Kategoriarkiv: Experiment

Tid #prepperSE

Posted on by

Något som kan vara intressant att fundera kring är tid och energi. Särskilt mer tanke på hur vi i dagens samhälle tar väldigt lätt på energi, men är fruktansvärt rädda om vår tid. När jag åker till jobbet på morgonen (i min bensindrivna bil) tänker jag sällan på vad som driver bilen framåt. Det enda (nåja) jag behöver bry mig om är att se till att det finns bensin i tanken. Om det börjar ta slut behöver jag bara byta pengar mot mer bensin och rulla vidare.

Om man förenklar saker och ting lite kan man krasst säga att en liter bensin motsvarar ca 2,5 dagars mänskligt arbete i energi mätt. Alltså inte 2,5 dagar som vi lever dom, utan motsvarande 24 timmar per dygn – alltså 60 mantimmar. Allt detta i en liter bensin. Detta är alltså om man räknar kalorier och har en 100% effektiv förbränning där allt bränsle omvandlas till energi utan förlust.

Man kan också se det ur ett annat perspektiv. Om jag skulle gå de två mil jag har till jobbet skulle det ta mig 4 timmar enligt Google Maps. Sedan lika lång tid tillbaka hem igen. Jag skulle då ha tid till att gå till jobbet, jobba 8 timmar, gå hem och sedan sova 8 timmar. Gissningsvis skulle jag få en väldigt bra kondition, men jag skulle inte så mycket till liv. Visst, jag skulle kunna cykla, men i en förlängning behövs gummi till cykelns däck, som måste transporteras till mig för byte. Men det är inte min poäng.

Min poäng här är att våra liv är energidopade. Utan hjälp av maskiner, elektricitet och bränsle skulle vi aldrig kunna upprätthålla vår nuvarande livsstil. Vid ett SHTF är det just detta vi kommer att förlora. Det gäller även de mest basala ting. Vattnet kommer inte att komma ur kranen utan måste (förr eller senare, när dina dunkar är slut) hämtas hem på ett eller annat sätt. Elementen kommer inte att värma, utan det kommer krävas arbete för att få fram exempelvis ved.

Exemplen kan göras många, men kontentan är att din tid och energi kommer att behövas läggas på helt andra sysslor än du idag är van med. Den som aldrig hämtat vatten ur en brunn har ingen aning om hur tungt det kan vara. Den som aldrig skaffat ved från ax till limpa manuellt, vet inte hur lång tid det tar och hur jobbigt det faktiskt är. Denna kunskap saknas för majoriteten av dagens människor.

Du har bara en enda resurs och det är din tid och energi. Idag byter du den mot pengar genom arbete. Men kunskap, frågar kanske vän av ordning? För att skaffa kunskap krävs också just tid och energi. Det är en god investering. Dessutom kanske någon värderar din tid och energi högre om du har kunskap i det område du arbetar med.

Att utföra arbete manuellt tar mycket längre tid än man kan föreställa sig. Jämför att för hand såga en stock med att använda en motorsåg. Varje moment i allt du ska göra efter SHTF kommer ta mycket längre tid – och vara mycket jobbigare. Det bästa sättet att få en uppfattning är att själv testa. Prova gör så mycket du kan av de dagliga rutinerna utan hjälpmedel; diska för hand, tvätta för hand, städa utan dammsugare, laga mat över öppen eld med ved du samlat i skogen, gå till affären och handla och så vidare. Om du nu har tid att testa…

Närkamp med Planen ”E” #prepperSE

Posted on by

Dags att lyfta blicken och diskutera planer. Vi har alla planer. Några genomförs helt. De flesta leder aldrig någonstans. Ändå envisas jag med att ha mina planer, fullt medveten att de kanske aldrig kan genomföras. Kanske borde jag inte ens kalla mina planer för just planer, utan mer drömmar. Samtidigt så kan en dröm övergå till en konkret plan när drömmen helt plötsligt blir nåbar.

