Tid #prepperSE

Något som kan vara intressant att fundera kring är tid och energi. Särskilt mer tanke på hur vi i dagens samhälle tar väldigt lätt på energi, men är fruktansvärt rädda om vår tid. När jag åker till jobbet på morgonen (i min bensindrivna bil) tänker jag sällan på vad som driver bilen framåt. Det enda (nåja) jag behöver bry mig om är att se till att det finns bensin i tanken. Om det börjar ta slut behöver jag bara byta pengar mot mer bensin och rulla vidare.

Om man förenklar saker och ting lite kan man krasst säga att en liter bensin motsvarar ca 2,5 dagars mänskligt arbete i energi mätt. Alltså inte 2,5 dagar som vi lever dom, utan motsvarande 24 timmar per dygn – alltså 60 mantimmar. Allt detta i en liter bensin. Detta är alltså om man räknar kalorier och har en 100% effektiv förbränning där allt bränsle omvandlas till energi utan förlust.

Man kan också se det ur ett annat perspektiv. Om jag skulle gå de två mil jag har till jobbet skulle det ta mig 4 timmar enligt Google Maps. Sedan lika lång tid tillbaka hem igen. Jag skulle då ha tid till att gå till jobbet, jobba 8 timmar, gå hem och sedan sova 8 timmar. Gissningsvis skulle jag få en väldigt bra kondition, men jag skulle inte så mycket till liv. Visst, jag skulle kunna cykla, men i en förlängning behövs gummi till cykelns däck, som måste transporteras till mig för byte. Men det är inte min poäng.

Min poäng här är att våra liv är energidopade. Utan hjälp av maskiner, elektricitet och bränsle skulle vi aldrig kunna upprätthålla vår nuvarande livsstil. Vid ett SHTF är det just detta vi kommer att förlora. Det gäller även de mest basala ting. Vattnet kommer inte att komma ur kranen utan måste (förr eller senare, när dina dunkar är slut) hämtas hem på ett eller annat sätt. Elementen kommer inte att värma, utan det kommer krävas arbete för att få fram exempelvis ved.

Exemplen kan göras många, men kontentan är att din tid och energi kommer att behövas läggas på helt andra sysslor än du idag är van med. Den som aldrig hämtat vatten ur en brunn har ingen aning om hur tungt det kan vara. Den som aldrig skaffat ved från ax till limpa manuellt, vet inte hur lång tid det tar och hur jobbigt det faktiskt är. Denna kunskap saknas för majoriteten av dagens människor.

Du har bara en enda resurs och det är din tid och energi. Idag byter du den mot pengar genom arbete. Men kunskap, frågar kanske vän av ordning? För att skaffa kunskap krävs också just tid och energi. Det är en god investering. Dessutom kanske någon värderar din tid och energi högre om du har kunskap i det område du arbetar med.

Att utföra arbete manuellt tar mycket längre tid än man kan föreställa sig. Jämför att för hand såga en stock med att använda en motorsåg. Varje moment i allt du ska göra efter SHTF kommer ta mycket längre tid – och vara mycket jobbigare. Det bästa sättet att få en uppfattning är att själv testa. Prova gör så mycket du kan av de dagliga rutinerna utan hjälpmedel; diska för hand, tvätta för hand, städa utan dammsugare, laga mat över öppen eld med ved du samlat i skogen, gå till affären och handla och så vidare. Om du nu har tid att testa…

Sex månader på konserver #prepperSE

Detta blir en ”fortsättning” på föregående inlägg, där lite av bakgrunden finns.

Sannolikheten att vi får en världsomvälvande katastrof som drabbar alla människor får anses som liten, men risken att du själv hamnar i någon form av personlig kris är betydligt större. Att vara förberedd handlar om att kunna hantera alla tänkbara scenarier.

Under nästan tre år har jag haft det minst sagt kärvt ekonomiskt. Men de sista sex månaderna har varit ännu värre. Till viss del är detta självförvållat. Hade jag valt att inte säga upp mig efter sjukskrivningen hade jag sluppit detta. Nu trodde jag så mycket på min idé att jag chansade – och misslyckades. Lika bra att vara ärlig och kalla det för vad det blev.

