Fem år av blogg #prepperSE

Det var i slutet av september 2013 som jag bestämde mig för att starta denna blogg. Samtidigt som jag gjorde det antog jag mitt alias ”Urvaken”. Något senare registrerade jag också @urvaken på Twitter och jag tror att det finns ett Facebook-konto för Urvaken, som egentligen bara speglar Twitterflödet.  Nu tänker jag inte bli nostalgisk och djupdyka i allt som hänt under dessa fem år. Skulle jag göra det riskerar detta bli en mindre roman, men det finns ändå ett par generella trender som jag skulle vilja belysa lite extra.

När jag startade upp bloggen hade jag redan preppat i mer än fem år, även om jag kanske inte kallade det för just ”prepping”. Men det var vid bloggens uppstart som jag faktiskt började ta preppandet på lite större allvar. Min tanke i början var aldrig att skriva om enbart prepping, utan att uppmuntra läsarna till att tänka och fundera själva kring olika ämnen. Ni som följt bloggen länge eller läst ikapp vet att jag tenderar att skriva inlägg med ett funderande eller rent av filosofiskt anslag. Denna inriktning har inte alltid varit av godo, då det är rätt uppenbart att vad som egentligen efterfrågas (baserat på besöksantal per inlägg) är antingen prylrecensioner eller undergångsporr. Samtidigt försöker jag gå min egen väg. Målet med bloggen har aldrig varit att tjäna pengar, bli känd eller bygga ett varumärke. Efter dessa fem år kan jag stolt konstatera att jag aldrig skrivit något som jag själv inte varit bekväm med eller behövt anpassa innehållet utifrån ekonomiska intressen.

Något som jag aldrig trodde skulle hända när jag startade bloggen är hur mycket intresset för prepping och krisberedskap har vuxit. I början vad jag beredd att med näbbar och klor behöva försvara mitt preppande. Det har egentligen aldrig behövts. En lärdom jag tagit med mig från detta är att om man ska prata prepping och krisberedskap är det mycket viktigt att ha gott om tid, så att man lugnt och metodiskt kan förklara varför. Det är en komplext ämne och kan inte sammanfattas i floskler eller one-liners. Här har jag haft tur att få tid i media för att faktiskt prata om prepping i format som passat ämnet, vilket förhoppningsvis bidragit lite till att öka intresset. Med tiden blev detta också ett mer eller mindre uttalat mål; att öka medvetenheten hos allmänheten kring prepping och krisberedskap. I grunden drivet ur egoism, det ska medges, men som förhoppningsvis gagnar alla i förlängningen.

Under denna resa har jag fått träffa och lära känna nya människor, fått nya vänner och sett en gemenskap och värme som åter gett mig hopp om mänskligheten. Det kan låta melodramatiskt, men faktum är att de preppers jag träffat på är bland de mest givmilda och omtänksamma människorna jag känner. Även om jag kategoriskt förnekar att det finns en ”Svensk prepperrörelse” så finns det människor i Sverige som är preppers och som i olika forum och konstellationer utbyter kunskap, tankar, idéer och erfarenheter. Om du känner dig sug på att interagera mer fler perppers föreslår jag att du slänger iväg en Tweet med #prepperSE i slutet.

En sista trendspaning är att intresset för prepping växer runt om i Europa (och även utanför). Nu vet de flesta att intresset är rätt stort i USA, där det trots allt började, men i Europa har det varit ganska tyst. De senaste åren har jag fått fler och fler förfrågningar om intervjuer (och även andra projekt) från framförallt östra Europa men även från våra grannländer. Det är givetvis roligt att intresset sprider sig. Tyvärr tar det mycket tid i anspråk för mig personligen, vilket gör att jag stundtals får prioritera bort skrivandet här. Det är inget gnäll utan bara en logisk konsekvens av att detta är något jag gör på min (begränsade) fritid. Ibland möter jag journalister som tror att jag är anställd av någon myndighet eller tror att jag driver bloggen som ett företag. Så är det inte, utan när jag går upp en tidig lördagsmorgon för att göra en intervju så får jag inte en krona för det.

Avslutningsvis vill jag innerligt och uppriktigt tacka alla ni som läser här på bloggen. Utan er hade jag aldrig orkat fortsätta skriva. Er feedback och engagemang är fantastiskt. Tusen tack! Nu hoppas jag att vi ska kunna fortsätta i fem år till – utan att behöva uppleva ett SHTF.

Allt blir bättre i svartvitt.

6 reaktioner till “Fem år av blogg #prepperSE

  1. Håller med Ann ?
    Det är bra att ” Svensson ” blir lite medveten och kanske fixar lite och inte tror att allting ser lika ut imorgon…….
    Du gör det på ett bra och lugnt sätt .
    Sen är det upp till läsarna att göra en rimlig bedömning av vad som kan hända .
    + all mat som man har hemma kan ju behövas om man t.ex. blir
    långtidssjukskriven .

  2. Läser bloggen regelbundet, men tror inte att jag kommenterat tidigare. Kan inte kalla mig en prepper direkt, men har nog alltid haft en viss medvetenhet om att saker och ting kan gå åt skogen och försökt att i alla fall ha någon slags mental förberedelse för det. Det senaste året eller så har jag så sakteliga börjat göra något åt saken rent praktiskt och då är bloggar som din en mycket bra resurs. Så tack för dina inlägg som ger tips och idéer.
    Det är spännande att läsa om BOL Norr. Något eget BOL kommer jag knappast att skaffa. Jag bor redan på landet med odlingar som måste ses om stora delar av året, är till största delen självförsörjande på grönsaker sedan flera år, så att åka iväg någon annanstans är inget alternativ för mig. Men det du skriver om BOL kan ändå ge impulser kring vad jag kan tänka på här hemmavid.

  3. What? 5 år! Jösses, då har jag en del att läsa igen… Vart tog tiden vägen egentligen?

Kommentarsfunktionen är stängd.

Drivs med WordPress | Tema: Baskerville 2 av Anders Noren.

Upp ↑