Susanne Gäre och Gunnar Lyckhage är författarna bakom ”Beredskap i kris” som Civilförsvarsförbundet och Svenska Blå Stjärnan publicerar tillsammans. Titeln är faktiskt rätt fyndig och återspeglar bra vad man kan förvänta sig av innehållet. Under 173 sidor får läsaren förklarat för sig hur illa det egentligen står till med den Svenska krisberedskapen. Är läsaren oinsatt i ämnet lär boken få läsaren att sätta morgonkaffet i halsen och förhoppningsvis få denne att bli både orolig och arg.
Budskapet är lika mycket allmänbildning som uppmaningar till makthavare att agera. Jämförelserna i livsmedelsstrategi mellan Sverige och Finland är rätt talande. Men boken handlar och mer än mat och tar upp allt från vatten, miljöpåverkan, djurhållning till drivmedel och organisation.
Vad jag kanske tycker är det mest intressanta och mest uppseendeväckande ur ett prepper-perspektiv är en 10-punktslista över vad som är värt att veta om svenska livsmedelsberedskap:
”1. Det finns ingen målsättning för Sverige jordbruksproduktion
2. Det finns ingen myndighet med ett samlat försörjningsansvar
3. Sverige har inte längre något civilförsvar
4. Det finns inga beredskapslager
5. Om transportsystemet kollapsar är det tomt i butikerna efter ett dygn
6. Om Sverige isoleras är hälften av våra dagliga livsmedel forta efter 10-12 dagar, även om transportsystemet är intakt
7. Ingen – utom du själv – är ansvarig för din hushållsberedskap
8. Du kan stärka svensk försörjningsgrad genom att köa svenskt
9. Vi är beroende av diesel, inte minst av Ryssland
10. Lita inte på kommunen/staten”
Om läsaren tar till sig ovan och förstår innebörden borde det en ny prepper sett dagens ljus. För mig räcker det med dessa tio punkter. De ger mig all information jag behöver för att inse hur illa det är ställt med den svenska krisberedskapen, särskilt livsmedelsförsörjningen. Nu är boken från 2015 och små steg har sedan dess tagits i rätt riktning. Frågan är om takten räcker innan det är försent.
Även om jag personligen inte lärde mig särskilt mycket nytt från boken, så rekommenderar jag den. Den är perfekt som present till släkt och vänner som behöver en knuff i rätt riktning.
Boken finns att beställa från Civilförsvarsförbundets hemsida och kostar 200 kronor.
Dåligt att de inte gjort en pdf gratis tillgänglig till allmänheten. De är trots allt skattefinansierade. Sådan info skall vara lättillgänglig. Men ser fram emot att läsa genom den. Tack för tipset.
Kan du ange exempel och källor till de ”små steg” som tagits?
Sista punkten känns lite foliehatt. Fint att den finns med i en bok utgiven av just civilförsvarsförbundet och blå stjärnan.
Håller med. Svårt att ta seriöst på denna punkt. Bland annat. Hur köper man svenskt förresten? T.om. Volvo, Saab, Scania, blåbärssoppan från ekströms och Findus ärtor är ju utländskt ägt nuförtiden.
Punkt sju reagerade jag annars på. Vem skulle kunna vara ansvarig för mitt hushålls beredskap om inte jag och min familj?
Min erfarenhet från frivilligorganisationer är att man inte bör lita allt för mycket på frivilligorganisationer. Jag litar nog mer på staten och kommunen som styrs av de poltiker som vi (svenska folket) väljer fram. Att misstro stat och kommun är att misstro det demokratiska statsskicket eftersom stat och kommun är styrda av demokratiskt valda människor som valt att vara aktiva inom politiken, villet många av oss andra valt att avstå från. Vi får dem vi förtjänar. Dock litar jag inte till 100% på någon annan än mig själv. Därför har jag alltid en backup här hemma ifall de jag litar på (stat och kommun) sviker mig och min familj när det krisar.
”Hur köper man svenskt förresten? T.om. Volvo, Saab, Scania, blåbärssoppan från ekströms och Findus ärtor är ju utländskt ägt nuförtiden.”
Håller med till hundra procent. Men det går att tänka så till stor del vad gäller mat i varje fall. Varför köpa produkter som kommer långväga ifrån och spyr ut avgaser när vi kan köpa närproducerat? Finns många fördelar? Vi måste också hur som helst ha ett fungerande jordbruk som vi måste stödja anser jag.
”Jag litar nog mer på staten och kommunen som styrs av de politiker som vi (svenska folket) väljer fram. Att misstro stat och kommun är att misstro det demokratiska statsskicket eftersom stat och kommun är styrda av demokratiskt valda människor som valt att vara aktiva inom politiken, villet många av oss andra valt att avstå från.”