Under lång tid har jag jobbat målmedvetet för att komma dit jag är idag. Inte för att jag på något sätt kunnat förutsett hur jag till sist hamnade här, men jag har ändå nått de mål jag hittills satt upp. Dessa mål har jag även skrivit om tidigare här på bloggen. Först var det att få till en god krisberedskap, sedan att kliva av bostadsmarknadskarusellen och till sist att bli skuldfri. Alla dessa mål har nåtts via ett antal både genomförda och krossade planer och drömmar. Men slutmålet har alltid nåtts.

Om jag ska vara krass har det tagit mig mer än 10 år att komma hit. Kanske tar det 10 år till, kanske 3 eller 23 år, innan jag når mitt slutgiltiga mål. Oavsett tidshorisont är siktet tydligt och obönhörligen ställt på Plan E – E som i Eremit. Det låter ju lagom flummigt och knäppt. Kanske borde E stå för Exit, kanske borde man inte namnge sina planer alls.

Planen är i alla fall samma som alltid, att kunna flytta upp till BOL Norr permanent och kunna leva så självförsörjande det bara går. Som jag skrivit tidigare är det i praktiken omöjligt att bli helt självförsörjande, men jag är väldigt nyfiken på hur nära det går att komma. För att kunna ens komma i närheten krävs det noggrann planering. Man måste vara fullt medveten om vilka kostnader som man inte kan ta bort, hur gärna man skulle vilja. Det måste finnas en plan för hur dessa kostnader ska täckas ekonomiskt, även om de är väldigt små.

Planen måste också innefatta vad som måste göras innan en flytt upp, vilka inköp som krävs, hur mycket pengar som krävs i en buffert. Detta för att få själva infrastrukturen för boendet klart. I denna ingår även värme, vatten, elförsörjning, sanitet, redskap och annat praktiskt. Parallellt med detta måste jag försöka planera för att klara av att bli självförsörjande när det kommer till mat. Här har jag några rätt oortodoxa idéer som, om de går att genomföra, givetvis kommer att berättas om här i framtiden.

Så hur långt har jag kommit med denna plan? Till att börja med så har jag äntligen börja sätta detaljer och inte bara ha en grovskiss. Till exempel har jag börja stapla upp vad som behövs köpas och kostnaden för detta. Sedan har jag satt ett mål för sparande varje månad (när jag är klar med dubbla boendekostnader) så jag kan få en uppfattning om hur lång tid det kan i tid att nå planen. Detta kommer så klart att vara flytande eftersom det säkert kommer tillkomma saker att köpa in samt att sparandet lär variera något från månad till månad.

Det första utkastet ger mig en uppskattat tid om tre år. Då bör jag ha kunnat spara undan tillräckligt för att rent ekonomiskt kunna sjösätta det hela. Sedan återstår frågan om jag då, om tre år, är redo att göra det rent mentalt. Förberedelserna är ju inte bara av ekonomiskt och praktisk natur. Jag måste vilja och våga ta steget när det väl är dags. Precis som för alla andra kan jag omöjligt se in i framtiden, alltså kan jag inte veta att jag är redo när det väl är dags. Fast då är det ju inte heller dags.

Sex månader på konserver #prepperSE

Posted on by

Detta blir en ”fortsättning” på föregående inlägg, där lite av bakgrunden finns.

Sannolikheten att vi får en världsomvälvande katastrof som drabbar alla människor får anses som liten, men risken att du själv hamnar i någon form av personlig kris är betydligt större. Att vara förberedd handlar om att kunna hantera alla tänkbara scenarier.

Under nästan tre år har jag haft det minst sagt kärvt ekonomiskt. Men de sista sex månaderna har varit ännu värre. Till viss del är detta självförvållat. Hade jag valt att inte säga upp mig efter sjukskrivningen hade jag sluppit detta. Nu trodde jag så mycket på min idé att jag chansade – och misslyckades. Lika bra att vara ärlig och kalla det för vad det blev.

