Ensamvargen, del 2 #prepperSE

Detta är en uppföljning på detta inlägg.

Ensam är inte stark i en krissituation. I den första delen förklarar jag varför jag har denna ståndpunkt. En inställning som jag fortfarande har och som jag inte ser någon anledning att revidera. I mina egna planer finns det alltid fler människor inblandade än jag själv.

Samtidigt vet jag också att det aldrig blir som man tänkt sig. Så även om planen var att kunna klara en kris tillsammans med andra människor finns det en betydande risk att så inte blir fallet. Man blir en ofrivillig ensamvarg. Således gäller det att ha en plan även för detta.

Till att börja med behöver man identifiera vilka risker det medför att vara ensam under ett SHTF. Det första och mest påtagliga kommer troligtvis att vara oro, rädsla, sorg, ångest, desperation och en rad andra otrevligheter. Detta särskilt om du blir en ofrivillig ensamvarg från en familj som inte lyckas återsamlas. Faktum är att jag har svårt att tänka mig något värre. Det behöver inte heller vara närmaste familjen utan likväl goda vänner. Att dessutom inte ens kunna få reda på vad som hänt, om de är vid liv, är en mardröm jag innerligen hoppas slippa uppleva. Ändå är detta scenario något som faktiskt kan uppstå, hur mycket man än önskar att det inte gör det. Utgångsläget ser alltså dystert ut. Tyvärr blir det inte bättre.

Beroende på hur den ursprungliga planen såg ut står du nu själv med resterna av denna plan. En av de få fördelarna är att du nu själv bestämmer vad du ska göra härnäst. Oavsett vad du tar dig för kommer du att stå för hela utförandet ensam. Även om alla moment i sig kanske inte tar längre tid, så blir antalet moment fler i och med att det inte finns andra att dela arbetsbördan med. Om jag skulle vara ensam skulle jag börja med att vidta varje tänkbar försiktighetsåtgärd för att inte riskera skada mig när sysslor utförs. Hellre att en uppgift tar dubbelt så lång tid.

När så det sedan är dags för sömn uppstår nya problem, lite beroende på scenario och den egna situationen. Huserar man till exempel mitt i en storstad och plundring sker lär sömn bli ett stort problem. Men det är troligtvis inte bara yttre faktorer som kommer ställa till sömnsvårigheter. Är man ofrivilligt ensam under en kris misstänker jag att oro och ångest kommer vara som värst vid läggdags. Att försöka bedöva detta med exempelvis alkohol eller andra droger är nog en väldigt dålig idé. Dels lär man behöva vara i ett nyktert skick för att agera om något skulle hända under natten och dels är risken stor att man inte är särskilt pigg morgonen efter. Rent generellt tror jag faktiskt att den ensamme vargen kommer att ha svårast att klara sig mentalt, sett ur en längre tidshorisont. Detta oaktat om man är frivilligt eller ofrivilligt allena.

På något längre sikt finns det även andra riskfaktorer som bör belysas. Det första är näringsbrist. Även om du har tillgång till ditt stora matförråd finns det en överhängande risk att du som ensam kommer ha svårt att få i dig tillräckligt, och rätt, mat. Jag har berört detta i tidigare inlägg och väldigt många verkar ha svårt att tro att detta kan bli ett problem. I ett normalläge är detta väldigt, väldigt sällan ett problem. Men i en värld av sorg, oro, kaos och sömnbrist kommer din kropp att vara under konstant stress. Kortisol nivåerna kommer vara skyhöga och du kommer vara i ett ständigt fight-flight-läge. Ingenting i din kropp kommer vara normalt. Således kommer du också att ha svårt att vilja/hinna/orka äta tillräckligt och rätt.

Vilket leder oss in på den andra riskfaktorn – sjukdom. En kombination av långvarig stress och näringsbrist ökar markant mottagligheten för sjukdomar. Det kan vara allt från vanlig influensa till att riskera utlösa latenta sjukdomar. Är man ensam kommer sjukdom vara en av dina största fiender. Tänk dig bli liggandes tre dagar i maginfluensa, utan hjälp att lösa de dagliga uppgifterna (t.ex hämta eller rena vatten). Om man dessutom redan är i ett mindre bra skick till att börja med kan ett första insjuknande vara början på en negativ spiral där kroppen sakta bryts ned utan att hinna återhämta sig innan man insjuknar igen.

