Det kokar ner till siffror #prepperSE

Vi börjar med matematik. Vänligen slå upp sidan 72 i matteboken. Dagens beting står på tavlan.

Rent teoretiskt kan man bryta ner sitt preppande till siffror. Det är grundläggande matematik och inte svårt alls. Allt som krävs är lite förutsättningar som gäller just dig och de du preppar åt. Sedan är det bara att räkna (miniräknare är tillåtet). Men det är inte därför jag skriver detta, eftersom jag är övertygad att alla som läser här är kapabla att själva räkna ut sådant. Nej, det handlar om vad som händer när man vill hjälpa någon eller några som man inte planerat för initialt.

Låt oss börja med ett exempel, så det blir lättare. Ponera att du har 1 miljon kalorier mat i förrådet. Det blir 400 dagars mat om man äter 2500 kalorier per dag. För en familj på 4 blir det 100 dagars mat. Ja, jag vet att alla inte äter 2500 kalorier per dag. Men när skiten träffar fläkten kommer din bästa vän, som inte har något alls, och du vill givetvis hjälpa din vän. Nu är ni 5 personer som delar på förråden. Förrådet kommer nu att räcka i 80 dagar.

Beroende på hur man väljer att se på saker och ting kan man antingen resonera som så att familjen om 4 personer nu fått 20 dagar mindre att leva eller att man räddat en människa i 80 dagar. Jag lägger ingen värdering i själva handlingen, men rent matematiskt räcker så klart maten en kortare tid ju fler magar den ska fylla. Kommer det en hel familj på 4 personer som du väljer att dela ditt förråd med halveras givetvis tiden matlagret räcker. Försöker du hjälpa 96 personer (hela kvarteret?) räcker maten en dag. Det samma gäller givetvis vatten, medicin och förbrukningsartiklar.

Att vara medveten om detta och göra en bedömning kommer gissningsvis vara mycket svårt vid en krissituation (beroende på omfattning). Givetvis vill man hjälpa sina medmänniskor. Frågan är var gränsen går för givmildheten och vad som är rimligt. Hade jag möjligheten, rent ekonomiskt och praktiskt, skulle jag göra mitt förråd så stort det bara gick. Men nu har jag inte den kapaciteten. Alltså måste jag prioritera, liksom alla andra. Lika självklart som jag ser det att försöka hjälpa andra, lika självklart anser jag det också vara att värna om mig själv och mina närmsta först. Detta är min åsikt och min förutsättning för mitt preppande.

Allt ovan är sant så länge alla parametrar är statiska. Lyckligtvis är inte verkligheten statisk och fyrkantig. Det går till exempel att äta lite mindre för att få maten att räcka lika länge. Men framför allt går det att tillföra mat i efterhand i form av jakt, fiske, odling etc. Lika så kan nytt vatten tillföras genom rening. Genom att låsa sig vid ett statiskt förråd sett ur ett rent statistiskt perspektiv riskerar man att ställa till problem som ännu inte finns. Nyckeln till överlevnad ligger inte enbart i att ha ett stort lager utan att även kunna tillföra, komplettera, improvisera och anpassa sig.

Annonser

Moral i ett laglöst land #prepperSE

Känns som det är dags för lite hänsynslöst, ärligt självrannsakande. Känner du dig redo? För nu ska vi leka med din och min moral. Först, innan vi börjar, är det på sin plats att påpeka att detta en är rent hypotetisk diskussion och det finns inget rätt eller fel och ingen annan kommer döma dig än du själv.

Det finns ett antal sätt att få människor att agera på ett visst sätt. Idag är det vanligaste att skriva ner ett antal regler (lagar) som alla ska följa. De som inte följer dessa kommer att bli bestraffade. Det kan röra sig om en fysisk , psykologisk , social eller ekonomisk bestraffning. Förutsättning för att detta ska fungera är att den som stiftar lagarna också har möjlighet att utdöma och verkställa straff till de som inte följer lagarna. Detta sköter idag det vi idag lite slarvigt kallar ”rättsväsendet”.

