När förråden tagit slut – del 4 #prepperSE

Se del 1, del 2 och del 3.

Förutsättningar förändras. När jag skrev del 3 hade vi precis köpt in våra första kaniner och den stående planen var att, om möjligt, bugga in här hemma. På mindre än ett år har förutsättningarna förändrats radikalt – till det bättre. Då vi köpt en liten gård (med betoning på liten, men ändå) har vi helt plötsligt plats och förutsättningar till en både större djurhållning och större yta för odling. Allt detta är så klart underbart, eftersom det är vad både jag och min sambo drömt om.

Ur mitt perspektiv inträffar nu något ögonöppnande och kanske lite nedslående. Låt mig ge ett exempel på hur jag resonerar så kanske det blir lite tydligare. Ponera att SHTF och alla våras enda ”arbete” blir att överleva. Scenario är rätt ointressant i detta exempel. Vi har de förråd vi har, oavsett storlek, och de kommer att räcka i X tid. Personligen kan vi, idag, överleva tre månader om vi snålar lite utan att på något vis svälta.

By User:Bluemoose (Own work) [GFDL (http://www.gnu.org/copyleft/fdl.html), CC-BY-SA-3.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0/) or CC BY-SA 2.5-2.0-1.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/2.5-2.0-1.0)], via Wikimedia Commons

Detta ger oss tre månader till omställning och uppskalning. På tok för lite tid. Bara att få upp djurbestånden i antal kommer att ta mellan 6-12 månader beroende på djurslag. Inte nog med att det tar tid, det tar också resurser i form av vatten och föda. Skalar vi upp djurhållningen måste även foderproduktionen skalas upp. Detta kan (nästan) enbart göras vid sådd.

För att kunna hantera fler djur och större odlingar kommer det att gå åt mer tid av oss människor. Antagligen kommer det inte att räcka med den grupp vi är, utan vi behöver fler händer som hjälper till. Detta resulterar i en större åtgång av mat. Så allt måste skalas upp ytterligare. Med mer åtgång av magar som ska mättas.

Här någonstans finns det säkert en balans, men att försöka räkna fram den rent teoretiskt är nästan omöjligt. Det finns så mycket som kan få fel; människor blir sjuka, skördar kan slå fel, djuren kan bli sjuka och så vidare. Men hela min poäng är att det inte bara går att skaffa sig en gård, djur och odlingar och tro att man är självförsörjande för man äter egna ägg till frukost och egen potatis till lunch (förenklat).

Vi är så oerhört beroende av att kunna köpa tillskott till det vi inte själva kan producera. För de flesta är det behovet 100%. För vissa är det lägre, men ytterst få är närmre 0% än 100%. Har du djur och vill kunna vara helt självförsörjande måste du också kunna producera foder som räcker för ett år till hela beståndet. Detta ska kunna produceras utan olja, el, bekämpningsmedel och artificiell gödning. Dessutom ska marken, tiden och resurserna räcka till odling av grönsaker, rotfrukter och kanske lite frukt. Även om man nu lyckas att odla allt detta måste det sedan kunna förvaras och bevaras så att det räcker till nästa skörd.

Till råga på allt så måste man kunna konservera slaktat kött så även det räcker till nästa slakt. Vissa djur kan man slakta flera gånger per år (kaniner t.ex) och där är behovet av konservering inte lika stort. Har man däremot får, grisar, nötkreatur eller något annat djurslag med längre förökningscykler blir behovet större. Rimma, torka, röka och vilka fler sätt det nu finns är något som inte heller får gå fel.

Det kan verka som att jag är negativ nu och bara ser problem. Men detta är för att inte underskatta de utmaningar man ställs inför när man börjar titta på självförsörjning. Nedan har jag sammanställt några punkter som jag behöver titta på, ta ställning till och eventuellt åtgärda.

Teoretiska lärdomar:

  • Tre månader är för lite mat i förrådet, omställning och uppskalning tar längre tid.
  • Hela cykeln måste testas i praktiken
  • Arbete vs produktion. Hur mycket arbete går det egentligen åt? Behövs fler händer?
  • Sårbarheten i ett litet självförsörjande hushåll är hög
  • Mängder/volymer måste utprovas så att odlingar dimensioneras rätt
  • Omhändertagande av allt måste läras in och praktiseras
  • Vattenbehovet måste kunna tillgodoses i alla led
Annonser

16 thoughts on “När förråden tagit slut – del 4 #prepperSE

    • Exakt så. Men för att förstå måste man tänka från grunden och se varje steg i processen. Då blir det väldigt tydligt att människan är beroende av sin grupp.