Mat för ca tre dagar

Min smala lycka har varit att jag aldrig behövt svälta, trots att det inte funnits pengar. Tack och lov har jag kunna leva till stor del av förrådet. Ännu bättre har varit att jag har haft en hel del mat som ändå skulle roteras ut under 2017. Så under första halvan av året har jag till stor del levt på konserver. Detta är ett ofrivilligt test jag gjort lite i smyg. Samtidigt är det inte hela sanningen, då jag de veckor min son varit här, verkligen försökt att inte behöva låta honom leva på enbart makrill och ärtsoppa. Därför har jag trollat med knäna för att i alla fall kunna ha mjukt bröd till frukost och någon form av ”riktig” mat till middag. De veckor jag varit själv har det varit konserver som varit stapelfödan.

Det som jag roterat ut har till stor del bestått av ravioli, makrill, tonfisk, ärtsoppa, konserverad korv, gulaschsoppa, chili con carne, surkål, blockchoklad, snabbkaffe och hårt bröd. Detta har fraktats hem från BOL Norr i ett par omgångar. Det jag försökt komplettera med har varit ägg, smör och grädde (till kaffet). En diet som säkert skulle få vilken dietist som helst att gå i taket. Näringsmässigt är detta långt ifrån optimalt, men jag lever fortfarande och har faktiskt inte gått hungrig en enda dag. Under tiden har jag också roterat ut multivitamin.

Ska jag vara ärlig har det värsta faktiskt varit att se vad alla andra äter på sociala medier. Tro mig, man kan bli bitter för mindre. Ibland har jag blivit bjuden på mat och verkligen uppskattat att få äta ”färsk” mat. Det jag saknat mest har varit kött, som den köttälskare jag är. Men man vänjer sig vid det mesta, för en tid i alla fall.

Ärtsoppa är annars en helt suverän konserv som jag så länge underskattat. De dagar jag varit extra hungrig har jag alltid värmt en burk Soldatens Ärtsoppa. Mättande och gott. Generellt kan jag annars konstatera att soppor av olika slag blir mycket roligare att äta med en knäckebrödsskiva till. Något jag tar med mig i bakhuvudet in i framtiden. Att ha något sött att tugga på har också hjälpt till. Ett par rader blockchoklad efter maten gör mer än man tror.
Jordnötssmör har också varit ett bra sätt att få i sig extra kalorier. Ett par matskedar ger lite extra fett till en annars ganska fettfattig kost. Men att äta jordnötssmör rakt upp och ned är väldigt torrt, så ha vatten i närheten!

Rent generellt kan jag konstatera att det mycket väl går att leva på konserver och förrådsmat. Men det är en omställning. En stor omställning. Det är nog väldigt få som skulle uppskatta maten för sina kulinariska egenskaper, men om valet är att gå hungrig… Efter detta halvår ska jag ärligt erkänna att det ska bli skönt att få slippa konservmat ett tag. När jag väl får min första ”riktiga” lön tänker jag fira med en rejäl köttbit och bearnaisesås.

Till sist vill jag verkligen tacka de som stödjer mig via Patreon. Tillskottet har vissa månader varit skillnaden mellan kris och katastrof. Åter igen, mitt ärligaste och uppriktigaste tack!

Vikten av att testa, del 52093 #prepperSE

Ni får stå ut. Det är dags för att tjata lite – igen. Om vikten av att testa – igen. Nåja, kanske inte just tjata, men jag kommer berätta en liten historia om hur jag själv testade och nästan förlorade. En historia baserad på verkliga händelser, som utspelade sig i helgen, någonstans i Norrland.

wp-1488701847813.jpgJag och min gode vän och tillika kollega bestämde oss för att åka upp till BOL Norr. Det fanns flera anledningar till detta. Den primära anledningen var att få upp mer förvarningsmöjligheter i form av delar av ett kök (läs skåp). Den sekundära anledningen var att fälla lite träd för att bli ved. Den tertiära anledningen var att prova på att bugga ut mitt i vintern. Sagt och gjort lastades den fyrhjulsdrivna Caddyn full med köksskåp och prepps som skulle upp.

