Kategoriarkiv: SHTF

Att ha en buffert i bufferten #prepperSE

Posted on by

Att ha ett förråd med förnödenheter vid händelse av kris är bra. Detta förråd kan användas som buffert i många sammanhang, inte bara vid ett SHTF-scenario. Det kan vara vid allt från sjukdom till arbetslöshet till hyperinflation. Så du har ditt förråd med förnödenheter; vatten, mat, medicin, prylar och allt vad det nu kan vara. Men vad händer om du själv är oförmögen att effektivt använda denna buffert i händelse av en kris?

I och med min flytt har jag också bytt landsting. Detta innebär att min journal skulle skickas till det nya sjukhuset och min medicinering skulle fortsätta där. Givetvis fungerade detta inte som planerat och jag har nu gått två veckor för länge utan medicin. Detta har i sin tur resulterat i att jag nu igen är dålig. Men vad det också har lärt mig är hur kort tid det tar att gå från att må som vanligt till att må riktigt, riktigt dåligt i händelse av att jag inte får min medicin i tid.

Om SHTF har jag som bäst har jag 7-8 veckor på mig, som sämst ingen tid alls innan jag blir så pass dålig att mitt allmäntillstånd får klassas som extremt dåligt. Alltså är jag fullt medveten om hur utsatt jag är och medicinen som ges intravenöst kan jag inte på något sätt själv preppa, då den dels kostar 25000 kr per dos och dels är färskvara. Det som återstår är att försöka hantera situationen för vad den är, eller blir.

Den senaste tiden har jag funderat på vad jag kan göra för att underlätta för mig själv i en händelse av kris utöver det förråd jag redan har. Det handlar om allt ifrån att se till att vätskeersättning finns i ordentlig mängd hemma till att fundera på hur jag kan underlätta det vardagliga i BOL Norr till en så liten fysisk belastning som möjligt. Nu pratar jag inte bekvämlighet, utan praktiskt tänkande.

Till exempel kan det handla om att ha så mycket som möjligt med ved och vatten inomhus, att ha mat som går att äta kall, att flytta in toaletten från ”dass” till storstugan och att se till att ingenting måste göras direkt när jag kommer upp om jag skulle må dåligt redan i det skedet. Symptomen av sjukdomen är bland annat diarréer, utmattning, ledvärk och uttorkning. I det läget vill jag givetvis inte ställa mig och hugga ved det första jag gör, i värsta fall mitt i natten och med -30 grader.

Ser jag på det ur ett perspektiv är jag redan bor i BOL Norr blir det mer komplicerat, fast på ett annat sätt. Förhoppningen är ju att ha en viss djurhållning och odling och då kommer jag inte undan de dagliga sysslorna oavsett hur dåligt jag mår. Frågan är då kanske mer var gränsen går för vad jag klarar av. Att mata och vattna djur kan vara både tungt och tidskrävande om man inte tänker till och förbereder och planerar på ett klokt sätt. Odlingar däremot kommer kräva fysiskt arbete, det går inte att komma ifrån.

I förlängningen är det svårt att förutspå hur illa det kan bli. Kanske når det en hanterbar botten, kanske leder det till en plågsam död av undernäring och uttorkning. Jag vet helt enkelt inte och jag hoppas innerligt att jag slipper ta reda på det den hårda vägen.

Tid #prepperSE

Posted on by

Något som kan vara intressant att fundera kring är tid och energi. Särskilt mer tanke på hur vi i dagens samhälle tar väldigt lätt på energi, men är fruktansvärt rädda om vår tid. När jag åker till jobbet på morgonen (i min bensindrivna bil) tänker jag sällan på vad som driver bilen framåt. Det enda (nåja) jag behöver bry mig om är att se till att det finns bensin i tanken. Om det börjar ta slut behöver jag bara byta pengar mot mer bensin och rulla vidare.

