Efter julfirandet så kan man vara så lyckligt lottad att man får lite tid över att bara ta det lugnt. Denna tid har jag bland annat ägnat åt att fylla lite luckor i min prepp som identifierades här. Det som har införskaffats är
- Yxor (en stor och en liten)
- Bräckjärn
- Mer mat
- Multivitamintabletter
- 25 L vattendunk
- Fodertunnor (2 st)
- Toapapper
- Ättikssprit 1 L
- Socker
- Fotogen
- En extra sovsäck
Egentligen borde jag ha köpt fler vattendunkar, men de är rätt skrymmande och jag hade redan rätt mycket annat i bilen, så det får bli vid ett annat tillfälle.
Fodertunnor i plast med lock är perfekta att förvara prepp i om man inte har hyllor (eller om hyllorna är fulla). Själv fick de två införskaffade idag gå till att fyllas med toapapper.
Anledningen till att jag köpt på mig socker och ättika är för att kunna lägga in (konservera) grönsaker (recept). Då går det åt både socker och ättikssprit. Det jag har idag räcker på lång vägar inte, men det är i alla fall en början.
Multivitamintabletter är något som jag egentligen är lite emot eftersom de har så dålig hållbarhet. Men efter att ha läst skildringar från inbördeskriget i Bosnien på 90-talet inser jag att det är värt att ha detta som komplement för att undvika skörbjugg och andra bristsjukdomar.
Fotogenförrådet har utökats med 100%, men är fortfarande i underkant. Nu bör jag ha värme för ca 3-4 veckor, men mitt mål är att i alla fall klara en hel vinter (4 månader). Dessutom har jag införskaffat en extra sovsäck. Det känns som att det aldrig skadar att ha en extra.
Bygga en grupp
Vidare har jag börjat så sakta att involvera andra personer utanför familjen i min plan. Detta för att minska sårbarheten. Skulle någon i familjen t.ex bli sjuk eller skadad är vi gravt decimerade och våra chanser till överlevnad har minskat drastiskt. Dessutom anser jag det klokt att hitta människor med kunskaper och färdigheter som kan komplettera de som redan finns.
I mitt fall rör det sig om en ”Händige-Harry”. I och med att jag själv inte anser mig vara särskilt praktiskt lagd behöver gruppen någon som kan lösa praktiska problem. Det kan vara att bygga eller laga saker i huset. ”Priset” jag betalar är att jag behöver öka mina förråd för att klara av en till person. Jag kan inte förvänta mig att denne ska släpa med sig mat till sig själv i en krissituation. Dessutom värderar jag ett par extra händer högre än den lilla kostnaden för mat och vatten som det medför.
En annan fördel är att kunna rotera ett vaktschema på fler personer, vilket minskar slitaget på övriga medlemmar, om ett sådant skulle behövas.
När jag mer noggrant har gått igenom mina planer inser jag mer och mer att min familj helt enkelt inte räcker till. Ett tag trodde jag att vi skulle kunna klara oss själva, bara vi hade skydd, mat och vatten. Men ju mer jag går igenom olika scenarion ju tydligare blir bristerna i att vara få. De som tror att de helt själva ska kunna springa ut i skogen och överleva helt själva behöver verkligen sätta sig ner och göra en reality check. Ensam är inte stark. Allt som står mellan överlevnad och katastrof kan vara ett brutet ben eller något så banalt som en influensa.