Närkamp med Planen ”E” #prepperSE

Dags att lyfta blicken och diskutera planer. Vi har alla planer. Några genomförs helt. De flesta leder aldrig någonstans. Ändå envisas jag med att ha mina planer, fullt medveten att de kanske aldrig kan genomföras. Kanske borde jag inte ens kalla mina planer för just planer, utan mer drömmar. Samtidigt så kan en dröm övergå till en konkret plan när drömmen helt plötsligt blir nåbar.

Under lång tid har jag jobbat målmedvetet för att komma dit jag är idag. Inte för att jag på något sätt kunnat förutsett hur jag till sist hamnade här, men jag har ändå nått de mål jag hittills satt upp. Dessa mål har jag även skrivit om tidigare här på bloggen. Först var det att få till en god krisberedskap, sedan att kliva av bostadsmarknadskarusellen och till sist att bli skuldfri. Alla dessa mål har nåtts via ett antal både genomförda och krossade planer och drömmar. Men slutmålet har alltid nåtts.

Om jag ska vara krass har det tagit mig mer än 10 år att komma hit. Kanske tar det 10 år till, kanske 3 eller 23 år, innan jag når mitt slutgiltiga mål. Oavsett tidshorisont är siktet tydligt och obönhörligen ställt på Plan E – E som i Eremit. Det låter ju lagom flummigt och knäppt. Kanske borde E stå för Exit, kanske borde man inte namnge sina planer alls.

Planen är i alla fall samma som alltid, att kunna flytta upp till BOL Norr permanent och kunna leva så självförsörjande det bara går. Som jag skrivit tidigare är det i praktiken omöjligt att bli helt självförsörjande, men jag är väldigt nyfiken på hur nära det går att komma. För att kunna ens komma i närheten krävs det noggrann planering. Man måste vara fullt medveten om vilka kostnader som man inte kan ta bort, hur gärna man skulle vilja. Det måste finnas en plan för hur dessa kostnader ska täckas ekonomiskt, även om de är väldigt små.

Planen måste också innefatta vad som måste göras innan en flytt upp, vilka inköp som krävs, hur mycket pengar som krävs i en buffert. Detta för att få själva infrastrukturen för boendet klart. I denna ingår även värme, vatten, elförsörjning, sanitet, redskap och annat praktiskt. Parallellt med detta måste jag försöka planera för att klara av att bli självförsörjande när det kommer till mat. Här har jag några rätt oortodoxa idéer som, om de går att genomföra, givetvis kommer att berättas om här i framtiden.

Så hur långt har jag kommit med denna plan? Till att börja med så har jag äntligen börja sätta detaljer och inte bara ha en grovskiss. Till exempel har jag börja stapla upp vad som behövs köpas och kostnaden för detta. Sedan har jag satt ett mål för sparande varje månad (när jag är klar med dubbla boendekostnader) så jag kan få en uppfattning om hur lång tid det kan i tid att nå planen. Detta kommer så klart att vara flytande eftersom det säkert kommer tillkomma saker att köpa in samt att sparandet lär variera något från månad till månad.

Det första utkastet ger mig en uppskattat tid om tre år. Då bör jag ha kunnat spara undan tillräckligt för att rent ekonomiskt kunna sjösätta det hela. Sedan återstår frågan om jag då, om tre år, är redo att göra det rent mentalt. Förberedelserna är ju inte bara av ekonomiskt och praktisk natur. Jag måste vilja och våga ta steget när det väl är dags. Precis som för alla andra kan jag omöjligt se in i framtiden, alltså kan jag inte veta att jag är redo när det väl är dags. Fast då är det ju inte heller dags.

Aldrig redo #prepperSE

Förändringar ökar sårbarheten. Åtminstone på det personliga planet när förändringarna är omfattande i både geografi och tid. Som med de flesta flyttar hamnar man lätt med ena foten i det gamla och den andra i det nya utan att helt kunna gå vidare förrän allt är klart. Men det är inte bara den ofullständiga flytten som ställer till det. Flyttar man dessutom till en ny ort känner man sig lätt vilse, både geografiskt och socialt.

För ett år sedan gjorde jag en kort flytt. Trots detta var allt nytt. Nu är det dags igen. Denna gång går flytten lång mycket längre. Dessutom är processen något mer utdragen. Nästan tre månader kommer jag att ha två boenden. Av praktiska skäl kan jag ju knappast ha dubbla förråd av förnödenheter.

