3 månader efter #SHTF – #fredagsmys

Som jag skrivit om tidigare blir det svårare att rita upp scenarier ju längre bort i tidshorisonten man blickar. Det blir helt enkelt för många om, men och kansken. Trots detta tänkte jag ge mig på just detta. En del i detta är att själv få ner tankar i ord men också för att försöka fånga upp sådant som jag sällan ser diskuteras eller tas upp när man pratar om ett SHTF-scenario.

Utgångspunkten i mitt scenario är att elförsörjningen i Sverige har blivit helt utslagen. Varför är helt oviktigt, men konsekvensen är att Sverige varit strömlöst i tre månader och vi är isolerade från stora delar av omvärlden som också har samma problem. Vad som hänt i samhället i stort hittills är att inga kommunikationer fungerar, inga transporter fungerar och samhällskritiska funktioner är överbelastade och/eller satta ur spel.

Något som jag sällan ser eller hör i diskussioner är vidden när man pratar om ”samhällskritiska funktioner” som inte längre fungerar. Det är lätt att rada upp polis, ambulans och brandkår (räddningstjänst), sjukhus, vattenrening, elförsörjning och värmeförsörjning (fjärrvärme). Det är också ganska lätt att förstå konsekvenser av att räddningstjänsten inte fungerar eller att många, många hushåll står utan värme.

Dock finns det fler aspekter som kommer att påverkas. Vad händer med alla som sitter i fängelse? Ska dessa släppas ut när det inte längre går att driva ett fängelse i och med att det varken går att få fram mat, vatten eller värme? Det troligaste är också att det inte längre går att uppbringa personal till dessa fängelser.

Lika så med människor som sitter på stängda psykiatriska avdelningar. Dessa är bedömda så pass sjuka att de är en fara för sig själva och/eller samhället i stort. När vårdare, sjuksköterskor och läkare inte längre kan/vill ta sig till sitt jobb vad händer då? Vi kan ju inte gärna som samhälle bara lämna fångar och psykiskt sjuka människor inlåsta utan varken mat, vatten eller värme.

Sedan har vi de gamla och sjuka som idag får kontinuerlig vård av öppenvården eller på sjukhus. Väldigt många är också beroende av hemtjänst för t.ex matleveranser. Efter tre månader, lever dessa människor ens då? Även de som är beroende av olika mediciner kommer att få det väldigt svårt eftersom det inte finns några statliga lager av annat än Tamiflu från fågelinfluensan.

Tre månader. Hur illa däran är vi som samhälle efter tre månader utan el? Som jag skrev i inledningen så är det väldigt svårt att förutspå, men vad jag försöker visa på är att det finns så otroligt många aspekter av vårt samhälle som vi kanske inte ens tänker på som kommer att bli påverkade. Det är en sak att klara sig själv och sin familj (vilket kan vara svårt nog). Det är en helt annan sak att sörja för de sjuka och svaga i en kris. Något som tåls att tänkas på både en och två gånger.