Kostnader för prepping #prepperSE

Det finns en hel del missuppfattningar kring prepping. En av de kanske vanligaste, och samtidigt mest felaktiga, är att det skulle vara dyrt. Jag har skrivit om detta ett antal gånger tidigare, men tänkte här försöka ta ett fågelperspektiv då detaljer oftast är väldigt individuella i sin krisberedskap.

En av de vanligaste frågorna jag får är hur mycket pengar jag lagt ner på mina prepps. Ärligt har jag alltid svarat att jag faktiskt inte har den blekaste aning. Men eftersom jag hade tråkigt en kväll satte jag mig ner och började räkna lite. Inte på allt, men på det som många verkar hänga upp sig på – maten.

Det första som de flesta tänker på när man pratar prepping eller krisberedskap verkar vara just mat. Ur ett behovsperspektiv är det egentligen en missriktad ambition då det finns andra saker som är betydligt viktigare, nämligen ren luft, skydd, värme, säkerhet och vatten. Ändå mat så dominerande. Kanske är det för att vi tar det andra för givet. Självklart är jag själv skyldig till samma misstag.

En tumregel från många amerikanska preppers är att ha minst en miljon kalorier per person i sitt matlager. Själv tycker jag den rekommendationen är lite oexakt eftersom du lätt kan köpa 250 kilo socker och så har du din miljon kalorier. Om du överlever på bara socker tvivlar jag starkt på. Dessutom räknar den rekommendationen på att varje person ska äta 1500 kalorier per dygn, vilket är på tok för lite för de flesta.

Nu råkar det vara så att jag har ganska exakt en miljon kalorier i mitt matförråd i BOL Norr. Så jag satte upp cirka priser per produkt i min inventarielista och vips så fanns där en totalsumma för vad det kostat att köpa. Den uppskattade summan landade på 9005 kronor. Detta är då enbart konserver och torrvaror. Känner man sig riktigt rik kan man ju alltid köpa frystorkad mat, men det är för mig bara en avlägsen dröm.

Med den siffran i bakhuvudet kan jag lätt konstatera att bygga ett matförråd inte är särskilt dyrt (relativt menat). Ännu billigare är det att se till att säkra sin vattenförsörjning. Det är bara att köpa ett antal 5/10/25-litersdunkar och fylla upp. Eller varför inte PET-flaskor som du istället för att gå med till pantmaskinen sköljer ur och fyller med vatten?

Vad är det då som är så dyrt med prepping? Trots allt vet jag att jag lagt ner väldigt mycket mer pengar än 9005 kronor på mitt förråd. Det enkla svaret är prylar (och i mitt fall även kostnaden för BOL Norr). Vill man så kan man givetvis hålla dessa kostnader nere genom att inte köpa premium märken. Jag hävdar fortfarande att en billig Morakniv fungerar lika bra som en tio gånger dyrare kniv, för en lekman. Men det är inte kostnaden för maten eller vattnet som är det som kostar mycket pengar.

Små konsekventa steg #prepperSE

En flytt kan vara ett bra tillfälle till nystart på olika sätt. För mig blev flytten från huset till lägenhet ett tillfälle att rensa ut en massa ”skräp”, vilket har gjort att flytt nummer två kommer att gå oändligt mycket lättare. Något som dock måste åtgärdas är avsaknad av en solid krisberedskap i mitt nya hem.

Vid det här laget har jag rätt bra koll på vad och hur mycket jag behöver. Dessutom har mitt halvår på konserver gett mig nyttiga lärdomar över exakt vilken mat jag faktiskt står ut med i längden. Sedan flytten från huset har jag haft som mål att ha ett förråd för ungefär en vecka i lägenheten. Då räknar jag inte med färskvaror. I praktiken betyder det även att jag underhåller och roterar två olika förråd; i lägenheten och i BOL Norr.

Vad jag tagit med från gamla lägenheten är ”prylar”. Sovsäckar, ficklampor, spritkök med bränsle, tändare och tändstickor, vattenfilter, skydd (nej, jag tänker inte specificera närmre), värmeljus, batterier och lite annat smått och gott. Detta kommer gott och väl att räcka för att vädra ut en kortare kris. Vatten har jag dels i fryst form i PET-flaskor och dels i dunkar, totalt ungefär 50 liter. Kvar är mat, vilket sakta byggs upp med den enkla principen en konserv i taget.

