Detta är det tredje utkastet av denna text. Det verkar som att hur jag än formulerar mig blir det i slutändan fel. Risken att det jag skrivit kommer misstolkas eller att hela poängen förloras i för många detaljer. Därför ger jag upp att försöka ge texten en slags narrativ flärd utan kommer skriva den rakt av utan att brodera ut den.
För att hitta brister i mina egna resonemang brukar jag spela djävulens advokat. Det är inte svårt att göra då jag allt som oftast är väldigt kritisk mot mig själv. För att hitta brister blir det ibland nödvändigt att försöka tänka som den man försöker besegra eller överlista. Att bli sin egen antagonist kan vara svårt. Dels faller det sig inte naturligt att tänka tvärtom och dels så kan det finnas ett inneboende motstånd att leta brister i det man lagt ner mycket möda på.
Låt mig presentera Survaken. Han är min onda tvilling och kommer att få fungera som antagonist. Han kommer hänsynslöst slå hål på mina försök till att överleva ett SHTF. Han är inte en individ, utan en representation av alla tänkbara antagonister som kan finnas. Survaken kan vara allt från en småkriminell pundare till en psykopat till kannibal. Han är inte jag, men han är det sämsta hos mänskligheten. Han har inte alltid något motiv eller drivkraft annat än att göra mitt, och ditt, liv så svårt som möjligt. Vad jag förutsätter är att Survaken kommer att agera när det inte längre finns en rättsstat som fungerar, det vill säga att skiten har träffat fläkten.
Så vad kan Survaken ställa till med, undrar ni antagligen nu. Det beror helt på vem som frågar och vilka förberedelser som är tagna. Eftersom jag bara känner till mina egna planer, tankar och idéer får jag helt enkelt utgå från dessa. Nedan följer några tänkbara angreppsvinklar som riskerar förstöra sådant jag förberett eller funderar på att förbereda i framtiden.
Pang, boom, krasch
Om Survaken är beväpnad kan han ställa till med problem utan att för den delen direkt hota eller på annat sätt konfrontera. Ponera att han har tillgång till ett jaktvapen av t.ex klass 1, det som i dagligt tal brukar kallas älgstudsare. Dessa vapen kan nå väldigt långt och med rätt kikarsikte går det att med relativt god precision träffa mål på 300-500 meter. Nu är Survaken inte ute efter att döda eller skada någon, utan att förstöra. Ett skott i varje solcell på taket. Nytt magasin och sedan ett skott genom varje fönsterruta. Från nästan en halv kilometer bort är det dels nästan omöjligt att hitta vem som beskjutit huset, men också livsfarligt då syftet är okänt. Fast om ett gäng skott avlossas mot dig kommer du att ha annat att tänka på än att leta rätt på vem som skjutit. Initialt lär du söka skydd. Sekundärt kontrollera personskador. Sedan, när det gått en bra stund och allt blir tyst, kan du börja fundera på strukturella skador.
Vid det här laget har Survaken redan försvunnit ut i skogen och jag står och svär över att solcellerna inte längre fungerar samt att alla rutor på ena sidan huset är trasiga. Som det är nu har jag inga extra solceller som backup och inte heller extra glasrutor att byta ut. Sker detta på vintern kommer det bli riktigt kallt inne, även om jag kan sätta för någon form av plywood-skiva för fönstren.
Men det slutar tyvärr inte vid de fysiska skadorna. Från och med nu kommer jag också att vara rädd. Någon springer runt ute i skogen med ett vapen, som denne använt för att beskjuta mig och mitt hus. Jag kan inte vara säker om målet var att träffa mig eller inte. Varje gång jag måste gå ut kommer detta att vara en oro eller fruktan. Likväl måste veden in, vatten hämtas, odlingar ses över och djur skötas om. De psykologiska effekterna riskerar på sikt att bli värre än de fysiska skadorna.