Mat för ca tre dagar

Min smala lycka har varit att jag aldrig behövt svälta, trots att det inte funnits pengar. Tack och lov har jag kunna leva till stor del av förrådet. Ännu bättre har varit att jag har haft en hel del mat som ändå skulle roteras ut under 2017. Så under första halvan av året har jag till stor del levt på konserver. Detta är ett ofrivilligt test jag gjort lite i smyg. Samtidigt är det inte hela sanningen, då jag de veckor min son varit här, verkligen försökt att inte behöva låta honom leva på enbart makrill och ärtsoppa. Därför har jag trollat med knäna för att i alla fall kunna ha mjukt bröd till frukost och någon form av ”riktig” mat till middag. De veckor jag varit själv har det varit konserver som varit stapelfödan.

Det som jag roterat ut har till stor del bestått av ravioli, makrill, tonfisk, ärtsoppa, konserverad korv, gulaschsoppa, chili con carne, surkål, blockchoklad, snabbkaffe och hårt bröd. Detta har fraktats hem från BOL Norr i ett par omgångar. Det jag försökt komplettera med har varit ägg, smör och grädde (till kaffet). En diet som säkert skulle få vilken dietist som helst att gå i taket. Näringsmässigt är detta långt ifrån optimalt, men jag lever fortfarande och har faktiskt inte gått hungrig en enda dag. Under tiden har jag också roterat ut multivitamin.

Ska jag vara ärlig har det värsta faktiskt varit att se vad alla andra äter på sociala medier. Tro mig, man kan bli bitter för mindre. Ibland har jag blivit bjuden på mat och verkligen uppskattat att få äta ”färsk” mat. Det jag saknat mest har varit kött, som den köttälskare jag är. Men man vänjer sig vid det mesta, för en tid i alla fall.

Ärtsoppa är annars en helt suverän konserv som jag så länge underskattat. De dagar jag varit extra hungrig har jag alltid värmt en burk Soldatens Ärtsoppa. Mättande och gott. Generellt kan jag annars konstatera att soppor av olika slag blir mycket roligare att äta med en knäckebrödsskiva till. Något jag tar med mig i bakhuvudet in i framtiden. Att ha något sött att tugga på har också hjälpt till. Ett par rader blockchoklad efter maten gör mer än man tror.
Jordnötssmör har också varit ett bra sätt att få i sig extra kalorier. Ett par matskedar ger lite extra fett till en annars ganska fettfattig kost. Men att äta jordnötssmör rakt upp och ned är väldigt torrt, så ha vatten i närheten!

Rent generellt kan jag konstatera att det mycket väl går att leva på konserver och förrådsmat. Men det är en omställning. En stor omställning. Det är nog väldigt få som skulle uppskatta maten för sina kulinariska egenskaper, men om valet är att gå hungrig… Efter detta halvår ska jag ärligt erkänna att det ska bli skönt att få slippa konservmat ett tag. När jag väl får min första ”riktiga” lön tänker jag fira med en rejäl köttbit och bearnaisesås.

Till sist vill jag verkligen tacka de som stödjer mig via Patreon. Tillskottet har vissa månader varit skillnaden mellan kris och katastrof. Åter igen, mitt ärligaste och uppriktigaste tack!

Vikten av att testa, del 52093 #prepperSE

Posted on by

Ni får stå ut. Det är dags för att tjata lite – igen. Om vikten av att testa – igen. Nåja, kanske inte just tjata, men jag kommer berätta en liten historia om hur jag själv testade och nästan förlorade. En historia baserad på verkliga händelser, som utspelade sig i helgen, någonstans i Norrland.

wp-1488701847813.jpgJag och min gode vän och tillika kollega bestämde oss för att åka upp till BOL Norr. Det fanns flera anledningar till detta. Den primära anledningen var att få upp mer förvarningsmöjligheter i form av delar av ett kök (läs skåp). Den sekundära anledningen var att fälla lite träd för att bli ved. Den tertiära anledningen var att prova på att bugga ut mitt i vintern. Sagt och gjort lastades den fyrhjulsdrivna Caddyn full med köksskåp och prepps som skulle upp.

