Tio dygn #prepperSE

Igår kom jag hem från BOL Norr efter att ha vistats där under tio dygn. Trots skogsbränder och extrem värme så var det på många sätt mycket givande dagar. Till att börja med så är den största skogsbranden, som också var närmast, nu släckt och ansvaret är överlämnat till markägarna. När informationen om detta kom kände jag mig trygg med att åka hem. Inte för att jag hade kunnat gjort så mycket åt branden, men om det skulle blivit tal om evakuering hade jag i alla fall kunna ta med mig vissa saker som jag helst inte vill förlora.

Som vanligt ser jag varje vistelse i BOL Norr som ett test. Extra intressant denna gång var värmen. I vanliga fall brukar problemet vara att det är för kallt, men nu fick jag hantera det omvända. Det finns inga som helst tekniska hjälpmedel för att lindra vid en värmebölja. Ingen fläkt. Ingen AC. Ingen kyl eller frys. Det enda jag har är en liten kylväska som drivs på 12 volt, men den är verkligen inte gjord för att fungera som kylskåp utan klarar som bäst av att sänka temperaturen i väskan till 15 grader under omgivande temperatur. Där den står var det vanligtvis runt 35 grader. Ändå gick det relativt bra att hantera värmen. Kanske för att jag helt enkelt inte hade något val. Anpassar man sig efter förutsättningarna får man acceptera att inte få lika mycket gjort. Siesta blev ett stående inslag. Jag sov under de varmaste timmarna på eftermiddagen, men kunde vara lite mer aktiv på kvällen.

Under de första dagarna hade jag hjälp av min gode vän och vi lagade det hål i väggen som blev när snön från taket drog ned skrotstenen i sovrummet. Ett arbete som jag är väldigt tacksam för att jag inte behövde göra själv. Nog för att jag är lång, men inte ens jag kan nå från mark till nock för att rikta upp fasadpanelen ensam. Jag säger inte att det inte skulle gått, jag säger bara att det är så mycket enklare när man är två. Nu är väggen i alla fall lagad både utvändigt och invändigt.

En intressant iakttagelse var att brunnen faktiskt hade gott om vatten och att marken i området runt brunnen inte var torrt. Tvärtom fanns det till och med små vattenpölar under vegetationen. Någon har en gång i tiden gjort sin hemläxa och placerat brunnen optimalt, vilket jag idag är väldigt tacksam över. På tal om vatten så tog jag mest av de reserver jag har i dunkar under tiden jag var där. Det gick åt ungefär 60 liter dricksvatten totalt. De första fyra dagarna var vi två och de nästkommande var jag ensam som förbrukade vattnet.

En lärdom gällande bland annat vatten gjordes när det gäller tvätt. Eftersom jag var där så pass länge så blev det nödvändigt att tvätta. Så det var bara att plocka fram min andra Wonderwash och börja veva. Till tvätten använde jag regnvatten som jag värmde i en gryta. Till varje tvätt gick det åt ungefär tjugo liter vatten. Kläder och sängkläder blev rena och fick torka utomhus. Den uppenbara lärdomen är att samla mer regnvatten. Även om jag inte har odlingar att vattna går det åt till annat, främst hygien. Det var otroligt skönt att kunna sänka ner min 12 volts-dusch i en regnvattentunna och bli både ren och sval.
Som alltid åt jag av vad förrådet erbjöd att rotera ut. Många verkar oroa sig över att en sådan mathållning blir tråkig, men jag kan ärligt säga att det faktiskt inte är ett problem för mig. Personligen kan jag äta samma mat i en vecka utan att ledsna. Kanske är detta också en vanesak. Vi är så vana med att ha lyxen att variera våra måltider varje dag, men man kan faktiskt vänja sig av med detta, precis som med det mesta.

Som parentes vill jag inflika att konserverad frukt är riktigt bra att ha, särskilt när det är varmt. Till exempel ananasringar med spad är både svalkande och läskande, och ger lite extra energi när det kan vara motigt att äta i värmen.

Jag upptäckte också några (pinsamma) luckor och brister. Exempelvis hade jag bara ett enda badlakan i förrådet, alla rullar med sopsäckar som jag visste jag tagit upp var borta (de hittade jag långt senare, när de inte längre behövdes), insektsnät borde jag köpt för länge sedan, spik och skruv är som ammunition – man kan aldrig ha för mycket.

Extra roligt var att få besök av Gabriela (@realfoodorelse på Twitter) och hennes man. De var på en road trip längs östkusten och passade på att göra en avstickare inåt landet. Vi fikade och pratade om sådant som preppers gör. Det är alltid roligt och givande att träffa människor ansikte mot ansikte. Även om man kan utföra ett informationsutbyte digitalt så tillför den personliga kontakten så många fler dimensioner. Konversationen blir mer flytande, naturlig. Till min eviga glädje hade de läst min Tweet om bristen på öl och försåg mig med några flaskor av denna dryck.

Nu kommer det nog att dröja minst ett år innan jag får möjlighet att tillbringa någon längre tid där uppe. Några kortade besök kommer jag försöka få till i höst, om inte annat för att vintersäkra. Men den största lärdomen jag tar med mig in i framtiden är hur bra jag mår när jag är där. Efter några dagars acklimatisering infinner sig ett lugn i sinnet jag inte funnit någon annanstans. Att bara sitta och titta och lyssna på fåglarna när solen sakta reser sig över trädtopparna med en kopp kaffe är ren och skär meditation.

Jag ska bo där. Jag måste bo där.