Du och jag, moralen #prepperSE

Det har kanske hänt en och annan gång att jag påpekat att om jag inte kan leva som att SHTF idag, vad får mig att tro att jag kan göra det när det väl händer. Vad jag menar är så klart att om jag planerar för att leva på ett visst sätt vid en kris så måste det vara ett sådant sätt som jag kan stå ut med, oavsett om det är kris eller inte. Det finns många (framför allt amerikanska) preppers som köper hundra tals kilo ris och bönor, räcker sedan upp handen och säger ”färdig”. Men att leva på ris och bönor under en längre tid kräver ett väldigt speciellt psyke att klara av utan att ledsna på maten efter en vecka.

Detta gäller dock inte bara mat utan allt. Det du har med dig in i en kris är vad du kommer att ha att tillgå. Detta gäller även dig själv, både fysiskt och psykiskt. Fast frågan är om det verkligen stämmer. Särskilt när det kommer till psykologin. Med största sannolikhet kommer du förändras på ett eller annat sätt vid en krissituation. Oro, ångest, rädsla är rimligtvis känslor som kommer få ett betydligt större utrymme än idag.

Därför kan det vara på sin plats att rannsaka sig själv innan en kris uppstår. Särskilt var din etiska och moraliska kompass pekar. Vad du idag har för normer och värderingar kommer att vara det du går in i en kris med. Under tid kan dessa komma att förändras och för många kan detta vara smärtsamt. Låt mig förklara.

Ponera att du är en ”god medborgare” i en slags generell mening. Du följer lagar och regler, du skänker pengar till Rädda Barnen, reagerar starkt på orättvisor och har har en önskan att alla ska få det bättre. De svaga och sjuka ska hjälpas av oss alla. Du har en stark moralisk kompass. Observera att jag inte lägger någon som helst värdering i detta, utan bara beskriver en viss moralisk riktning.

Om nu en krissituation uppstår ställs allt på sin spets. Att leva upp till sina etiska och moraliska värden kommer bli allt svårare ju tunnare tillgängliga resurser blir. Lek med tanken att Sverige hamnar i en ekonomisk kris likt den i Venezuela. Hyperinflation, massarbetslöshet, tomt i alla butiker, kravaller och upplopp på gatorna. Och detta fortsätter vecka ut och vecka in. Matbristen är så svår att husdjur och till och med djuren på zoo slaktas och äts upp. Desperata föräldrar ber gråtandes på sina bara knän över en kopp ris till sina svältande barn.

Applicera nu din moral, som den är idag. Givetvis ska barn inte gå hungriga! Givetvis dödar man inte sin hund för att ätas upp! Bara tanken får det att knyta sig i magen. Frågan är då väldigt enkel: har du de resurser som krävs för att kunna leva upp till din moraliska standard? Har du mat att ge alla svältande barn? Svaret är givetvis nej. Det finns ingen enskild människa som kan ha matförråd för en hel nation. Det säger sig självt.

Om man nu inte kan leva upp till den moral och etik man en gång satt upp måste man sänka sina ambitioner. Vissa människor kan vara krassa och acceptera detta med motiveringen att det är andra förutsättningar vid en kris. Andra kommer ha betydligt svårare att hantera det. Nu menar jag inte på något sätt att du ska ändra dina värderingar och normer idag. Inte alls.

Vad jag däremot menar är att det kan vara en god idé att verkligen ta reda på vad du är för människa innerst inne. Vad är rätt och fel i en värld där det inte finns någon egentlig lag och ordning? Vem bestämmer vad som är rätt och fel? Det är du. I ett sådant läge måste du själv ta konsekvensen av varje handling, må det vara konsekvenser för samvetet eller rent fysiskt. Du kommer aldrig kunna skylla på någon annan. Det var din hand som med våld tog en konserv. Det var din hand som gav bort den sista medicinen.

6 thoughts on “Du och jag, moralen #prepperSE

  1. rakt på spiken! har tänkt samma och min starkaste åsikt är att mina barn är viktigast och jag skulle göra vad som helst för dem!

  2. Om det dras till sin spets så går mina barn och jag först – jag har faktiskt inga större moraliska betänkligheter här. Självklart skulle jag inte bli värsta gangstern, men ändå göra det som krävdes. Mer moral och etik har jag inte om en sådan situation skulle uppstå, det är jag hyfsat säker på.

  3. Som äldre kvinna blir jag förmodligen rånad och kanske ihjälslagen snabbt vid riktig kris.
    Jag är pessimist. När vi var utan vatten i tre dagar slogs folk om vatten vid tankbilen trots att alla fick en hink. Det var som krig i en svensk förort. Likaså när jag bodde utomlands på en svens camp grälade folk om diverse matvaror fast de delades ut enligt kösystem och vi klarade oss.
    Men vi är olika, vissa ger sitt sista bröd, andra skjuter. Jag är fostrad att ge men vid kris är mina närmaste de jag bryr mig om.

  4. För människor är det omöjligt, men för och med Gud är allting möjligt. Han är mitt hopp och min klippa inte bara när den krisen kommer, utan varje dag här på jorden. Så är en människa förberedd.

    ”Men Jesus såg på dem och sa: För människor är det omöjligt men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt.” – Markusevangeliet 10:27

  5. Läser du någon forskning om beteenden vid kriser och katastrofer? Det kan ju vara en bra start. Kan rekommendera A Paradise Built in Hell av Rebecca Solnit till att börja med. All forskning tyder ju på att vi tar tag i problem och försöker lösa dem gemensamt. De bilder du målar upp känns inte riktigt trovärdiga. En kris förändrar människor och oftast till det bättre. Jag såg det tydligt i Argentina efter den ekonomiska kollapsen i början av 2000-talet.

  6. Bra inlägg!
    Mycket att tänka på och fundera över….
    Jag vet vad jag klarar av tillsammans med min familj. Vi fick gå igenom en hel del och lära oss minst lika mycket.
    Men när jag ser på samhället idag och mentaliteten som inte bara ungdomar men även min generation fick lära oss…. Då blir jag riktigt tveksam. De allra flesta är så vana med att bara kräva, inte kämpa, att lita på andra/myndigheterna, att inte tänka längre fram än nästa vecka… Dessutom har dessa generationer lärt sig att bara bry sig om sig själva. Vi är ju individer men många förväxlar det individualist. Visst finns en del som verkligen bryr sig om andra, men det som krävs för att klara av en riktigt kris är en gemenskap, både fysiskt och mentalt. Och sånt finns inte längre.

    En bra bok om överlevnad är Gonzalez’ ”Deep survival”, som beskriver varför vissa klarar sig och vissa inte.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s