Under väldigt många år har jag varit prepper och jag kan inte ens gissa hur många diskussioner jag haft med människor om krisberedskap; varför det är sunt att vara förberedd för det oförutsedda, vilka scenarier som kan inträffa och sannolikheten att de inträffar, vad konsekvenserna skulle kunna bli och hur det skulle påverka oss.
Otäckt ofta får jag höra ”med det kommer ju aldrig hända”. Och ja, risken att ett krisscenario inträffar är liten. Ändå står vi mitt uppe i en pågående pandemi. Lyckligtvis har konsekvenserna inte varit så omvälvande att vi befinner oss i ett the end of the world as we know it-läge. Att ”det kommer aldrig hända” är ett hån mot de över 1,6 miljoner människor som hittills fått sätta livet till och alla dessa människors sörjande anhöriga.
När ska polletten trilla ner? När ska verkligheten komma ikapp? Vad krävs för att människor ska ta dessa frågor på allvar?
Ska jag vara helt ärlig så var inte en pandemi det hot som jag såg som mest troligt skulle inträffa. Men det spelar ingen roll. Är man förberedd så är man förberedd oavsett scenario. Det spelar ingen roll om det är en pandemi, en ekonomisk krasch, en solstorm, tredje världskriget eller en invasion av muterade utomjordiska ekorrar.
Det är konsekvenserna av att det moderna samhället slutar fungera som jag och många med mig är förberedda på. Inte ett specifikt scenario.
Krisers natur ligger i att de är näst intill omöjliga att förutspå. Hade vi för fem år sedan vetat att en pandemi skulle slå till i slutet av 2019 och kulminera 2020 hade det aldrig blivit en kris. Åtgärder hade vidtagits för att förhindra spridningen. Men ingen sitter med en kristallkula som faktiskt fungerar. Ingen kan med absolut säkerhet säga när, var och hur nästa kris kommer slå till.
Att med tvärsäker övertygelse påstå att ”det kommer aldrig hända” är precis lika idiotiskt som att med samma absoluta säkerhet hävda att det kommer hända.
Jag har själv aldrig påstått att något av de scenarion jag tar upp när prepping diskuteras har en stor sannolikhet att de ska inträffa. De kan inträffa. Framförallt får de, om de inträffar, en enorm påverkan på våra liv. Det är därför de är så viktigt att ha en plan för hur dessa händelser ska hanteras.
Nu är jag också fullt medveten om att hävda att ”det kommer aldrig hända” är en ren psykologisk försvarsreaktion kallad förnekelse. Det första stadiet i att hantera en personlig kris enligt Kübler-Ross-modellen. Mottagaren är helt enkelt oförmögen att ta till sig informationen och kan inte acceptera den.
Kanske är det inte så konstigt. Att tänka på krisscenarier är otäckt – på riktigt. Vi tvingas tänka obehagliga tankar och ytterst konfronteras med vår egen dödlighet. Precis som med andra obehagliga situationer är vår instinkt att till varje pris försöka undvika obehag, både fysiska och psykologiska.
Men att undvika obehag löser oftast inte grundorsaken. Det kräver ansträngning för att ta sig vidare, att växa, att utvecklas. För att lyckas krävs också ödmjukhet och ett öppet sinne. Man dör inte av att behöva justera sin världsbild och sin egen självbild. Ibland kan det till och med vara nyttigt att ens ego får sig en törn.
Detta gäller alla, men kanske framför allt preppers.