Under en längre tid har jag brottats med hur jag ska hantera min framtida närvaro på nätet efter det att jag flyttar upp permanent till BOL Norr eller till dess närhet. Långa perioder har jag varit helt inne på att helt sonika bara försvinna genom att sluta skriva.
Efter att ha lämnat alla sociala nätverk och genomgått lite av en digital avgiftning inser jag att jag behöver den har bloggen. För min egen skull. Som ventil, som bollplank, som dagbok, som inspiration, kommentarerna och annan feedback.
Så, jag har tagit det exekutiva beslutet att fortsätta skriva om min strävan efter resiliens, självhushållning och framförallt frihet, här på bloggen.
Det kommer säkert betyda att bloggen med tiden kommer flytta fokus något. Men det är helt naturligt eftersom mitt liv kommer förändras. Jag hoppas kunna fortsätta skriva om prepping och krisberedskap, men utifrån andra perspektiv och nya förutsättningar. Min förhoppning är att dokumentera förvandlingen av BOL Norr från ”sommarstuga” till hemställe och som alltid ocensurerat från misstag och klavertramp.
Men ännu är jag inte där. Först måste jag lyckas med konststycket att få tag på ett jobb ”där uppe”. I tider som dessa när ekonomin nu verkar gå ner på lågvarv är detta lättare sagt än gjort.
En fördel med att inte ha ett jobb där när du flyttar upp, är ju att du får en fantastisk chans att träna på att leva snålt, komma på ännu smartare lösningar och finslipa dina skills. Om du är med i a-kassan behöver du ju inte äta upp alla konserver för att sedan svälta. Tänk på all tid du får ett tag att göra allt detta på! Hm lätt att säga till andra iofs, när man själv är uppväxt som lite trygghetsnarkoman!