Den brända jorden
Min stuga ligger mitt i skogen. Survaken skulle lätt kunna ta ut vindriktningen och helt sonika anlägga en skogsbrand som med vindens hjälp rör sig i riktning mot BOL Norr. Börjar elden tillräckligt långt bort kommer jag inte upptäcka den förrän den fått sådan fart att det inte finns någonting jag kan göra för att stoppa den. Det enda jag kan göra är att fly. Givetvis kan en skogsbrand uppstå på annat sätt än att vara anlagd.
Bara vanligt vatten
Jag har en egen brunn. Det är på många sätt väldigt bra och var ett av mina krav på min BOL. Det enda som skyddar min brunn är ett trälock. Dessutom ligger brunnen en bit från huset utan direkt uppsyn inifrån. En natt smyger Survaken sig fram till brunnen med en dunk lacknafta och häller i brunnen. Har jag tur kommer jag på morgonen efter, när jag ska hämta vätten, att känna lukten av att något inte står rätt till i brunnen. Även om jag inte kan konstatera exakt vad som hänt, lär jag inte våga använda vattnet. Min primära vattenkälla är satt ur bruk och kvar har jag regnvatten och det vatten jag har i dunkar.
På rymmen
Om jag i en framtid skulle ha djur finns det ännu mer Survaken kan ställa till med. I skydd av mörkret skulle han kunna smyga in på gården och helt enkelt släppa ut djuren. Även om inte alla djuren skulle lämna gården finns en uppenbar risk att predatorer skulle ta tillfället i akt och ge sig på djuren. Står dörren öppen till hönshuset spelar det ingen roll om hönsen går ut eller inte, räven kommer hitta sina byten själv. Även om jag har svårt att tro att hela hönsbesättningen stryker med skulle den bli decimerad och det skulle bli ett stort avbräck i produktionen. Detta gäller så klart inte bara höns.
Jag hatar Survaken
Den krassa sanningen är att det inte går att skydda sig helt. Ovan är bara några exempel. Det är inte svårt att lägga till fler. Jag har med flit undvikit att ta upp en direkt konfrontation, vilket detta inte handlar om, även om det är en lika reell risk. Vidare har jag valt att inte försöka spekulera i motivationen bakom olika handlingar.
Visst kan man vidta åtgärder som att ha vakttjänst dygnet runt (om man har manskap för det), sätta upp allehanda tekniska larm, ha hundar som varnar, sätta ordentliga lås, rörelse aktiverad belysning och allt vad man kan tänkas hitta på. Det värsta är att det är väldigt svårt att skydda sig mot någon som bara är ute efter att förstöra. Och ja, sådana människor finns det gott om. Man skulle kunna resonera att de skulle ha annat att tänka på vid en kollaps, men jag är inte helt säker.
Kontentan av det hela är att jag verkligen hatar Survaken, på väldigt många plan. Framför allt tror jag det bottnar i insikten att det finns risker som är mycket svåra att hantera. Irrationella människor är en sådan risk, som Survaken fått representera. Men det är en nyttig övning att utsätta sig själv för. Låt din egen Survaken löpa amok i tanken och se vad som händer. Jag tar inte ansvar för konsekvenserna. 🙂
Det var dyster läsning och absolut något som kan inträffa när människor blir
giriga och vill roffa åt sig andras besparingar.
Tack för att du håller oss på tå.
En sådan person går inte att hantera defensivt. Enda möjligheten i det fallet är att ta kampen till den andra. Annars lär du och din familj inte överleva. Jag ser ingen annan möjlighet i en shtf-situation.
Intressant perspektiv. Du kan mycket väl ha helt rätt.
Ja, i dessa fall måste du konfrontera den som vill skada dig och ditt.Han vet heller inte var du är när han smyger sig mot ditt hus. För mindre angrepp än med älgstudsare; en bra vakthund och låsbart brunnslock av plåt. Inse att när du inte har någon hjälp av samhället att vänta så får du kämpa eller ge upp. När ryktet går i bygden att Survaken är försvunnen aktar sig likasinnade från att ge sig på dig. En obehaglig tanke men alternativen är sämre.