Vi lever på lånad tid #prepperSE

Det är fascinerande hur fort det går att anamma ett undantag som en regel. För att sätta lite perspektiv på våra liv har jag grävt lite i historien för att kunna ge en bild över vad nio stycken (fiktiva) människor fått möta under sina liv. För enkelhetens skull har jag räknat på en livslängd på 60 år. Det är högt, men inte viktigt i sammanhanget.

År 1517 föds vår första person att följa. Denne föds mitt under Sten Sture den yngres krig mot Danmark som varade 1512 till 1520. Strax efter detta börjar Gustav Vasas befrielsekrig (1521 – 1523). Sedan följer 30 år av relativt lugn innan Stora ryska kriget drar igång 1554 och för att sluta 1557. Denne förste persons liv tar slut mitt under Nordiska tjugofemårskriget (1570 – 1595). Totalt har denna människa fått utstå fyra krig under sina 60 år.

1576 föds person nummer två, under Nordiska tjugofemårskriget. Detta krig tar slut 1595. Men innan person nummer två hunnit fylla 25 år är det dags igen – år 1600 börjar Andra Polska kriget för att 1630 följas av Trettioåriga kriget. Först 1648 blir det fred, men den hinner inte person två uppleva, utan dör 1636.

Under Trettioåriga kriget föds person tre år 1637. 1648 slutar Trettioåriga kriget. Men 1655 – 1661 drar Nordiska krigen igång. 1675 till 1679 rasar det Skånska kriget, vilket är det sista som person tre behöver uppleva innan denne dör 1695.

Vår fjärde person föds 1696. När denne hunnit bli 4 år utbryter det Stora nordiska kriget. Detta varar till 1721. Sedan dröjer det till 1741 innan Hattarnas ryska krig drar igång och slutar sedan år 1743. Person fyra dör 1755 och hann ”bara” uppleva två krig.

När vår femte person föds 1756 är det fred. Ett år senare, 1757 börjar det Pommerska kriget och varar till 1762.  1770 startar tio år av missväxt. Efter dessa miserabla år dröjer det bara åtta år till Gustav III:s ryska krig drar igång år 1788, men slutar redan 1790. I början av 1800-talet är Sverige inblandat i Första Napoleonkriget, Finska kriget och Andra Napoleonkriget.  1814 slutar det Andra Napoleonkriget och 1815 dör den femte personen. Förutom missväxtår hinner person fem med att vara med om fem krig.

Person sex föds 1816 och är den första som inte kommer behöva uppleva krig under sin livstid. Istället måste denne genomlida en koleraepidemi mellan 1834 och 1874. Inte nog med det, mitt under denna epidemi blir det missväxtår (1867-1869) och mängder med svenskar lämnar landet och styr kosan mot Amerika. Men inte person sex som dör 1875.

1876 föds den sjunde personen. Denna kommer ”bara” att få vara med om ett krig – Första Världskriget (1914-1918). Men direkt efter följer Spanska sjukan (1918-1920). 1935 dör så vår sjunde person.

Snart är vi klara. Men först ska den åttonde personen födas 1936.  Vad som händer 1939 ska jag väl egentligen inte behöva skriva, men för att vara tydlige började Andra Världskriget. Likväl bör alla veta att det slutade 1945. Den åttonde personens liv tar slut 1995.

1996 föds vår nionde och sista person.

Vad vi kan lära oss av detta? Varje person sedan 1500-talet har fått uppleva minst en katastrof som vi nog lätt idag skulle kalla ett SHTF. Nu har jag inte ens tagit med allt som faktiskt hänt av sådan natur, utan bara vad som verkligen står ut och gett avtryck i historieböckerna. Det går givetvis att fylla på med ännu mer, men min poäng är inte detaljerna utan det övergripande.

Vad i vår historia får dig att tro att det är annorlunda nu?

Efter Första Världskriget var uppfattningen att det var så fruktansvärt att det aldrig skulle få ske igen. Det samma sade efter Andra Världskriget. Ändå var världen gång på gång på väg in i ett nytt världskrig under det kalla kriget. Nu är vi där igen. Vapenskrammel och hot om atomvapen. Gränser flyttas med militärt våld.