Vid den sista avfarten tog det stopp. Från avfarten till BOL Norr är det 300 meter. Detta är en, om man ska vara snäll, liten skogsväg. Annars är nog kanske trampad ko-stig mer passande. Vägen börjar på en liten ås, ner över en liten äng och upp igen i skogen. Alltså både uppför och nedför i ganska brant lutning. Nu var hela landskapet, inklusive vägen, snötäckt. Nu gjorde vi inga vetenskapliga mätningar på snödjupet, men konstaterade efter några försök att bilen aldrig skulle klara av att ta sig hela vägen fram. Risken att fastna var inte bara stor utan garanterad. Dessutom började det skymma fort och det fanns inte många minuter kvar av ljus.

wp-1488701968706.jpgVi lät helt sonika bilen stå vid avfarten och pulsade mot stugan. Givetvis var det like djup snö överallt, även på gården. För att kunna stanna kvar krävdes minst att en gång skottades från storstugan till dass. Men innan det ens gick att klara av var vi tvungna att med händer och fötter få bort snö som rasat ner från taket till storstugan för att komma in och hämta nyckeln till boden, där snöskyfflarna finns. Dessutom hade snön rasat ner från taket även från boden, så ännu en ”skottning” med händer och fötter.

Väl inne i stugan, trötta men varma av skottningen, var det dags att få upp lite värme inne. När vi kom upp var det tre grader varmt inne och fyra grader kallt ute. Hela stugan var utkyld, vilket så klart inte bidrar till ett bekvämt klimat inne. Efter några timmar började i alla fall kvicksilvret krypa upp mot 16 grader inne. Samtidigt började det spricka upp ute och temperaturen sjunka utanför. Natten blev riktigt kall. Jag gick upp vid fyra på morgonen och då hade temperaturen sjunkit inne till 12 grader och ute var det 14 grader kallt. Detta trots att vi hade eldat ordentligt på kvällen för att få värmen att räcka skapligt. Efter en lyxig frukost på knäckebröd, makrill och kaffe började operation tömma bil.

wp-1488701935848.jpgSå vad göra man om man behöver flytta sex skåp över snötäckt, oskottad, kuperad mark? Ett alternativ hade ju varit att be någon ”granne” om hjälp, som ändå plogar de andra vägarna i området. Men då skulle ju simuleringen av att bugga ut falla. Nej, detta måste lösas på egen hand, med det som finns att tillgå i BOL Norr. Lösningen blev en bit takplåt uppböjt i framkant, några hål och några rep. Det tog oss hela förmiddagen att tömma bilen med hjälp av släden, men det gick. Idag pliktar jag med en fruktansvärd träningsvärk i benen. Det är kopiöst tungt att gå i 40-50 cm snö släpandes på en ”kälke” som är lastad. Dessutom i både upp- och nedförsbackar.

Vi hade, när vi kom upp, kunnat vända hem med svansen mellan benen och konstatera att naturen vann. Det var också ett av de alternativ vi begrundade. Hade vi gjort så, skulle det betyda att det inte är möjligt att bugga ut oavsett årstid med rådande tillgångar. Kan jag inte klara av det nu, när allt fortfarande är normalt, vad får mig att tro att jag skulle klara av det vid en krissituation? Alltså, mental inställning är mycket viktigt. Dessutom, vara inte ensam (om det går att undvika). Är man fler kan man dels hjälpas åt rent fysiskt, men också peppa varandra.

Eftersom jag planerar att ta med mig en del packning upp vid ett SHFT, är det också av vikt att denna packning kan transporteras ända fram till  stugan. Som läget är idag är en hemmagjord kälke av ett plåttak inte en lösning när det är så mycket snö att bilen inte kan komma fram. Den troliga lösningen kommer att bli en skoter med en tillhörande kälke. Detta kan vara praktiskt i andra hänseenden också.

Nu är jag övertygad att Norrlänningarna skrattar åt mig. Kanske med rätta. Min teori över vad som krävs visade sig vara fel. Men hade jag inte gjord denna resa hade jag inte heller lärt mig något. Nu vet jag istället för tror. Bristerna är uppenbara och kan nu rättas till, innan det är för sent. Vidare blir ju detta ett mindre problem när jag i en framtid bor där permanent. Då kan, och måste, snön hållas undan vartefter.

Den som underskattar naturen kommer att få plikta dyrt när det inte finns tekniska hjälpmedel och annan hjälp att få. Som jag alltid tjatar om, gör dina misstag nu när de inte får så stora konsekvenser.

Fem dagar i december #prepperSE

På något vis känns det rätt att tillbringa sista dagarna av året 2016 och de första av 2017 i BOL Norr. Varje vistelse här är en påminnelse om hur bra vi har det ”där hemma”. Som första längre period här har jag lärt mig mycket. Brister i utrustning, självkännedom, kyla, värme, svett, hunger och smuts. Livet utan de moderna samhällets bekvämligheter är väldigt annorlunda. Istället för att i detalj gå in på allt som gått fel, och rätt, tänker jag istället försöka generalisera lärdomarna eftersom allas situationer och förutsättningar är unika.