Än värre är bristen på lokalkännedom. Trots att jag rent teoretiskt är närmre BOL Norr så har jag ännu inte hunnit studera vilka alternativa rutter som finns att bege sig dit. Från Arboga hade jag detaljerade planer utskrivna exakt hur jag skulle ta mig upp för en rad olika scenarier. Alla dessa är nu inaktuella och allt måste göras om på nytt. Kvar är en naggande känsla att aldrig bli helt klar med ens de grundläggande planerna.

Tanken slog mig nyligen att jag faktiskt är helt avhängd till att det antingen finns fungerande GPS-system eller att E4:an norrut är framkomlig. Det är inget jag kan förutsätta. Skulle det gå så långt att det av någon anledning inte går att använda bil, då är jag riktigt illa ute.

Kanske är det som så att jag behöver omvärdera situationen och göra vissa omprioriteringar. Vi får se om höstens stora projekt blir att sätta ihop en riktig BOB för att till fots kunna ta mig upp till BOL Norr, oavsett årstid och väderlek. Det var något jag funderade på redan för ett år sedan, men ekonomin att genomföra något sådan saknades.

Det enda som är säkert är att jag har rätt mycket jobb framför mig vad gäller mina planer.

Din långsiktiga plan #prepperSE

Allt för ofta handlar prepping om vad som kan göras i närtid. Särskilt för de som precis börjat bygga upp sin personliga krisberedskap, och det är inget konstigt. Det finns så mycket att göra nu på en gång som snabbt ger effekt. Det gäller även den luttrade preppern. Att köpa 10 kg ris, konserver, vattendunkar, en sovsäck eller vad det nu kan vara som saknas, är snabba lösningar för att öka sin resiliens. Det är bra.

Först måste vi åter igen prata lite definitioner. Med ”långsiktig plan” kan man ju syfta till både hur man tänkt klara sig under en lång tidsperiod eller vad man tänker göra för att förbättra sin krisberedskap i framtiden. I detta inlägg syftar jag till den senare definitionen. Så, hur ser din långsiktiga plan ut? Vad har du för planer för din prepping om ett år, två år eller fem år? Vad vill du uppnå? Vad är målet?

Det är viktigt att ha tydliga mål. På så sätt kan man jobba metodiskt mot detta. Risken är annars att man planlöst köper på sig saker utan att allting hänger ihop. Ponera att du sätter upp ett mål som säger att ”om ett år ska jag ha en krisberedskap som räcker två månader för min familj”. Då vet du exakt vad du behöver. Du vet att du behöver lagerhålla så mycket vatten, så mycket kalorier, så mycket bränsle, så mycket mediciner etc. Utan en tydlig målsättning är risken stor att exempelvis matförrådet växer men inte bränslet. Man får en obalans.

Långsiktiga mål behöver så klart inte vara relaterat till storleken på dina förråd. Det kan lika väl vara att man ska ta jägarexamen, betala av lån, spara ihop till något lite dyrare (solceller, en BOL, en BOV), lära sig odla eller något annat tidskrävande. Givetvis utesluter det ena inte det andra. Min poäng är att det underlättar att ha dessa mål klarlagda för sig själv och andra inblandade i förberedelserna.

För att konkretisera kan jag använda mig själv som exempel. Som vanligt gäller detta enbart min egen situation, din situation är så klart annorlunda. Ett av mina långsiktiga mål är ju allmänt känt eftersom jag skriver om det mest hela tiden, och det är att flytta upp till BOL Norr. Detta ligger 2,5-4 år framåt i tiden. Samtidigt har jag andra mål som jag vill uppnå innan dess. Jag ska:

  • minska värmeförlusten vid fönstren i BOL Norr genom att sätta dig innerfönster

    Ett skåp av många...

    Ett skåp av många…

  • bygga ett hönshus
  • spara ihop till en riktigt batteribank
  • få tag på mer möbler till BOL Norr
  • fylla vedboden med ved (ca 20 kbm)
  • bygga ytterligare ett sätt att förvara ved på
  • bibehålla nuvarande förråd genom rotering

På ännu längre sikt (mer än 4 år framåt) finns följande:

  • lära mig bereda skinn
  • bygga stallar för getter eller får
  • lära mig jaga med fällor
  • få upp ordentliga odlingar
  • bygga en jordkällare
  • skaffa en gårdsbil

Sedan finns givetvis mer. Men detta är de konkreta målen jag har satt upp. Alla målen bedömer jag vara nåbara och rimliga. Vissa mål kräver förarbete i olika former. Exempelvis måste mark röjas och beredas för att bygga ett hönshus.

Man får heller inte vara rädd för att revidera sina långsiktiga mål beroende på vad som kan tänkas dyka upp på resans gång. Ett mål får aldrig vara orubbligt. Mycket kan hända som ställer allt på ända. Kanske blir man sjuk, arbetslös, separerar, får barn eller vad det nu kan vara.