Kom inte och säg att det är annorlunda nu. Ingenting har ändrats. Människosläktet har inte lärt sig annat av historien än att bli ännu bättre på att döda.

Det är inte bara krig som varit katastrofala under historiens gång. Även missväxtår och pandemier har drabbat människor fruktansvärt hårt. Missväxt sker inte på grund av att bönderna helt plötsligt glömt bort hur man odlar, utan på grund av förändringar i klimatet. Detta kan vi inte råda över. När det kommer till pandemier har vi än så länge lyckats hålla en sådan borta tack vare enorma framsteg inom medicin- och teknikområdena. Men med en stor ökning av exempelvis antibiotikaresistenta bakterier är frågan snarare när än om.

Nedan finns en tabell som jag använt för att hålla kolla på lite olika händelser och så, för den som vill titta själv.

Läs mer

Elden är lös #prepperSE

Det finns konsekvenser av ett SHTF som är mer oroväckande än andra för den förberedde. Visst kan man oroa sig för att maten inte ska räcka, hur man ska hantera sjukdomar eller om en dunk vatten till verkligen gör någon skillnad. Men det som skrämmer mig mest är faktiskt eld.

Oavsett vad som orsakar ett SHTF kan man vara ganska säker på att ingen räddningstjänst kommer finnas tillgänglig på det sätt vi idag är vana vid. Vad man också kan vara relativt säker på är att matlagning och uppvärmning där eld är inblandat kommer att öka explosionsartat. Bara här finns receptet på katastrofer. Kruxet med en eldsvåda är dess tendens att sprida sig om den inte bekämpas.

Vi vet så klart alla om detta. Se bara på skogsbranden i Västmanland. Då hade vi ändå kvalificerad brandbekämpning på plats samt en stort uppbåd frivilliga att hjälpa till med evakuering och annan hantering av effekterna som inte direkt var relaterat till släckningsarbetet.

Som grädde på moset tenderar vi preppers att bosätta oss eller förlägga vår BOL i utkanterna av befolkade områden, vilket oftast betyder i närheten av eller i skog. En skogsbrand behöver inte starta för att någon slarvar med att släcka en eldstad eller en förlupen gnista. Bränder kan starta helt naturligt via åsknedslag. Detta är dock föga tröst för den som tvingas överge sitt hem för ett rasande inferno, vars frammarsch du står maktlös mot.

Visst kan man vidta vissa åtgärder som att skapa brandgator runt sitt hus om man har mycket mark och skogen i direkt anslutning till bostaden. Har man dessutom tillgång till stora mängder vatten och någon form av pumpanordning ökar chanserna ytterligare, särskilt om man är fler som kan hjälpa till. Men tro inte att detta ger ett hundraprocentigt skydd mot en skogsbrand.

Det behöver inte vara en skogsbrand. Hyreshus kan eldhärjas, liksom radhuslängor och villakvarter. Elden lika mycket en givare som tagare av liv. Se till att du har brandfiltar, brandsläckare och brandvarnare (med kontrollerat batteri i). Se till att du vet hur man använder dessa och ha de lättillgängliga. Dels kan du hindra att du själv är orsaken till en brand och dels kan du åtminstone bli varnad i tid för att ta dig ut.

I morgon #prepperSE #shtf

I kväll kommer du att göra som du alltid gör en vardagskväll. Vilka rutiner du än har är jag relativt säker på att bland det sista som görs är att sätta mobilen på laddning och kontrollera att larmet är ställt på rätt tid. Sedan somnar du, till slut. Vissa somnar senare än andra.

Du vaknar i morgon av att din klocka på mobilen sjunger sin irriterande sång. När du tar upp mobilen för att stänga av larmet ser du att du saknar mobiltäckning. Du ser också att mobilen är långt ifrån fulladdad. Kanske struntar du i det och går upp för att påbörja morgonens rutiner.

