Närkamp med Planen ”E” #prepperSE

Dags att lyfta blicken och diskutera planer. Vi har alla planer. Några genomförs helt. De flesta leder aldrig någonstans. Ändå envisas jag med att ha mina planer, fullt medveten att de kanske aldrig kan genomföras. Kanske borde jag inte ens kalla mina planer för just planer, utan mer drömmar. Samtidigt så kan en dröm övergå till en konkret plan när drömmen helt plötsligt blir nåbar.

Under lång tid har jag jobbat målmedvetet för att komma dit jag är idag. Inte för att jag på något sätt kunnat förutsett hur jag till sist hamnade här, men jag har ändå nått de mål jag hittills satt upp. Dessa mål har jag även skrivit om tidigare här på bloggen. Först var det att få till en god krisberedskap, sedan att kliva av bostadsmarknadskarusellen och till sist att bli skuldfri. Alla dessa mål har nåtts via ett antal både genomförda och krossade planer och drömmar. Men slutmålet har alltid nåtts.

Om jag ska vara krass har det tagit mig mer än 10 år att komma hit. Kanske tar det 10 år till, kanske 3 eller 23 år, innan jag når mitt slutgiltiga mål. Oavsett tidshorisont är siktet tydligt och obönhörligen ställt på Plan E – E som i Eremit. Det låter ju lagom flummigt och knäppt. Kanske borde E stå för Exit, kanske borde man inte namnge sina planer alls.

Planen är i alla fall samma som alltid, att kunna flytta upp till BOL Norr permanent och kunna leva så självförsörjande det bara går. Som jag skrivit tidigare är det i praktiken omöjligt att bli helt självförsörjande, men jag är väldigt nyfiken på hur nära det går att komma. För att kunna ens komma i närheten krävs det noggrann planering. Man måste vara fullt medveten om vilka kostnader som man inte kan ta bort, hur gärna man skulle vilja. Det måste finnas en plan för hur dessa kostnader ska täckas ekonomiskt, även om de är väldigt små.

Planen måste också innefatta vad som måste göras innan en flytt upp, vilka inköp som krävs, hur mycket pengar som krävs i en buffert. Detta för att få själva infrastrukturen för boendet klart. I denna ingår även värme, vatten, elförsörjning, sanitet, redskap och annat praktiskt. Parallellt med detta måste jag försöka planera för att klara av att bli självförsörjande när det kommer till mat. Här har jag några rätt oortodoxa idéer som, om de går att genomföra, givetvis kommer att berättas om här i framtiden.

Så hur långt har jag kommit med denna plan? Till att börja med så har jag äntligen börja sätta detaljer och inte bara ha en grovskiss. Till exempel har jag börja stapla upp vad som behövs köpas och kostnaden för detta. Sedan har jag satt ett mål för sparande varje månad (när jag är klar med dubbla boendekostnader) så jag kan få en uppfattning om hur lång tid det kan i tid att nå planen. Detta kommer så klart att vara flytande eftersom det säkert kommer tillkomma saker att köpa in samt att sparandet lär variera något från månad till månad.

Det första utkastet ger mig en uppskattat tid om tre år. Då bör jag ha kunnat spara undan tillräckligt för att rent ekonomiskt kunna sjösätta det hela. Sedan återstår frågan om jag då, om tre år, är redo att göra det rent mentalt. Förberedelserna är ju inte bara av ekonomiskt och praktisk natur. Jag måste vilja och våga ta steget när det väl är dags. Precis som för alla andra kan jag omöjligt se in i framtiden, alltså kan jag inte veta att jag är redo när det väl är dags. Fast då är det ju inte heller dags.

Spring lilla hamster #prepperSE

På min födelsedag berättade jag för min mor att jag köpt en gård i Norrland och att jag ämnade flytta dit när min son flyttat hemifrån. Min mor är 50-talist och höll på att sätta kaffet i halsen. ”Vad ska du upp dit att göra? Det finns ju inga jobb där uppe? Hur ska du försörja dig? Ska du bo alldeles själv, mitt ute i ingenstans? Det kommer aldrig att gå! Vem ska ta hand om mig när jag blir gammal? Det är så långt bort, tänk om något händer!”

