Ibland blir jag så trött. Varför ska vissa alltid försöka politisera saker och ting? Prepping är inget undantag. Låt mig börja med att säga att jag personligen inte är politiskt neutral. Med det menar jag att jag har åsikter i politiska frågor. Däremot tillskriver jag mig inget politiskt parti eller ens ideologi. För mig, åter igen personligen, är partipolitik rätt ointressant då jag tycker sakfrågor är mycket mer relevanta.
Det finns dock alltid de som ska försöka göra politik av det mesta. Ibland är motiven uppenbara, ibland inte. När det gäller prepping är sällan själva handlingen preppande politiskt ”laddat”. När det börjar smälla till höger och till vänster är när man som prepper pratar scenarier. Helt plötsligt spetsas öron och pennor vässas.
Hävdar en prepper att man ser en risk i ett aktuellt skeende kliver man rakt in i en kamp om den verklighetsbeskrivning som råder. Låt mig ta två konkreta exempel.
- Krigshot. Hävdar man att Rysslands agerande fungerar som en eskalerande faktor i säkerhetspolitiken får man genast höra att man är NATO/USA-kramare och att det faktiskt är NATO/USA som provocerar Ryssland. Hävdar man att NATO/USA/Väst gör något provocerande är man Ryss-troll, nyttig idiot eller femtekolonnare.
- Flyktingkrisen. Här ändras åsiktskorridoren så fort att man inte blir klok. Oavsett hur det politiskt korrekta ser ut för dagen, hävdar man att Sverige står inför en kollaps är man defaitist, SD-älskare eller rättshaverist. Tycker man att flyktingkrisen är hanterbar är man flummigt vänster-troll, verklighetsfrämmande eller kanske rent av landsförrädare.
Vore jag defaitist skulle jag preppa? Är inte prepping motsatsen? Om jag vore USA-älskare, borde jag inte flytta till USA? Och så vidare. För mig, som prepper, så bryr jag mig inte om ifall det är Ryssland eller NATO som kan tänkas hota Sverige. Jag bryr mig om att det föreligger ett hot mot Sverige, om det nu skulle göra det, som kan leda till en kris/SHTF. Så ser jag på alla scenarier, jag bryr mig inte om vems fel det är utan vilka konsekvenser det kan få för mig och min familj. Jag kommer troligen inte att kunna göra något för att få rätsida på problemet ändå, men jag kan ge mig själv de bästa förutsättningarna att klara mig undan effekterna, så långt det är möjligt.
Att tolka SHTF-scenarier politiskt är att se på det med fel glasögon. Vill man vara förberedd på det mesta måste man också våga tänka alla tankar, hur absurda de än må se ut genom ett politiskt filter. Är man ute efter att försöka plocka politiska poänger är det bättre att leta någon annanstans, företrädesvis bland de som är politiskt intresserade.
Prepping specifikt snackar jag väldigt sällan om. Eftersom den allra största majoriteten människor är sheeple, framför allt här i Sverige där Pappa Staten gullar med dig och tar hand om ALLA dina behov, så är det lönlöst. Det enda jag kan göra är att planera för alla scenarior som jag ser riskfaktorer med. Tyvärr gäller detsamma familjen. Jag har försökt att ta upp vissa frågor, men det blir som en diskussion mellan personer som kommer från olika planeter. Jag har lärt mig att hålla truten och göra det bästa av situationen. Om jag skulle märka av ett intresse så kan jag tillfoga saker som jag anser är viktiga, men annars håller jag truten. Det optimala hade varit att ha ett gäng människor som samarbetar kring riskfrågor, men sådan är inte verkligheten och det är den som vi måste förhålla oss till.
Men denna långa inledning vill jag säga att om du hamnar i ett läge där du ställs till svars för vissa saker du säger och får en etikett på dig som du säger (vilket är helt underbart roligt om man har lite mörk humor som jag, eftersom det är bara så fel det kan bli… ) så har du antagligen valt fel målgrupp att prata med. Den kontexten du hamnade i handlar om att finna syndabockar och helt andra problemlösningar. De människor är inte öppna alls för den typen av problematisering som du är inne på. Jag har själv hamnat i liknande situationer så många ggr att jag nästan bara flinar inombords och försöker inte att bli frustrerad längre. Det är inte lönt. Min attityd vad gäller detta kanske kan ses som defaetistiskt.. ha ha… men jag väljer mina strider lite annorlunda.
Kanske fick fel vinkling på min kommentar, vet inte, men fick lite associationer i varje fall.
Jag håller med. Prepp för mig handlar om trygghet och att kunna se till familjen oavsett vad anledning är. Det politiska har inte med det att göra för mig -däremot så ser jag det som att om någon större inträffar så behöver inte jag belasta samhället i initialfas i kris, utan kan lämna den platsen till någon som av någon anledning inte kan ta hand om sig själv.
Här följer en kommentar helt utan politiskt innehåll men med en liten erfarenhet från förra veckan. Dagen efter stormen gick strömmen där jag bor (lägenhet i Stockholms innerstad). Jag skulle precis duscha och tänkte att detta var en möjlighet att kolla hur länge varmvattnet varade. Svaret: drygt fem minuter. Efter det var vattentrycket fortfarande gott, men varmvattnet tog gradvis slut.
Nåväl, jag fick i alla fall möjlighet att testa min nödbelysning och min transistorradio med batterier.
Som jag ser det är allt politiskt. Varför prepping är inne nu och inte för tio år sedan är på grund av förändringar i samhället och diskursen om säkerhet. Som fenomen är preppers ett svar på en urholkad beredskap och ett ökat medvetande om samhällets sårbarhet (vilken sorts sårbarhet och hot en än vill se). Politik är mycket bredare än partipolitik och det är farligt när det reduceras till bara det. Några av begreppen du nämner – åsiktskorridor, flyktingkris etc är högst politiska i sig och säger något om både samhällsklimatet och ideologisk förankring. Ta begreppen skattetryck vs avgiftssamhälle de beskriver samma sak (hur skatter och transfereringar i samhället går till) men genom att använda det ena eller det andra får du olika betoning av vad problemet blir.
Aja, det var några tankar jag fick. Jag försöker vara politisk för det är så jag hoppas att jag kan vara med och förbättra samhället och med det chanser att överleva om något skulle hända.