  1. Komplettera med jakt och fiske. Lär dig lägga nät och sätta fällor. Betänk också all tid och kraft det går åt att fylla på vedlagren för att klara en hel vinter. Nu verkar ditt mål vara att förbereda dig för TEOTWAWKI där ni måste klara er helt på egen hand. I andra fall är det sannolikt bättre att ha en viss närhet till tätorten. Dels för att kunna gå ihop med grannar avs säkerhet men även större odlingsprojekt tex. Sen finns ju då möjligheten till byte av både varor och tjänster.

    • Jag förbereder för det värsta, men hoppas realistiskt att kunna samarbeta med grannar och närliggande gårdar. Ved är inte bortglömt i analysen, även om jag inte nämnde det i inlägget. Har man huggit ved i någon större utsträckning glömmer man det sällan :)

  2. Väldigt bra analys. Har själv tänkt i de banorna och kommit fram till att det är en formidabel utmaning som de flesta människor inte kommer att klara (på det förplanerade sättet). Det enda jag kommit på är att den infrastrukturen som behövs (och då tänker jag i de vidaste termerna) är helt enkelt ett 1800-tals samhälle som bas och utanpå det all high-tech. Vi måste helt enkelt tillbaka till den tiden då allt KUNDE göras för hand och mekaniskt utan el. Ovanpå det kan läggas alla möjliga bekvämligheter som förenklar. Jag drömmer om ett samhälle där vi har en stabil grund där vi alla har en kunskap att hantera gamla verktyg, har redundans i de viktigaste sakerna, mat, vatten (alla kvarter skall exvis ha en frisk brunn tillgänglig i nödfall) och annat. DÄREFTER (inte innan) så kan vi bli bekväma. Alla ska kunna fiska och jaga (de som inte har moraliska tvivel-vegetarianer eller så) i nödfall. Överlevnadskurser skall göras på gymnasienivå senast så att ungdomarna kan testas så att de kan applicera. Återinför värnplikten och inkludera alla viktiga samhälleliga funktionerna så att ALLA kan det (inkluderat kvinnorna). De som inte vill ha vapen kör vapenfritt. Kan hålla på med exempel dagarna i ända. Tror ni förstår principen.
    Naturligtvis är på det klara med att det överhuvudtaget inte finns något stöd för dessa tankar i nuvarande samhälle. Därför är det bara ett fåtal som försöker planera efter liknande tankegångar. Då skapas denna problematik som förr inte var ett jättestort problem, för alla var inne på samma tankespår.
    Berätta gärna vidare om dina tankegångar. Om du hittar presumptiva lösningar.

  3. Uppfostrat kött i all ära, men glöm inte bort all den gratis mat som finns naturligt ute i skogen. Vilt kött och fiske i en närliggande sjö behöver inte mycket omsorg från människor och går att få tag på året om (ex. fåglar, myror, rävar, ekorrar, rådjur, älg) ifall det blir riktig kris (vilket det kommer att bli). Nässlor, bär, maskrosor, svamp, mm räcker ganska långt om man tar reda på stora mängder under sommar och höst. Skog kan förutom mat även ge av både skydd (vid omedelbar fara), rent vatten (dricka och tvätta sig med) och värme (ved). Det går till och med få egenproducerad och kamouflerad elkraft från skogen (t.ex. sätta en vindsnurra i en trädtopp eller ordna ett eget litet vattenhjul vid nåt vattendrag). Det behöver inte nödvändigtvis vara intill knuten på huset utan bara man har möjlighet att smyga iväg och ladda upp en powerbank eller liknande till telefonen. Bor man nära skog, vattendrag och känner tillräcklig stress över situationen att man tar sig i kragen och kavlar upp ärmarna så klarar man sig nog rätt bra under en lång period. Det gäller som du säger att vinna tid för att vänja sig. Sen kan det nog vara bra att plantera äppelträd, päronträd, plommonträd, vinbärsbuskar, rabarber, mm (kanske inte alltid enbart bara i sin oskyddade trädgård). Det är otroligt lättskött, lättplockat och ger ofta en stor skörd. Kan även säljas ute på marknader för att kunna bytas mot annat värdefullt som ett nytt cykeldäck eller liknande.