Allt som kan gå fel, kommer att gå fel. Det är bara en tidsfråga. Nu handlar det inte om någon obotlig pessimism, utan om tid. Under en tillräckligt lång tidsskala kommer allt du samlar på dig att ta slut, ruttna, gå sönder eller slitas ut. Vissa saker kanske överlever dig, som en järnkamin. Det finns en väldigt bra anledning till att ”en är ingen, två är en” är ett så välanvänt och uttjatat talesätt. Se över vad du är absolut beroende av och se till att säkra upp detta ordentligt.

Värme är en lyx och kräver hårt arbete. I alla fall om man planerar att hålla sig varm med hjälp av ved. Men vilket annat uppvärmningssystem är långsiktigt hållbart i ett land med kalla vintrar? Har man varit duktig och planerat sitt år har man mycket gratis när vatten blir till is.
Samtidigt är värme så mycket mer än en värmekälla. Den värme som alstras behöver stanna kvar så länge som möjligt för att uppnå maximal effekt. Alltså behöver man se till att både generera värme och behålla den så länge som möjligt. Kallras, drag, dålig isolering är alla faktorer som kommer att ställa till det och öka bränsleåtgången i onödan.

Ljus. Vi är så bortskämda med ljus. När ljus blir en bristvara inser man också värdet av det ljus vi faktiskt får helt gratis i form av dagsljus. På vintern blir detta extra tydligt. De få timmar med dagsljus blir väldigt värdefulla för att kunna uträtta allt sådant som är svårt att göra i mörker. Arbetsdagen blir kortare, men intensivare, på vintern.
Det ljus som man måste skapa på dygnets mörka timmar blir en ändlig resurs, som måste sparas på. Batterier, värmeljus, stearinljus, lampolja – allt tar förr eller senare slut. Därför måste man använda dessa sparsamt och klokt.

Mat. Det är lätt att äta för lite och man märker inte av det förrän det är för sent. Samtidigt är chansen ganska stor att man gör av med mer energi när man fysiskt måste anstränga sig för att hålla tillvaron dräglig. Detta kan leda till en situation där du blir passiv. Och nej, det är inte alltid så att magen kurrar när det är dags att äta. Istället kan du känna dig tröett och orkeslös. Till och med att värma en kastrull ravioli blir jobbigt. Så är den onda cirkeln i gång.

Detta leder mig till den sista punkten. Ensam är inte stark. Ja, jag tänker tjata om detta tills alla fattar. Under en begränsad tid klarar sig de flesta ensamma. Men förr eller senare kommer ensamheten att börja tära. Dels är det rent mentalt påfrestande att inte ha någon att prata med, dels är det tröttsamt och jobbigt att själv utföra alla sysslor som krävs. Men framför allt är det avsaknaden av rutiner. Är man fler blir tillvaron nödgad att rutas in i rutiner. Rutiner blir trygghet och en garant för att allt blir gjort. Om någon lagar mat samtidigt som du hugger ved behöver du inte trött ställa dig och fundera på mat. Är man tillräckligt många kan man dessutom sova i skift och på så sätt kunna ha en eldvakt som dels ser till att det alltid är varmt och dels ser till att det inte börjar brinna.

Vi är, vare sig vi vill eller inte, vare sig vi tror det eller inte, flocklevande varelser. Myten om eremiten, ensamvargen, kommer från fantasi och fiktion. Verkligheten ser helt annorlunda ut. Det enda sättet att förstå, är att uppleva, testa och utsätta sig för de situationer som man tror sig kunna klara av. Först då kan du ana. Gör inte misstaget att överskatta dig själv och din förmåga. Var ödmjuk, mot dig själv och din omgivning.

Nu ska jag äta en lyxig nyårssupé bestående av ravioli och mineralvatten. Vi ses på andra sidan.

wp-1483185989411.jpg

Våga misslyckas #prepperSE

Gå ut och misslyckas!

