I begynnelsen…

De tre vanligaste frågorna jag får kring prepping är ”när började du preppa”, ”varför började du preppa” och ”vad tror du kommer att hända”. Oftast i just den ordningen. Jag tänkte ge svar på de två första frågorna här. Den sista frågan, vad jag tror kommer hända, har jag skrivit så mycket om så det lämnar jag där hän.

Den första frågan är den lättaste att svara på. Jag började preppa 2007. Men långt innan hade jag börjat intressera mig för de globala ekonomiska riskerna som vissa målade upp. Under kraschen 2008 visade det sig att de hade haft rätt. Samma människor hade också påpekat vikten av att dels inte vara beroende av det (nuvarande) ekonomiska systemet och dels att ha förråd i form av prepp.

Samtidigt som jag började få upp ögonen för hur långsiktigt ohållbar den globala ekonomin var (och även naturtillgångar) så insåg jag att våra egna svenska nödförråd avvecklats och att det inte längre fanns kvar något av det civila försvar som jag var uppvuxen med. Lägg till minnet av stormen Gudrun och orkanen Per så har ni de flesta större orsakerna till att jag började preppa.
I början vad det stapplande steg. Jag hade redan innan börjat spara i ädelmetaller, så på sätt och vis gjorde jag det hela bakvänt. Mitt första konkreta mål var att klara mig en vecka. Det gick ganska fort att bygga upp. Tills jag insåg att jag ”bara” hade mat och vatten. Hur jag till exempel skulle tillaga maten hade jag inte riktigt tänkt på längre än att det mesta ändå gick att äta kallt (om det så krävdes). Den insikten kom kanske något år senare.

Prylar. Alla dessa jävla prylar. Zippo-tändare, spritkök, yxor, knivar, första hjälpen kit, eldstål, vattenfilter, rep, tält, sovsäckar, ficklampor, radio, solceller, multiverktyg, BOB, GHB, EDC, batterier och så vidare. Det är lätt att tappa siktet på vad som faktiskt är nödvändigt. Under vad jag kallar pryl-fasen köptes mycket nyttigt och lika mycket skräp. Till slut insåg jag dock att prylar bara räcker så långt och att det kanske var dags att återgå till mat och vatten.

Så fick det bli. En veckas förråd blev en månad och sedan två och nu mer än så. Och på den vägen är det . Krasst och med lite självdistans. Den största lärdomen är hur som helst att tänka själv och inte blint följa någon guide du skrivit ut på nätet. Vi har alla individuella behov och förutsättningar. För egen del har alltid ekonomin varit den stora begränsningen. Att preppa ekonomiskt har för mig nästan blivit en sport. Den andra stora lärdomen är att tänka långsiktigt och uthålligt, och att ha tålamod. En konserv här och där bygger under tid ett bra förråd. Man kan inte få allt på en gång (om man inte är hyfsat rik). Prioritera och planera.

Som tur är har jag ännu inte behövt använda mina prepp. Det betyder inte att det varit fel att preppa. Bara att jag aldrig behövt använda min försäkring. Men med tanke på hur världen omkring ser ut är jag glad att jag började när jag gjorde. Annars hade jag nog valt att stoppa huvudet i sanden och hoppas på att det nog löser sig ändå – på något sätt.