Ur askan – en sammanfattning av 2017 #prepperSE

Om 2016 var ett skitår, började inte 2017 ett dugg bättre. Ekonomisk misär tvingade mig att leva av mina matförråd, vilket förvisso var lärorikt, men inte särskilt roligt. Sex månader passerade på min ofrivilliga konservdiet. Lyckligtvis och otroligt tacksamt bidrog ni läsare med donationer, något som jag fortfarande ser som ett smärre mirakel. Utan dessa vet jag inte hur jag skulle klarat mig. Dessutom bidrog ni till att återställa mitt hopp om mänskligheten – till viss del. 🙂

Övergången mellan 2016 och 2017 ”firades” uppe i BOL Norr. Det var också den första längre vistelsen där och många lärdomar drogs. Exempelvis att det är bra att ha en dusch, att all form av ljus är en lyx, att det kan vara svårt att äta ordentligt,, nyttan med en riktig säng,  men framför allt hur sårbar man är ensam mitt ute i skogen. Mycket små detaljer identifierades också som sedermera rättats till.

I april började det så sakta vända på ett personligt plan. Jag sålde min del av företaget jag så länge kämpat med och fick anställning. Den nya tjänsten var placerad 20 mil bort, så pendling var inte ett alternativ, utan det blev till att flytta. Förvisso närmre BOL Norr, men det är alltid jobbigt att genomgå en flytt. Om jag hade varit krass och gjort mig av med mycket skräp när jag flyttade från huset så blev denna flytt ännu ett steg i denna downsizing. Allt är helt medvetet och i linje med min långsiktiga plan.

På tal om planer. I och med att jag nu började få en mer stadig inkomst ökade också möjligheterna till att aktivt kunna börja sjösätta allt som måste på plats innan jag en gång för alla flyttar upp till BOL Norr. Sparmål, budget och tidsramar finns nu tydligt uppsatta så jag hela tiden vet vad jag ska prioritera. Detta är bland det bästa jag gjort. Nu behöver jag inte längre fundera på vad nästa steg är och minskar också risken för att köpa på mig saker som jag kanske egentligen inte behöver.

Tyvärr blev avigsidan med en ny anställning att jag inte kunde ta ut någon semester i somras. Detta gjorde att jag tappade tid i att rent praktiskt få saker gjort uppe vid stugan, något som jag ursprungligen hade planerat och sett fram mot. Nu fick jag nöja mig med en vecka på hösten, vilken jag så klart såg till att passa in under den ryska storövningen Zapad 2017. Under denna vecka fick jag också besök av Svensk prepper för att göra en intervju till Prepperpodden, vilket också blev premiäravsnittet.

Över lag har 2017 varit ett betydligt bättre år rent personligt än 2016. Tittar jag istället på det generella världsläget kan det samma inte sägas. Jag tänker inte sammanfatta världsläget utan väljer bara att konstatera, utifrån vad jag sett och läst, att världen inte på något sätt har blivit bättre under det gångna året. En ljusglimt finns dock när jag ser tillbaka på Sveriges 2017 och det är att intresset för krisberedskap och prepping fortsätter att öka både från enskilda individer och från statligt håll.

Extra roligt är att det tillkommit mycket nya prepperbloggar på svenska under året. Om ni tittar in under min sida över bloggar så har den vuxit rätt mycket under 2017. Dessutom tillhör många av de nya bloggarna kvinnliga preppers, vilket är riktigt roligt eftersom det bidrar till att motverka myten om att det bara är män som är preppers. Själv har jag kontakt med i princip lika måna kvinnliga som manliga preppers och vet att det inte finns någon större skillnad mellan könsfördelningen. Här skulle jag också kunna skriva något spydigt om ”patriarkala klanfantasier”, men låter bli.

Det har under året släppts några böcker om prepping på svenska. Anna-Maria Stawreberg har skrivit ”Prepping : Att hoppas på det bästa, men förbereda sig på det värsta” där hon bland annat har intervjuat en rad preppers (även jag är med). Herman Geijer har skrivit ”Överlev katastrofen : 12 sätt att förbereda dig”, som jag ännu inte hunnit läsa. Dessa böcker är kanske bra julklappstips till den som vill väcka intresset hos släkt eller vänner.

Inför 2018 kommer jag inte att avge några nyårslöften. Jag vet redan vad jag vill och hur jag ska agera för att nå dit. Dessutom blir det aldrig som man tänkt sig ändå. För ett år sedan hade jag aldrig kunnat gissa att jag skulle sitta där jag är idag, liksom jag om ett år säkert inte kunnat föreställa mig vad 2018 haft för överraskningar.