Tänker man långsiktigt och lyckas vara konsekvent är det inga som helst problem att för en billig peng bygga upp en personlig krisberedskap som räcker en vecka eller mer. Det handlar mer om att komma ihåg att köpa den där extra konserven eller vad som nu behövs anskaffas – ett mindset. Kostnaden blir väldigt låg per köptillfälle bara man är konsekvent. Mitt veckoförråd av mat jag nu har i den nya lägenheten kostade totalt 300 kronor. Är man riktigt fattig kan man slå ut det på tio månader och lägga 30 kronor per månad eller 20 månader med 15 kronor per månad. Det spelar ingen roll, så länge du håller dig till planen. Har man istället 300 kronor att lägga så kan man lösa det hela på en förmiddag.

Prepping behöver varken svårt eller dyrt. Det handlar med som så mycket annat att börja, komma igång, lyfta på rumpan och faktiskt göra något. När du ändå ska handla till nationaldagsfirandet, kom ihåg den där tjatande preppern på internet och stoppa en konserv extra i kundvagnen, men tänk inte att ”det kan jag lösa sen”. Ty sen kommer att vara för sent.

Veckan som gått (67) #prepperSE

Så har ännu en vecka passerat. Jag har tillbringat första halvan av veckan med städutrustning i händerna för att få huset snyggt till fotograferingen. En timme efter fotografen var här anlände ännu en fotograf – och en reporter. Eller fotograf var det nog inte utan kameraman. Håll utkik i SVT Aktuellt nästa vecka (nej, jag har inget exakt datum ännu).

När jag ändå håller på och plockar och pysslar så passade jag på att rotera ut lite varor ur förrådet som går ut i år. Detta dels för att få mindre att släpa på i flytten och dels för att veta hur mycket som måste tillföras för att ligga på önskad nivå. En lärdom till framtiden är att inte överskatta behovet av rapsolja som går åt under ett år.

Just nu vill jag inget heller än att få hela husförsäljning och flytten ur världen. Det äter upp all energi ur den lilla reserv jag har. Inte bara energi för den delen, utan även ekonomi. Men idag borde annonsen i alla fall komma ut. Även om jag inte vill stressa på en försäljning så känns det mer angeläget än någonsin att bli helt skuldfri.

Faktum är att det känns som om jag är sent ute. Alla små indikationer jag snappar upp här och var pekar på en överhängande risk för en kraftig ekonomisk nedgång under andra halvan av 2016. Om det är Kraschen med stort K eller en mer sansad nedgång vet jag så klart inte. Med tanke på den Svenska lånebubblan har jag svårt att vi i Sverige enkelt kommer komma undan denna gång.

Det är inte bara husförsäljningen som är det enda jag nu gör för att säkra upp min egen situation. Andra ekonomiska åtgärder vidtas också, vilka jag kanske kommer att gå närmre in på längre fram (efter sommaren). Vad jag vill påpeka är att jag nu agerar. Det är inte längre bara teori och spekulationer om vad som kan ske eller vad som borde göras.

”Hemligheten med att få saker gjorda är att agera.”
Dante Alighieri

Kanske har jag fel och allt fortsätter som vanligt. Gott så. Ingenting är förlorat. Inga av mina åtgärder har en negativ påverkan i ett sådant läge. Däremot kommer jag tacka min lyckliga stjärna att jag vidtagit dessa om ekonomin kraschar eller om SHTF på annat sätt.

Panik-preppa

Så du har ännu inte börjat preppa, men kommit till insikten att det är dags. Du känner att det är bråttom, vill göra allt på en gång, men det är så mycket att tänka på. Listor till höger och vänster, EDC, BOB, BOL, vattenrening, skydd, värme, mat, knivar, väskor! Vart ska du börja?!

STOPP!

Sätt dig ner.
Tänk.
Observera.
Planera.
Prioritera.

Börja med att ta det lugnt. Inget gott kommer ut av att springa runt som en yr höna. Ta några djupa andetag. Gör i ordning en kopp varmt te. Sätt dig ner och ta fram papper och penna. Nej, ingen dator, ingen mobil, ingen surfplatta. Sedan är det dags att tänka efter. För det första behöver du bestämma dig för vad du ska förbereda dig inför. Vilket scenario ser du som troligast kommer drabba dig. Det kan vara väldigt specifikt eller mer luddigt. Skriv ner detta scenario. Efter detta behöver du fundera på hur detta scenario kommer att påverka dig. Gå igenom det, steg för steg, från det att det inträffar tills du inte längre känner att du kan spekulera längre.

Vilka vardagliga sysslor kommer att påverkas. Dricksvatten, skydd mot väder och vind, sanitet, matlagning, medicinering, informations insamling, kommunikation etc. Skriv ner vad som påverkas och på vilket sätt. Tänk också efter som din nuvarande fysiska plats (ditt hem) är utsatt för någon form av risk eller påverkan.  Skippa detaljerna, utan bara en översikt.