När du öppnar kylskåpet för att börja med frukosten märker du att lampan i kylskåpet inte lyser. När du ska starta kaffebryggaren eller varmvattenkokaren upptäcker du att den inte fungerar. Kanske upptäcker du strömavbrottet när du går in för att göra din morgontoalett. Oavsett hur, inser du att det inte finns någon elektricitet i hemmet. Inga säkringar verkar ha gått.

Vad gör du?

För att få mer information om strömavbrottet försöker du ta dig ut på internet via det fasta internetabonnemanget. Vilket så klart inte heller fungerar eftersom det saknas ström till routern/ADSL-modemet/4G-accesspunkten. Inte heller det mobila bredbandet i mobiltelefonen fungerar eftersom det inte finns någon täckning. ”Sidan kunde inte visas” blänger argt på dig.

Vad gör du?

Kanske har resten av familjen vaknat och börjar ställa frågor. Eller så är du ensam och börjar själv fundera på vad som hänt. Ovanan att leva i ett informationsvakuum gör sig påmind. Kanske är det i sig skrämmande. Hur får man reda på information utan internet eller telefoni? Tankarna börjar snurra. Hur stort är strömavbrottet? Är det bara i kvarteret? Varför har du i så fall ingen mobiltäckning? Det kanske är hela tätorten eller kommunen?

Vad gör du?

Nu kanske någon äntligen kommer på att man kanske ska slå på radion eller TV:n för att försöka få information den vägen. TV:n fungerar ju inte i och med att det inte finns någon ström. Men den som råkar ha en radio som går att driva på batterier/solceller/dynamo kan ju lyssna. Vilken tur att du är en av dom! På med radion. Efter ett par minuters rattande inser du att det bara är brus. Kanske lyssnar du även av AM-bandet i en förhoppning att få in något alls, men även där är det bara brus.

Vad gör du?

Kanske slår det dig att någon annan människa runt omkring vet något. Du knackar på dörren till närmsta grannen. Det känns märkligt och lite genant att behöva ta hjälp av grannen som du i bästa fall hejar på när ni möts. Grannen vet dock inte mer än du. Men det avslutande ”Kanske kommunen vet?” får dig att bestämma dig att gå ner till kommunhuset.

Kanske är det långt till kommunhuset och du måste ta bilen, kanske är det på promenadavstånd. Innan du kommer fram till kommunhuset ser du hur en väktare står utanför den lilla matvaruaffären du nästan aldrig handlar i. På dörren till affären sitter en handskriven lapp: ”Stängt på grund av strömavbrott”.

Väl framme vid kommunhuset ser du en handfull andra människor som står och läser på ett anslag som är uppsatt utanför entrén.

”Kommunen är medvetna om strömavbrottet och jobbar med det lokala kraftbolaget för att lösa problemet. Vi har inte kunnat nå Närmaste Staden varken via telefoni, internet, RAKEL eller Försvarets Telenät. Kommunledningen bedömer att det inte finns någon anledning till oro utan ber alla invånare att hålla sig hemma och avvakta. Lyssna på radions P4 (100,4 Mhz) alternativt se detta anslag för uppdaterad information.”

Dörren in till kommunhuset är låst. Bakom dörren står en barsk väktare som inte verkar ett dugg intresserad av att släppa in en upprörd man från den lilla skaran utan för.

Vad gör du?

Kanske har skiten träffat fläkten (SHTF). Kanske är allt löst på ett par timmar. Ska du åka in till jobbet? Är det ens någon mening när det inte finns någon ström, eller kanske finns det både elektricitet och internet där? Ska i så fall barnen lämnas på dagis/gå till skolan? Tänk om dom inte kan få mat där? Hur ska du kunna få tag på dom när inte mobilnätet fungerar?

Kanske är det dags att lämna staden? Åka till släktingen i Andra Kommunen, som kanske inte alls är drabbade. Hur mycket bensin finns det i bilen? Kommer ni dit på bränslet som finns kvar? Går det att tanka på macken om det inte finns ström? Tänk om det är lika illa hos släktingen? Vad gör ni då?