Vid den sista avfarten tog det stopp. Från avfarten till BOL Norr är det 300 meter. Detta är en, om man ska vara snäll, liten skogsväg. Annars är nog kanske trampad ko-stig mer passande. Vägen börjar på en liten ås, ner över en liten äng och upp igen i skogen. Alltså både uppför och nedför i ganska brant lutning. Nu var hela landskapet, inklusive vägen, snötäckt. Nu gjorde vi inga vetenskapliga mätningar på snödjupet, men konstaterade efter några försök att bilen aldrig skulle klara av att ta sig hela vägen fram. Risken att fastna var inte bara stor utan garanterad. Dessutom började det skymma fort och det fanns inte många minuter kvar av ljus.

wp-1488701968706.jpgVi lät helt sonika bilen stå vid avfarten och pulsade mot stugan. Givetvis var det like djup snö överallt, även på gården. För att kunna stanna kvar krävdes minst att en gång skottades från storstugan till dass. Men innan det ens gick att klara av var vi tvungna att med händer och fötter få bort snö som rasat ner från taket till storstugan för att komma in och hämta nyckeln till boden, där snöskyfflarna finns. Dessutom hade snön rasat ner från taket även från boden, så ännu en ”skottning” med händer och fötter.

Väl inne i stugan, trötta men varma av skottningen, var det dags att få upp lite värme inne. När vi kom upp var det tre grader varmt inne och fyra grader kallt ute. Hela stugan var utkyld, vilket så klart inte bidrar till ett bekvämt klimat inne. Efter några timmar började i alla fall kvicksilvret krypa upp mot 16 grader inne. Samtidigt började det spricka upp ute och temperaturen sjunka utanför. Natten blev riktigt kall. Jag gick upp vid fyra på morgonen och då hade temperaturen sjunkit inne till 12 grader och ute var det 14 grader kallt. Detta trots att vi hade eldat ordentligt på kvällen för att få värmen att räcka skapligt. Efter en lyxig frukost på knäckebröd, makrill och kaffe började operation tömma bil.

wp-1488701935848.jpgSå vad göra man om man behöver flytta sex skåp över snötäckt, oskottad, kuperad mark? Ett alternativ hade ju varit att be någon ”granne” om hjälp, som ändå plogar de andra vägarna i området. Men då skulle ju simuleringen av att bugga ut falla. Nej, detta måste lösas på egen hand, med det som finns att tillgå i BOL Norr. Lösningen blev en bit takplåt uppböjt i framkant, några hål och några rep. Det tog oss hela förmiddagen att tömma bilen med hjälp av släden, men det gick. Idag pliktar jag med en fruktansvärd träningsvärk i benen. Det är kopiöst tungt att gå i 40-50 cm snö släpandes på en ”kälke” som är lastad. Dessutom i både upp- och nedförsbackar.

Vi hade, när vi kom upp, kunnat vända hem med svansen mellan benen och konstatera att naturen vann. Det var också ett av de alternativ vi begrundade. Hade vi gjort så, skulle det betyda att det inte är möjligt att bugga ut oavsett årstid med rådande tillgångar. Kan jag inte klara av det nu, när allt fortfarande är normalt, vad får mig att tro att jag skulle klara av det vid en krissituation? Alltså, mental inställning är mycket viktigt. Dessutom, vara inte ensam (om det går att undvika). Är man fler kan man dels hjälpas åt rent fysiskt, men också peppa varandra.

Eftersom jag planerar att ta med mig en del packning upp vid ett SHFT, är det också av vikt att denna packning kan transporteras ända fram till  stugan. Som läget är idag är en hemmagjord kälke av ett plåttak inte en lösning när det är så mycket snö att bilen inte kan komma fram. Den troliga lösningen kommer att bli en skoter med en tillhörande kälke. Detta kan vara praktiskt i andra hänseenden också.