Trots att oddsen är emot ensamvargen finns det saker att göra för att förbättra sagda odds. Det första, och kanske viktigaste, är att förstå hur utsatt man faktiskt kommer att vara och vilka problem som kan uppstå. Har man väl den insikten kan man aktivt börja vidta åtgärder för att underlätta och kanske helt undvika vissa risker.

Personligen tror jag nyckeln ligger i tre åtgärder. Den första är kunskap. Vitt och brett, högt och lågt. Det andra är riskminimering. Allt från skyddskläder till multivitamin till smarta praktiska lösningar. Det tredje och sista är långsiktighet även under ett SHTF. Att alltid se till att ha t.ex fullt med ved inne, alltid ha en extra dunk vatten till hands, att allt är lättåtkomligt och i ordning.

Helt avgörande kommer dock viljan att leva vara. Har du något kvar att leva för om du har förlorat dina nära och kära? Detta är mycket svåra och kanske även otäcka frågor. Även om man idag inte kan se någon mening med att fortsätta kanske det inte är sant imorgon. Dessutom finns det ju inget som säger att man är dömd att leva ensam resten av sitt liv. Efter den initiala kris-fasen kommer människor att börja bygga upp samhällen igen. Ingenting säger att du måste stå utanför detta bara för att du blev en ofrivillig ensamvarg.

Annonser

Varför vill du överleva? #prepperSE

”There must be something worth living for
There must be something worth trying for
Even some things worth dying for”

The Sprit of Man, Jeff Wayne (War Of The Worlds)

Alla människor har en bortre gräns. En gräns som när den passeras leder till att viljan att överleva försvinner. Jag har tidigare skrivit om viljan att överleva, då utifrån missuppfattningen att ”överlevnadsinstinkten” kommer att ta och lösa alla problem. Nu vill jag skriva lite om de rent psykologiska aspekterna kring viljan att överleva.

För många är det bekant och förstått hur viktigt viljan är i en krissituation. Viljan att göra motstånd i en krigssituation. Viljan att vandra den sista kilometern till vindskyddet. Viljan att ta sig upp till ytan vid en drunkningssituation. Att inte ge upp, fast kroppen skriker och strejkar. Viljan kan flytta berg, brukar det heta.

wp-1473595002321.jpgMen viljan kräver näring och bränsle. Inte bara i form av kalorier utan i form av stimuli. Vi behöver motivation. Det mest uppenbara är en förälder vars barn är motivationen att anstränga sig till det yttersta för att säkerställa deras överlevnad. Men det kan lika väl vara ett vänskapsband, en religion eller en ideologi, ett husdjur, ditt hem eller till och med en dröm. Inte ovanligt en kombination av flera.

I ett långvarigt SHTF-scenario kommer viljan att överleva vara mer avgörande än någon annan faktor. Även om du har förutsättningarna rent fysiskt i form av skydd, vatten och mat kommer du att ställa dig frågan ”varför gör jag det här”. Föräldrar som tar hand om sina barn kommer givetvis ha en tydlig motivation i att ta hand om sina barn. Ett par har alltid sin partner att leva för. Personligen tror jag den största motivationen kommer från att hjälpa människor i den absoluta närheten oavsett om det är barn, sin partner, släkt eller nära vänner.

Den som tror sig kunna klara sig som ensamvarg behöver fundera kring detta. Är överlevnad i sig en tillräckligt stor motivation? Vad är annars poängen att fortsätta? Trots allt är människor av naturen flockdjur. Vi är mentalt formade att vilja tillhöra en grupp. Bara för att du idag känner att du inte passar in betyder inte att behovet inte finns där, eller kommer finnas där när varje dag blir en kamp för att överleva. Historiskt har det alltid visat sig att människor i grupp har en större chans att överleva. Med grupp menar jag inte stora sammanslutningar utan mer ”familj” eller ”släkt”.