Du börjar gå/åka hemåt igen. Människor du möter tar upp sina mobiltelefoner för att lika snabbt stoppa ner den i fickan igen. Många ser förvirrade ut, rådvilla. Utanför matvaruaffären har nu en grupp människor samlats. De ser irriterade ut och upprörda ut. En andra väktare verkar ha kommit dit. Du bestämmer dig för att undersöka saken närmare utan fortsätter hemåt.

Väl hemma inser du att vattentrycket i kranen är väldigt lågt. Du lyckas fylla upp en tillbringare med vatten innan trycket helt sinat. Inne är det kallare än vanligt och elementen värmer inget alls. Hur länge håller maten i kylen, i frysen utan ström? Det börjar bli mycket frågor.

VAD GÖR DU?!

Allt ovan är retoriskt. Jag menar inte att du ska svara på hur du skulle agera i ovan scenario. Vad jag hoppas uppnå är att få dig att tänka och fundera om en allvarlig kris skulle uppstå i morgon. Vilka detaljer har du inte tänkt på, vad kan du åtgärda redan nu, vad är din plan?

T minus 2,5 år #prepperSE

Tröttmössa. Kroppen och hjärnan ville inte vakna riktigt i morse, så jag tog mig en långpromenad i den gråa kalla novemberförmiddagen. Halvvägs började saker och ting fungera igen och tankarna började vandra planlöst, som vanligt när jag är ute och går. Alla möjlig ämnen avhandlades, allt från hönshus till att bugga ut till vattenrening till hundar. När jag så började närma mig bebyggelse igen slog en tanke mig så hårt att jag med ens blev helt klarvaken.

Jag är inte redo.

Det kanske är melodramatiskt och en prepper blir nog aldrig helt redo. Trots att jag är betydligt mer förberedd än merparten av befolkningen är jag inte redo för en kris. Även om jag har mat för ett år, oändlig tillgång till dricksvatten, hur mycket skog (och således ved) som helst, massor av prylar, verktyg, medicin och annat. Trots att jag mentalt förberett mig på alla möjliga och omöjliga scenarier. Allt detta till trots är jag inte redo.

Skulle en allvarlig kris inträffa om en timme skulle jag veta exakt vad jag skulle göra. Men jag är också pinsamt medveten om alla brister och begränsningar. Perfektionisten inom mig kräver att alla detaljer är ombesörjda. Realisten inom mig är krasst medveten om att det inte är möjligt att planera för allt och att stora mått av improvisation kommer att krävas.

Det är känslan att vara otillräcklig. Att vara en bra bit på väg, men ändå ha så långt kvar att gå för att nå målet. Den eviga tanken att måtte det inte hända något nu. Kanske är det för att jag inte känner mig klar ännu. Troligare är att jag verkligen, genuint inte önskar att ett SHTF ska inträffa över huvud taget. Ändå pekar alla indikatorer på en fortsatt negativ utveckling i omvärlden.

Det är minst 2,5 år kvar innan jag kan flytta till BOL Norr. Två och ett halvt år. Har jag det? Har vi det?

Tankar för dagen #prepperSE

”Det blir aldrig som man tänkt sig, men det blir bra ändå – till slut”. Orden är några av de sista som min nu bortgångna morfar sa till mig. Han var inte en filosofiskt lagt man utan en rent praktiskt lagd människa. När jag tänker på det vet jag inte vad han hade för drömmar och förhoppningar om framtiden när han var ung. Men orden bär erfarenhetens visdom. Han var trots allt mer än dubbelt så gammal som jag när han dog och har jag lärt mig något under mina år så är det att lyssna på de äldre. Inte för att jag alltid gör som de säger, men min erfarenhet visar att de i mångt och mycket haft rätt – och jag fel.

Min egen erfarenhet stämmer bra med ovan citat, även om jag inte sett slutet ännu. Planer, drömmar och förhoppningar ändras, grusas, slår in, kommer och går. Det är en del av livet. Även dina planer för krissituationer och SHTF kommer att ändras. Det enda vi med ganska stor säkerhet kan säga är att det inte kommer att ske som man tror och planerat för. Därför är det av yttersta vikt att vara flexibel och anpassningsbar mentalt. Låser man sig fast vid en enda plan är risken stor att man begår fatala misstag bara för man inte vill eller kan anpassa sig till verkligheten.