Nu är jag övertygad att Norrlänningarna skrattar åt mig. Kanske med rätta. Min teori över vad som krävs visade sig vara fel. Men hade jag inte gjord denna resa hade jag inte heller lärt mig något. Nu vet jag istället för tror. Bristerna är uppenbara och kan nu rättas till, innan det är för sent. Vidare blir ju detta ett mindre problem när jag i en framtid bor där permanent. Då kan, och måste, snön hållas undan vartefter.

Den som underskattar naturen kommer att få plikta dyrt när det inte finns tekniska hjälpmedel och annan hjälp att få. Som jag alltid tjatar om, gör dina misstag nu när de inte får så stora konsekvenser.

Utmaning #2: Gör upp en eld i skogen #prepperSE

Posted on by

Månadens utmaning är att göra upp en lägereld i skogen. Det är ju det mest grundläggande att klara av om man ska klara sig utan hemmets varma element och eldrivna spis. Dessutom är det kopiöst enkelt. Det är bara att gå rakt ut i skogen, samla på sig lite pinnar och tända eld. Du kan använda vilket elddon du vill – tändstickor, tändare, eldstål, braständare eller vad du nu tror du kommer att tänkas ha med dig och använda vid en vistelse i skogen.

Varför inte ta med familjen och lite korv för en härlig utflykt i friska luften? Eller kanske gå ut ensam, med en termos kaffe och en äggmacka? Passa på att använd utmaningen till att njuta av att vara i skogen. Gå rätt ut någonstans där du inte brukar vara, bortom de upptrampade och välbesökta stigarna. Se något nytt. Dessutom brukar det vara betydligt mindre folk i rörelse i skog och mark så här års, om man vill ha lugn och ro.

Fördelen så här års är att det är ganska liten brandrisk, men var försiktig, ha alltid uppsikt över elden och se till att släcka den ordentligt.

Kom ihåg att dessa utmaningar inte för min skull, utan för er.

wp-1486122394902.jpg

Pics or it didn’t happen? Dagens brasa. -1 grad och snöblandat regn. Härligt!

Avgiftning #prepperSE

Posted on by

För den som inte följer mig på Twitter så kan jag berätta att jag håller på att bli nikotinfri. Jag har snusat sedan jag var 15 år ung och lika dum. Vid två tillfällen har jag försökt sluta snusa, och vid två tillfällen har jag misslyckats. Så, tredje gången gillt?

Det finns faktiskt en baktanke med detta, utöver de ”vanliga” fördelarna med bättre ekonomi, bättre hälsa och så vidare. Denna baktanke får jag just nu bekräftad för mig själv och den är att det tillstånd jag befinner mig i just nu är inte ett tillstånd jag vill befinna mig i om skiten skulle träffa fläkten. Många av er som slutat med nikotin i någon form vet vad jag pratar om. För mig yttrar det sig i våldsamma humörsvängningar, koncentrationssvårigheter och trötthet. Jag fungerar suboptimalt för att uttrycka mig milt. Nu är det tur att jag är ensam hemma denna veckan så min son slipper behöva stå ut med mig.

Men det är just därför detta är så viktigt att få ur världen just nu. Nikotin i alla dess former kommer att vara en bristvara i ett SHTF-läge. Visst kan man bunkra upp cigg, som är lättare att förvara utan elektricitet än snus, men förr eller senare kommer dessa lager att ta slut. Dessutom är det dyrt. Vissa kommer att argumentera för att man kan använda cigg vid byteshandel, och det kan man säkert göra, men vill du i så fall bokstavligen vara beroende av ditt betalmedel?

Själv har jag aldrig haft ett lager av nikotin, utan har alltid varit inställt på att antingen lyckas sluta innan SHTF eller ta smällen där och då. Nu ska jag bara ta mig igenom detta en gång för alla. Motivation finns det än så länge gott om eftersom jag ser detta som ett steg i min egen beredskap. Dessutom vet jag att med minskade utgifter i form av snus så kan jag lägga de pengarna på annan prepp istället. Men tills jag är där så kommer jag att vara sUrvaken ett tag.

