Statistik kan vara en lömsk ledsagare, men jag tänker ändå basera en spaning på just statistik. Vad jag ser har trafiken till bloggen minskat med ungefär 30% jämfört med i våras. Då räknar jag hur normaldagar ser ut när inga nya inlägg postas. Detta skulle lätt kunna vara en nedslående insikt på många sätt. Den första instinkten är att folk helt enkelt har ledsnat på prepping. Det är inte längre nytt, spännande eller intressant. Men jag tror det kan bero på helt andra faktorer.
Till att börja med har nästan all kraft och energi i ankdammen riktats mot valet och dess efterspel. Så mycket dominerar denna rapportering att det helt dominerat det svenska nyhetsflödet sedan augusti. Det enda som egentligen kunde konkurrera om utrymme var alla skogsbränder i slutet av sommaren. Lika så har valet dominerat samtalet i sociala medier och polariseringen driver på tjafset än mer, vilket i sin tur rapporteras av media, vilket skruvar upp tonen än mer. Detta navelskådande tränger undan nästan all rapportering från utlandet och fullständigt kväver andra nyheter, som i mångt och mycket är mer intressant och relevant.
Mina besökare hittar dock inte bloggen via media. Men när det blir ändå tydligt när media rapporterar om något som handlar om t.ex risken för konflikter, ökad social oro eller andra ämnen som indirekt eller direkt berör sådant som vi preppers funderar kring. Generellt misstänker jag att folks medvetande är fullt fokuserat på politik och inte på krisberedskap tack vare ett ständigt bombardemang av rapporter kring valresultat och regeringsbildning från alla håll och kanter.
En annan orsak kan också vara att fokuset som var gällande krisberedskap fångade upp de som var intresserade och att de antingen nu är preppers eller i alla fall tillgodosett sig den information de anser sig behöva. Alltså har ett behov av information tillfredsställts och ingen är längre ”hungrig” på mer.
Sedan ska jag inte frånta mig själv ansvaret att jag faktiskt skrivit mindre den sista tiden. Detta kan också vara en bidragande orsak. Fast jag har haft fler perioder under bloggens livstid där jag skrivit mindre och som inte påverkat besöksantalet nämnvärt.
Oavsett orsak verkar människors fokus vara på helt andra saker än prepping och krisberedskap. På sätt och vis kan jag tycka detta är illavarslande. Samtidigt kan jag inte ta ansvar för vad andra människor gör för val i sina liv. Personligen känner jag mig relativt trygg i min egen beredskap och kan bara förutsätta att gemene man gör en bedömning att de också har sitt på det torra. Tanken på att människors krismedvetande enbart skulle drivas av trender eller medias ständiga påminnelser gör mig inte lite orolig.
Din aktivitet på bloggen påverkar väldigt mycket. Tror inte det går dra några generella slutsatser från det.
Tror att folk helt enkelt är trött på allt som sker i och utanför Sverige .
Många känner oro .
Man vet inte vart man ska börja .
Sen har många det väldigt tufft ekonomiskt , vill börja preppa men kan inte.
Jag tror att det är en kombination av flera faktorer. Själv tillhör jag kategorin som läste (och läste ikapp) väldigt mycket för några år sedan. Nu går jag bara in och läser när det kommit något nytt. Det positiva kan ju vara att det är många som är som jag, dvs själva blivit preppers och redan läst allt ”gammalt”. Vi är även flera som bloggar om ämnet nu än för bara några år sedan upplever jag (vet inte om det verkligen är så). Twitter har också blivit ett stort komplement för min del där jag hittar mycket matnyttig. Men hur ser det ut dagarna efter att du postat ett nytt inlägg? Där är väl den verkliga indikatorn på hur många som följer bloggen?
Nya inlägg genererar även dessa mindre läsare än förut.
Allt går i vågor, en hel del beror nog på att du har skrivit mer sällan på senaste tiden. Dina tankar är intressanta, så håll i! Vi går mot en lågkonjunktur och omvärlden ser alltmer osäker ut, så intresset för prepping lär nog öka.
De som preppat hittills har ofta gjort det enskilt, utan att ingå i en grupp eller ens ha med familjen i prepping-värdegrunden.
Förändringarna i samhället de senaste 5-10 åren har dock gjort väldigt många människor oroliga för vart landet och tryggheten är på väg. En del av dessa har kanaliserat sin oro till prepping. Men jag känner flera som helt sonika har flyttat utomlands, till lugnare länder med större framtidstro. En del satsar på grannsamverkan – om än, en skärv av prepping och då i det egna bostadsområdet (främst inriktat mot skydd, men kan också leda till ökad beredskap och samarbete).
Den senaste tiden har jag hört om en mer sofistikerad, mer långtgående prepping där människor går samman för att flytta till byar eller mindre städer, där de genom samverkan hoppas kunna bygga en gemensam framtid Och stänga ute den internationella kriminalitet som allt mer gör sig hörd över hela landet. I det Goda Samhället rapporterade idag en krönikör om ett möte med 30 personer som han blivit inbjuden till. Om man bortser från den delvis politiska undertonen, så beskrivs här en grupp människor som avser att starta en slags grupp-prepping i det större formatet. De vill skydda sig mot det ökande våldet som de (och många andra) tror kommer öka den närmaste framtiden. Läs här: https://detgodasamhallet.com/2018/11/16/nar-samhallskontraktet-bryts/
Dessa grupp-preppers har antagligen delvis andra drivkrafter än traditionella preppers. De vill bygga en ark som de redan nu avser att bo på. Inga BOL en BOB’s. Jag betraktar dessa som preppers i aspekten att de har identifierat ett framtida hot som de inte kan påverka, men som de vill förbereda sig för. Men i grupp.
Så jag tror inte att intresset för prepping har gått ned. Snarare ökar det, men tar sig andra uttryck.
En av anedningarna kan kanske vara att det var en fantastisk/hemsk sommar – beroende på var man bor och hur mycket man odlar. Jag gick ner med stress (jobb, sjukdom i familjen) och var sjukskriven i tre månader och tillbringade den tiden med att flytta vattenslangen mellan de olika köksträdgårdarna (vi har tre olika), och försökte slå mig igenom vår lera, som efterhand blev till cement..
Bor man i stan satt man väl på uteserveringarna och drack kall öl. Jag tänkte mycket prepping, men satt inte inne och läste om det.
Jag har vandrat Pacific Crest Trail, bott i tält och varit borta från Sverige nära sex månader samt utan internet. Har inte glömt din blogg! Men jag tror att för en del har prepping gått som en våg och sedan kom annat som fångade intresset.