Livstecken

Eftersom många undrar hur jag mår och varför jag inte skrivit på länge så tänkte jag ge en kort uppdatering.

Det har nu gått cirka fyra månader sedan jag skrev något sist och bland det sista jag skrev var att jag mådde riktigt dåligt på grund av min ulcerös kolit. Den sista medicinen som finns kvar för mig att testa har jag nu ätit i snart 16 veckor och lyckligtvis verkar den ge visst resultat. Med det sagt har jag en lång resa att bli fullt återhämtad och frisk. Fortfarande blossar skov upp, men i mindre omfattning.

Jag är fortfarande utmattad och trött, men klarar i alla fall av att arbeta. Men det är inte så mycket mer. Där av att jag inte skrivit. Som ett del i min återhämtning så har jag valt att sortera bort precis allt utom det mest absolut nödvändigaste för att klara av vardagen – allt för att spara på den lilla energin jag har.

Till råga på allt så kräver mitt nya liv här i stugan en hel del extra fysisk ansträngning. Något som jag måste lära mig att hantera, vilket gör att jag just nu måste prioritera. Vintern är här och allt vad det medför.

Det finns dock ljusglimtar. Jag har till exempel blivit med skoter, så jag nu har en bra möjlighet att ta mig fram när snön väl kommer. Vidare är vedförrådet välfyllt så jag kommer klara både denna vinter och nästkommande. Ekonomin är väl i balans och jag kan äntligen spara undan enligt den plan jag satt upp, så att jag kan börja göra de lite större investeringarna jag så länge velat göra. Där var skotern det första som kunde bockas av.

I övrigt händer det inte så mycket. Jag styr mitt liv till att inte komplicera saker och ting, allt måste få gå på rutin för att mäkta med. Förhoppningen är att energin så sakta återkommer och att jag då kommer kunna ta mig an mer. Fram tills dess kommer det vara skralt mellan inläggen här på bloggen.