Något att fundera på, som egentligen är djupt deprimerande, är vad som händer om det värsta tänkbara skulle hända. Vad händer om hela eller delar av anledningen till din motivation försvinner? Sjukdom och död kommer tyvärr inte vara något ovanligt i ett långvarigt SHTF-scenario. Titta till exempel på belägringen av Aleppo i Syrien, Sarajevo i f.d. Jugoslavien eller Leningrad. Brist på rent vatten, mat, medicin, sanitet, värme/skydd förvandlade dessa områden till inringade små helveten på jorden. Det är, som vanligt, alltid civilbefolkningen som lider svårast.

Så släpp tanken på att SHTF skulle vara en glorifierad hajk i skogen eller en lång semester i sommarstugan. Solen kommer inte alltid att skina, gräset kommer inte alltid att vara grön och fåglarna kommer inte alltid att kvittra i den ljumna vårbrisen. Det kommer vara grått, vått, mörkt, kallt och skrämmande. Minsta lilla sår kan bli infekterat. En hostning eller nysning kan betyda början på slutet i en kropp med nedsatt immunförsvar. Ändå kommer den största svårigheten vara att överkomma dig själv; viljan att lägga sig ner och strunta i allt.

Jakten på BOL

Ett nytt kvällsnöje har infunnit sig i mitt liv. Nästan en sport. Att leta efter den perfekta BOL på Hemnet på en budget av max 200000 SEK i köpeskilling. Inte för att jag är beredd att köpa något just nu utan mer för att det är intressant att dels se vad som finns för det priset och dels för att få uppslag och inspiration. Mina kriterier är som följer. Det ska finnas möjlighet att värma upp stället via eld. Vatten ska finnas (helst egen borrad brunn). Stället ska ligga avsides från stora städer och större trafikleder samt helst ha någorlunda stor mark som är friköpt. Inte ligga nära någon militär installation. Geografiskt helst norr om Dalälven. Förutsättningar för viss djurhållning är ett plus, men inte ett krav. Likaså är jordkällare ett plus.

Med dessa begränsningar kan man tycka att det är en omöjlig uppgift, men faktum är att det finns en hel del att välja på. Särskilt när verkar det vara så att ju längre norr ut du letar, ju mer får du för pengarna. På tal om pengar så är inte 200000 SEK taget ur luften utan något som jag ser som fullt rimligt att spara ihop under ett par års tid så jag kan köpa stället kontant. Det kanske låter kaxigt, men är man som jag beredd att gå ner i levnadsstandard för att nå ett sådant mål ser jag det som rimligt, om jag bestämmer mig för det fullt ut.

Framtida BOL?

Framtida BOL?En annan tanke som slagit mig är att ha en BOL som är betald och ”klar” är att det ger ett extra lager säkerhet även utan att SHTF. Skulle jag till exempel bli arbetslös eller liknande skulle jag i alla fall ha någonstans att ta vägen. Vilket leder mig in på en annan tanke.  El. För att inte dra på mig onödiga fasta avgifter ser jag det som en tanke att kanske försöka, i en förlängning, få upp ett elsystem off-the-grid. Ja, jag vet att jag inte förespråkar detta, men vad jag egentligen opponerar mig mot är att försöka fortsätta konsumera el som idag även vid ett SHTF. Det jag menar med off-the-grid för en BOL är inte nödvändigtvis primärt för ett SHTF utan att i en förlängning leva off-the-grid under normala omständigheter.

Oavsett om detta någonsin kommer att bli verklighet eller inte är det ett intressant tanke-experiment. Verkligheten kommer säkert att bita mig i baken. Vi får se vad som händer. Just nu måste vissa andra saker tas i tur med. Men vem älskar inte 10-års-planer? =)

Prepper-veckan som gått

Det har varit en intressant vecka på många sätt och vis. Ur ett prepping-perspektiv har mycket gjorts, särskilt åt min lilla felräkning av kalorierna i matförrådet. Jag kom också äntligen ihåg att köpa kaffefilter att ha i förrådet. Anledningen är att kunna använda dessa som grovfilter vid vattenrening. Hängslen och livrem. Även vattenförrådet och medicinförrådet har fått en liten utökning.

Informationssäkringen fortgår. Digital information, främst i form av böcker, som är relevant omvandlas till analogt format för att kunna vara tillgängligt utan elektricitet. Jag leker också med tanken att sätta upp en lågenergi-dator som ska kunna drivas av alternativa energikällor där digital information ska kunna vara tillgänglig utan tillgång till internet och elektricitet.