Själv gjorde jag det precis i början av min bana som prepper. Jag var så övertygad att vad som skulle komma var en ekonomisk kollaps att jag satsade alla mina resurser på att säkra upp min framtid finansiellt. Naivt nog trodde jag då att jag kunde lösa allt sen, bara jag hade något värdefullt att handla med. Förvisso hade jag delvis rätt, det kom en finanskrasch 2007-2008, men hade den fått fortgå och övergå till ett renodlat SHTF på en global skala hade jag inte haft en chans.

wp-1477067099595.jpgLärdomen var att tänka brett och förutsättningslöst. Det är därför en del preppers talar om Zombieapokalypsen. Inte för att de tror att den kommer att ske i verkligheten utan för att den som är förberedd att klara av en sådan är förberedd att klara det mesta. Själv gick jag från att vara specialist till generalist just för att kunna klara mig oavsett scenario.

Man behöver en backup för backupen just för att vara så väl förberedd som möjligt. Men enbart när du kommit till ett läge där du känner dig trygg i grundberedskapen. Spring inte och köp två spritkök, två gasolkök och två solugnar det första du gör. Se till att först ha harmoni i dina förberedelser så att allt går hand i hand. Har man vatten för en vecka och mat för ett år kan det ju vara idé att jobba på vattenförrådet.

Ha nu en lugn skön helg och vila upp dig ordentligt. Ta hand om dig själv, dina nära och kära. Lev i nuet. Minnen väger inget men räcker hela livet.

Bättre med en fågel i handen än tio i skogen #prepperSE

Nu är jag så där trött igen. Det känns lite trist att jag finner energi och inspiration i irritation, men detta kan kanske vara till nytta för nya preppers. Som med allt annat i livet är saker och ting komplicerade. Att förklara för en annan människa varför man gjort ett visst val kan ta väldigt lång tid. Inte alltid för att beslutsprocessen varit komplicerad i sig, utan för att de bakomliggande faktorerna och förutsättningarna till beslutet är många och oftast baserade på erfarenhet och omständigheter. Ibland vill man inte ens ge en förklaring då det finns orsaker som kanske är privata eller på annat sätt känsliga.

Som nybliven prepper blev jag ofta förvirrad. Ena stunden skulle man fly fältet (bugga ut) vid en kris, andra stunden skulle man stanna kvar och vädra ut stormen (bugga in). Allt beroende på massa om, men och kanske samt vem som gav råden. Lika så blev förvirringen bara än större när det kom till prylar. Kniv av märke X hävdar någon vara bäst, för att genast få mothugg av en armé av andra som alla propagerar för sin egen favoritkniv och påpekar hur mycket bättre denna är. Samma fenomen är rätt genomgående oavsett om man läser om bilar, datorer, gräsklippare eller mobiltelefoner. Alla har en åsikt, som gärna framförs med en slags blind passion.

Det är här min irritation ligger och varför jag hoppas att nytillkomna preppers kan ta lärdom. Mitt konkreta tips är att inte ställa frågor i stil med ”Jag har precis börjat preppa och ska köpa en yxa. Vilken yxa är bäst?”. En sådan fråga kommer inte att ge dig rätt svar och frågan i sig är inte ens relevant. Tips nummer två är att istället bara köpa vilken pryl du nu anser dig behöva, oavsett märke. Ställ inte ens frågan ”vilken”. Du har redan identifierat ett behov själv, agera på det. Skit i om prylen har massa extra eller är av ”bästa” märket. Det spelar ingen roll initialt. Det primära är att täcka behovet. Köp det billigaste om du är osäker.

Låt oss ta tändare som exempel. Om SHFT kan vi alla vara överens om att man lär behöva möjlighet att tända ett spritkök eller en brasa. Behovet är således en tändare. Du kan ägna en livstid åt att försöka hitta den bästa tändaren. Gör du det kommer du aldrig köpa en tändare, utan bara leta. När SHTF kommer du bittert ångra dig när du inte får eld i brasan eller inte kan laga mat på spritköket. Köp istället ett billigt trepack BIC-tändare. Nu har du en basfunktion tillfredsställd. En BIC-tändare når samma resultat som en svindyr Zippo – det börjar brinna.

