Hur många gånger man än påtalar en ståndpunkt eller förklarar hur man tänker, känner och resonerar verkar det alltid finnas människor som vill lägga ord i ens mun. De enda logiska slutsatserna jag kan dra av detta är att dessa människor antingen inte lyssnar på eller läser vad jag skriver eller så är de oförmögna att förstå innebörd av ord och meningar.
”Du vill ju att det ska gå åt helvete!”
Räck upp en hand om du hört dessa ord eller något i den andemeningen, riktat mot dig som preppar. Jag är övertygad om att de flesta sunda människor inte vill uppleva ett riktigt katastrof-scenario (SHTF). Detta inkluderar preppers. Betyder det att jag talar för alla? Självklart inte. Det finns människor där ute som önskar att allt ska gå käpprätt åt skogen, att samhället kollapsar.
Varför? Jag vet inte, för jag tillhör inte den kategorin människor. Gissningsvis är de missnöjda med sitt nuvarande liv av olika anledningar och tror sig kunna ”vinna” på en total kollaps.
Fantiserar man om att leva i en laglös Mad Max-värld är det inget fel med det. Vi fantiserar alla om olika saker. Jag fantiserar om att flytta upp till BOL Norr. I dessa fantasier finns inga mygg, ingen snö, inget mörker och ingen kyla. Andra fantiserar om att vinna massor med pengar eller att vara en hemlig agent eller om en snygg, sexig sambo eller om att flyga till månen. Fantasier låter oss utforska alternativa verkligheter på ett ofarligt sätt. Vissa fantasier är realistiska, andra inte.
Att ta steget från att fantisera om något till att önska något är kanske inte så stort. Tills man inser att en önskan indikerar en riktning, en vilja att något sker. Det blir rätt oskyldigt om man går från att fantisera om att vinna en miljon kronor till att önska det. Värre blir det om man går från att fantisera om att någon dör till att önska livet av något. Då börjar det bli ganska otäckt. Det är just det som är skillnaden mellan de som fantiserar om ett SHTF-scenario och de som önskar ett sådant. Visst kan man i affekt önska något hemskt. De flesta kommer dock till sans och inser att de faktiskt inte alls önskar detta, när man väl får tänka igenom det hela ett par extra gånger.
Det finns vissa scenarier som jag personligen anser mer troliga att de kan inträffa än andra. Men jag baserar dessa slutsatser på vad experter på området anser, inte vad jag vill eller önskar ska ske. Om en professor gissar att risken för att Sverige blir indraget i ett krig är 17% tar jag detta på större allvar än om någon okänd person på Youtube hävdar att jorden kommer att invaderas av utomjordingar om ett år. Detta är bara ett exempel för att illustrera.
Min egen inställning är att jag egentligen inte tror att någonting alls kommer att hända, baserad på sannolikhet. Lika så är min önskan och förhoppning att ingenting kommer att hända. Detta betyder inte att risken är obefintlig och helt osannolik. Konsekvensen för mig själv och min familj om ett SHTF-scenario skulle inträffa är så pass omvälvande att jag gör bedömningen att jag inte kan bortse från den lilla risk som finns.
Det är egentligen lika enkelt som svårt; till vilka odds är du beredd att spela med ditt eget liv som insats? Om du kan förbättra oddsen till din fördel, skulle du då inte göra det?
Jag vill inte att det ska hända något riktigt katastrofalt men ett strömavbrott på tre-fyra dagar
skulle nog väcka upp de allra mest passiva.
De som inte förstår att vi är så beroende av strömmen, det är de människor jag vill åt, de som
tillbringar mer timmar framför datorn än ute i livet.
Jag tillbringar mer tid framför datorn än ute i livet, tycker nog att jag förstår att man är beroende av ström ändå, Man får ju ha UPS 🙂 Sen är väl min beredskap lång ifrån så bra som den skulle kunna vara men 3 dagar utan ström blir tråkigt men inga seriösa problem. 3 dagar är det ju inte ens ett problem att behöva lösa personlig hygien utan varmvatten
Är ju lite som att tycka att man vill krocka för att man använder bilbälte. De flesta håller nog med om att det är en bra ide om det händer en olycka…
Får kanske erkänna att de jag önskade skulle få smaka på lite strömavbrott är de
ungdomar jag ser dagligen, de ser inte mig för de tittar alltid in i en skärm.
Jag misstänker att vissa som förbereder sig på kollapsen är lite småförbanade på alla som tycker dom är löjliga med sina matlager och ryggsäckar med tändstickor och bowieknivar osv. Det kommer en dag när ni inte skrattar längre utan kommer krypandes och ber om mat är nog typ som hämden är ljuv…nu skrattar ni inte längre va era jäklar..
Det kan vara så många preppers känner? Inte alla men några. Någon gång tror jag alla som förbereder sig tänkt så.
Tja. Ibland när det blir för mycket diskussioner om ”hen” och andra genus-saker, vem som vinner melodifestivalen, och att det är för jäkligt att inte hela stan är snöröjd när man ska på jobb, så önskar jag att folk kanske skulle se hur en verklig krissituation ter sig.
På något ytligt och naivt sätt har väl jag också önskat det – i fantasin går ju allt precis som man planerat för…
Det finns dock två saker som talar för att en plötslig allvarlig händelse vore ”bra” (även om man sannolikt inte längre skulle tycka det någon månad in i densamma), jämfört med fortsättning i samma kurs som hittills:
1: Sårbarheten ökar: Samma händelse som vore irriterande i början på 1900-talet, skulle vara samhällsförlamande i slutet på det, och ytterst katastrofal idag. Och det fortsätter hela tiden åt samma håll. Händelserna i fråga är då till exempel större elavbrott, solstorm, och numera hacker- eller virusangrepp.
2: Samhället motverkar prepping: Drömmen för de flesta preppers är väl självhushållning? EU, staten, kommunerna, företagen och forskarna gör _allt_ för att göra sådant omöjligt, genom att förbjuda och reglera, och se till att det bara finns ”life for rent”, alltså att en stadig ström av pengar måste utgå från ens bankkonto (och därmed tjänas in dit först) för att man ska kunna leva. Till exempel krav på registrering av fröer, tvångsanslutning till fjärrvärme, vatten och avlopp samt ständigt ökande krav på avloppsrening, rön om att vedeldning är livsfarligt och klimatfördärvande, ökande kontantlöshet och övervakning, saker som inte går att reparera, och fan och hans moster…