Men vad händer i ett läge där lagar inte längre kan upprätthållas? I ett laglöst land där du inte riskerar att bli satt i fängelse utan kan göra vad du vill, vad blir ditt rättesnöre? Om vi leker med tanken att en så allvarlig kris uppstår att vi hamnar i en sådan situation, där du kan göra vad du vill utan att riskera att bli lagförd av staten, vad händer med dig då? I en sådan situation kan du alltså rent teoretiskt göra vad du vill; plundra, använda skjutvapen, bruka våld. En risk är ju givetvis att du själv blir offer för samma beteende från någon annan, men utöver detta, finns det något inom dig som sätter stopp? Om du har friheten att göra exakt vad du vill, vad hindrar dig?

Din moral är summan av många aspekter; sociala normer, uppfostran, kultur, religion, politisk ideologi, empati, utbildning, erfarenheter och mycket mer. Det kan upplevas som instinktivt att bedöma något som rätt eller fel. Denna känsla försvinner inte för att konsekvenserna att handla fel försvinner. Kanske kan du tvingas till att agera mot din moral på grund av yttre omständigheter, men du kommer troligen också att må väldigt dåligt av sagd handling.

Lockande vid ett SHTF? Vad säger din moral egentligen.

Jag vet att många pratar vitt och brett om att de ”kommer göra vad som helst för att överleva” vid en total kollaps/SHTF. Som vanligt är det väldigt lätt att sitta trygg, mätt och varm och slänga sig med sådana påståenden. Sedan ska man också vara tydlig med att påståendet kan vara både offensivt och defensivt. Att försvara sig mot angripare tror jag de flesta anser vara moraliskt försvarbart. Att vara den som angriper oskyldiga för att överleva misstänker jag för de flesta ter sig som moraliskt förkastligt.

Använd din fantasi och empati och försök föreställa dig själv som den som bryter sig in i någons hem och med våld tar det du vill ha. Skräckslagna människor skriker, gråter, ber för sina liv. Hysteriska och panikslagna barn. Är du frisk kommer du att finna ett sådant scenario totalt motbjudande och helt osannolikt, omöjligt.

Ja, jag vet att ovan exempel är extremt, men det fyller också en funktion. Detta är en situation vi alla kan skriva under på är att gå för långt. Men utan påföljder blir hela skalan flytande. Rubbas gränsen för vad du kan tänka dig göra eller kommer nuvarande moral att råda? Är det okej att ta från vad som verkar vara ett övergivet hus? Från en övergiven fabrikslokal eller affär? Jaktbrott?

Inte bara behöver man brottas med sin egen moral, man blir tvungen att ta hänsyn till sina medmänniskors. Även om du själv är principfast och anser att ett brott idag är ett brott även om det inte går att lagföras, så kan det ju vara så att andra människor är mindre nogräknade. Riskeras du dras med i ett flockbeteende där du gör något som du normalt sett inte skulle göra, bara för att alla andra gör det?

Det finns så mycket att fundera på kring detta och jag ska ärligt erkänna att jag själv inte på långa vägar är ens i närheten till att ha några svar. Däremot tror jag det är både nyttigt och viktigt att våga tänka dessa tankar och löpa hela linan ut.

 

Du och jag, moralen #prepperSE

Det har kanske hänt en och annan gång att jag påpekat att om jag inte kan leva som att SHTF idag, vad får mig att tro att jag kan göra det när det väl händer. Vad jag menar är så klart att om jag planerar för att leva på ett visst sätt vid en kris så måste det vara ett sådant sätt som jag kan stå ut med, oavsett om det är kris eller inte. Det finns många (framför allt amerikanska) preppers som köper hundra tals kilo ris och bönor, räcker sedan upp handen och säger ”färdig”. Men att leva på ris och bönor under en längre tid kräver ett väldigt speciellt psyke att klara av utan att ledsna på maten efter en vecka.

Detta gäller dock inte bara mat utan allt. Det du har med dig in i en kris är vad du kommer att ha att tillgå. Detta gäller även dig själv, både fysiskt och psykiskt. Fast frågan är om det verkligen stämmer. Särskilt när det kommer till psykologin. Med största sannolikhet kommer du förändras på ett eller annat sätt vid en krissituation. Oro, ångest, rädsla är rimligtvis känslor som kommer få ett betydligt större utrymme än idag.

Därför kan det vara på sin plats att rannsaka sig själv innan en kris uppstår. Särskilt var din etiska och moraliska kompass pekar. Vad du idag har för normer och värderingar kommer att vara det du går in i en kris med. Under tid kan dessa komma att förändras och för många kan detta vara smärtsamt. Låt mig förklara.

