Corona-pandemin har tvingat stora delar av världen att leva i mer eller mindre isolation eller i alla fall med mycket begränsad mänsklig kontakt (social distansering). Sett ur mina ögon är detta något som många SHTF-scenarier riskerar leda till i slutändan ändå.
Logiken i mitt resonemang ligger i att ett fullt utvecklat SHTF kommer leda till avsaknad av elektricitet. Detta i sin tur leder till både drivmedelsbrist och avsaknad av kommunikationer. Givetvis kommer de som bor nära varandra att fortfarande kunna gå över och hälsa på. Frågan är om detta kommer ske efter ett par veckor utan mat, rent vatten och allmän misär.
Eftersom det är min bedömning har jag också funderat mycket kring vad isolering innebär för människor rent psykologiskt, detta långt innan Covid-19. Givetvis spelar varje specifikt scenario in i hur en isolation skulle se ut, men det finns vissa generella effekter som kan vara värda att reflektera över. Kanske upplever du rent av några av dessa själv redan nu?
Efter cirka tio dagar i isolering börjar vår mentala hälsa bli lidande. Därefter uppstår symptom så som stress, nervositet, leda, irritation, frustration och ängslan. Givetvis i varierande grad beroende på hur man är som individ, men förr eller senare kommer det krypande.
Nyckeln ligger i hur bra vi är på att hantera dessa symptom (coping). Professor Aaron Antonovsky utvecklade begreppen salutogenes och KASAM (känsla av sammanhang). Salutogenes är förmågan att se det positiva, det friska. Ett starkt KASAM visar personer som är aktiva och problemorienterade (logiska), medans ett svagt KASAM betyder att personer är passiva, ger upp på förhand och reagerar känslomässigt.
KASAM består av tre komponenter: begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Alla viktiga för att kunna hantera svåra situationer som exempelvis isolering, sjukdom eller liknande.
Begriplighet syftar till att en person kan förutsäga, förstå och uppfatta intryck från både sitt inre och från den yttre världen. Kan man förstå sin nuvarande situation blir den givetvis något lättare att hantera. Men det handlar också om att förstå och kanske rentav kunna förutsäga känslor som plötsligt kan komma, trots att dessa kan vara obehagliga.
Hanterbarhet handlar om tilliten och förmågan att klara av till exempel motgångar i livet. Inställning och attityd helt enkelt. Är man ett passivt offer för omständigheterna eller kan man aktivt påverka sin livssituation.
Meningsfullhet är kanske den viktigaste av de tre komponenterna i KASAM. Detta handlar om motivation och hur man förhåller sig till problem. Kan man förhålla sig till ett problem på ett realistiskt och positivt sätt eller förblir man passiv och ser problem som oövervinnerliga. Alltså, är det meningsfullt eller meningslöst att försöka övervinna ett problem.
Hur man som individ hanterar sina känslor är alltså avgörande i hur framgångsrik man är på att hantera isolation. Med hantera menar jag definitivt inte att förtrycka känslorna, vilket bara leder till större problem ju längre tiden går, utan istället att förstå och hitta vägar att leva med dom.
För att förbereda sig på detta tror jag det är klokt att först förlika sig med tanken att vi är känslomässiga varelser – på gott och på ont. Har man en förståelse för detta går det lättare att resonera kring hur man själv reagerar och mår rent psykiskt i en kris. Med det sagt är det inte lätt, bara att det kan göra det lättare.
Prepping är så mycket mer än bara samla vatten, mat och prylar. Jag tjatar och tjatar om detta, för att när det väl smäller är det fullt möjligt att dina egna tankar och känslor kommer vara din största fiende i strävan att överleva ännu en dag.
Prepping är MYCKET mer än att samla prylar! Märker verkligen hur isoleringen påverkar, samtidigt som det i vissa delar är mycket lättare än vad jag trodde. Arbetsmässigt lider jag inte det minsta, arbeta på distans fungerar långt över förväntan och förhoppningsvis kommer detta att innebär att vi även i framtiden kommer att arbeta mycket mera på distans (fast på frivillig basis). Om SHTF och all el försvinner, ja då har jag ändå inget jobb…. På det privata planet så märker jag främst att jag saknar mina föräldrar, men jag hälsar på dem och står ute på gräsmattan och pratar. Jag märker däremot att mina föräldrar blir snabbt ”surrigare” än vanligt så jag tror att det tär väldigt mycket på dem, eftersom de inte har internet och därmed inte kan ”umgås” på det sättet. Nu när vädret ger förutsättningar för att umgås utomhus så har vi börjat träffa släkten på helgerna med lite grillning i naturen och med avstånd. Men isoleringen är nog jobbigare än ev ransonering för de flesta.