Snart tror jag att jag får ändra titeln på denna serie till ”Månaderna som gått”. Anledningen till att det har blivit lite glest med inlägg på sista tiden är att jag håller på att komma in i mitt nya jobb, få ordning på den nya lägenheten och skapa lugn och harmoni för sonen. Även om allt inte är på plats ännu så börjar det räta upp sig.
Förra helgen gjorde jag ännu en resa upp till BOL Norr. Min annars så prepperskeptiska mor hade fått för sig att hon ville se stället.Trots att jag förklarade för henne så där två hundra gånger att allt fanns där uppe för att överleva envisades hon med att släpa med sig, i mina ögon, orimligt mycket packning. När jag åker upp över en helg tar jag med mig rena underkläder, ett par tröjor och på sin höjd ett par extra byxor beroende på vad jag planerar göra.
Det var faktiskt rätt nyttigt att få ett annat perspektiv på vad jag byggt upp under de senaste åren. Min mor och jag har oftast helt skilda prioriteringar för vad som är viktigt i ett hem, men eftersom detta i hennes ögon är en sommarstuga satte hon tydligen nivån därefter och vi behövde inte tjafsa om petitesser som gardiner och mattor. Istället handlade våra diskussioner mer om basala ting som värme, vatten och sanitet. Det enda hon egentligen inte förstod varför jag inte hade var ett kylskåp.
Utöver några korta utflykter var vi mest på gården. Jag fixade med några enklare projekt, som jag prioriterat bort förut, men som nu passade rätt bra att ta tag i. Bland annat utökade jag regnvattenuppsamlingen med en till 200 liters-tunna, köpte material för att (äntligen) få upp akrylskivorna som innerfönster och förberedde en stock för att laga vedboden. Inget märkvärdigt, men det var heller inte syftet med att åka upp. Istället strövade vi runt lite på marken, hittade både kantareller och lingon. Blåbären lyste med sin frånvaro, trots mängder med ris. Jag hittade åter mängder av färska älgspår där jag sett spår tidigare, så om jag vill vet jag nu var ett bra pass skulle placeras för älgjakt.
Överlag var det nog nyttigt för min mor att komma upp och få lite perspektiv på saker och ting. Per automatik blir tempot ett helt annat när det till exempel tar två timmar för diskvattnet att bli varmt på vedspisen. Något som hon accepterade och anpassade sig och till slut medgav var väldigt skönt, när hon på lördagseftermiddagen satt och löste korsord medan jag pysslade med mitt. Och det är just det, det lugnare tempot, som är så otroligt skönt. Det betyder inte att jag blir lat av att vara där. Tvärt om. Men det som ska göras störs inte av ovidkommande saker eller andra distraktioner. Det var hur som helst en mycket trevlig helg och det var länge sedan jag och min mor gjorde något tillsammans utan barn eller barnbarn.
Jag kommer åka upp minst en gång till under hösten. En veckas semester är redan beviljad. Det finns mycket småsaker jag vill få klart innan vintern så jag kan fokusera på de större projekten nästa vår och sommar. Sedan finns det ytterligare en anledning till att åka upp igen, men den håller jag lite på.