Spring nu inte iväg och börja åtgärda allt på en gång. Istället är det dags att inventera vad du har att tillgå redan nu. Gå igenom vad du har i källaren, i förråd, skafferiet, frysen och i garderober. Skriv ner det du tror dig kunna ha nytta av. Kanske har du en gammal FM-radio i garaget som går att driva med batterier? Perfekt! Då behöver du bara köpa batterier. Ficklampor har de flesta i alla fall en utav. Fungerar den? Mer batterier att införskaffa?

Planera sedan vad som krävs för att kortsiktigt lösa de brister du skrivit ner. Då menar jag kortsiktigt. Börja med 72 timmar. Det är tre dygn. När du är klar skriver du ner vad som krävs för en vecka, sedan en månad, och om ditt scenario kan tänkas behöva det, ännu längre.

Sist av allt prioriterar du listan över åtgärder. Vad är mest akut och har störst inverkan på din situation? Vad är egentligen helt nödvändigt för att överleva och vad är mer av karaktären nice-to-have? Sätt siffror vid varje åtgärd. Börja med ”1” för det som är mest angeläget att åtgärda, det vill säga helt livsnödvändigt, och jobba dig sedan vidare upp.

Allt som allt borde detta inte tagit mer än ett par timmar. Vinsten är att du nu vet exakt vad du ska göra och i vilken ordning. Lycka till!

Om inget händer?

Ofta får jag frågan om vad jag skulle göra, eller hur jag skulle känna, om inget skulle hända. Alltså om inte skiten träffar fläkten utan livet går vidare som vanligt. Det är en ganska intressant tanke som jag funderade mycket kring innan jag började preppa.

Egentligen är svaret först helt uppenbart. Jag skulle bara bli glad om ingen kris eller katastrof drabbade mig, min familj och mitt land. Det är ju trots allt det vi alla hoppas på, att inget ska hända och att allt kan fortsätta som vanligt. Att sedan förbereda sig för det värsta är lite som att skaffa en försäkring.

Den stora skillnaden mot en försäkring är att ditt prepp alltid går att använda även om det skulle uppstå en kris. Maten går fortfarande att äta (om du roterat klokt), bränsle kan fortfarande användas, verktygen har inget bäst-före-datum och har du ädelmetaller har dessa fortfarande ett värde. En försäkring som aldrig används har bara kostat dig pengar, men du får aldrig tillbaka dessa om du inte använder försäkringen.

Så jag skulle känna mig glad (och lättad) om framtiden visade sig bli lugn, fredlig och okomplicerad. Vad jag skulle göra med mina prepp? Fortsätta preppa, fortsätta rotera. Jag kan inte tänka mig att vi kommer till en viss punkt i framtiden där man med säkerhet kan säga att ingenting någonsin kommer att hända igen. Vissa trodde att så var fallet när Sovjetunionen föll. Aldrig mera krig. Titta var vi är idag. Lika så är det med naturkatastrofer, social oro eller arbetslöshet eller sjukdom. Vem kan ge mig en garanti för att något sådant aldrig kommer att ske?

Därför kommer jag fortsätta preppa för det värsta och hoppas på det bästa. Framtiden tar aldrig slut. I bästa fall får min son ärva allt jag bunkrat upp och förhoppningsvis är han klok nog att fortsätta. Har han riktig tur kommer han att ärva en kappsäck full med ädelmetaller som i sin tur ger honom en ekonomisk trygghet. Som jag ser det så är mitt prepp en investering inte bara här och nu och i morgon, utan till framtida generationer.

När förråden tagit slut

Tid. Resurser. Dessa två ting är av kritisk vikt vid en kris och lika så vid planering för att klara en kris. Hur länge kommer krisen att vara och vilka resurser har du att tillgå? Den ena parametern är beroende av den andra. Längre tid, mer resurser kommer att gå åt. Är tiden okänd har du de resurser du har och dessa kommer att räcka en begränsad tid.

Under en nyligen gjord intervju (mer om det i ett senare inlägg) frågade reportern mig vad som händer sedan, efter den stora kollapsen. Var jag förberedd för att återuppbygga civilisationen? Nej, blev så mitt ärliga svar. Mina planer och tidshorisonter börjar bli väldigt grumliga och diffusa efter två månader. Anledningen är enkel, det är så länge jag har förråd för att klara mig. Skulle en kris vara längre måste jag vara ärlig nog mot mig själv att jag har dåligt med planer och idéer.

Visst finns det de som har förråd med fröer, jaktvapen, en gård med djur och/eller stora odlingar. Men för merparten av oss är detta inte praktiskt genomförbart och kanske mer av en utopi. Jag tror att alla som preppar drömmer om att ha en avsides gård med egen djurhållning, odlingar, jaktmarker etc. Dock är det få förunnat och rent praktiskt är det så mycket jobb och så pass dyrt, att jag inte ser det som möjligt att driva om man ska ha ett ”vanligt” arbete samtidigt.

