Bättre med en fågel i handen än tio i skogen #prepperSE

Nu är jag så där trött igen. Det känns lite trist att jag finner energi och inspiration i irritation, men detta kan kanske vara till nytta för nya preppers. Som med allt annat i livet är saker och ting komplicerade. Att förklara för en annan människa varför man gjort ett visst val kan ta väldigt lång tid. Inte alltid för att beslutsprocessen varit komplicerad i sig, utan för att de bakomliggande faktorerna och förutsättningarna till beslutet är många och oftast baserade på erfarenhet och omständigheter. Ibland vill man inte ens ge en förklaring då det finns orsaker som kanske är privata eller på annat sätt känsliga.

Som nybliven prepper blev jag ofta förvirrad. Ena stunden skulle man fly fältet (bugga ut) vid en kris, andra stunden skulle man stanna kvar och vädra ut stormen (bugga in). Allt beroende på massa om, men och kanske samt vem som gav råden. Lika så blev förvirringen bara än större när det kom till prylar. Kniv av märke X hävdar någon vara bäst, för att genast få mothugg av en armé av andra som alla propagerar för sin egen favoritkniv och påpekar hur mycket bättre denna är. Samma fenomen är rätt genomgående oavsett om man läser om bilar, datorer, gräsklippare eller mobiltelefoner. Alla har en åsikt, som gärna framförs med en slags blind passion.

Det är här min irritation ligger och varför jag hoppas att nytillkomna preppers kan ta lärdom. Mitt konkreta tips är att inte ställa frågor i stil med ”Jag har precis börjat preppa och ska köpa en yxa. Vilken yxa är bäst?”. En sådan fråga kommer inte att ge dig rätt svar och frågan i sig är inte ens relevant. Tips nummer två är att istället bara köpa vilken pryl du nu anser dig behöva, oavsett märke. Ställ inte ens frågan ”vilken”. Du har redan identifierat ett behov själv, agera på det. Skit i om prylen har massa extra eller är av ”bästa” märket. Det spelar ingen roll initialt. Det primära är att täcka behovet. Köp det billigaste om du är osäker.

Låt oss ta tändare som exempel. Om SHFT kan vi alla vara överens om att man lär behöva möjlighet att tända ett spritkök eller en brasa. Behovet är således en tändare. Du kan ägna en livstid åt att försöka hitta den bästa tändaren. Gör du det kommer du aldrig köpa en tändare, utan bara leta. När SHTF kommer du bittert ångra dig när du inte får eld i brasan eller inte kan laga mat på spritköket. Köp istället ett billigt trepack BIC-tändare. Nu har du en basfunktion tillfredsställd. En BIC-tändare når samma resultat som en svindyr Zippo – det börjar brinna.

Detta leder oss vidare till det andra som gör mig irriterad. Detta är de människor som har en massa ”expertåsikter” om allt, men som inte gör något själva. Mycket snack, ingen verkstad. Tydligen är det väldigt lätt att kritisera andra som faktiskt gör något, men väldigt svårt att själv kavla upp ärmarna och faktiskt göra något. Jag har själv fått höra av dessa människor hur det t.ex saknas vissa detaljer i min stuga i Norrland (och nu pratar vi nice-to-have). Men, jag har i alla fall någonstans att ta vägen om SHTF med de grundläggande kraven uppfyllda. Jag har något, vilket är oändligt bättre än att bara ha massa åsikter men inget mer.

Beteendet att kritisera andra istället för att själv åtgärda sina egna brister kallas inom psykologin för projektion och kan vara värt att ha i bakhuvudet nästa gång någon kritiserar dig för att agera. Antagligen är detta ett sätt för kritikern att (miss)rikta sin egen rädsla. Nu ska detta inte blandas ihop med konstruktiv kritik, vilket är något positivt, även om det ibland kan vara tungt att höra.

Vi lever i oroliga tider. Den som inte kan se det kan #hållakäftendärborta och låta de som vill förbereda sig göra så i lugn och ro. Trots allt lägger jag mig inte i vad du gör, allt jag förväntar mig är det samma. För den som undrar varför det inte skrivs lika mycket längre här har det sin förklaring i att jag är fullt upptagen med att göra saker. Mer verkstad, mindre snack.