Ibland känner jag mig som en trasig skiva. Frasen ”det blir aldrig som man tänkt sig” är dock alltid relevant. Ändå blir vi förvånade när det inte blir som man tänkt sig. I vanlig ordning finns det något från mitt eget liv som får mig att ta upp detta nu, och det lär inte komma som en chock för någon att det har att göra med att något inte blev som jag tänkt det.
Först lite bakgrund. För ganska exakt ett år sedan krossades en dröm. Ett par år innan dess hade jag konstaterats med en kronisk tarmsjukdom och varit sjukskriven. Ett tag var det riktigt, riktigt illa. In och ut på sjukhuset. Ekonomin rasade helt då en sjukskrivning för mig innebar 40% mindre lön varje månad.
Men för fem år sedan var jag Stålmannen. Fullt frisk, ett bra jobb, hus, bil, stabil ekonomi trots att jag var ensamstående med ett barn. Varje månad preppade jag lite. Varje månad amorterade jag extra på huslånet. Hela mitt liv skulle fortsätta så. Det fanns ingenting på min radar som indikerade på att något skulle se annorlunda ut om fem, tio eller tjugo år. Inget.
Naiva arma jag. Ändå visste jag på sätt och vis att livet kan förändras på ett ögonblick. Men det gällde alla andra. Dom som inte var förberedda, de som misskötte sin ekonomi, sitt arbete, sin kropp. Men jag var ju Stålmannen och hade koll på precis allt. Det gick tills det inte längre gick.
Huset såldes. Uppsidan var att bli skuld fri över en natt. Men det var inte vad jag egentligen ville eller hade hoppats på, men nu blev det så. I samma veva, när jag ändå hade lite pengar över från försäljningen, bestämde jag mig att satsa på det egna företaget. Vilket fungerade tills det inte längre gick. Det går bara att leva under existensminimum så länge. Särskilt om man har ett till liv att ansvara för.
Nu har jag tagit anställning igen. Är det lite bråttom kan man inte direkt välja och vraka. Förhoppningen att hitta ett arbete i eller omkring där jag nu bor grusades. Istället hamnar jag 20 mil här ifrån. De som följt bloggen vet att min plan var att bo kvar här så sonen kunde gå klart gymnasiet, sedan skulle jag flytta upp till BOL Norr. Men det blir aldrig som man tänkt sig.
Så till alla Superhjältar där ute, som tror att ni har full koll på allt, tag lärdom. Allt förändras, ibland väldigt sakta, ibland på ett ögonblick. Vad du än tror din vet om din framtid, så kommer den aldrig att bli som du tänkt dig.
Känner igen det du skriver såväl, men samtidigt vet jag att då du exponerat problemet så kommer du komma över detta och gå vidare. Det är folk som bara sätter sig ned och surar och tycker synd om sig själva som förlorar.
Keep walking….
Kunde skriva memoarer om vad som inte blev som planerat eller ens önskat, fast jag är en mästare i att planera, trodde jag. Men man överlever. Ibland finns det ljuspunkter. Ibland blir det som man tänker och planerar, men det kan ta tid. Du kommer att lyckas. Superhjältar finns inte, bara vanliga klantar.
Jag kan bara önska dig lycka till.
Själv har jag lärt mig att leva en dag i taget, planera kanske en vecka i förväg och att jobba mot ett mål i stora drag för framtiden, men att förbli flexibel.