Om man förenklar saker och ting lite kan man krasst säga att en liter bensin motsvarar ca 2,5 dagars mänskligt arbete i energi mätt. Alltså inte 2,5 dagar som vi lever dom, utan motsvarande 24 timmar per dygn – alltså 60 mantimmar. Allt detta i en liter bensin. Detta är alltså om man räknar kalorier och har en 100% effektiv förbränning där allt bränsle omvandlas till energi utan förlust.

Man kan också se det ur ett annat perspektiv. Om jag skulle gå de två mil jag har till jobbet skulle det ta mig 4 timmar enligt Google Maps. Sedan lika lång tid tillbaka hem igen. Jag skulle då ha tid till att gå till jobbet, jobba 8 timmar, gå hem och sedan sova 8 timmar. Gissningsvis skulle jag få en väldigt bra kondition, men jag skulle inte så mycket till liv. Visst, jag skulle kunna cykla, men i en förlängning behövs gummi till cykelns däck, som måste transporteras till mig för byte. Men det är inte min poäng.

Min poäng här är att våra liv är energidopade. Utan hjälp av maskiner, elektricitet och bränsle skulle vi aldrig kunna upprätthålla vår nuvarande livsstil. Vid ett SHTF är det just detta vi kommer att förlora. Det gäller även de mest basala ting. Vattnet kommer inte att komma ur kranen utan måste (förr eller senare, när dina dunkar är slut) hämtas hem på ett eller annat sätt. Elementen kommer inte att värma, utan det kommer krävas arbete för att få fram exempelvis ved.

Exemplen kan göras många, men kontentan är att din tid och energi kommer att behövas läggas på helt andra sysslor än du idag är van med. Den som aldrig hämtat vatten ur en brunn har ingen aning om hur tungt det kan vara. Den som aldrig skaffat ved från ax till limpa manuellt, vet inte hur lång tid det tar och hur jobbigt det faktiskt är. Denna kunskap saknas för majoriteten av dagens människor.

Du har bara en enda resurs och det är din tid och energi. Idag byter du den mot pengar genom arbete. Men kunskap, frågar kanske vän av ordning? För att skaffa kunskap krävs också just tid och energi. Det är en god investering. Dessutom kanske någon värderar din tid och energi högre om du har kunskap i det område du arbetar med.

Att utföra arbete manuellt tar mycket längre tid än man kan föreställa sig. Jämför att för hand såga en stock med att använda en motorsåg. Varje moment i allt du ska göra efter SHTF kommer ta mycket längre tid – och vara mycket jobbigare. Det bästa sättet att få en uppfattning är att själv testa. Prova gör så mycket du kan av de dagliga rutinerna utan hjälpmedel; diska för hand, tvätta för hand, städa utan dammsugare, laga mat över öppen eld med ved du samlat i skogen, gå till affären och handla och så vidare. Om du nu har tid att testa…

Moral i ett laglöst land #prepperSE

Posted on by

Känns som det är dags för lite hänsynslöst, ärligt självrannsakande. Känner du dig redo? För nu ska vi leka med din och min moral. Först, innan vi börjar, är det på sin plats att påpeka att detta en är rent hypotetisk diskussion och det finns inget rätt eller fel och ingen annan kommer döma dig än du själv.

Det finns ett antal sätt att få människor att agera på ett visst sätt. Idag är det vanligaste att skriva ner ett antal regler (lagar) som alla ska följa. De som inte följer dessa kommer att bli bestraffade. Det kan röra sig om en fysisk , psykologisk , social eller ekonomisk bestraffning. Förutsättning för att detta ska fungera är att den som stiftar lagarna också har möjlighet att utdöma och verkställa straff till de som inte följer lagarna. Detta sköter idag det vi idag lite slarvigt kallar ”rättsväsendet”.

Men vad händer i ett läge där lagar inte längre kan upprätthållas? I ett laglöst land där du inte riskerar att bli satt i fängelse utan kan göra vad du vill, vad blir ditt rättesnöre? Om vi leker med tanken att en så allvarlig kris uppstår att vi hamnar i en sådan situation, där du kan göra vad du vill utan att riskera att bli lagförd av staten, vad händer med dig då? I en sådan situation kan du alltså rent teoretiskt göra vad du vill; plundra, använda skjutvapen, bruka våld. En risk är ju givetvis att du själv blir offer för samma beteende från någon annan, men utöver detta, finns det något inom dig som sätter stopp? Om du har friheten att göra exakt vad du vill, vad hindrar dig?