Vidare såg jag att Holländska preppers hittat hit via artikeln i Vattenfall Magazine och lite Google-fu. Och när vi ändå är på ämnet inlänkar så påpekade Swedishprepper att jag är omnämnd och länkad till från Wikipedias artikel om Survivalism. Här vill jag passa på att påpeka det uppenbara; jag är inte en ”förgrundsfigur” och det finns ingen ”rörelse” att vara förgrundsfigur åt. Prepping är ingen klubb, förening eller sekt och det finns definitivt inte någon talesperson, förgrundsfigur, ledare eller ordförande. Så nu är det sagt.

Dagens videotips – Remnants

Har du lite tråkigt en regnig tisdag kan jag rekommendera filmen Remnants. Filmen utspelar sig i USA och vad som händer om en CME slår ut kraftnätet. Detta är en spelfilm med handling och ska givetvis inte ses som en dokumentär utan som underhållning. Det sagt, så finns det ändå vissa saker att ta med sig och som är värda att fundera kring så som moral, etik, lag och ordning.

#SHTF-scenario – Kärnvapenkrig mot Sverige

Bakgrund

War. War never changes.
– Fallout

Sedan USA detonerade de två första kärnvapenladdningarna över Japan under andra världskriget har det aldrig används några kärnvapen i en väpnad konflikt. Anledningen har dels varit teorin om MAD (Mutually Assured Destruction) och teorin om en nukleära vinter. MAD betyder att om USA skulle anfalla Sovjetunionen,eller tvärt om, med interkontinentala kärnvapen skulle den andra parten hinna avfyra sina egna interkontinentala kärnvapen och på så sett skulle båda parter bli utplånade. Hand i hand med MAD går också teorin om den nukleära vintern som skulle följa i spåren av ett fullskaligt kärnvapenkrig. Således skulle det vara omöjligt för någon part att starta ett globalt kärnvapenkrig.

Problemet
Dock visar det sig att allt ovan inte helt stämmer. Teorin om den nukleära vintern är inte annat än en teori som ivrigt anammats av både Sovjetunionen och fredsrörelsen i väst. Att alla världens kärnvapen skulle kunna utrota mänskligheten flera gånger om förutsätter att alla människor befinner sig på samma plats som där kärnvapnen detonerar. Dessutom är förutsättningarna i modellerna gällande askmolnens varaktighet och spridning starkt ifrågasatta.

Det visar sig också att t.ex Sovjetunionen aldrig planerade annat än för ett kärnvapenkrig under det kalla kriget. Denna doktrin ligger fortfarande till stor del kvar i dagens Ryssland. Att använda kärnvapen som de-eskalerande metod är också något som är fullt uttalat från Rysk sida. Att USA och NATO skulle starta ett kärnvapenkrig är dock mindre troligt, men inte uteslutet om man anser att det inte finns något annat taktiskt val än en preemtiv attack. Med tanke på läget i Ukraina kan den konflikten lätt eskalera till ett skymningsläge.

Att Sverige skulle kunna hålla sig neutral i en konflikt mellan Ryssland och NATO är bara naivt att tro. Varken Sovjetunionen eller Ryssland har någonsin sett Sverige som neutralt. I alla planer som framkommit har Sverige alltid räknats till NATO. Det spelar ingen roll hur mycket vi pratar om neutralitet och alliansfrihet. Ser en fiende oss som en del av en allians kan vi inte annat än att räkna med att bli behandlade som en del av denna av en fiende.

Centralt i alla scenarier ligger Gotland. Den som besitter Gotland kan kontrollera hela Östersjön, och mer där till, med hjälp av avancerat luftvärn, kryssningsrobotar och flygvapen. Kan Ryssland ta Gotland innan de gör en ansats mot t.ex Baltikum eller Polen förnekas NATO sjö och luftvägar för att undsätta sina allierade. Omvänt kan man också ponera att NATO helt sonika går in och tar Gotland just för att förhindra att Ryssland får detta övertag.

Konsekvenser

Från Om kriget kommer. Publicerat på Skymningsläge.