Alla är vi mänskliga. Att vara människa innebär att fela, att misslyckas. Ingen är perfekt och ingen kan allt på en gång. För att lära sig något ordentligt måste man misslyckas ett antal gånger för att sedan förstå, förbättra, överkomma och till slut bemästra. Detta är inte på något sätt något konstigt, utan helt naturligt. Varför envisas med att påpeka det uppenbara?

Som jag så många gånger tidigare påpekat är kunskap den bästa prepp du kan skaffa dig. Den största delen av kunskapen är också praktisk. Du kan läsa böcker, bloggar och titta på Youtube tills ögonen trillar ur, men utan att praktiskt utöva den kunskapen du inhämtar teoretiskt är den väldigt lite värd. Jag har läst massor av böcker om hur man ska odla. I teorin är det faktiskt rätt lätt. I praktiken kan det vara fruktansvärt svårt. Lika så är det i teorin lätt att göra upp en eld i skogen. I alla fall så länge det är torrt och vindstilla. Vilket det inte är merparten av året i Sverige.

Att utföra något praktiskt är att träna. För att lära sig av sina misstag måste man misslyckas. Så länge det inte är en skarp situation har du råd att misslyckas. Konsekvensen av en förlorad skörd idag är ett stött ego. Det gör i det stora hela ingenting. Köp grönsaker i affären. Förhoppningsvis tar du lärdom av misstagen och upprepar inte dessa nästa gång. Så passa på nu, när det inte gör något. Klanta, fumla, ha sönder, missa, chansa, gissa, prova och ta sedan lärdom. Ha roligt och skratta åt misstagen. Passa på medans du har lyxen att kunna göra bort dig.

Men det kräver också att du faktiskt tar dig tid och energi till att göra allt du tror dig kunna göra. Det räcker inte med att vara teoretiker. Du måste få gå utanför husets fyra väggar och få lite skit under naglarna. Utnyttja Allemansrätten, ut i skogen och bygg ett läger i hård vind och regn. Utmana dig själv. Eller ta med några vänner och se det som ett äventyr. Det kostar sällan några större summor att prova sin utrustning och sina kunskaper. Allt som krävs är att ta ett steg utanför sin egen komfortzon.

Observationer och lärdomar från BOL #prepperSE

Helgen som gått har jag ensam tillbringat i BOL Norr. Jag är i och för sig fortfarande kvar här uppe i skrivandets stund och har ännu inte riktigt bestämt när jag tänker åka söder ut igen. Det har varit mycket problem med dricksvattnet i olika delar av Sverige de senaste dagarna och det känns som att här uppe har jag i alla fall inte det bekymret då jag har egen brunn.

Varje gång jag är här ser jag det som en möjlighet att testa leva off-the-grid och de olika aspekterna av det. Dessutom är det ett bra tillfälle att rätta till tillkortakommanden och brister i min egen beredskap. Alla förutsättningarna finns, det mesta handlar om min egen kunskap.

En sak som slår mig är hur ovan jag är att behöva planera matlagning. Med vedspis som primär tillagningsmöjlighet får jag räkna med att det tar 30 minuter för att ens få något som liknar varmt nog att påbörja tillagning av mat. Dessutom ställer det krav på att det faktiskt finns färdig, torr ved som är intagen.

På tal om värme har jag också lärt mig hur lätt det är att få en jämn rumstemperatur vid eldning. Det är lätt att elda på som tusan när det börjar bli kallt inne, för att några timmar senare svettas. Man måste lära sig vad som är lagom och detta tar tid. Det finns inga termostater som automatiskt ser till att hålla en behaglig inomhusmiljö. Att gå omkring inne i t-shirt är inte alltid ett alternativ, utan varma kläder kan vara nödvändigt även inomhus.

Är man ensam blir det också tydligt att det är ett ständigt passande på elden då den måste förses med mer ved. Lika så blir det väldigt tydligt när man vaknar och elden för länge sedan slocknat. Det är bara att gå upp, frysa och tända brasan på nytt. Särskilt om man vill ha sitt morgonkaffe eller något annat varmt till frukost.

Ved är något som går åt i oroväckande mängd. Den som tror att det bara är gå ut i skogen och hugga ner några träd kommer få sig ett kallt och bryskt uppvaknande. Att fälla ett träd är egentligen det lätta. Värre är att kvista av stocken. Än värre är att släpa stocken/delarna. Sedan bör allt torka innan klyvning, för att sedan staplas. Detta är tungt arbete. Har man inte förberett sig för vintern kommer det bli mycket obehagligt.