Din moral är summan av många aspekter; sociala normer, uppfostran, kultur, religion, politisk ideologi, empati, utbildning, erfarenheter och mycket mer. Det kan upplevas som instinktivt att bedöma något som rätt eller fel. Denna känsla försvinner inte för att konsekvenserna att handla fel försvinner. Kanske kan du tvingas till att agera mot din moral på grund av yttre omständigheter, men du kommer troligen också att må väldigt dåligt av sagd handling.

Lockande vid ett SHTF? Vad säger din moral egentligen.

Jag vet att många pratar vitt och brett om att de ”kommer göra vad som helst för att överleva” vid en total kollaps/SHTF. Som vanligt är det väldigt lätt att sitta trygg, mätt och varm och slänga sig med sådana påståenden. Sedan ska man också vara tydlig med att påståendet kan vara både offensivt och defensivt. Att försvara sig mot angripare tror jag de flesta anser vara moraliskt försvarbart. Att vara den som angriper oskyldiga för att överleva misstänker jag för de flesta ter sig som moraliskt förkastligt.

Använd din fantasi och empati och försök föreställa dig själv som den som bryter sig in i någons hem och med våld tar det du vill ha. Skräckslagna människor skriker, gråter, ber för sina liv. Hysteriska och panikslagna barn. Är du frisk kommer du att finna ett sådant scenario totalt motbjudande och helt osannolikt, omöjligt.

Ja, jag vet att ovan exempel är extremt, men det fyller också en funktion. Detta är en situation vi alla kan skriva under på är att gå för långt. Men utan påföljder blir hela skalan flytande. Rubbas gränsen för vad du kan tänka dig göra eller kommer nuvarande moral att råda? Är det okej att ta från vad som verkar vara ett övergivet hus? Från en övergiven fabrikslokal eller affär? Jaktbrott?

Inte bara behöver man brottas med sin egen moral, man blir tvungen att ta hänsyn till sina medmänniskors. Även om du själv är principfast och anser att ett brott idag är ett brott även om det inte går att lagföras, så kan det ju vara så att andra människor är mindre nogräknade. Riskeras du dras med i ett flockbeteende där du gör något som du normalt sett inte skulle göra, bara för att alla andra gör det?

Det finns så mycket att fundera på kring detta och jag ska ärligt erkänna att jag själv inte på långa vägar är ens i närheten till att ha några svar. Däremot tror jag det är både nyttigt och viktigt att våga tänka dessa tankar och löpa hela linan ut.

 

De bortskämda #prepperSE

Posted on by

 De senaste veckorna har varit så fulla av nya intryck och full fart att jag inte hunnit med så mycket annat. Nu finns det lite tid till övers och åter vandrar tankarna lite mer fritt.

Det är uppenbart hur vi alla drivs av en kombination av omständigheter och önskningar. Omständigheterna kan vi inte alltid påverka, utan vi hamnar i en situation där vi hela tiden är ett steg efter och reagerar istället för agerar. Kanske är dessa omständigheter en konsekvens av en viljeriktning som inte riktigt blir som man förutsett, kanske är det yttre förändringar som vi inte haft en rimlig chans att kunna påverka.

Viljan att göra det man tror är rätt är generellt sett väldigt stark hos varje individ. Givetvis är ”rätt” individuellt och subjektivt och förändras under livet. Vi har olika behov i olika faser av våra liv. Tydligast blir det i början och i slutskedet. Man skulle kunna kalla denna strävan en människas livsmål. Ett rörligt, föränderligt och kanske lite diffust mål. Men dock, det finns där och driver oss alla åt ett eller annat håll.