Där tänker jag precis tvärtom. Frågan som jag ställer är hur många av de politiker vi har som inte drivs av sitt maktbegär istället för genuin känsla av att hjälpa sin nästa. De andra som inte drivs av maktbegär, men känsla för sin nästa har i sin tur kanske inte så mycket kompetens eller intelligens. Sedan kommer kanske den sista delen som är vettiga människor som faktiskt vet vad de pratar om, har integritet och som kan hjälpa människor. Men hur många procent är de? Och är det ett system som lockar fram den sista kategorin? Kan den sista kategorin överhuvudtaget fungera i det systemet vi har? Demokrati betyder inte att det är BRA. Kanske bara mindre dåligt än alternativet. Eller ett annat dåligt, vad vet jag?
”Min erfarenhet från frivilligorganisationer är att man inte bör lita allt för mycket på frivilligorganisationer.”
Jag känner tvärtom. De människor som ger av sitt liv frivilligt till verksamheter som inte lönar sig (utan har ett brinnande intresse) har mer att ge till samhället än de andra. Naturligtvis kan de vara inskränkta som alla andra, men att det inte är maktmässigt eller monetärt styrt betyder mycket för mig.
”Dock litar jag inte till 100% på någon annan än mig själv. Därför har jag alltid en backup här hemma ifall de jag litar på (stat och kommun) sviker mig och min familj när det krisar.”
Den absolut viktigaste biten som alla borde ta till sig.
Jag är tyvärr av den åsikten att vi svenskar har haft (och fortfarande till viss del) det väldigt bra ekonomiskt och materiellt ställt att vi blivit så otroligt domesticerade och inte längre har samma överlevnadsinstinkt som i andra kulturer där de inte haft det lika bra, eller i andra tidsepoker. Detta kan resultera i konsekvenser med katastrofala proportioner. Om vårt oerhört känsliga samhälle med Pappa Staten i botten fallerar och inte ger den trygghet som vi tar för givet så kommer de flesta inte att klara sig tror jag. Det handlar om hur djupt vi dyker och hur snabbt det sker ifall vi får en chans att lära oss de basala instinkterna och kunskaperna som vi nästan helt tappat på ca 50 år. Och med EU har vi tappat vår självständighet till större delen också (tillsammans med den internationella ekonomin). Jag menar inte att vi inte ska samarbeta. Tvärtom. Jag tror på EU som en organisation som samarbetar med självständiga stater där vi kan hjälpa varandra med det vi är bäst på. Inte att vi ska specialisera oss på saker och försaka de mest viktiga och grundläggande.
Knight:
Jag håller med. Stöttar jordbruket i närheten gör vi med att köpa köttboxar direkt från grannbönderna och vi odlar/plockar de mesta av bären, frukten, potatisen och grönsakerna själva 😉 barnen måste ju veta hur det går till. Men allt hänger ihop. Bönder jag köper kött av ska ha olja från mellanöstern till sin traktor, traktorns reservdelar skickas från asien, däcken kommer från Portugal, djurens föda är odlad i sydamerika, osv. Till och med fönsterputsen till ladugården är tillverkad någon annanstans. Hur ”pålitlig” och avgasfri är även vår närproducerade svenska KRAV-bonde egentligen? Jag köper förvisso närproducerat och KRAV-märkt men jag litar bara på det jag odlar och plockar själv.
Min erfarenhet av frivilligorganisationer (och andra organisationer för den delen) är att när den överengagerade ”ledaren” som under lång tid drar på sig alla viktiga uppgifter (och lägger till en mängd nya) sen försvinner iväg så faller stora delar av organisationen. Detsamma tror jag kan komma att ske med samhället i stort men på en helt annan nivå (vid stora generationsskiften). För att dölja komplexiteten i organisationen/samhället gör man det ännu mer komplext. Till slut går det i konkurs, läggs ner eller drivs vidare för sin egen (styrelsens) skull utan funktion (svenska blå stjärnan är nog ett sådant exempel).
Jag tror på politikerna. De speglar samhället i stort. En handlingsförlamad politiker speglar det handlingsförlamade folket i stort. En politiker som skor sig på andra visar hur vi alla skor oss på varandra. En egocentrisk politiker speglar ett egocentriskt folk. En välbetald politiker med flera boenden ( som säger att vi inte har råd och bostäder nog att ta emot folk i nöd speglar hur väl man kan lita på sina egna grannar i en kris-situation. ”Det finns tillräckligt med rum hos mig – men inte för dig”. Lita på stat, kommun och politiker – de visar oss bara verkligheten. Det är därför jag tar ansvar för mitt egna hushåll.
