en avsides gård eller fritidshus. Jag tänker inte bli sittandes i en lägenhet om SHTF. I den långa planeringen ska jag bosätta mig i min BOL permanent. Detta får dock vänta tills sonen lämnat boet.

Den gnagande känslan av att det ont om tid är påtaglig. Jag kämpar ständigt mot impulsen att köpa vad som helst, bara det ligger tillräckligt avsides. Kampen mellan ”att ha här-och-nu” och ”invänta bästa tänkbara” pågår för fullt. Eftersom varken jag eller någon annan kan se in i framtiden får man helt enkelt gå på de indikationer och trender som finns tillgängliga.

Fyra år. Allt jag vill ha är fyra år, innan SHTF. Min högst subjektiva och personliga bedömning är att det är en orealistisk förhoppning. Helt ärligt tror jag inte vi har så mycket tid på oss. Visst, det är lätt att slänga sig med långsiktiga och luddiga prognoser. Dock finns det så många indikatorer som alla, oavsett scenario, pekar åt fel håll.

Ekonomin, både den svenska och globala, är på väg att krascha. Centralbankerna har sedan 2007 använt var enda krisåtgärd i verktygslådan för att stimulera ekonomin. Minus-räntor, kvantitativa lättnader, försäkringar om att ”vad som än krävs”. Detta har pågått i över åtta år och inga tecken pekar på att dessa extraordinära åtgärder verkligen hjälper. De rikaste i samhället har redan gått ur värdepapper och investerat i guld, fastigheter, konst, mark etc. Fler framstående experter talar nu om en kommande kris. Sist ut i raden var den Japanska premiärministern Shinzo Abo. Även Allan Greenspan och George Soros har varnat för det samma. Det är alltså inga gökungar med foliehattar.

Spänningen mellan Ryssland och väst visar inga tecken på att minska. Tvärt om eskalerar både retorik och incidenter. Samtidigt ökar även spänningarna mellan Kina och USA/Japan i Östkinesiska Havet fort. NATO tampas dessutom med interna. Om Trump vinner valet i USA i höst är frågan om NATOs framtid högst osäker.
Brexit är ännu en stor riskfaktor som, om britterna bestämmer sig för att lämna EU, kommer att få troligtvis negativa  konsekvenser för EU som helhet. Vissa menar att detta leder till ökad makt för Tyskland och Frankrike. Andra menar att hela EU-samarbetet riskerar falla samman. Mitt i detta växer rörelser runt om i EU för att lämna unionen. I Frankrike driver till exempel Marie Le Penn stenhårt denna linje.

Riktar vi åter blicken mot Sverige finns det så mycket sprickor i samhället att jag inte ens vet var jag ska börja. Konsekvensen av alla dessa sprickor pekar mot att samhällskontraktet riskerar att brytas. På vissa ställen har detta redan skett. När staten inte längre kan uppfylla sina mest grundläggande uppgifter kommer en motreaktion – på ett eller annat vis. För att återknyta till ekonomin så har Sverige även en egen bostadsbubbla och överbelåning att hantera.

Det finns väldigt få ljusglimtar att klamra sig fast vid om man tittar på trender ur ett stort perspektiv. Därför känner jag piskan vina att agera skyndsamt. Det är så klart min egen bedömning. Förhoppningsvis är jag helt fel ute.