Periodvis i livet blir dessa mål nästa osynliga då allt är rutin och vardag. Föräldrar brukar undra ”var livet tog vägen” medan barnen växte upp, för att sedan bli helt förvirrade och mållösa när barnen en dag flyttar hemifrån. När man når en punkt i livet där något förändras radikalt är det lätt att bli just mållös, innan man hunnit orientera sig och anpassa sig till sin nya situation. Brytpunkterna och den medföljande tankeprocessen är för mig väldigt intressanta. Direkt eller indirekt, medvetet eller omedvetet tvingas man omdefiniera sitt liv och framför allt sitt livsmål.

Ponera nu att något allvarligt skulle inträffa, ett SHTF. Efter den initiala chocken och det efterföljande kaoset kommer en period då alla kommer att behöva omvärdera sina liv och hitta en ny riktning för sina livsmål. Min misstanke är att dessa mål kommer att bli väldigt mycket mer basala. Det finns helt enkelt inte förutsättningar för att ha mål i livet som är så mycket mer annat än att överleva.

Vi är helt enkelt bortskämda, när vi har möjligheten att sträva efter materiellt överflöd, status och andra extravaganser. Nu lägger jag ingen värdering i vilka mål människor har med sina liv, utan konstaterar bara att vi har möjligheten att faktiskt ha sagda mål. Historiskt sett lever vi i ett undantag. Normen har under människans existens annars varit att precis överleva. Svält, sjukdomar och krig har alltid satt stopp för ett överflöd och tvingat mänskligheten till ett liv på gränsen.

Personligen är jag evigt tacksam att få leva i detta undantag, där jag har en möjlighet att förbereda mig för sämre tider. Tittar jag tillbaka i min släkts historia så hade till exempel mjölnaren Johan på 1700-talet inte de möjligheterna. Han fick slita bara för att hålla sig och sin familj levande. Att lägga undan ett års mat fanns inte i hans världsbild. Men 300 år senare har jag den möjligheten. Eller så har jag möjligheten att se och uppleva saker och platser Johan inte ens visste om fanns.

Frågan är om detta undantag kommer hålla i sig för evigt. Eller snarare, kommer undantaget att vara mitt liv ut? Om det gör det, håller det även i sig för min sons livstid och framtida barnbarns? Är vi i det eviga undantagets tidevarv? Egentligen räcker det med att lyfta blicken till Ukraina, Syrien eller någon annan oroshärd för att konstatera att oddsen är väldigt mycket mot oss. Frågan är inte om, utan när. Och när allt förändras till det sämre, har du då gett dig och din familj de bästa tänkbara förutsättningarna?

I morgon #prepperSE #shtf

Posted on by

I kväll kommer du att göra som du alltid gör en vardagskväll. Vilka rutiner du än har är jag relativt säker på att bland det sista som görs är att sätta mobilen på laddning och kontrollera att larmet är ställt på rätt tid. Sedan somnar du, till slut. Vissa somnar senare än andra.

Du vaknar i morgon av att din klocka på mobilen sjunger sin irriterande sång. När du tar upp mobilen för att stänga av larmet ser du att du saknar mobiltäckning. Du ser också att mobilen är långt ifrån fulladdad. Kanske struntar du i det och går upp för att påbörja morgonens rutiner.

När du öppnar kylskåpet för att börja med frukosten märker du att lampan i kylskåpet inte lyser. När du ska starta kaffebryggaren eller varmvattenkokaren upptäcker du att den inte fungerar. Kanske upptäcker du strömavbrottet när du går in för att göra din morgontoalett. Oavsett hur, inser du att det inte finns någon elektricitet i hemmet. Inga säkringar verkar ha gått.

Vad gör du?

För att få mer information om strömavbrottet försöker du ta dig ut på internet via det fasta internetabonnemanget. Vilket så klart inte heller fungerar eftersom det saknas ström till routern/ADSL-modemet/4G-accesspunkten. Inte heller det mobila bredbandet i mobiltelefonen fungerar eftersom det inte finns någon täckning. ”Sidan kunde inte visas” blänger argt på dig.

Vad gör du?