På min födelsedag berättade jag för min mormor att jag köpt en gård i Norrland och att jag ämnade flytta dig när min son flyttat hemifrån. Min mormor är 30-talist och ställde lugnt ner kaffekoppen. ”Vad kul! Är det verkligen vad du vill, då ska du göra det, annars kommer du att ångra dig. Fungerar det inte är det ju vara att flytta hem igen. I de trakterna har vi släkt, visste du det? Tänk på att det är andra förutsättningar där om du ska odla. Det är trevligt med får, särskilt lamm, dom är så söta. Men det är mycket jobb, fast det vet du ju redan. Ska du skaffa en hund igen då? Där uppe är det så billigt med mark. Då kommer jag och hälsar på, jag kanske stannar där.”

Det är märkligt hur det kan skilja sig så mycket. Kanske borde jag avfärda det hela som en skillnad mellan individer. Men det verkar finnas en avgrundsdjup skillnad mellan generationerna. Min mormors generation vet att det går att klara sig själv med en bit land att bruka. Så även jag. Men min mor verkar tro att det är omöjligt att leva om man inte har ett ”jobb”.

Att sträva efter att bli självförsörjande och ”hoppa av hamsterhjulet” är förenat med starka stigman vad det verkar. Vissa ser det som en faktisk omöjlighet. Andra ser en fantastisk möjlighet. De som ser problemen verkar vara helt oförstående att man kan vara beredd att ”ge upp” en bekväm livsstil och de är lika oförmögna att se vinsterna. Är det inte en monetär vinst är det ingen vinst alls.

Lars Wilderäng skrev ett mycket tänkvärt inlägg ”Folk betalar vad som helst för en livsstil”. Läs detta och se sedan klippet nedan. Båda har samma andemening. Båda förklarar hur jag tänker och tycker på ett mycket förtjänstfullt sätt.

 

Veckorna som gått (69) #prepperSE

Om någon nu mot förmodan tror att jag gått under jord och buggat in eller flytt fältet och buggat ut så stämmer det inte. Däremot har jag fullt upp med annat. Det finns ett antal ”projekt” som antingen är sjösatta, i uppstartsfasen eller slutfasen. Merparten har med prepping och krishantering att göra, vissa är rent personliga medans andra kommer att komma fler till gagn. Som vanligt tar allting alltid längre tid och tar mer tid än man tror. Mycket kräver mycket tålamod.

Det som kanske tar mest tid och energi just nu är boende. Samtidigt som jag jagar en hyresrätt letar jag också efter ett långsiktigt boende. Detta långsiktiga boende har en hel del krav:wp-1464595072798.jpg

  • Mark större än 1 ha
  • Eget (enskilt) vatten
  • Enskilt avlopp
  • En ”lada” eller två
  • Ligga geografiskt avlägset från större städer
  • Ha rätt pris (för mig)
  • Boendeytan får inte vara för stor
  • Uppvärmning med ved
  • Vedspis (fungerande) måste finnas
  • Gärna jakträtt på marken

Hur gör man då för att hitta något sådant? Man måste vara beredd att bo norrut. Man måste också vara beredd på att göra mycket jobb själv. Men det är helt i linje med min plan. Om jag hittar något som passar någorlunda väl in i mallen ovan kan jag köpa det direkt och sedan ha det som Bug-Out-Location eller sommarstuga och under 3-4 års tid göra de nödvändiga arbeten som kan tänkas krävas.

Till detta gör jag en massa informationsinhämtning kring allt som har med självförsörjande att göra. Allt från djurhållning, slakt, vatteninsamling och rening, odling till egen elproduktion och så kallad downsizing. Målet är i slutändan att vara så självförsörjande som möjligt. Och innan någon säger att ”det är omöjligt”, så vill jag påpeka att jag är fullt medveten om vad det är jag ger mig in på. För att kunna vara självförsörjande krävs vad många skulle kalla uppoffringar. Men detta kommer det garanterat att finnas anledning att återkomma till.

Till sist vill jag passa på att tipsa om siten prepperse.se, där många preppers (även jag) skriver artiklar kring prepping och krisberedskap. Redan nu finns det mängder med tänkvärda och insiktsfulla artiklar, trots den unga åldern.