Ponera att du är en ”god medborgare” i en slags generell mening. Du följer lagar och regler, du skänker pengar till Rädda Barnen, reagerar starkt på orättvisor och har har en önskan att alla ska få det bättre. De svaga och sjuka ska hjälpas av oss alla. Du har en stark moralisk kompass. Observera att jag inte lägger någon som helst värdering i detta, utan bara beskriver en viss moralisk riktning.

Om nu en krissituation uppstår ställs allt på sin spets. Att leva upp till sina etiska och moraliska värden kommer bli allt svårare ju tunnare tillgängliga resurser blir. Lek med tanken att Sverige hamnar i en ekonomisk kris likt den i Venezuela. Hyperinflation, massarbetslöshet, tomt i alla butiker, kravaller och upplopp på gatorna. Och detta fortsätter vecka ut och vecka in. Matbristen är så svår att husdjur och till och med djuren på zoo slaktas och äts upp. Desperata föräldrar ber gråtandes på sina bara knän över en kopp ris till sina svältande barn.

Applicera nu din moral, som den är idag. Givetvis ska barn inte gå hungriga! Givetvis dödar man inte sin hund för att ätas upp! Bara tanken får det att knyta sig i magen. Frågan är då väldigt enkel: har du de resurser som krävs för att kunna leva upp till din moraliska standard? Har du mat att ge alla svältande barn? Svaret är givetvis nej. Det finns ingen enskild människa som kan ha matförråd för en hel nation. Det säger sig självt.

Om man nu inte kan leva upp till den moral och etik man en gång satt upp måste man sänka sina ambitioner. Vissa människor kan vara krassa och acceptera detta med motiveringen att det är andra förutsättningar vid en kris. Andra kommer ha betydligt svårare att hantera det. Nu menar jag inte på något sätt att du ska ändra dina värderingar och normer idag. Inte alls.

Vad jag däremot menar är att det kan vara en god idé att verkligen ta reda på vad du är för människa innerst inne. Vad är rätt och fel i en värld där det inte finns någon egentlig lag och ordning? Vem bestämmer vad som är rätt och fel? Det är du. I ett sådant läge måste du själv ta konsekvensen av varje handling, må det vara konsekvenser för samvetet eller rent fysiskt. Du kommer aldrig kunna skylla på någon annan. Det var din hand som med våld tog en konserv. Det var din hand som gav bort den sista medicinen.

Kan du vända familjen ryggen? #prepperSE

När skiten träffar fläkten kommer alla preppers ställas inför en rad moraliska och etiska dilemman. Det för mig mest svåra är frågan om vem jag ska hjälpa och hur. Min absolut närmsta familj (som jag bor med) är ju självklart de som jag prioriterar och för vilka jag preppar. Vi klarar oss mellan två och tre månader utan större problem. Men vad händer om t.ex min syster med familj knackar på och behöver hjälp? Någonstans inbillar jag mig att det måste vara lättare att neka en okänd människa hjälp än en nära släkting eller familj.

Allt handlar om matematik, eller hur? Skulle jag ge hjälp till min syster och hennes familj betyder det krasst att vi ”bara” kommer att klara oss i en till en och en halv månad (hennes familj är lika stor som min). En halvering av tiden förråden räcker. Vågar jag riskera min egen familjs överlevnad? Kan jag riskera min systers familjs överlevnad på bekostnad av min egen? Nu älskar jag min lillasyster och i normala fall skulle jag göra allt för att hjälpa henne. Men ett SHTF är inte normalt.

Samtidigt måste jag även se vad hon och hennes familj kan bidra med. Även om de inte har med mat, vatten eller andra förnödenheter så har de (minst) ett ess i rockärmen – både min syster och hennes man är sjuksköterskor. De skulle båda kunna bidra med kunskap och erfarenhet som jag och min sambo saknar. Detta i sig gör att matematiken kring förråden helt plötsligt blir mindre viktiga.