Kanske har resten av familjen vaknat och börjar ställa frågor. Eller så är du ensam och börjar själv fundera på vad som hänt. Ovanan att leva i ett informationsvakuum gör sig påmind. Kanske är det i sig skrämmande. Hur får man reda på information utan internet eller telefoni? Tankarna börjar snurra. Hur stort är strömavbrottet? Är det bara i kvarteret? Varför har du i så fall ingen mobiltäckning? Det kanske är hela tätorten eller kommunen?

Vad gör du?

Nu kanske någon äntligen kommer på att man kanske ska slå på radion eller TV:n för att försöka få information den vägen. TV:n fungerar ju inte i och med att det inte finns någon ström. Men den som råkar ha en radio som går att driva på batterier/solceller/dynamo kan ju lyssna. Vilken tur att du är en av dom! På med radion. Efter ett par minuters rattande inser du att det bara är brus. Kanske lyssnar du även av AM-bandet i en förhoppning att få in något alls, men även där är det bara brus.

Vad gör du?

Kanske slår det dig att någon annan människa runt omkring vet något. Du knackar på dörren till närmsta grannen. Det känns märkligt och lite genant att behöva ta hjälp av grannen som du i bästa fall hejar på när ni möts. Grannen vet dock inte mer än du. Men det avslutande ”Kanske kommunen vet?” får dig att bestämma dig att gå ner till kommunhuset.

Kanske är det långt till kommunhuset och du måste ta bilen, kanske är det på promenadavstånd. Innan du kommer fram till kommunhuset ser du hur en väktare står utanför den lilla matvaruaffären du nästan aldrig handlar i. På dörren till affären sitter en handskriven lapp: ”Stängt på grund av strömavbrott”.

Väl framme vid kommunhuset ser du en handfull andra människor som står och läser på ett anslag som är uppsatt utanför entrén.

”Kommunen är medvetna om strömavbrottet och jobbar med det lokala kraftbolaget för att lösa problemet. Vi har inte kunnat nå Närmaste Staden varken via telefoni, internet, RAKEL eller Försvarets Telenät. Kommunledningen bedömer att det inte finns någon anledning till oro utan ber alla invånare att hålla sig hemma och avvakta. Lyssna på radions P4 (100,4 Mhz) alternativt se detta anslag för uppdaterad information.”

Dörren in till kommunhuset är låst. Bakom dörren står en barsk väktare som inte verkar ett dugg intresserad av att släppa in en upprörd man från den lilla skaran utan för.

Vad gör du?

Kanske har skiten träffat fläkten (SHTF). Kanske är allt löst på ett par timmar. Ska du åka in till jobbet? Är det ens någon mening när det inte finns någon ström, eller kanske finns det både elektricitet och internet där? Ska i så fall barnen lämnas på dagis/gå till skolan? Tänk om dom inte kan få mat där? Hur ska du kunna få tag på dom när inte mobilnätet fungerar?

Kanske är det dags att lämna staden? Åka till släktingen i Andra Kommunen, som kanske inte alls är drabbade. Hur mycket bensin finns det i bilen? Kommer ni dit på bränslet som finns kvar? Går det att tanka på macken om det inte finns ström? Tänk om det är lika illa hos släktingen? Vad gör ni då?

Du börjar gå/åka hemåt igen. Människor du möter tar upp sina mobiltelefoner för att lika snabbt stoppa ner den i fickan igen. Många ser förvirrade ut, rådvilla. Utanför matvaruaffären har nu en grupp människor samlats. De ser irriterade ut och upprörda ut. En andra väktare verkar ha kommit dit. Du bestämmer dig för att undersöka saken närmare utan fortsätter hemåt.

Väl hemma inser du att vattentrycket i kranen är väldigt lågt. Du lyckas fylla upp en tillbringare med vatten innan trycket helt sinat. Inne är det kallare än vanligt och elementen värmer inget alls. Hur länge håller maten i kylen, i frysen utan ström? Det börjar bli mycket frågor.

VAD GÖR DU?!

