Så var det dags igen. Dags att flytta. Jag är helt ärligt så fruktansvärt trött på detta flyttande att det står mig upp i halsen. Men lika obönhörligen som solen går upp i morgon så tar jag mig på detta sätt sakta fram mot mitt mål.
Dock finns det fördelar med att flytta, även om de är få. En av dessa är att fortsätta min lilla sidoprojekt att leva mer minimalistiskt. Mitt bohag får nu plats i min bil.
Nej, det är inget trick eller fusk.
Istället har jag haft det som mål. Till en början var det en fix idé, en kul grej. Sedan har det vuxit till att bli både rimligt och möjligt. Dessutom drar det med sig en hel rad fördelar. Jag känner inte längre ett behov av att köpa saker. Tvärt om känner jag ett behov av att kasta sådant som jag inte använder. Detta gör även att jag, om inte annat, blir extremt mobil.
Just detta är lite extra skönt. I teorin kan jag fylla bilen med mitt bohag och bugga ut till BOL Norr när som helst. Förut var det alltid med vetskapen att jag hade fått prioritera vad som skulle tas med. Nu behöver jag inte ens fundera. Allt som får plats i bilen är sådant som jag mer eller mindre behöver.
Det är en märkligt känsla. Ju mer jag hyvlat bort i min prylsamling, ju friare har jag känt mig. Och det är just det, känslan av frihet, som driver mig mer än något annat just nu.
[the_ad_placement id=”efter-inlagg”]
Spännande! Inne i samma utrensande som du nu. Tror snabbhet är det viktigaste av allt faktiskt. Inte bra att lägga allt fokus på BoL, för man kan tvingas ge sig av i hast även därifrån. Alternativt är det ”upptaget” när man kommer. Och ja, herregud så fri man känner sig för varje liten onödig sak man lyckas rensa bort!
Det där är så coolt!
Har en kommit så långt är friheten nära. Men visst. Till de som inte förstår. Det har ett pris. En måste sänka sin gräns för bekvämlighet, ha begär och en del annat som 80% av befolkningen tar förgivet.