Detta är en fortsättning från del 1.
I första delen av denna nybörjarguide gick vi igenom de fysiska grund-behoven i form av skydd, värme, vatten, mat. Sedan skrev jag lite kort om övriga ting så som tillagning av mat, medicin och mental förberedelse.
Idag tänker jag fortsätta med den mentala biten. Det finns mycket, väldigt mycket, att ta upp vad gäller mental prepp. Ironiskt nog är det också den biten som de flesta preppare väljer att ignorera eller nedprioritera. Den som tror att prepping är en materialsport kommer troligtvis inte att klara sig länge nog att utnyttja alla sina pryttlar och manicker.
Utan att på något sett prioritera ordningen kommer här saker att fundera kring.
Du själv under stress eller i kris
I en krissituation vänds hela din värld upp och ner. Den trygga miljön du är så van vid krackelerar runt dig. De flesta, eller alla, skyddsnät försvinner. Du kommer inte kunna räkna med att få hjälp från samhällstjänster så som sjukvård, brandbekämpning, brottsbekämpning och så vidare. Risken är också överhängande att varken vatten, el och kommunikationer slutar fungera.
Du kommer således att vara helt i dina egna händer. Här gäller det först av allt att tänka S.T.O.P – Sitt ner, Tänk, Observera, Planera. Helt enkelt, drabbas inte av panik. Ta dig tid att lugnt och metodiskt gå igenom din situation. Vad är dina alternativ? Hur ser din omvärld ut? Förhoppningsvis har du redan i förväg tänkt ut alternativa planer för olika scenarion. Nu är det dags att göra allvar av dessa planer.
Något annat som du kan prova under kontrollerade former är hur du själv reagerar på brist av olika nödvändigheter. Ett enkelt experiment är att under 48 timmar leva utan fast föda, bara vätska. Självinsikt är A och O. Hur reagerar du när energinivåerna tryter? Hur reagerar just din kropp? Hur mycket orkar du göra? Hur fungerar dina kognitiva förmågor?
Ett annat experiment är att under en helg packa en ryggsäck med lite konserver, lite vatten och ge dig ut i skogen och vandra. Hur långt orkar du? Vad händer med kroppen efter två dagars vandring?
Medmänniskor under stress eller i kris
Vid en krissituation kan du enbart, men god självinsikt, vara någorlunda säker på hur du själv kommer att reagera. Och att ens påstå det är nog att sticka ut hakan. Självfallet beror det på situationens karaktär och omfattning, men den du trodde dig känna kommer kanske inte att agera rationellt eller kanske inte reagera alls (apati). Din familj, dina vänner, som du vill väl, hur hanterar du dessa om du själv kan hålla huvudet kallt och andra kring dig drabbas av panik, ångest eller apati? Kan du behålla ditt eget lugn och ingjuta förtroende och hopp i en till synes hopplös situation?
Om du någonsin försökt trösta en vän eller familjemedlem som varit med om ett plötsligt dödsfall vet du hur svårt det kan vara och då sker detta oftast under ”normala” omvärldsförhållanden. En människa i kris är bland det svåraste som finns att hantera.
Betänk det du kanske fått lära dig vid livräddning. Ha alltid med ett föremål (livboj t.ex) att ha som barriär mellan dig och den du försöker rädda, annars riskeras du att dras ner i vattnet av den du försöker rädda. Det samma gäller i en krissituation. Du måste ha en mental barriär för att inte själv hamna i panik och hamna i samma tillstånd som den du försöker trösta eller hjälpa.
Hur man hanterar en sådan mental barriär är mycket individuellt. En del har den naturligt och fungerar till och med bättre i en krissituation. Andra behöver jobba på att vara medvetna om riskerna vid en sådan situation.
Sedan har vi medmänniskor som du kanske inte har en nära relation till som du ändå kommer att behöva hantera. Hur dessa reagerar har vi i regel ännu mindre aning om än de som är oss nära. Hur kommer din hungriga granne att agera när denne knackar på din dörr och ber eller kräver mat? En tillräckligt hungrig människa kommer inte att vara varken civiliserad eller resonabel. Fundera själv på hur du skulle reagera i omvänd situation. Fundera också kring hur du kan/vill/bör hantera medmänniskor i kris. Vilka resurser har du? Kan du hjälpa en extra familj? Ett kvarter? Hur prioriterar du och hur motiverar du i så fall dina beslut. Den som skriker högst är sällan den som är i störst nöd.
Det finns mycket att skriva och jag kommer att fortsätta i kommande inlägg. Men för att inte det ska bli för långt slutar jag här för denna gång.