Tillägg: många klagar över vårt dåliga försvar men hur många klarar att försvara sig själv och familjen mot en inbrottstjuv? Hur förberedda är vi själva mot en inbrottstjuv med vapen? Ett pipande larm från securitas som varnar hjälper inte mycket mot en pistolbeväpnad inkräktare som vill roffa åt sig. De kommer försent och kan bara konstatera att någon gjort inbrott. Försvaret kan också varna att vi har en inkränktare men kan inte göra mycket åt det, de kan bara konstatera att någon har varit där.
Samhället speglar bara oss själva. Sorgligt men sant!
Tyvärr är min erfarenhet att många INTE klagar över vårt dåliga försvar (vilket jag hade varit glad över om de gjort!). De tycker att vi kan lägga ner försvaret. De anser att det inte finns någon hotbild, vilket jag anser är otroligt naivt. De t.o.m. skäms över vår starka försvarsindustri som ligger i framkanten tekniskt. Att vi inte ska sälja till någon galen diktator eller Bin-Laden det köper jag verkligen, men varför i hela friden ska vi inte sälja till länder som ligger i riskzonen, vilket vi inte får göra vad jag vet. Ska folk inte få lov att försvara sig? Helt upp-ned-vända världen. Och skulle det bli ett inbrott så köper de bara nya saker. Och eventuellt våld händer ju inte dem!
Jag går efter den klassiska risk/konsekvens-modellen. Alla risker som visserligen har små sannolikheter men väldigt stora konsekvenser skall behandlas med prioritet: Våld mot person, samhällskriser, krig och annat.
Varför i hela friden använder folk bilbälte? Det är ju så himla liten risk att de råkar ut för något? Böter från farbror polisen? Det är ju också väldigt liten risk. Ibland är det så ologiskt.
Inte för att jag vill ha en hill-billy-mentalitet som i vissa delar av USA, men det hade inte varit fel med obligatorisk utbildning i självförsvar och skytteklasser så att folk får kunskap och respekt för vapen. I dagsläget anses man som väldigt konstig i Sverige om man håller på med skytte, istället för att se det som en grundläggande kunskap i försvar (tillsammans med andra delar) om något händer i landet, förutom att det är väldigt kul och meditativt. Du kan ju inte precis tänka på något annat utan måste fokusera.
Ha ha… det sista stycket visar på hur du tänker. Då förstår jag hur du menar med att ”tro på dem”! Jamen det är ju klart att det speglar samhället. Men jag tror att själv bekvämligheten och delegeringen är den största faran. Av egen erfarenhet vet jag att när jag blir för bekväm så blir jag lat och slappar. Och med slappar menar jag inte bara fysiskt, utan att jag tappar min initativförmåga och självständighet. Detta är varför jag anser att man ska medvetet och självdisciplinerat ge sig nya utmaningar inom rimliga gränser hela tiden. Utvecklas och växa. Känna att det finns styrka under ytan som får bli större. Den styrkan kommer att komma till nytta när det blir skarpt läget. Och skarpt läge behöver inte vara Armageddon. Det kan vara ett förlorat jobb, skilsmässa, ett dödsfall, en misslyckat projekt, whatever.
Samma princip försöker jag föra över till min son. Naturligtvis är jag inte sadistisk diktator. Mycket lek och skoj, men under ett paraply av skapandet av självständighet, jävlar anamma och ”jag kan också, och det jag inte kan, kan jag lära mig”. Min son har lärt sig att inte säga ”Jag kan inte.” Han säger ”Det är svårt”, eller när jag påminner honom om det.
Vi har alla möjligheter i vårt samhälle att under en trygghetsfilt lära oss viktiga saker som självhushållning, försvar, integritet, medkänsla och hjälpa andra, men istället är vi fixerade över senaste bilmodellen, villan med de lyxiga tillbehören men som inte klarar en dag utan samhällets tjänster knutna till den, 2 resor om året till utlandet.
Det är många utmaningar vi möter. Personligen är jag i en kontext där jag är enda personen i familjen/släkten/omgivningen som tänker som en prepper. De andra tänker ”det löser sig”. Jag kan tyvärr inte heller odla min egen mat, eller skapa plats för den typen av självhushållning. Men det finns alltid något man kan göra, vilket är bättre än inget. Och mycket kan göras i det ”dolda”. Det viktiga är att man inte blir direkt motarbetad, för då blir det svårt.
Jag har skickat ett inköpsförslag till mitt bibliotek.