    Jag är förundrad över varför alla vill betala så mycket för att bo trångt i städerna och inte ute på landsbygden nära den värdefulla skogen. Är det några som får det svårt att klara sig när krisen kommer så är det alla stadsbor i små lägenheter (först och främst de med lägst marginaler som flyktingar, unga, studerande, sjukskrivna, missbrukare. överskuldsatta, arbetslösa, mfl) som kommer att drabbas allra värst. Sedan efter några år så kommer väl resterande svenssons som bor i finare villakvarteren att få upplopp, förstörda arbetsplatser, otrygga skolmiljöer, översvämningar av avlopp, överfulla soptunnor, epidemier, brist på rent vatten, överfulla sjukhus, plundrade butiker, sönderslagna rutor, skyhöga priser, sänkta löner, ökad gängbildning, massarbetslöshet, urspårade strejker, el-avbrott och okontrollerade bränder som ett brev på posten. När en finanskris bryter ut är ju inte finanskrisen rent akut i sig det mest hotfulla för de flesta utan problemet är att samhället förlorar styrförmågan att hantera alla små och stora kriser som istället blir till katastrofer (och i sin tur inom några år leder till revolter eller krig).

    Urskogens betydelse är underskattad i alla slags överlevnadssammanhang. Se till att ni har nära till den när förråden börjar sina. Dessutom är den väldigt avstressande.

    • Fast det där är väl en av de största preppermyterna alla kategorier. Att man skulle kunna överleva någon längre tid enbart mha vad skogen kan ge. Är i princip helt omöjligt utan långtgående expertkunskaper, och för en familj med mindre barn är det bara att glömma. Att skaffa runt 1500 kcal om dagen, varje dag året om per person från skogens skafferi är i princip omöjligt.

      • Ja, till viss del. Mycket beror på omständigheterna. Vad jag vet finns det ungefär 300000 jägare (med licens iaf) i Sverige. Om alla får för sig att gå ut i skogen för att skaffa mat kommer det fort bli väldigt tomt på djur. Dock beror det på var i Sverige du bor, hur vida det skjuts av fort eller ej. I folktäta områden går det säkerligen väldigt mycket snabbare än längre upp i Norrland.
        Att tro att man kan klara sig på enbart svamp, rötter, bär, frukt etc från skogen är farligt då det är väldigt energifattig mat. Därför behöver man nog ta alla tänkbara vägar för att klara sig; egen odling, egen djurhållning, jakt, fiske och skörda skogens läckerheter.

  4. Jag tror att en sån enkel sak som att kolla en karta över området där du bor kan hjälpa. Var finns närmsta vattendrag? Hur går vägarna? När motorvägen är igenproppad, var kör man då? Skog? Städer, byar, butiker?
    Jag vet mitt närområde, men jag tror att många (icke-preppers) kanska inte har full koll på alternativen.

    • Lokalkännedom är något som alla kan skaffa sig och det kostar i regel ingenting. För oss preppers är det en självklarhet, men som du skriver så tror jag många i större städer är mycket sämre på detta – särskilt yngre.

  5. Jag tror du lider av lite tunnelseende här. Räknar du med samma kaloriintag per capita under omställningen som i en långsiktigt hållbar försörjningssituation?

    Man klarar sig lätt i tre-sex månader på ett minimum av kalorier, förutsatt att man får i sig nog av kolhydrater som krävs för att hålla ämnesomsättningen igång. På ren fasta, med bara vatten, te och salt går man lätt en månad utan funktionsnedsättning. Snarare tvärtom, diverse överlevnadsprogram kickar igång och gör att man blir både grymt aktiv och fokuserad.

    Och en riktigt bra kolhydratkälla är vassrötter. De späda nya skotten är sockerrika och smakar kokta som majs. Lätta att dra upp, och finns i riklig mängd på samma ställe.

    Och sedan ska man heller inte bortse från plundring. Inget att ta till i första hand på grund av risken för skada, men att däremot skaffa förutsättningarna för att kunna välja även det i ett pressat läge är klokt.

    • Jag räknar med ett kaloriintag som kommer att vara lägre än ”normal” och är väl insatt i hur ketos fungerar, eftersom jag äter LCHF som sätter kroppen i ketos. Vad som dock är ett problem är inte så mycket för lite kalorier, som för lite näring (vitaminer/mineraler). Energi kan gott tas av kroppens reserver, men man kommer bara så långt på det utan att bristsymptom börjar visa sig. Hur långt och hur länge låter jag vara osagt.
      Men du har helt rätt, det finns många sätt att skaffa extra föda och antagligen så kommer vi alla att vara opportunister och tar vad vi kan, när vi kan.

      • Mmm. Fast att lägga upp ett förråd av vitamin/mineraltabletter som räcker i ett par år borde inte vara en oöverskådlig uppgift. Något jag faktiskt inte tänkt på innan. Apropå tunnelseende då :) Tack för att du triggade den insikten. Ska nog ta en sväng till affären…

  6. Ping: Jakt vid SHTF #prepperSE | Urvaken

  7. Ping: Tidsperspektivet – prepp på mitt sätt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s