Allt ovan är retoriskt. Jag menar inte att du ska svara på hur du skulle agera i ovan scenario. Vad jag hoppas uppnå är att få dig att tänka och fundera om en allvarlig kris skulle uppstå i morgon. Vilka detaljer har du inte tänkt på, vad kan du åtgärda redan nu, vad är din plan?

Du och jag, moralen #prepperSE

Posted on by

Det har kanske hänt en och annan gång att jag påpekat att om jag inte kan leva som att SHTF idag, vad får mig att tro att jag kan göra det när det väl händer. Vad jag menar är så klart att om jag planerar för att leva på ett visst sätt vid en kris så måste det vara ett sådant sätt som jag kan stå ut med, oavsett om det är kris eller inte. Det finns många (framför allt amerikanska) preppers som köper hundra tals kilo ris och bönor, räcker sedan upp handen och säger ”färdig”. Men att leva på ris och bönor under en längre tid kräver ett väldigt speciellt psyke att klara av utan att ledsna på maten efter en vecka.

Detta gäller dock inte bara mat utan allt. Det du har med dig in i en kris är vad du kommer att ha att tillgå. Detta gäller även dig själv, både fysiskt och psykiskt. Fast frågan är om det verkligen stämmer. Särskilt när det kommer till psykologin. Med största sannolikhet kommer du förändras på ett eller annat sätt vid en krissituation. Oro, ångest, rädsla är rimligtvis känslor som kommer få ett betydligt större utrymme än idag.

Därför kan det vara på sin plats att rannsaka sig själv innan en kris uppstår. Särskilt var din etiska och moraliska kompass pekar. Vad du idag har för normer och värderingar kommer att vara det du går in i en kris med. Under tid kan dessa komma att förändras och för många kan detta vara smärtsamt. Låt mig förklara.

Ponera att du är en ”god medborgare” i en slags generell mening. Du följer lagar och regler, du skänker pengar till Rädda Barnen, reagerar starkt på orättvisor och har har en önskan att alla ska få det bättre. De svaga och sjuka ska hjälpas av oss alla. Du har en stark moralisk kompass. Observera att jag inte lägger någon som helst värdering i detta, utan bara beskriver en viss moralisk riktning.

Om nu en krissituation uppstår ställs allt på sin spets. Att leva upp till sina etiska och moraliska värden kommer bli allt svårare ju tunnare tillgängliga resurser blir. Lek med tanken att Sverige hamnar i en ekonomisk kris likt den i Venezuela. Hyperinflation, massarbetslöshet, tomt i alla butiker, kravaller och upplopp på gatorna. Och detta fortsätter vecka ut och vecka in. Matbristen är så svår att husdjur och till och med djuren på zoo slaktas och äts upp. Desperata föräldrar ber gråtandes på sina bara knän över en kopp ris till sina svältande barn.

Applicera nu din moral, som den är idag. Givetvis ska barn inte gå hungriga! Givetvis dödar man inte sin hund för att ätas upp! Bara tanken får det att knyta sig i magen. Frågan är då väldigt enkel: har du de resurser som krävs för att kunna leva upp till din moraliska standard? Har du mat att ge alla svältande barn? Svaret är givetvis nej. Det finns ingen enskild människa som kan ha matförråd för en hel nation. Det säger sig självt.

Om man nu inte kan leva upp till den moral och etik man en gång satt upp måste man sänka sina ambitioner. Vissa människor kan vara krassa och acceptera detta med motiveringen att det är andra förutsättningar vid en kris. Andra kommer ha betydligt svårare att hantera det. Nu menar jag inte på något sätt att du ska ändra dina värderingar och normer idag. Inte alls.

Vad jag däremot menar är att det kan vara en god idé att verkligen ta reda på vad du är för människa innerst inne. Vad är rätt och fel i en värld där det inte finns någon egentlig lag och ordning? Vem bestämmer vad som är rätt och fel? Det är du. I ett sådant läge måste du själv ta konsekvensen av varje handling, må det vara konsekvenser för samvetet eller rent fysiskt. Du kommer aldrig kunna skylla på någon annan. Det var din hand som med våld tog en konserv. Det var din hand som gav bort den sista medicinen.