Vad gäller vatten kan jag bara åter igen konstatera att vatten är tungt att bära. Min brunn ligger cirka 30 meter från storstugan. Ändå är det väldigt stor skillnad på att släpa in en hink/dunk mot att vrida på en kran. Detta är också ett moment som kräver viss planering.

Att uträtta sina behov kan vara en anledning till obehag. Särskilt mitt i natten eller på vintern om man måste gå till ett uthus eller bara gå ut och ”slå en drill”.

Till sist. Mörker. Aldrig har jag sett så många stjärnor på himlen. Det finns nästan ingen ljusförorening från städer. Detta kommer att gälla vid ett större strömavbrott också. Detta betyder också att det är väldigt svårt att se sina omgivningar på natten, innan ögonen anpassat sig.

Allt ovan är mest lösryckta observationer och sådant som blir väldigt tydligt när jag lever uppe i BOL Norr. Ta det för vad det är, men jag kan konstatera att vid en bug-out eller i en framtid off-the-grid kommer det inte finnas brist på arbete.

Vad vill du med ditt liv? #prepperSE

Rätt väg?

Rätt väg?

Om du fick välja exakt hur du fick leva ditt liv från och med nu, hur skulle du då välja att leva det? Tänk efter nu, riktigt, riktigt noga. Är du klar?

Det är inte jag. Ändå har jag från och till ägnat nästan 30 år åt denna tanke. Givetvis finns det en rent egoistisk aspekt av att fundera kring detta just nu, men det är också värdefullt att fundera kring för att kunna sätta upp långsiktiga mål. Det är så klart väldigt lätt att tro att bara man har massa pengar så blir man lycklig och fri att göra vad man vill.

Mitt första problem uppstår vid frågan ”vad vill jag jobba med”. Faktum är att problemet uppstår redan innan jag börjat tänka på svaret. Problemet är frågan i sig. Varför ska jag som människa identifiera mig med ett arbete? Men något måste man ju göra på dagarna? Så klart. Att sitta i en soffa utan att göra något är inte mycket till liv. För mig är att arbete och liv är samma sak. Livet levs även under ”arbetstid”.

Frågan som bör ställas är kanske snarare ”vilken sysselsättning skulle ge ditt liv mening”.  Jag vet massor av människor som jobbar med sådant som de verkligen brinner för trots dålig lön, värdelösa arbetstider och usla chefer. Det kan vara lärare, sjuksköterskor, brandmän, militärer, poliser, präster, egenföretagare (illa om man har en usel chef då) och så vidare. Jag avundas de människor som hittat sitt kall i livet.

Ett intressant experiment är att gå igenom platsannonser helt på måfå och se hur många av de erbjudna jobben som verkligen känns som något du skulle brinna för och som gav ditt liv mening. Själv har jag hitta exakt noll sådana arbeten.

Kanske är det så att jag är ovanligt kräsen. Eller så är det som så att den stora majoriteten har ett arbete som de accepterar, men inte mer. Det är ”okej” eller ”duger”. Så där lite lagom svenskt. Det ger en inkomst och det räcker så.

Arbete är en sak. Sedan då? Vad skulle du göra på din fritid om du fritt fick välja vad du kunde ta dig för? Vilka intressen har du? Vad ger ditt liv mening?

”Livskris. Du är i en livskris!”, hojtar säkert vissa.

I så fall har jag varit i en konstant livskris. Nej, detta handlar om något helt annat. Betänk följande. Du ägnar merparten av ditt liv att göra ”karriär”. Du klättrar uppåt i den sociala stegen. Bättre jobb. Högre lön. Förverkligar dina drömmar. Köper först en fin lägenhet, sedan ett fint hus i det fina kvarteret. Du ”blir någon”. Du blir ett jobb, en titel, en adress. Du lever ”drömmen”.

Sedan tas allt detta ifrån dig. Skiten träffar fläkten. Alla pengar på banken blir oåtkomliga. Din dyra bil saknar bränsle. Ditt stora fina hus kan inte värmas upp. Du kan inte längre gå ut och äta på restaurang. Maten i affärerna är slut. Hela ditt livsverk rasar samman. Vad finns då kvar? Vad finns då kvar att leva för?

Vad ger ditt liv verklig mening? Vad har du kvar vid efter en kris, katastrof, SHTF?

Jag kan bara svara för mig själv. Och jag har fortfarande fler frågor än svar.