Retrospektiv del 2 #prepperSE

Det finns ditt sista av allt. Din sista arbetsdag, sista utlandsresa, sista deklaration. Ditt sista steg. Din sista kyss. Ditt sista andetag. Allt tar slut förr eller senare. Förhoppningsvis senare. Vad du gör med ditt liv är trots allt helt upp till dig själv. Frågan jag allt oftare ställer mig själv är vad jag vill se tillbaka på och komma ihåg innan jag en dag sluter ögonen en sista gång.

Som ni märker återkommer jag till detta allt som oftast. Inte för att jag är döende, utan för att jag vill vara levande. Som jag ser det är prepping en strävan att leva trots att förutsättningarna drastiskt försämras. Denna strävan måste drivas av att kunna fylla sitt liv med mening. Annars är det ju ganska korkat att ens försöka förbereda sig.

Det går även att vända på resonemanget. Tänk om man kan leva genom att förbereda sig/preppa. Ta genast bort visionen av tio tusen konserver ur huvudet, det är inte vad jag menar. Självklart syftar jag på ett långsiktigt och hållbart preppande i form av odlingar, djurhållning, skogsbruk, jakt etc. Alla ni som finner glädje med att ta upp sin första egenodlade potatis. Alla ni som blir lyckliga av att se höns picka, får beta eller kor rusa ut på årets första bete. Alla ni som älskar att röja i skogen, fälla träd och omvandla den till ved. Alla som längtar ut till nästa älgpass. Hur kommer det sig att era liv inte består av mer sådant?

Jag inväntar tålmodigt alla bortförklaringar.

När ni nu redan skickat in alla kommentarer i kommentarsfältet nedan utan att läst klart vad jag har att skriva, låt mig bara först säga att jag har redan hört majoriteten av alla bortförklaringar – från mig själv. Oftast handlar den om en kombination av tid och pengar. Enligt IIS tillbringade vi i snitt 23,6 timmar per vecka på nätet. Mer än en halv arbetsvecka. Tid finns. Det handlar bara om vad vi själva väljer att lägga den på. Visst kan pengar vara ett problem, men frågan är hur mycket det kostar att rensa ogräs, umgås med djur, fälla träd eller vara ute i skogen.

För det jag menar är inte att alla ska bli helt självförsörjande. Men att aktivt och medvetet prioritera det man faktiskt finner meningsfullt kan ge många synergieffekter. Det är en sak att önska, drömma, prata och spekulera. När det ska sättas i verket blir det både påtagligt och verkligt. En sak är säker: det är enbart du själv som kan göra en förändring i ditt liv.

En sådan förändring behöver inte ske över en natt. Det kan ta tio eller tjugo år. Nyckeln ligger i att hela tiden sträva mot målet. Det kan till och med vara nyttigt att det tar tid. På så sätt hinner man fundera och justera vad man vill uppnå. Man hinner mogna som människa och med det kommer nya insikter.

Våga prova, våga chansa. Jag är av den bestämda tron att det man kommer ångra mest när det sista andetaget dras är allt man inte vågade testa, de drömmar man hade som man aldrig ens försökte genomföra.

Del 1 finns här.

3 thoughts on “Retrospektiv del 2 #prepperSE

  1. För att man inte måste.

    Vi bor på landet, och vi har egna grönsaker, sådär lite lagom. Potatis, rödbetor, sallad, bönor osv. Det är kul och mysigt, och tar ”lagom lång tid”. Vi har 3500 kvm, och en stor del är blommor och ”snyggt”.

    Om nu SHTF, så kan mycket av detta relativt enkelt göras om till större odlingar. Vi kan bygga hönshus osv. Så planerna finns. Virke finns. Hönsnät finns. Verktyg finns. Egen brunn finns… mm
    Man måste inte leva som om katastrofen redan har hänt. Om man nu ÄLSKAR att hålla på, så gör man nog det. Men jag gillar också att se på TV, vara på FB, läsa diverse preppingbloggar osv ;-)

  2. Japp, helt rätt. Men de allra flesta vågar inte. Kan inte släppa den sk. ”tryggheten”.
    Men att byta, börja på nytt och lära sig…. Det är verkligen inte lätt. hela systemet är gjord för att se till att folk inte gör det, inte KAN göra det. Lön, lån, räkningar och lag…. Vi är fångna i systemet och vi ska mata det.
    Men….
    Jag har odling, jag har höns och jag hade bin. De dog under vintras tyvärr….
    men känslan man får när man skördar det man har planterad, när det ligger på tallriken….. det är en belöning man kan inte få i lön eller pengar. Det här är riktigt. Man ser hela processen och man smakar att det är som det skulle vara; riktigt. Ingen fejk-mat, som man köper i affären. Ingen mat-liknande produkter.
    Även när man slaktar sina egna höns. Inte roligt. Inte alls. Men när kötter ligger på tallriken och man tuggar på den… Det där är riktigt!
    Och bara rota med fingrarna i jorden, att umgås med sina höns… Det är mat för själen.

    https://polldaddy.com/js/rating/rating.js


    https://polldaddy.com/js/rating/rating.js

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s