”Money, get away
Get a good job with good pay and you’re okay
Money, it’s a gas
Grab that cash with both hands and make a stash
New car, caviar, four star daydream
Think I’ll buy me a football team”
Pink Floyd – Money
Låt oss börja med ett exempel:
Om ditt hushåll har månatliga utgifter på 15 000 kronor och inkomster på 30 000 så har du ett förhållande på 1:2. Om du lyckas minska dina utgifter till 5 000 kronor behöver du bara tjäna 10 000 kronor för att uppnå samma förhållande
Nu är det ju en rätt stor skillnad i vad man har över per månad i de olika exemplen; 15 000 kr jämfört med 5 000 kr. I praktiken innebär det en ”förlust” på 10 000 kr varje månad!
Ja, du skulle få 10 000 kr mindre över varje månad. Men du behöver tjäna 20 000 kr mindre. Som jag ser det har du tjänat 10 000 kr. Och vad krävs för att få in de 20 000 kronorna? Långa arbetsdagar? Pendling? Övertid? Stress? Mindre fritid? Två arbeten?
Vad är din tid egentligen värd? Trots allt är det just din tid du omvandlar till pengar när du arbetar. Det tenderar till att finnas en fartblind syn på pengar. Ju mer, desto bättre. Större utgifter måste kompenseras av högre inkomster, eller så ger högre inkomster utrymme till större utgifter. Väldigt sällan verkar människor idag titta på vad som egentligen är nödvändigt, förutom när de hamnar i ekonomiska trångmål.
Vissa politiska partier på vänsterkanten talar sig varma om minskad arbetstid. Jag håller med om att det kan finnas goda skäl till att minska sin arbetstid. Faktum är att det finns ingenting som hindrar dig från att göra så själv redan nu, utan politiker. Ofta har arbetsgivare inget större problem med att låta anställda gå ner i tid, särskilt på större företag. Och ja, jag vet att det finns tusen ”om, men och kanske” och att allas individuella situation är unik, men jag generaliserar här.
Dock behöver man vara medveten om att det inte går att leva som man gör vid full tjänstgöringsgrad som vid en deltid. Det kräver att man ser över sina utgifter och tar bort de som inte är nödvändiga.
Vad har då allt detta med prepping att göra?
Massor.
Men jag tänker inte förklara för dig, kära läsare, hur. Däremot uppmanar jag dig till att tänka och fundera själv. Det var länge sedan jag uppmanade till något sådant, så det är väl på tiden. Dela med er av era tankar och funderingar i kommentarerna.
Ja, minskat lönearbete frigör tid för ökad självhushållning. Frågan är dock på vilken nivå man vill lägga sig. Ska man ha djur och ett visst lantbruk är frågan om det fungerar att jobba 75-80% vilket är vad de flesta arbetsgivare kan tänkas gå med på. Å andra sidan möjliggör en hög lön inköp att både BOL och andra nödvändiga prepps. Som vanligt beror det på vilket/a scenarion vi förebereder oss för.
Bra funderingar. Lever nog i detta tankesätt själv och vi har frivilligt valt att gå ner i arbetstid. Fackavgiften minskade, skattekostnaden minskade, bilen slits mindre, bensinkostnaden sjönk, ute-ätandet minskade och sjukskrivningarna försvann. Vi kan fixa och möjligheten att få mer tid över att odla lite grönsaker/baka eget bröd ökade (dessa två kategorier är bland de butiker tjänar allra mest på när kunderna handlar av dem) så att matkostnaderna sjönk. Vi hinner plocka bär på hösten. Vi rör oss mer i skog och mark och slipper betala gymkort. Vi hinner lusläsa rabatt-erbjudanden i butikerna innan vi ger oss dit och jämför ofta priser. Vi hinner vårda våra saker bättre. Nödhandlar t.ex. aldrig dyrt skithus-papper utan bunkrar upp ordentligt när det är rea på favoritmärket. Köper ärtor och kokar billig ärtsoppa framför dyra burkkonserver. Politiker och andra toppar blåljuger när de säger att vi måste jobba mer i framtiden. Tvärtom. Vi tjänar på att jobba mindre. Dessutom är vi mindre stressade så vi har tid att göra bra beslut och kan vara mer närvarande med barnen. Vi minskar fortfarande de fasta kostnaderna med runt en hundring varje månad (trodde vi skulle få gett oss för längesen i besparingar men kreativiteten ökar för varje månad och man hittar nya sätt). På ett år har vi minskat utgifterna med minst 1200 kr/månaden. Fick nyligen en löneökning som tillsammans efter skatt ger runt 1200kr/månaden. Det ger oss totalt 28800 skattefria kronor mer än förra året att röra oss med under ett år framöver utan någon större ansträngning. De pengar som vi sparar läggs först och främst på ”investeringar” i sådant som ytterligare frigör fasta kostnader eller ger mer tid (som också är pengar). När investeringarna är gjorda ska krutet läggas på att snabbare amortera på lånen (vi har relativt låga boendelån). Löneökningen ska hjälpa till att kapa driftskostnader – inte skapa nya. Det är en god tumregel.
Att bunkra upp kapar kostnader på längre sikt – om man bunkrar när det är som billigast och ser till att det inte behöver slängas. Dessutom blir det sällan några panikartade resor till affärerna – du spar massor av tid.
Kort och gott: man sätter igång både hjärnan och kroppen igen.
Spontant börjar jag tänka på pensionen och hur den påverkas av den lägre arbetstiden. Det kan iofs kompenseras med att jobba längre upp i åldern men då gäller det att man är frisk nog för det och har ett jobb som tillåter en gamling jobba kvar..
(Hur gör man om man bor i lägenhet i tätbebyggelse som senior? Utan trädgård eller ihopsamlat förråd i avbetalt hus på landsbygden..? Åker till Sundbyberg och sedan dör? : )
Hög inkomst är jättebra för då kan man betala av de lån man har, alternativt spara upp så att man kan köpa kontant när frysen går sönder, eller vad det nu är.
Angående pension så gäller en sak – investera i försäkringar o aktier. Det finns inga pengar till pension för de som är unga idag.