Det är helg och det betyder att jag som vanligt att jag är vid mitt hemställe och pysslar och donar. Förra veckan beredde jag den första riktiga odlingsytan och igår fortsatte jag att bearbeta det blivande odlingslandet.
Som med det mesta så använder jag manuella verktyg och muskelkraft. Allt för att prova på ett värsta tänkbart scenario där det inte finns någon elektricitet eller drivmedel att tillgå. Detta ger mig ovärderliga lärdomar och en djupare insikt i vad jag kan räkna med när skiten träffar fläkten.
Lärdomarna är krassa och hårda. En sådan lärdom är hur svag jag är efter alla år av sjukdom som dränerat kroppen på fysisk kondition. Jag har helt enkelt inte längre fysiken att orka med allt jag vill. Insikten gör ont, gör mig förbannad och frustrerad. Detta ska dock inte förväxlas med lathet, något jag med lätthet skulle erkänna om så var fallet. Nej, detta beror helt enkelt på att min kropp är utmärglat av min kroniska sjukdom (ulcerös kolit). Inte förrän denna sjukdom är under kontroll kan jag börja återbygga min tidigare fysiska kondition. Självklart betyder det inte att jag inte orkar med något alls, men jag blir begränsad och också lite avhängd på dagsformen.
Detta är givetvis helt värdelös prepp. Samtidigt är det en del av min verklighet jag inte kan bortse ifrån. Att göra så vore ännu värre. Skulle jag överskatta min egen förmåga riskerar det att leda till ännu större problem i framtiden. Men det gör också ont att inse att jag inte är den människa jag har varit.
Med tiden kommer detta säkert att vända. Fast det är hela tiden en balansgång mellan att anstränga mig tillräckligt för att bygga kondition och att inte bli helt utmattad. Tills dess att tarmarna läkt ut och jag är fri från inflammationer måste jag hantera verkligheten här och nu. Denna verklighet handlar om att hitta rätt balans.
Nästa vecka kommer bli spännande. Då kommer Europas kanske största TV-kanal hit för att filma. Jag kan inte säga så mycket mer just nu. Det är inte direkt så att jag längtar efter att synas i TV-rutan och prata dålig engelska, men jag tror att det är viktigt att prata om prepping och krisberedskap på ett sansat sätt i sammanhang och medium som når ut till en bredare publik än denna blogg.