456 kcal #prepperSE

Posted on by

Sedan jag sist åkte upp till BOL Norr så har livet varit allt annat än roligt. Tydligen har det även märkts av även om jag försökt att inte vara allt för bitter utåt. Dels så rasade magen (tarmarna om man ska vara petig) åter igen i början av januari, dels så har jag bokstavligt talat levt på 200 kronor under januari. Att kastas från hopp och uppgivenhet vad gäller magen är faktiskt jobbigare än man kan tro och efter mer än två år så börjar även min positiva hållning tyna bort.

Den usla ekonomiska situationen har jag ingen anledning att redovisa officiellt, men konsekvensen har varit att jag levt av förråden i snart en månad. Så detta har varit ett ypperligt tillfälle att faktiskt testa, ofrivilligt och nödvändigt måste medges, hur jag mår och hur det är att äta nödmat en längre tid. I ärlighetens namn har jag inte bara ätit konserver, jag har även tömt det lilla som fanns kvar i frysen och kylen. Så vad jag kan likna det vid är en situation där mat tar slut i butikerna av någon anledning, men allt annat fungerar som vanligt.

Vad har jag då lärt mig hittills? Det mest uppenbara är att jag fungerar rätt bra på väldigt mycket mindre mat än jag är van vid. Nu har jag inte någon exakt siffra på hur mycket eller lite kalorier jag ätit varje dag, men i regel har jag ätit ett enda mål mat per dag. Frukosten hoppar jag oftast över i vanliga fall ändå, det enda jag brukar ta på morgonen är en eller två koppar kaffe.

wp-1484990585989.jpg

Ärtsoppa – mer mättande än man kan tro

En annan lärdom är hur mättande lite kalorier kan vara. En burk Soldatens ärtsoppa är på 570 gram och ger 456 kcal. Ändå har jag svårt att äta en hel burk själv. Detta beror inte på att jag tycker illa om ärtsoppa (tvärt om), utan för att jag blir proppmätt. De dagar jag ätit ärtsoppa har jag inte ”behövt” äta mer, om man bara ska utgå från mättnadskänsla. Vilket i sig kanske är bra då det gör att förråden kanske räcker längre och jag slipper vara hungrig.

Nästa lärdom. Det finns en annan sida av detta. Något som säkert många skulle se som något positivt, så även jag under normala omständigheter. Under denna tid har jag gått ner 4 kilo. Detta är inte någon vätskeförlust som när jag börjar med LCHF, utan detta är ren fettförbränning. Vad är det då för fel med att gå ner i vikt? Det är inget fel, om man har reserver att ta av som jag har. Vad som är mer skrämmande är om man tänker på det utifrån ett lite längre perspektiv. Om vi leker med tanken att jag nu tappar 1 kg varje vecka i en situation där jag trots allt äter som jag förmodar jag skulle under ett SHTF, då har jag ”bara” lika många veckors fettreserver att kompensera för ett minskat kaloriintag som jag har kilon övervikt.

Som jag så ofta frågar mig, så undrar jag även nu, ”vad händer sedan då”? Jag vet att jag har mat för minst ett halvår (om jag även ska föda min son, vilket jag så klart planerar). Sex månader är cirka 26 veckor, vilket ger 26 kg övervikt. Om jag har det är ytterst tveksamt. Men det finns ytterligare parametrar i denna ekvation som kommer att ställa till det. Vid ett SHTF-scenario kommer jag inte ha lyxen att ta det lugnt som nu. Det kommer krävas mycket fysiskt arbete. Hur mycket det betyder i ökat kaloribehov vet jag inte, eftersom jag inte provat det.

Den sista lärdomen är det gamla ordspråket ”hunger är den bästa kryddan”. En burk gulaschsoppa må smaka just ingenting jämfört mot en hemlagad, men efter några dagar med lite mat och en kurrande mage kommer det smaka betydligt mycket mer, och godare, än du någonsin kunnat tro.