För att vara lite realistisk behöver man således se till vad man kan göra hemmavid efter det att man ätit den sista konserven och druckit upp det sista vattnet. Här inser jag att jag personligen har mycket att lära. Hur samlar och renar jag regnvatten i de kvantiteter som behövs? Hur säkrar jag matförsörjningen? Uppvärmning på vintern? Det blir fort många frågetecken. Spontant känns det överväldigande – igen. Precis som det gjorde när jag började mina första stapplande prepper-steg för många år sedan.

Samtidigt vet jag att detta är något jag måste ta tag i för att vara så bra förberedd som möjligt. Därför har jag börjat ägna lite av min begränsade tid till att göra efterforskningar på olika områden där jag känner att mina kunskaper och eventuella prepp är bristfälliga. Initialt består detta enbart av informationsinsamling som jag ska försöka dela med mig av vartefter jag hittar och sammanställer denna. Just nu har jag delat upp det i fyra delar; vatten, kött, grönt och värme.

Fokus kommer också att ligga på att inte lösa detta primärt med prylar. Att köpa sig en vattenrenare skulle kunna vara en lösning, men den är inte hållbar långsiktigt. Då tycker jag det är bättre att förstå hur vattenrening fungerar för att sedan kunna bygga en själv och även kunna anpassa den beroende på situation.

Den insikt jag kommit fram till hittills är faktiskt ganska jobbig, samtidigt som det är stimulerande. Ju mer jag lär mig, ju mer inser jag hur mycket jag har kvar att göra.

Låt oss prata lite om kriser

Det är lätt att använda ord som ”kris”, ”katastrof” eller uttryck som ”Shit Hits The Fan”. Oftast får orden en väldigt abstrakt och ogreppbar betydelse. En kris behöver absolut inte vara världsomvälvande utan kan drabba dig på ett högst personligt plan; du kan bli arbetslös/inkomstlös, bortgång av en nära anhörig, en svår skada. Detta är också kriser. De påverkar dig och de i din närmaste omgivning. Men inte samhället i stort. Det betyder inte att de är mindre kris för just den/de drabbade. Bara att skalan är mindre. Situationen är fortfarande fruktansvärd för de drabbade.

Det är lätt att bara fokusera på de stora, världsomvälvande kriserna som prepper. På något sätt känns det alltid lättare att tänka att alla drabbas och att man som prepper i alla fall är någorlunda förberedd. Att stå själv i en kris medan världen går vidare som vanligt är mycket jobbigare. Tro mig, jag har varit där. I somras höll jag på att stå utan inkomst. För mig var det en personlig kris. Skulle jag bli tvungen att sälja huset? Bilen? Jag visste att jag inte skulle behöva svälta. Men sen då?

Nu löste det sig lyckligtvis till det bättre och jag fick ett nytt jobb. Men det fick mig att vakna upp inför det faktum hur sårbar man kan vara utan att det sker en global kris. Det krävs inte mycket för att man ska stå där med alla sina prepps och ändå klarar sig. Så länge man är en del av samhället måste man spela efter de uppsatta reglerna. Man kan inte bara bege sig till skogs för att man blir arbetslös, och leva av naturen. Det fungerar inte riktigt så.

Vidare kan en kris påverka dig som är av lokal karaktär men som för den sakens skull inte drar med sig hela samhället. Ett praktexempel är skogsbranden utanför Sala förra sommaren. Påverkan för de som bodde i det drabbade området var enorm. Samtidigt fortsatte livet som vanligt för de som inte var direkt påverkade. Samma sak vid översvämningar eller orkaner.

Som prepper behöver man planer för alla tänkbara scenarion, inte bara de ”smaskiga” kring civilisationens kollaps. De mest eftersatta, enligt min erfarenhet, är de som kan kallas för mindre kriser. De som påverkar dig själv, familj eller närmsta närhet. Här finns mycket att lära av de som lever i områden som ofta drabbas av naturkatastrofer, t.ex jordbävningsdrabbade områden. Dessa människor måste leva med hotet dagligen och således också planera sina liv utifrån rådande omständigheter. I Sverige är vi förskonade från detta i mångt och mycket, vilket också bidragit med att vi är sämre på att planera för ”mindre” kriser.

Självklart är det klokt att förbereda sig för det värsta. Men det värsta behöver inte nödvändigtvis betyda The End of the World as We Know It. Det kan vara en personlig eller lokal kris, som för dig personligen är lika allvarlig. Så glöm inte att tänka både stort och smått.