Preppning – en sund nybörjarguide del 5

Del ett. Del två. Del tre. Del fyra.

Jag vet att den mentala biten av preppning är abstrakt och rent av lite tråkig. Men jag kommer ihärdigt hävda att det är den viktigaste delen. Därför fortsätter vi idag med något som ibland kallas FIFDA eller Kübler-Ross-modellen.

För att lättare förstå och även hantera en kris kan det vara bra att läsa på hur människor i en krissituation reagerar. En krissituation kan vara allt ifrån ett nära dödsfall till en social kollaps. Inom psykologin finns det några olika modeller och sätt att beskriva en kris. Personligen föredrar jag FIFDA, men den som är intresserad kan t.ex läsa Johan Kullberg, Kris och utveckling.

Nedan är taget rakt av från Wikipedias artikel om Kübler-Ross-modellen:

Förnekelse. Består i medveten eller omedveten vägran att acceptera verkligheten och fakta. ”Läkarna måste ha blandat ihop röntgenbilderna. För två månader sedan syntes ingenting på mammografin”. Förnekelse är en försvarsmekanism och vissa människor kan bli låsta i detta skede. Men vanligtvis är det ett tillfälligt och snart övergående försvar. Det ersätts i allmänhet med en ökad medvetenhet om att närstående kommer att finnas kvar efter min död, och att jag kommer att lämna efter mig ett arv i form av ägodelar, immateriella känslor och personer som finns kvar efter döden.

Ilska. Det är vanligen stark vrede som bryter den förlamande känslan av chock och den starka försvarsmekanismen förnekelse. ”Det är decennier av bitterhet i mitt ruttna äktenskap som gett mig cancer!” Ilska kan manifestera sig på olika sätt. Människor kan vara arga på sig själva, eller på sig själv och andra, eller bara på andra eller mera sällan på något samhällsfenomen. Det är viktigt att förbli fristående och ickedömande när man förhåller sig till en person som upplever ilska på grund av intensiv sorg och förlust.

Förhandling. Individen köpslår om huruvida den på något sätt kan skjuta upp eller fördröja döden. Vanligtvis förs förhandlingarna om en förlängd livslängd med en ”högre makt” i utbyte mot en reformerad livsstil (”Jag ska bli en bättre människa och lovar att…”). Psykologiskt säger individen: ”Jag förstår att jag kommer att dö, men om jag bara kunde göra något för att köpa mig mer tid …”

Depression. Den döende personen börjar bli klart medveten om att döden är nära. På grund av detta kan den döende bli tyst, vägra ta emot besökare och tillbringa en stor del av sin tid med att gråta och sörja. ”Jag är så ledsen, varför bry sig om någonting?”, ”Jag kommer att dö snart, så vad är poängen med någonting alls?” Kübler-Ross rekommenderar inte anhöriga och vänner att försöka muntra upp en person som befinner sig i denna fas. Det är en viktig tid av sörjande som måste bearbetas, och personen gör även tillfälliga utflykter till de tidigare stadierna av ilska och förhandling. Depression kan kallas ”genrep inför döden”. Depression är en sorts acceptans med stort känslomässigt engagemang. Det är naturligt att känna sorg, ånger, rädsla och osäkerhet när man går igenom detta skede. Till slut visar personen normalt tecken på att ha börjat acceptera situationen.

Acceptans. ”Hur ska jag och mina närmaste hantera detta?” I detta sista skede börjar individen att komma till rätta med sin dödlighet. Detta steg varierar olika länge beroende på personens situation. Människor som ska dö kan nå detta skede långt innan de människor de lämnar efter sig, som måste passera genom sina egna individuella stadier för att hantera sorgen, har hunnit dit.

Nu är detta skrivet ur ett perspektiv av att vara döende, men faserna är precis de samma för kollektiva kriser. Om en kris skulle uppstå i form av något som hotar/förstör det samhälle vi är vana vid kommer vi kollektivt att hamna i en psykologisk kris där alla kommer att genomgå ovan faser. Det kan vara illa nog med att en enskild individ genomgår detta, men när vi människor som ett kollektiv genomgår detta, då talar vi om krafter som nästan liknar en urkraft.

Ponera att civilisation kollapsar av en eller annan orsak. Livet kommer aldrig att återgå till vad vi har varit vana vid. Vad tror du kommer att hända när alla människor kommer in i fasen ”ilska”? Nu kommer alla inte dit samtidigt. För vissa går det fortare än andra att flytta sig mellan olika faser. Men det spelar faktiskt inte så stor roll. Bor du i en större stad i Sverige kommer det kanske finnas hundratusentals människor i de olika faserna. Det räcker egentligen med ett par tusen. Oavsett antalet kommer det att bli kaos.

Ännu värre kan det kanske bli när vi som kollektivt når fasen ”depression”. De som inte kan förlika sig med sitt/vårt öde och gå vidare till att acceptera det (”acceptans”) kommer antagligen att direkt eller indirekt att avsluta sina liv. Så allvarligt är detta. Viljan att leva upphör. Vi kan t.ex se det på äldre när deras livspartner dör. Vissa slutar helt sonika äta och dricka. De ger upp och fastnar i ”depression”-fasen.

Men med kunskap har du en bättre chans än många att identifiera ditt egna och andras beteenden. Detta betyder inte att du kommer att kunna hjälpa alla, bara för att du förstår dessa faser. Men du har lättare att förstå och du kan välja hur du ska relatera till människor, framför allt i din direkta närhet.

Jag hoppas innerligt och ärligt att vi aldrig kommer att komma till en kollektiv kris. Det skulle vara förödande på så många sätt. Men att inte ens våga tänka tanken, att stoppa huvudet i sanden, sätter dig och dina nära i en ännu värre situation om det otänkbara nu skulle ske.

2 thoughts on “Preppning – en sund nybörjarguide del 5

  1. Ping: Preppad? Sen då? | Urvaken

  2. Ping: Preppning – en sund nybörjarguide del 6 | Urvaken

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s