Skulle Ryssland välja att anfalla Gotland som en del i ett större skede kan vi vara ganska säkra på att svenska militära mål kommer att bombas. Har vi tur sker det med konventionella vapen, har vi otur går Ryssland all-in och använder kärnvapen. Råkar man bo i närheten av ett (av Ryssland uppfattat) militärt strategiskt mål kommer du att i bästa fall drabbas, i värsta fall inte överleva. Lars Wilderäng på bloggen Cornucopia har på Nukemap placerat ut troliga mål och du kan själv se konsekvenserna av ett sådant scenario.

Konsekvenserna stannar dock inte bara vid de direkta skadorna orsakade av kärnvapenexplosionerna och de indirekta skadorna via radioaktivt nedfall. Då Sverige angrips militärt kommer hela vårt samhälle att skakas i grunden. Fienden kommer inte att nöja sig med att detonera kärnvapen. För att få ut största möjliga effekt kommer troligtvis sabotageförband att slå ut strömförsörjning, radio- och telekommunikation och transportleder. Hamnar kommer att mineras och flygplatser att bombas. Internetförbindelser till kontinenten kommer att slås ut. Vi kommer, som civilbefolkning, att bli isolerade.

Exakt hur det geopolitiska och militärstrategiska spelas ut låter jag andra spekulera vidare i. För civilbefolkningen handlar det nu om att försöka överleva i en postnukleär värld där stora områden är radioaktivt kontaminerade. Idag saknas den till och med den mest grundläggande kunskapen om hur man skyddar sig mot radioaktiv beläggning. Förr kunden man läsa sig till informationen i t.ex ”Om kriget kommer”. Dagens medelsvensk kommer troligen, felaktigt, att dra slutsatsen att allt är förlorat och helt sonika ge upp. Nidbilden att det inte går att överleva ett kärnvapenkrig är djupt rotad. Moralen i samhället kommer initialt att vara på så låga nivåer att apati kanske kommer närmst att beskriva situationen. Därför är det otroligt viktigt att själv inte dras med i en slags kollektiv depression.

Som prepper får man förbereda sig på att kunna klara sig i ett skyddsrum, källare eller annat skydd under 2-4 veckor utan att alls lämna sitt skydd. Därefter har förhoppningsvis radioaktiviteten gått ner så pass mycket att man kan vistas kortare stunder utomhus utan att riskera att få bestående skador. Viktigt blir, förutom mat, vatten, medicin och sanitet, att kunna tillhandahålla information via t.ex radio. Vidare kan man se till att ha Kaliumijodid för att skydda sköldkörteln från att ta skada av strålning. Till sist kan man se till att läsa på och införskaffa kunskap kring vad som kan väntas vid en kärnvapenexposition och hur man bäst agerar för att maximera chanserna att överleva.

Gräv fort. Gräv djupt.

Kärnvapen-kväll

Ibland råkar man snubbla över guldkorn. Vill lite snabbt dela med mig av tre filmer som handlar om konsekvenserna av ett kärnvapenkrig. Perspektivet är i samtliga filmer fokuserade på vad som händer i samhället under och efter det att ett kärnvapenkrig brutit ut. Threads och The War Game är producerade i Storbritannien medans The day after är från USA. Alla är dokumentär-draman, med mer eller mindre story.

Trots att filmerna är gamla är de fortfarande både skrämmande och relevanta. Tittar man på dom med sina prepper-glasögon på finns det rätt mycket att fundera kring. Konsekvenser på både lång och kort sikt. Hur människor kan tänkas reagera både som individer och som samhälle. Hur samhällsstrukturer och samhällsfunktioner slås ut och eventuellt återställs.

Hur vida filmerna stämmer överens med dagens vapen, politiska situation, vetenskapliga rön kring radioaktivitet etc låter jag vara osagt, men utifrån ett lekmannaperspektiv verkar det inte vara allt för osannolikt.

Filmerna är rätt krassa i och visuella i hur de presenteras och får en att tänka efter både en och två gånger. Själv blev jag rätt illa berörd och till mods.

The day after (1983): https://www.youtube.com/watch?v=YUEINQCKLHc
Threads (1984): https://vimeo.com/18781528
The War Game (1965): Hittar den inte lagligt på nätet.