Till detta måste jag också räkna in att få två till vuxna under ett SHTF skulle bidra med andra nödvändiga och nyttiga fördelar. Det skulle för det första öka tryggheten och säkerheten. Med två vuxna till skulle ett roterande vaktscheman fungera utan att bränna ut någon. Med vakt menar jag inte en beväpnad säkerhetsvakt som patrullerar området för att jaga bort skurkar och banditer. Däremot kan denne se till att inga rovdjur kommer åt kaniner och höns (i en framtid), att det alltid finns eld i brasor, att det inte uppstår en eldsvåda etc. Med någon vaken dygnet runt har vi alltid någon som kan varna vid vilken fara än kan uppstå, även om hundarna även fungerar som larm.

Vidare skulle fler vuxna också kunna hjälpa till med de dagliga bestyren. Ordna rent vatten, laga mat, samla/leta mat, slakta och bereda djur, ta hand om odlingar, se efter barn, laga kläder, samla bränsle, hjälpa andra behövande och så vidare. Sårbarheten att vara få är uppenbar.

Till sist handlar det om min egen mentala hälsa och samvete. Skulle jag kunna leva med att vända ryggen till min familj? Nej. Det spelar ingen roll hur illa ställt jag själv har det. Om någon i min familj skulle be om hjälp har de själva det ännu värre.

Dock är allt inte alltid så enkelt. Ovan är ett resonemang utifrån min egen nuvarande situation. De etiska och moraliska frågorna vid ett SHTF är mycket svåra och det kommer inte att finnas rätt eller fel. Kanske kommer det i slutändan att visa sig att de beslut du kan leva med var rätt.

Om du har ett äpple vill du dela det med mig?

Vid varje tillfälle jag ställt upp i en intervju har alltid följande fråga kommit upp:

– Vad gör du om din granne kommer med sitt lilla barn och ber om lite mat/vatten?

I förrgår skrev En Skånsk Survivalist ett bra inlägg Om prepperetik och preppermoral. Värderingarna delar jag helt och hållet och nyckeln till frågan ovan ligger i en bra formulering från En Skånsk Survivalist: ”alla skall hjälpas om förutsättningarna finns”. Dock finns det som brukligt alltid ett men eller ett om. I detta fall om förutsättningarna finns. Just detta är något jag funderat mycket kring och där jag tror att jag hela tiden tänkt fel. Min ursprungliga formulering och tankegång har alltid varit att ju mer jag preppar, ju lättare blir det att hjälpa andra. Har jag mat för ett år kan jag lätt avvara några konserver. Har jag massor med medicin är det ju inget problem att ge bort några Alvedon.

Dock är utgångsläget att det är jag (som prepper) som ska hjälpa andra. Det är ju helt galet, för det är en omöjlig uppgift. Vad som istället behövs är att alla gör lite istället för att några gör allt. Om alla människor (nåja, de flesta) har egna beredskapslager för, säg en vecka eller två, kommer belastningen vid en krissituation att vara minimal både på samhället i stort och på mig själv som prepper – oavsett hur stora eller små lager jag har.

Där i ligger anledningen till två beslut som jag tagit på senare tid. Det första att ställa upp på intervjuer med namn och bild. Detta för att trovärdigt kunna få upp dessa frågor på den mediala dagordningen och att förhoppningsvis öka allmänhetens kunskap. Självklart finns det även myndigheter som ska göra detta, men jag tror att ju fler som pratar om detta, ju bättre. Dessutom är jag inte låst vid politik, policybeslut eller annan byråkrati. Jag kan säga vad jag tycker och tänker.

Det andra beslutet är att gå med i en FRG-grupp via Civilförsvarsförbundet. Detta för att aktivt kunna bidra med hjälp och kunskap vid en eventuell krissituation. Även om detta inte kommer att lösa något långvarigt vid ett SHTF-scenario, så känner jag att jag inte bara kan sitta still. Förhoppningsvis kan jag på så sätt hjälpa så många som möjligt initialt.

Jag vet att det som prepper kan vara svårt att prata om vad vi gör, varför vi gör det och ännu svårare att svara på frågor som vi själva knappt har svar på. Men jag tror det är viktigt att vara ärlig och öppen. Bara för att vi preppar och tänker kring alla möjliga (och ibland omöjliga) scenarier betyder det inte att vi vet allt. I Sverige har vi varit skonade från större kriser under lång tid och självinsikten är för de flesta begränsad. Det är lätt att utvilad, mätt, trygg och frisk moralisera kring etiska dilemman. Det intressanta kommer att bli hur vi i handling lever upp till våra värderingar som samhälle.