456 kcal #prepperSE

Posted on by

Sedan jag sist åkte upp till BOL Norr så har livet varit allt annat än roligt. Tydligen har det även märkts av även om jag försökt att inte vara allt för bitter utåt. Dels så rasade magen (tarmarna om man ska vara petig) åter igen i början av januari, dels så har jag bokstavligt talat levt på 200 kronor under januari. Att kastas från hopp och uppgivenhet vad gäller magen är faktiskt jobbigare än man kan tro och efter mer än två år så börjar även min positiva hållning tyna bort.

Den usla ekonomiska situationen har jag ingen anledning att redovisa officiellt, men konsekvensen har varit att jag levt av förråden i snart en månad. Så detta har varit ett ypperligt tillfälle att faktiskt testa, ofrivilligt och nödvändigt måste medges, hur jag mår och hur det är att äta nödmat en längre tid. I ärlighetens namn har jag inte bara ätit konserver, jag har även tömt det lilla som fanns kvar i frysen och kylen. Så vad jag kan likna det vid är en situation där mat tar slut i butikerna av någon anledning, men allt annat fungerar som vanligt.

Vad har jag då lärt mig hittills? Det mest uppenbara är att jag fungerar rätt bra på väldigt mycket mindre mat än jag är van vid. Nu har jag inte någon exakt siffra på hur mycket eller lite kalorier jag ätit varje dag, men i regel har jag ätit ett enda mål mat per dag. Frukosten hoppar jag oftast över i vanliga fall ändå, det enda jag brukar ta på morgonen är en eller två koppar kaffe.

wp-1484990585989.jpg

Ärtsoppa – mer mättande än man kan tro

En annan lärdom är hur mättande lite kalorier kan vara. En burk Soldatens ärtsoppa är på 570 gram och ger 456 kcal. Ändå har jag svårt att äta en hel burk själv. Detta beror inte på att jag tycker illa om ärtsoppa (tvärt om), utan för att jag blir proppmätt. De dagar jag ätit ärtsoppa har jag inte ”behövt” äta mer, om man bara ska utgå från mättnadskänsla. Vilket i sig kanske är bra då det gör att förråden kanske räcker längre och jag slipper vara hungrig.

Nästa lärdom. Det finns en annan sida av detta. Något som säkert många skulle se som något positivt, så även jag under normala omständigheter. Under denna tid har jag gått ner 4 kilo. Detta är inte någon vätskeförlust som när jag börjar med LCHF, utan detta är ren fettförbränning. Vad är det då för fel med att gå ner i vikt? Det är inget fel, om man har reserver att ta av som jag har. Vad som är mer skrämmande är om man tänker på det utifrån ett lite längre perspektiv. Om vi leker med tanken att jag nu tappar 1 kg varje vecka i en situation där jag trots allt äter som jag förmodar jag skulle under ett SHTF, då har jag ”bara” lika många veckors fettreserver att kompensera för ett minskat kaloriintag som jag har kilon övervikt.

Som jag så ofta frågar mig, så undrar jag även nu, ”vad händer sedan då”? Jag vet att jag har mat för minst ett halvår (om jag även ska föda min son, vilket jag så klart planerar). Sex månader är cirka 26 veckor, vilket ger 26 kg övervikt. Om jag har det är ytterst tveksamt. Men det finns ytterligare parametrar i denna ekvation som kommer att ställa till det. Vid ett SHTF-scenario kommer jag inte ha lyxen att ta det lugnt som nu. Det kommer krävas mycket fysiskt arbete. Hur mycket det betyder i ökat kaloribehov vet jag inte, eftersom jag inte provat det.

Den sista lärdomen är det gamla ordspråket ”hunger är den bästa kryddan”. En burk gulaschsoppa må smaka just ingenting jämfört mot en hemlagad, men efter några dagar med lite mat och en kurrande mage kommer det smaka betydligt mycket mer, och godare, än du någonsin kunnat tro.