Att agera, inte teoretisera.

Att agera, inte teoretisera.

Detta leder oss vidare till det andra som gör mig irriterad. Detta är de människor som har en massa ”expertåsikter” om allt, men som inte gör något själva. Mycket snack, ingen verkstad. Tydligen är det väldigt lätt att kritisera andra som faktiskt gör något, men väldigt svårt att själv kavla upp ärmarna och faktiskt göra något. Jag har själv fått höra av dessa människor hur det t.ex saknas vissa detaljer i min stuga i Norrland (och nu pratar vi nice-to-have). Men, jag har i alla fall någonstans att ta vägen om SHTF med de grundläggande kraven uppfyllda. Jag har något, vilket är oändligt bättre än att bara ha massa åsikter men inget mer.

Beteendet att kritisera andra istället för att själv åtgärda sina egna brister kallas inom psykologin för projektion och kan vara värt att ha i bakhuvudet nästa gång någon kritiserar dig för att agera. Antagligen är detta ett sätt för kritikern att (miss)rikta sin egen rädsla. Nu ska detta inte blandas ihop med konstruktiv kritik, vilket är något positivt, även om det ibland kan vara tungt att höra.

Vi lever i oroliga tider. Den som inte kan se det kan #hållakäftendärborta och låta de som vill förbereda sig göra så i lugn och ro. Trots allt lägger jag mig inte i vad du gör, allt jag förväntar mig är det samma. För den som undrar varför det inte skrivs lika mycket längre här har det sin förklaring i att jag är fullt upptagen med att göra saker. Mer verkstad, mindre snack.

Beredskapsövningar #prepperSE

Ryssland mobiliserar sedan igår samtliga förband ur reserven. Enligt uppgifter hos Cornucopia upp till 2.8 miljoner man. Det är mycket som är ytterst oklart kring detta just nu och svensk media är skrämmande tyst. Att så lite information också läkt ut från de ryska förbanden visar på en mycket hög informationsdisciplin.

Eftersom det mullrar rejält i öst har jag ägnat förmiddagen åt en egen beredskapsövning. Lars Wilderäng rekommenderar det samma men påpekar också något som är ytterst relevant. Ett SHTF kommer aldrig att komma när det passar just dig bra. Då jag själv är i rätt dålig form efter gårdagens blöta äventyr passar det ju rätt bra att tvinga sig själv att agera. En rask promenad i duggregn för att tvinga igång kroppen och en kall dusch efter det. Sedan några koppar kaffe och vips började hjärnan och övriga kroppen fungera igen.

Vad har jag då gjort specifikt? Egentligen vad jag rutinmässigt gör två gånger per år, bara att nu göra det en extra gång.

  • 20160319_202809

    Även den sista fotogenlyktan fungerar

    Kontrollerat att alla ficklampor fungerar och har batterier

  • Laddat upp mitt extra bilbatteri
  • Kontrollerat att Prepperpad 2000 fungerar
  • Kontrollerat att min kris-mobil fungerar och är laddad
  • Säkerställt att fotogenlyktor fungerar
  • Fyllt upp några PET-flaskor med vatten och lagt i frysen
  • Sett till att sonen är hemma
  • Säkerställt att kontanter finns hemma
  • Kontrollerat att radioapparater fungerar, har batteri och är inställda på P4
  • Säkerställt att Kaliujodid-tabletterna är där de ska
  • Kontrollerat att skyddsmasker fungerar

Vad gäller vatten, mat och bränsle har jag redan full kontroll, så där krävs inga extra insatser.

Enligt Lagen Om Allts Jävlighet står bilen på verkstaden. Så att ta sig någonstans är inte ett alternativ. Jag stannar där jag är. Nu är det bara att be att detta inte är upptrappning till något katastrofalt, utan bara vapenskrammel.