Bok: Beredskap i kris #prepperSE

Susanne Gäre och Gunnar Lyckhage är författarna bakom ”Beredskap i kris” som Civilförsvarsförbundet och Svenska Blå Stjärnan publicerar tillsammans. Titeln är faktiskt rätt fyndig och återspeglar bra vad man kan förvänta sig av innehållet. Under 173 sidor får läsaren förklarat för sig hur illa det egentligen står till med den Svenska krisberedskapen. Är läsaren oinsatt i ämnet lär boken få läsaren att sätta morgonkaffet i halsen och förhoppningsvis få denne att bli både orolig och arg.

Budskapet är lika mycket allmänbildning som uppmaningar till makthavare att agera. Jämförelserna i livsmedelsstrategi mellan Sverige och Finland är rätt talande. Men boken handlar och mer än mat och tar upp allt från vatten, miljöpåverkan, djurhållning till drivmedel och organisation.

Vad jag kanske tycker är det mest intressanta och mest uppseendeväckande ur ett prepper-perspektiv är en 10-punktslista över vad som är värt att veta om svenska livsmedelsberedskap:

wp-1463201293848.jpg”1. Det finns ingen målsättning för Sverige jordbruksproduktion
2. Det finns ingen myndighet med ett samlat försörjningsansvar
3. Sverige har inte längre något civilförsvar
4. Det finns inga beredskapslager
5. Om transportsystemet kollapsar är det tomt i butikerna efter ett dygn
6. Om Sverige isoleras är hälften av våra dagliga livsmedel forta efter 10-12 dagar, även om transportsystemet är intakt
7. Ingen – utom du själv – är ansvarig för din hushållsberedskap
8. Du kan stärka svensk försörjningsgrad genom att köa svenskt
9. Vi är beroende av diesel, inte minst av Ryssland
10. Lita inte på kommunen/staten”

Om läsaren tar till sig ovan och förstår innebörden borde det en ny prepper sett dagens ljus. För mig räcker det med dessa tio punkter. De ger mig all information jag behöver för att inse hur illa det är ställt med den svenska krisberedskapen, särskilt livsmedelsförsörjningen. Nu är boken från 2015 och små steg har sedan dess tagits i rätt riktning. Frågan är om takten räcker innan det är försent.

Även om jag personligen inte lärde mig särskilt mycket nytt från boken, så rekommenderar jag den. Den är perfekt som present till släkt och vänner som behöver en knuff i rätt riktning.

Boken finns att beställa från Civilförsvarsförbundets hemsida och kostar 200 kronor.

Mål 2016 #prepperSE

Inspirerad av Skånsk Survivalist på Twitter tänkte jag försöka formulera mina mål för mitt preppande 2016.

Först och främst kommer målet att bli skuldfri och med det fri i lite bredare bemärkelse. Detta kan låta som ett grandiost mål, men ligger inom räckhåll och ska bli verklighet. Det är inte en fråga om om utan när. All min energi och kraft riktas just nu mot detta. Tillhörande mål är att flytta till det nya huset och få en orientering över vad som behövs och kan göras för att öka resiliensen där.

Sekundärt mål är att, efter flytt, sakta utöka matförrådet till fyra månader med ett beräknat kaloriintag på 2500 kcal per dag och person. Jag är redan i mål om jag minskar det dagliga intaget till 2000 kcal, men vill ha en bättre marginal och en garanti att alla har energi att orka med allt. Siktet är inställt på tolv månader, men jag måste vara realist. Anledning till just tolv månader är att det är vad jag räknar med som en rimlig omställningstid till en utökad självförsörjning.

Tertiärt mål är att lära mig allt jag kan om odling, då framför allt av min mormor. Hon har de grönaste fingrar jag sett och har en livslång erfarenhet av odling. Ska jag vara helt ärlig mot mig själv är jag helt värdelös vad gäller odlande, både teoretiskt och praktiskt. Detta måste helt enkelt åtgärdas. Inte bara för ett SHTF utan även i vardagen, då vi nu kommer ha möjligheter att faktiskt odla i någon form av större skala, i alla fall jämfört med tidigare.

Ett sista bonus-mål är att faktiskt minska min digitala närvaro. Med det menar jag inte bloggandet, däremot det så kallade ”slösurfandet”. Denna tidstjuv kan gott få tyna bort och ersättas med verklig närvaro och praktiska ting.

Så, det är mina mål för 2016. Det finns fler, men de tänker jag inte nämna här och nu. Däremot kanske det finns anledning till att återkomma till dessa vad tiden lider.