Sammanfattningsvis; SHTF kan hända i morgon, om 10 år eller aldrig. Ha en plan för alla situationer och tidshorisonter. Fastna inte med allt fokus på närtid. Ställ alltid frågan ”…och sedan då?”.

Veckorna som gått (69) #prepperSE

Om någon nu mot förmodan tror att jag gått under jord och buggat in eller flytt fältet och buggat ut så stämmer det inte. Däremot har jag fullt upp med annat. Det finns ett antal ”projekt” som antingen är sjösatta, i uppstartsfasen eller slutfasen. Merparten har med prepping och krishantering att göra, vissa är rent personliga medans andra kommer att komma fler till gagn. Som vanligt tar allting alltid längre tid och tar mer tid än man tror. Mycket kräver mycket tålamod.

Det som kanske tar mest tid och energi just nu är boende. Samtidigt som jag jagar en hyresrätt letar jag också efter ett långsiktigt boende. Detta långsiktiga boende har en hel del krav:wp-1464595072798.jpg

  • Mark större än 1 ha
  • Eget (enskilt) vatten
  • Enskilt avlopp
  • En ”lada” eller två
  • Ligga geografiskt avlägset från större städer
  • Ha rätt pris (för mig)
  • Boendeytan får inte vara för stor
  • Uppvärmning med ved
  • Vedspis (fungerande) måste finnas
  • Gärna jakträtt på marken

Hur gör man då för att hitta något sådant? Man måste vara beredd att bo norrut. Man måste också vara beredd på att göra mycket jobb själv. Men det är helt i linje med min plan. Om jag hittar något som passar någorlunda väl in i mallen ovan kan jag köpa det direkt och sedan ha det som Bug-Out-Location eller sommarstuga och under 3-4 års tid göra de nödvändiga arbeten som kan tänkas krävas.

Till detta gör jag en massa informationsinhämtning kring allt som har med självförsörjande att göra. Allt från djurhållning, slakt, vatteninsamling och rening, odling till egen elproduktion och så kallad downsizing. Målet är i slutändan att vara så självförsörjande som möjligt. Och innan någon säger att ”det är omöjligt”, så vill jag påpeka att jag är fullt medveten om vad det är jag ger mig in på. För att kunna vara självförsörjande krävs vad många skulle kalla uppoffringar. Men detta kommer det garanterat att finnas anledning att återkomma till.

Till sist vill jag passa på att tipsa om siten prepperse.se, där många preppers (även jag) skriver artiklar kring prepping och krisberedskap. Redan nu finns det mängder med tänkvärda och insiktsfulla artiklar, trots den unga åldern.

Plan B #prepperSE

Det har nu gått en vecka sedan alla mina framtidsplaner och drömmar krossades. Jag vet att det är kort tid, men tid är något jag inte har mycket utav just nu, därför måste jag agera och få ordning på så mycket som möjligt tillfälligt. Huset kommer att säljas. Inget ändras där. Målet är fortfarande att bli skuldfri och få ner mina utgifter så mycket som möjligt. Detta innebär att jag först och främst måste hitta tak över huvudet att ha efter flytten. Det är inte lätt, med nuvarande bostadsbrist.

Nästa steg blir att landa och ge mig själv tid. På något sätt. Jag är inte så naiv att jag tror att jag bara kan skaka av mig detta och köra på fullt ös framåt, även om det är vad jag önskar jag kunde.

Sedan kommer förhoppningsvis det jag kämpat så för. Att bli min egen arbetsgivare. Med minimerade utgifter finns det en chans att det kan gå, och med lite tur kanske jag kan få några kronor över från husförsäljningen som kan bli ett startkapital. Men det är inget som jag kan ta för givet ännu.

Sedan kommer det kluriga och det roliga. Min son blir 16 år i sommar och börjar i gymnasiet i höst. Om cirka tre år kommer han troligtvis att flytta hemifrån för att antingen studera vidare eller börja jobba. Han är väldigt tydlig med att det är så han ser sin framtid. Han längtar redan efter ”något eget”. Så om jag under tre år kan jobba som en tok och spara undan pengar hoppas jag på att kunna köpa mig en gård eller liknande. Det som trots allt är positivt är att jag då är fri att flytta precis var jag vill. Det behöver inte ens vara i Sverige.

Just nu känner jag att jag behöver mål och riktning. Ovan får ”duga” så länge. Detaljer kan fyllas i vart efter. Visst är det ledsamt och tråkigt att behöva börja om från början, men jag tänker inte lägga mig ner och ge upp. Jag fungerar inte så. Finns det mål och mening, finns det vilja.